Visar inlägg med etikett fri information. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fri information. Visa alla inlägg

2021-08-01

Vem skall bestämma vad som är rätt eller fel på internet?


Politiken vill inskränka det fria ordet på internet. Men vem ska bestämma vad som är rätt respektive fel, vad som skall tillåtas och vad som skall censureras? Hur är det ens tänkt att gå till?

Läs min krönika i Bulletin »

2021-05-23

Video: Saker på gång i EU som du bör känna till


En sammanställning över aktuella EU-frågor som rör internet, det fria ordet, fri- och rättigheter och övervakning. 17 ämnen på elva minuter, för att inte slösa med din tid.

Artificiell Intelligens och övervakning • ChatControl • Code of Conduct on countering illegal hate speech online • Corona-pass • Datalagring • eBevis • EU-ID • European Democracy Action Plan • Europol • Interconnected bank account registers • Länkskatt • Patientjournaler • PNR • ROXANNE • TERREG • Trusted flaggers • Uppladdningsfilter

2021-02-28

I Sossesverige finns bara plats för dem som tycker rätt


Det har föreslagits att mediestöd skall utbetalas med hänsyn tagen till respektive publikations åsikter. De som tycker »rätt« får del av skattebetalarnas pengar. De som tycker »fel« blir utan.

Nu vill jag i och för sig inte se något statligt presstöd över huvud taget. Men ändå. Detta är orimligt, på så många sätt.

Låt oss börja med pengarna. Skattepengar. Inbetalda av folket. Ett folk som till viss del betår av människor som tycker »fel«.

Vilket innebär att man tar pengar från individer som tycker X och ger dem till media som torgför en annan, politiskt påbjuden uppfattning - det vill säga Y.

Det är osnyggt, respektlöst och ett ofog att tvinga människor att betala för ideologiproduktion som de inte sympatiserar med.

Endast objektiva »tekniska« krav (upplaga, periodicitet, cirkulation m.m.) bör uppställas för presstöd.


Staten skall stå neutral, vara liten men stark och fokusera på att viktig samhällsgemensam kärnverksamhet fungerar. Inte skriva folk på näsan vad de förväntas tycka.

Tar staten ställning för en eller annan ideologi eller utopi, då uppstår genast en situation där det skapas en missgynnad minoritet som i någon mening förtrycks - helt i onödan.

Debattera gärna olika idéer och låt dem prövas mot varandra. Men använd inte statens makt, resurser och våldsmonopol för att tvinga på folk ideologiskt färgad idéproduktion.

Det är lika självklart som att kyrkan skall vara skild ifrån staten.

Detta ligger på något sätt i demokratins större väsen. Man skall respektera medborgarna och inte skriva folk på näsan vad de förväntas tycka. Meningsfrihet skall råda.

Nu är det inget att förvånas över att sossarna struntar i minoriteters rättigheter. De har en utopi att sträva mot. Då rättfärdigar ändamålen medlen. Ett annat exempel på detta är kollektivanslutningen, där Socialdemokraterna fram till år 1990 anslöt LO-medlemmar som medlemmar i Partiet - utan att fråga om lov och oavsett om medlemmarna i fråga var sossar eller ej.


Åter till det aktuella förslaget. Att ge skattepengar till media på grund av de senares åsikter är något som inte hör hemma i en demokrati värd namnet.

Och hur kommer detta inte att se ut för de tidningar som fortsätter att uppbära mediestöd? De kommer då för alltid att vara stämplade som statssubventionerade för att de är välkammade, lydiga och tycker »rätt«. När de förlorar sitt oberoende förlorar även sin trovärdighet.

Än en gång kan vi konstatera att Sossesverige beter sig på liknande sätt som regimerna i till exempel Polen eller Ungern - som ju också gör livet svårt för de media som inte tycker som överheten.

Video: Länkskatten, Facebook, Australien, EU & Sverige


Till sommaren skall den så kallade länkskatten vara verklighet även i Sverige. Här beskrivs några av dess problem och konsekvenser.

