2008-09-13
Creative Commons - istället för copyright
Creative Commons är den lösning för upphovsrätt som kommer att konkurera ut traditionell copyright. Upphovsmannen bestämmer själv hur mycket skydd hans/hennes verk skall ha. Det är OK att tillåta fildelning och sampling. Det går även bra att sälja exemplar själv. Och systemet uppmuntrar nya, spännande affärsmodeller.
Creative Commons fungerar utmärkt med ett fritt och öppet internet.
Creative Commons är en lösning som passar användarna betydligt bättre än dagens stela, fantasilösa copyright.
CreativeCommons.org | CreativeCommons.se
Se även Larry Lessigs TED-föreläsning och dokumentären Good Copy Bad Copy, som jag lagt upp tidigare.
Etiketter:
fildelning,
fri ekonomi,
internet,
kultur,
upphovsrätt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bekymret är väl att alla dessa öppna licensformer kräver en fungerade upphovsrätt för att kunna upprätthållas. GPL licensen t.ex. skulle inte kunna ha de krav de har utan upphovsrätten, ej heller creative commons.
SvaraRaderaDetta inlägg var minst sagt märkligt. Creative commons är helt beroende av att det i grunden finns en upphovsrätt som ger upphovsmannen rätt att bestämma över sin egendom. Creative commons är alltså ett sätt att använda upphovsrätten och inte ett alternativ till den. /erik
SvaraRaderaJag har inget emot en fungerande upphovsrätt. Det jag har problem med är att den INTE fungerar idag.
SvaraRaderaT.ex. "Fair Use" i USA som i princip alltid betyder att du har rätt att använda en viss del utav ett material för vissa ändamål så länge som du pungar ut med rättegångskostnader på ett par miljoner till en advokat som ska försvara dig när du (oundvikligen) blir stämd.
Jovisst, både Creative Commons och den betydligt äldre GNU-licensen ("copyleft") förutsätter ju att det finns en immateriell äganderätt och en copyright-lagstiftning som backas upp av statens våldsmonopol.
SvaraRaderaOm man vill hitta filosofiska argument till varför det är rätt eller inte att sprida film och musik utan att behöva bry sig om upphovsmännens önskemål om kontroll över sina verk, så måste man nog leta lite längre bort ifrån mainstream-juridiken.
En analys av äganderättens fundamenta är nog en bra början. I grund och botten handlar alla rättigheter om kontroll: är det du eller någon annan som kontrollerar det objekt som rättigheten avser? Och om du släpper ifrån dig en del av kontrollen genom att ingå avtal med andra, vad är rimligt innehåll i ett sånt avtal, och vad är rimliga sanktioner mot den som bryter mot avtalet?
Kan man inte beröra såna frågor så degenerar argumentationen snabbt till "rör inte min gratis nedladdning av Hollywoodfilmer!"
Och..?
SvaraRaderaOm fria aktörer på en fri marknad väljer en upphovsrättsform (vars pappa förvisso är den konventionella copyrighten) för att nå fler, få fler kunder – och utveckla nya affärsmodeller... Vad skulle kunna vara fel med det?
Det är frivilligt. Det är smart. Det möter en efterfrågan. Det motverkar upphovsrättsindustrins försök att strypa friheten på internet.
Själv skall jag inom kort ändra alla mina licenser till CC. Det kommer att göra mig till en mer efterfrågad skribent, föredragshållare, copywriter, originalare och fotograf.
På goda marknadsekonomiska grunder, skall tilläggas.
legomenon "Om man vill hitta filosofiska argument till varför det är rätt eller inte att sprida film och musik utan att behöva bry sig om upphovsmännens önskemål om kontroll över sina verk, så måste man nog leta lite längre bort ifrån mainstream-juridiken."
SvaraRaderaAlla kan välja. C eller CC. Och notera att CC fortfarande ger upphovsmannen goda möjligheter att tillgodose upphovsmannens önskemål. På sätt och vis *bättre* än den traditionella copyrighten.
Och tro nu inte något annat än att jag är för upphovsrätt.
SvaraRaderaJag är även för marknadsekonomi.
Jag anser alltså att lagstiftningen *inte* skall användas för triviala saker som att skydda en bransch som vägrar följa med den tekniska utvecklingen och utveckla sina affärsmetoder. Vill de inte hänga med i utvecklingen, då är det branschens eget problem.
Närhelst upphovsrätten diskuteras, så finns det alltid en massa människor som blandar ihop denna uråldriga rätt -- som ytterst få människor inte ställer upp på helhjärtat, och som alltså därmed ligger djupt förborgad i våra samhällen -- med kopieringsrätten (copyright).
SvaraRaderaLite grand som när man inte skilja mellan signalspaning och massavlyssning.
Kopieringsrätt för ickekommersiellt bruk har också sedan urminnes tider varit en självklar mänsklig rättighet, men så är, som bekant, inte längre fallet sedan några år tillbaka.
CC är bra! Motsvarigheten på patentsidan skulle vara ett:
SvaraRadera[ ] tick box patent
dvs att patentansökan har förval av till exempel de vanligaste korslisencieringsformerna och/eller att man avstår från vissa specifika åtgärder vid intrång.
Tagga ner helt enkelt. Eller man kanske kan kalla det patentnedrustning. I vilket fall är det hög tid att göra nåt åt GLOBAL PATENT WARMING (en fras stulen från ett föredrag av Ciarán McGinley, Controller, European Patent Office).
Upphovsrätt, dvs en lag som tvingar människor att erkänna att "X skapade detta" är meningslös.
SvaraRaderaOm X har skapat någonting och Y felaktigt påstår att Z egentligen är skaparen så kommer Y att tappa i trovärdighet. Få är intresserade av att tappa i trovärdighet. Således är problemet självreglerande.
Sanningen (dvs vem som skapade verket) kommer alltid fram till slut, och då förlorar bedragarna.
Upphovsrätt i denna bemärkelse är väldigt likt exempelvis lagar som förbjuder förnekelse av förintelsen; det är en lag som förbjuder felaktiga påståenden. En sådan lag kräver att det finns en i lag fastställd sanning. Inte speciellt positivt för ett öppet debattklimat.
Vidare kan man göra liknelser med en fri vs en reglerad marknad. Där sanningen styrs upp av staten är den reglerade varianten och alternativet där sanningen dynamiskt vinner helt enkelt för att det inte är speciellt kul att upprepa andras lögner är den marknadsmässiga lösningen.
Ang. CC så kräver det som sagt copyright, dvs monopol på information.
Förutom Lessig finns det en författare till (Eva Hemmungs Wirtén, professor i arkivkunskap i Uppsala), som analyserat problemet på ett bra sätt utan att bli extremist (dvs mainstream politiker kan till sig hennes budskap):
SvaraRadera"Terms of use. Negotiating the jungle of the intellectual commons" (University of Toronto Press).
Recenerat på:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=829356