Informationssamhället väntar inte

I dag har jag varit på ännu en sådan konferens med telekombolag och olika slags intressenter i upphovsrättsfrågan, tillsammans med Piratpartiets MEP Christian Engström.

Och det slår mig hur hårt somliga blundar inför utvecklingen.

Det är bara att inse att vi lever i ett uppkopplat informationssamhälle, med hyperdistribution. All information som går att lagra digitalt kan på ett ögonblick spridas till en kompis eller till hela världen. Detta går inte att stoppa. Genom åren har vi sett hur de har försökt. Men täpper de till på ett ställe, då söker sig informationen alltid nya vägar. Alltid. Hela internet och den moderna datortekniken - parad med människors uppfinningsrikedom - har skapat en värld där det som en gång blivit tillgängligt på nätet fortsätter att vara det.

Om detta kan man tycka vad man vill. Men det är så det är. Enda alternativet är att hela internet blir stenhårt övervakat och filtrerat. Att vi får en värld där alla människors alla aktiviteter på nätet loggas, rapporteras och granskas. En värld där alla inte får tillgång till allt på nätet, utan bara till sådant som i förväg har godkänts. Vilket vore en katastrof för skapande, företagande, kultur, demokrati, nyhetsflöde och för det fria ordet.

För det är dynamiken, spontaniteten, det frivilliga samarbetet och det smått "anarkistiska" som skapar utveckling. Det är detta som ger oss historiens största kunskapslyft.

Ändå finns det alltså de som tjurigt vägrar att inse att vi lever i ett uppkopplat informationssamhälle. Allt mer desperat försöker de täppa till läckorna i dammen. Och allt oftare kommer de med idiotiska förslag som är långt över gränsen för vad som passar sig i en öppen, demokratisk rättsstat. Det börjar bli tröttsamt. Men de kan aldrig vinna.

Den enda väg filmbolagen, de stora mediehusen, musikbranschen och förlagsindustrin kan gå är att hitta nya vägar och affärsmodeller som är med sin tid. Det kan ibland bli smärtsamt. Det kan till och med vara så att vissa saker helt enkelt inte går att tjäna pengar på längre. Shit happens.

Man kan tycka att det borde vara uppenbart för alla att vissa affärsmodeller inte längre fungerar, när utvecklingen springer förbi dem. Och då hjälper det inte att sura. För samtidigt öppnar sig nya möjligheter.

Vissa utövande konstnärer börjar långsamt fatta galoppen. Samtidigt som skivbolagens inkomster minskar, så lägger folk fortfarande lika mycket på att konsumera musik som tidigare. Och när pengarna flyttas från skivbolagen till konserter och annat, då tjänar artisterna mer pengar. Samma resonemang kan tillämpas på andra former av kultur och media.

Andra vill inte fatta. Det är därför tonläget är så uppskruvat.

Men egentligen borde allt vara rätt uppenbart. Vissa saker är på väg att gå ur tiden. En del kommer att ersättas med annat. En del kommer att hamna på museum eller på sophögen. Och nya saker, som vi ännu inte känner till eller kan föreställa oss, kommer att komma. Så blir det, vare sig vi vill eller inte.

Och då hjälper det inte att vara sur, rädd, bakåtsträvande och dum. Framtiden tillhör dem som tänker nytt och som vågar omfamna den.