2021-02-08

Informationssamhället stärker folkets makt


Debattklimatet är trots allt rätt OK. Folk ifrågasätter, käftar emot och organiserar sig digitalt. Speciellt nu när alla sitter hemma med en skärm framför sig. En fri debatt är demokratins livsluft.

Sedan finns det naturligtvis skitskallar. Som i livet i övrigt. Det är inget specifikt för internet. Men online ser man fler av dem - inte minst eftersom vi kommer i kontakt med betydligt fler människor än någonsin tidigare. Kanske fler än reptilhjärnan riktigt klarar av att förhålla sig till.

Inte nog med att det kryllar av liv på de sociala plattformarna. Samtidigt har världens mer eller mindre samlade kunskap blivit direkt tillgänglig för oss. Vi är även omedelbart uppdaterade om händelser världen över, från ungarnas knattefotboll till stormningen av Capitolium. Framtiden är här nu.

Informationssamhället är ett led i maktens långsamma decentralisering. I begynnelsen hade den makt som var stark och kunde upprätthålla sin ställning med våld. Senare började makt ärvas. Därefter kom kapitalismen under vilken vem som helst - i vart fall i teorin - kunde skapa välstånd, utveckling och makt. Sedan kom den parlamentariska demokratin, som kunde göra vilken idiot som helst till makthavare. Och nu lägger informationssamhällets utveckling makt i folkets händer.

Ett folk som nätverkar kan ställa makthavare till svars. Vilket naturligtvis stressar nämnda makthavare. Borta är de dagar då folket bara fick sin information från så kallad etablerad media. Idag har vi alternativa nyhetskanaler, Youtubers, bloggare, poddare, Facebookgrupper och Twitter-trådar - som drar upp saker som kan vara både problematiska och obehagliga. Men som vi ändå behöver förhålla oss till.

Politikerna ogillar att folk lägger sig i och ifrågasätter. Etablerad media känner sin makt över agendan och verklighetsbilden hotad. Till och med finansmarknaden har fått ovälkommet besök av samverkande små aktörer online. Och vanligt folk har fått plattformar att tala från där den enskilde kan nå alla, överallt, hela tiden - om avsändaren har något som tillför tillräckligt stort värde för andra att komma med.

Detta är en välkommen utveckling.

2021-01-22

En liten video om yttrandefrihet

Här kommer en liten video om yttrandefrihet, som jag just gjort för 5 juli-stiftelsen.

Youtube » | 5 juli-stiftelsens blogg »

2021-01-16

Därför kan du aldrig "vinna" en debatt


Att tillrättavisa människor är svårt. För att det skall vara framgångsrikt bör det ske utifrån personliga erfarenheter (istället för att gissa vad andra tycker eller gå på rykten) och ske i direkt anslutning till händelsen. Framförallt måste det ske i enrum, utan publik.

Ingen (eller i vart fall väldigt få) är beredd att erkänna ett fel - hur uppenbart det än är - om diskussionen sker inför andra.

Eftersom vi alla har fel rätt ofta gör detta situationen komplicerad. Speciellt i politiken, där stora delar av spelet går ut på att framställa sina motståndare i dålig dager. Maktkampen går som regel före sanningen, verkligheten och logiken. Vilket i sin tur ökar polariseringen.

Likadant, fast i en annan skala, är det i sociala media. Oavsett hur fel någon har, så går det som regel inte att finna gemensam mark eller föra ett konstruktivt samtal - om personen i fråga riskerar att förlora ansiktet inför sina vänner och följare.

Här har vi även ett problem med media. De lever på sensationalism, konflikter och starka känslor. Som regel får ingen tala till punkt, utan ges kanske 15 sekunder för att belysa komplexa och svåra frågeställningar. Och hela idén är att göra det inför så många andra människor som möjligt. SVT:s partiledardebatter är ett skräckexempel.

Jag tror det är viktigt att försöka förstå sina motståndare. Det behöver inte innebära att man håller med dem. Men för att kunna föra ett meningsfullt samtal måste man förstå den andres perspektiv och argument. Annars stannar det som regel vid pajkastning.

Ibland kan det helt enkelt räcka med att fråga på ett icke-konfrontativt sätt och be sin motståndare förklara hur saker och ting är tänkta att fungera, för att slipa ner den värsta fanatismen.

