Det våras för integriteten!

Jag fick en nyårshälsning från SVT Opinion och fastnade en stund på deras hemsida. Det räckte med en snabb blick för att konstatera att integritetsfrågorna och nätets frihet har varit stora ämnen under hösten. Och att Storebrorsstatens kritiker tagit sig ton och fått utrymme.

Min bedömning är att integritet länge har varit en "metastabil" fråga där folk gått omkring och svurit med handen knuten i byxfickan – tills FRA-debatten fick allt att explodera. "Kokpunkten" var egentligen för länge sedan passerad. Allt som krävdes var en krok att hänga upp debatten på.

Och när intresset väl hade väckts med FRA – då kastade EU och regeringen med dödsförakt mer ved på brasan med IPRED, teledatalagringen, ACTA och jag vet inte vad.

De etablerade partierna har inte varit beredda på att integritetsfrågorna skulle kunna få genomslag. De har inte funnits på deras dagordning. Motståndet kom in långt under partistrategernas radar och överraskade dem totalt.

Det må vara hänt att politikerna inte såg vad som komma skulle. Vad som är märkligt är att regeringen och sossarna fortfarande inte riktigt tycks ha fattat att dessa frågor är uppe på banan nu.

Schlingmann och Ulvskog kliar sig i huvudet och försöker begripa varför deras hemliga opinionsmätningar och fokusgrupper inte gav dem någon förvarning. De vill helst tro att det nog egentligen inte är så här.

Svaret är kanske väldigt enkelt. Partistrategerna har varit så upptagna med att putsa på sina formuleringar i de frågor som de hoppas kan locka mittenväljare att de glömt bort allt som har med principer och ideologi att göra. Och nu kan de inte hantera situationen, eftersom de vant sina partiorganisationer av med att tala om de stora frågorna. Båda de två stora partierna saknar i dag den idémässiga klangbotten som krävs för att kunna ta en seriös principdiskussion om integritet. (Och i (s) fall saknas möjligen även de grundläggande idémässiga traditionerna.)

Detta är en ekvation som inte går ihop för politikerna. Det finns två vägar. Antingen står de upp för integriteten – och dumpar de förslag som nu ligger på bordet. Eller så fortsätter de på den väg de har slagit in på. Partitaktiskt är detta en mardröm. De klarar helt enkelt inte att välja mellan principer och redan satsad prestige i form av lagda förslag. Hur de än gör, så blir det "fel".

Om man studerar stora fasförändringar (som till exempel beskrivs i böcker som The Tipping Point och kanske mer seriöst i Critical Mass) så är det just vid sådana här tillfällen som små händelser och förändringar av input kan få mycket stora konsekvenser.

Därför är alla insatser mot FRA, IPRED1, teledatalagringen och ACTA nu viktiga. Alla!

Det samlade opinionstrycket är inte större än summan av dess olika delar. Därför är inte bara tv-debatter och debattartiklar viktiga just nu. Varje bloggpost, varje insändare, varje flygblad, varje demonstration, varje protestbrev, varje affisch och varje samtal om integritetsfrågorna utgör en del av det samlade, stora opinionstrycket – utan vilket tv-debatterna aldrig skulle bli av och debattartiklarna aldrig bli publicerade.

Här kan alla göra en insats – och veta att de gör något som är väldigt viktigt.

Det är med stort intresse jag betraktar Piratpartiet i detta opinionsspel. Enligt (s)&(m)-manualen borde detta parti vara chanslöst. Enligt piratpartisterna själva, så har de en rimlig chans som bubblare. Min försiktiga bedömning är att de etablerade partierna underskattar piraterna. Min något vildare gissning är att till och med piratpartisterna har underskattat sin egen potential. När det väl börjar hända saker i opinionen, då kan allt gå väldigt fort. (Vilket till exempel kan beskrivas med junilistans uppgång och fall.)

Det kommer att bli en spännande vår. Vi måste göra allt för att hålla trycket uppe i integritetsfrågorna. Och vi skall vara medvetna om att många av de etablerade partierna kommer att göra vad de kan för att tona ner dem. I denna kraftmätning har vi som slåss mot Storebrorsstaten faktiskt en rimlig chans. Och lyckas vi, då kommer vi att förändra det politiska landskapet. På flera sätt. Både i Sverige och i EU.

Det kallas demokrati. Och politikerna gillar det inte.