Regeringen, sossarna och polisen vill att EU:s datalagringsdirektiv skall implementeras i Sverige. Skälet de anger är att teledatalagring kan användas för att bekämpa brott och terrorism.
Och det stämmer säkert. På samma sätt som övervakningskameror i alla bostäder skulle kunna användas för att bekämpa brott och terrorism. På samma sätt som statliga mikrofoner på alla arbetsplatser skulle kunna användas för att bekämpa brott och terrorism. På samma sätt som förhör av alla skolbarn om deras föräldrars vanor, bekanta och egenheter skulle kunna användas för att bekämpa brott och terrorism.
Man måste helt enkelt fråga sig hur långt man är beredd att gå.
Att registrera data om alla svenskars alla telekommunikationer över telefon, mobiltelefon och internet är att gå långt över gränsen. Och det är mer än en åsikt. En sådan övervakning är ett brott mot den demokratiska rättsstatens principer. Man skall och får helt enkelt inte behandla alla medborgare som potentiella brottslingar. Om staten skall ta till tvångsmedel och övervaka folk – då måste det i vart fall finnas en misstanke om brott.
Och hur är det att leva i ett land där alla kontakter via telefon, mobil och internet kan komma att leda till problem? Svaret antyds i Tyskland, där teledatalagringen medförde att vanliga människor började dra sig från att ringa till exempel psykologer och relationsrådgivare.
Om datalagringsdirektivet implementeras i Sverige – då kommer vi att få ett samhälle där vanliga, hederliga medborgare har anledning att bli skygga.
Det är för övrigt inte bara statens nyfikenhet som folk måste väga in i bilden innan de ringer ett samtal, sänder ett SMS eller skickar iväg ett e-postmeddelande. Erfarenheterna från de länder som implementerat datalagringsdirektivet visar nämligen att risken är stor att teledatalagringen läcker. Uppgifter om vart du ringt, vem som SMS:at till dig och var du befann dig i onsdags kväll kan alltså hamna i orätta händer.
Som sagt: Man måste fråga sig hur långt man är beredd att gå. Hur mycket övervakning är för mycket?
Och att implementera EU:s datalagringsdirektiv i Sverige – att införa teledatalagringen – det är att gå över gränsen. Långt över gränsen.
Sverige måste inte alls göra detta. Det värsta som kan hända är att EU bötfäller Sverige. Det kommer att kosta 25-30 miljoner kronor. Det vill säga tre spänn per svensk. Det är det väl värt.
Piratpartiet i Tyskland har visst publicerat dokument från INDECT som beskriver hur vi ska övervakas.
SvaraRaderahttp://slashdot.org/story/10/09/10/0159259/EU-Surveillance-Studies-Disclosed-By-Pirate-Party
PDFer finns här:
http://files.piratenpartei.de/indect/
Ja det är jobbigt att försöka vara ögontjänare när man jämt är övervakad av statens ögon. Tror faktiskt att fler och fler bara skiter i det där. Antingen sätts alla i fängelse eller så luckras lagarna upp. Det som oroar mig är den privata övervakningen som är oerhört mycket större. Här finns det riktiga incitament i form av pengar.
SvaraRaderaSvenskan gräver och synar Bodströms utspel ang kostnader för att inte gå med.
SvaraRaderahttp://blogg.svd.se/faktakollen?id=20578