Den kanadensiske journalisten och författaren John Sawatsky har haft några av sina största scoop - inte genom att agera skjutjärnsjournalist - utan genom att lyssna, fråga och få sina intervjuoffer att babbla på. Vad hände? Hur menar du? Varför är det så? Hur kände du då? Varför?

Människor tycker om att tala. Det är först när man får dem att göra det som man kan förstå varför de tycker som de tycker eller handlar som de gör. Och det är då man kan hitta eventuella luckor i deras resonemang och premisser.

Fransmännen har ett talesätt: Att ställa en fråga är ibland som att knacka på en dörr, för att se om det är någon hemma.

På sätt och vis är det lite som judo. Det vill säga att dra nytta av motståndarens utfall istället för att bara försöka parera och blockera dem.

Glädjande nog ser vi allt mer av långa och djupa samtal där folk får tala till punkt i såväl podcasts som på Youtube. Vilket som regel ger en mycket mer nyanserad bild än när debatten förs på till exempel Twitter eller i televisionens samhälls- och debattprogram.

Debattera gärna. Men tro inte att du kan få din motpart att byta position. Politisk debatt är till för publiken.

2021-01-05

Att förbjuda och tysta det man ogillar?


En tråkig mänsklig egenhet är viljan att förbjuda saker bara för att man ogillar dem.

Det är att sätta sig över andra människors frihet. Det är att förvandla självständigt tänkande medborgare som ansvarar för sina handlingar till omyndiga undersåtar.

Nu talar vi inte om sådant som hotar andras säkerhet eller egendom - utan om företeelser som politiker, mediedrev, aktivister och allehanda moraltanter inte tycker om. Vilket resulterar i morallagstiftning som i sin tur ofta skapar brott utan offer.

Att upphöja sina personliga preferenser till lag (som upprätthålls med tvång) förefaller intolerant, trångsynt och arrogant. Lagen skall - i princip - vara förbehållen att skydda individen mot verkliga övergrepp från andra. Inte för att leka dockskåp med samhället och försöka ändra på folk.

Sedan får folk ha vilken privatmoral de vill. Det är den resandes ensak, så länge hon inte tvingar eller skadar någon annan.

På senare tid har det även blivit vanligt att människor vill förbjuda eller stoppa information som inte passar deras åsikter, förutfattade meningar eller agenda.

Till och med människor och organisationer som traditionellt stått på det fria ordets sida börjar släppa på sina principer, när det gäller information som inte passar deras världsbild.

Ja, det finns en massa knäpp, felaktig och jobbig information där ute. Men det är nog det pris vi måste betala för ett fritt och öppet samhälle. Och man kan inte utesluta att kättare någon gång faktiskt kan ha något att tillföra eller att de vet något som andra ännu inte känner till. Varje yttrande och all information bör därför bedömas på sina egna meriter.

Vi ser alltmer en tendens till att det är andra - inte vi själva - som sätts att bedöma vad som är korrekt, trovärdigt och acceptabelt. Det kan till exempel handla om traditionell media, sociala media, särintressen, människor och organisationer med en politisk dagordning eller politiken själv. De vill bestämma vilken information du skall få ta del av.

I sin nya Digital Services Act vill EU till och med upphöja lämpliga organisationer som företräder »kollektiva intressen« till så kallade Trusted Flaggers - det vill säga statligt godkända nätgranskare, med en direktlina till de sociala plattformarna. Vad kan väl möjligen gå fel?

Det är en oroande tendens att vi själva inte betros med att bedöma tillförlitligheten i den information som möter oss. Dels lägger vi då makten över vad vi får se i andras händer, utan att veta om de har en agenda och i så fall vilken. Dels blir vi då sämre på att själva kritiskt värdera information.

Som min gamle samhällskunskapslärare brukade påpeka »All information har en avsändare. Alla avsändare har ett syfte med sitt budskap.« Det fungerar bra som tumregel.

Låt oss göra ett tankeexperiment: Om någon skulle lyckas censurera allt som anses vara fel, stötande eller på annat sätt olämpligt - blir folket då inte väldigt sårbart om det ändå skulle serveras en stor, fet lögn?

