Torsdagen i Europaparlamentet avslutades med ett historiskt möte, på flera sätt. Det var, vad jag kan förstå, det första så kallade regel 51-mötet. Regel 51 säger att flera utskott i parlamentet kan sammanträda gemensamt för att hantera ett brådskande ärende.
Det brådskande ärendet på bordet är EU:s Stockholmsprogram – om "frihet, rättvisa och säkerhet". Det vill säga samarbetet på det rättsliga, polisiära, säkerhetsmässiga och migrationspolitiska planet.
Som den låga och misstänksamma natur jag är anar jag ugglor i mossen. För trots att Stockholmsprogrammet ännu inte är fyllt med innehåll (det sker egentligen först till våren) – så stressar man nu fram en klubbning av rambeslutet. Så att när Lissabonfördraget är på plats, då kan man trampa gasen i botten. Då försvinner ju medlemsstaternas vetorätt, vilket innebär att worst practise i praktiken blir gängse arbetsmetod. På bland annat övervakningsområdet.
Vår point man, den gröne tysken Jan Philipp Albrecht, ställde mötets mest relevanta fråga (fritt översatt från tyska)...
"Stockholmsprogrammet talar om en balans mellan säkerhet och grundläggande rättigheter. Hur menar man att man skall kunna balansera dessa saker utan att inskränka medborgarnas grundläggande rättigheter?"
Naturligtvis möttes hans fråga av kompakt tystnad.
Jag nämnde ovan att detta behandlas som ett brådskande ärende. Och brådska är just vad som kännetecknar frågan. Dokumenten till mötet har kommit väldigt sent. De näst sista så sent som fyra och en halv timma innan mötet. De sista delades ut under mötet.
Nu har vi fram till den 22 oktober (14 dagar) på oss att formulera våra ändringsförslag. Och strax därefter skall allt klubbas i plenum i parlamentet. För så här stora och övergripande frågor innebär det att allt måste stressas fram. Men vi skall nog klara av det också.
Jag börjar se ett mönster. I Europaparlamentet stressas viktiga saker igenom, så att man får svårt att hinna diskutera de stora frågorna och ännu svårare att hinna inhämta juridisk expertis.
Så eurokraterna får nog skylla sig själva om mycket av kritiken i detta fall kommer att hamna på ett principiellt plan. Och principer är ju faktiskt inte det sämsta...
"I Europaparlamentet stressas viktiga saker igenom, så att man får svårt att hinna diskutera de stora frågorna och ännu svårare att hinna inhämta juridisk expertis."
SvaraRaderaViktig för vem?
Parlamentet skiljer sig ju inte mer än våran riksdag gör i avseende i användandet av mindre moraliska taktiker. Den demokratiska gången å ena sidan, men reglerna är ju som bekant till för att tänjas på.
Som naiv idealist skulle man ju kunna tycka att politiker, och systemets tjänstemän, var lite för mer i tjänst än människor generellt på sin fritid ... fast riktigt så naiv är svårt att vara. :p
//ST
bah princip, fint ord inlindat i massa fint papper och krusseduller.
SvaraRaderaFinns det en chans att få en kopia av papperen upplagd på pp forumet + länk, så att även vi "vanliga" människor kan få läsa och säga sitt. Vore ju ett sätt för oss piratpartister att få ge vår åsikt (hur den nu än kommer att hanteras av Christian). Särskilt eftersom det ska behövas hjälp med att hitta felaktigheter också :)
SvaraRadera