Hur har man över huvud taget föreställt sig att ett samhälle skall kunna utvecklas om inte olika tankar och idéer fritt får prövas mot varandra? Ett samhälle som inte förmår tänka utanför boxen stelnar och stagnerar.

Och hur har de som anser sig själva veta bäst tänkt hantera oliktänkande?

I de gamla kommunistiska öststaterna kunde den som som satte sig upp mot överheten bli av med sitt jobb, kastas ut från sina studier eller rent av stämplas som sinnessjuk. Liknande saker kan faktiskt drabba människor idag, i Sverige. Det finns till och med en svensk konstnär som åker in och ut ur fängelse på grund av sin stötande konst.

Naturligtvis är sådant sällsynt i Sverige. Men det är snarare en grad- än en artskillnad mot hur det är i en totalitär stat. Utopier lämnar inget utrymme för folk att käfta emot, då målet redan är fastslaget.

Nu kommer man inte att lyckas tysta alla besvärande och oönskade röster, även om man försöker. I en uppkopplad värld kommer information alltid att söka sig nya vägar. Och vi har inte en aning om vilka kommunikationskanaler och plattformar som finns om tio år, eller ens om ett år.

Det enklaste är om vi lär oss respektera att människor har olika åsikter, uppfattningar och referensramar. Det är faktiskt bara vår tolkning av vad som yttras som gör oss upprörda. Då är det bättre att välja att vara intresserat analytisk och att värdera information mer i sak än form. Att uppmuntra en saklig diskussion istället för att söka gräl eller kräva deplattformering.

Och om någon envisas med att vara en idiot - då är det främst vederbörandes problem, inte ditt.

Allt skulle bli så mycket bättre om folk tog ansvar för sina egna åsikter och handlingar istället för att försöka styra och ställa över alla andra.

2020-12-29

Det offentliga samtalet


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Det offentliga samtalet »

"Utopi är en uppfattning om att samhället har ett bestämt slutmål. Vilket är ett statiskt tillstånd, under vilket vidare utveckling är oönskad och omöjlig. Det är därför utopier brukar leda till förtryck och armod. I verkligheten är samhället en ständigt pågående evolutionär process utan bestämt slutmål."

2020-09-25

Vi behöver lära oss att leva med internet


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Internet är här för att stanna. Men det kommer att ta ett tag innan vi lär oss att förhålla oss till den saken på ett rimligt och förnuftigt sätt. Detta på samma sätt som vi med tiden lärt oss att förhålla oss till det tryckta ordet – trots den oreda det till en början förde med sig."

2020-08-28

Att behärska det skrivna ordet


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"I sammanhanget kan man spekulera i om studenternas bristande förmåga att uttrycka sig i skrift kan ha något samband med att samhällsdebatten håller på att bli allt mer känslostyrd. Att skriva är att koppla på sitt analytiska tänkande, istället för att låta reptilhjärnan reflexmässigt reagera utan större eftertanke."

2020-08-21

Grundlagsskydd för politiskt vinklad public service?


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Man kan misstänka att kravet på grundlagsskyddat oberoende för public service i grunden handlar om att SR och SVT skall kunna fortsätta vara en skattefinansierad lekstuga för vänstern."

2020-08-18

Varför är borgerligheten så dålig på kommunikation?


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Vänstern spelar på människors känslor. Om inte även borgerligheten gör det (även om det bär emot) kommer vänstern att vinna på walk over."

2020-07-28

När det goda blir det bästas fiende


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Ta till exempel den vänsteranarkistiska tesen om ett samhälle utan stat, pengar eller klasser. Om folk så bara fick en skål ris per dag, så skulle snart ojämlikhet uppstå eftersom vissa människor kan antas vara mer sparsamma än andra. Då blir ris ett slags »pengar« i en bytesekonomi. Varpå ett slags klasser uppstår. Skall man kunna förhindra det – då krävs en stat och en ordningsmakt som griper in för att kontrollera och styra människors liv i detalj. Och då har hela tesen fallit."