2010-12-01

Jag är en liten eurokrat...


Emellanåt blir jag en smula orolig för min mentala hälsa.

Jag vet att många tycker att det var på tiden. Men tyvärr. Det handlar inte om någon plötslig självinsikt. Det är snarare något slags mentala drunkningskänslor. Eller kanske ett arbetsmiljö... problem, av episka proportioner.

Japp. Vi snackar EU, närmare bestämt Europaparlamentet. Att jobba här är som att åka torktumlare. Full. Tillsammans med en ilsken giftorm.

Nu inser jag att det är omöjligt att skriva av sig allt i en bloggpost. Jag får dela upp det. Dagens bloggpost får handla om själva jobbet. I del 2 skall jag, inom kort, beskriva den politiska twisten.

Djupt andetag...

Jag arbetar alltså på Piratpartiets kontor i Europaparlamentet. Jag har världens bästa chef, ledamoten Christian Engström. Och Erik Josefsson, som är anställd av den gröna gruppen, är den bästa, milt maniska, mänskliga uppslagsbok någon kan önska sig. Alla borde ha en.

Det var de positiva sakerna.

För att svära i kyrkan vill jag påstå att få människor i Europaparlamentet riktigt vet vad de sysslar med. Jag gör det inte. Vi står i en störtflod av inkommande texter av varierande viktighetsgrad. Ofta är det bråttom, bråttom, bråttom. I vissa lägen kan det vara så kort tid mellan inkommande material och en votering att det - faktiskt - inte är fysiskt möjligt att hinna läsa allt. Så ibland får man improvisera, gissa eller bara chansa.

Allt inkommande - direktiv, initiativrapporter, ändringsförslag, resolutioner, vitpapper, betänkanden, konsoliderade initiativrapporter, grönpapper, samråd, förfrågningar och vanliga e-postmeddelanden - måste hanteras snabbt, hårdhänt och rationellt. Det säger sig självt att man missar mycket. Vilket kanske vore förlåtligt. Om det inte handlade om att bestämma över 500 miljoner människors liv. Man får en svindlande, lätt illamående känsla - så att det kittlar i maggropen alldeles på riktigt.

Vad finns då i alla dessa papper? OK, en del är rätt genomtänkt - även om det för den sakens skull inte behöver vara rätt, bra eller rimligt. Annat är kompromisser, som ingen vill ha, men som kan bli lag ändå. Och mycket, väldigt mycket, är bara godtyckligt intagna åsikter som sedan försvaras med frenesi av människor som inte klarar av att använda en bankomat på egen hand.

Nu har ju vi ett tämligen litet kontor, med Europaparlamentets mått mätt. Men jag är inte så säker på att det nödvändigtvis är bra att vara många. Visst, man hinner plöja fler dokument då. Men det ökar även utrymmet för att ställa till med jävulskap. De flesta ledamöter har kontor med massor av anställda...

När man är ende man på skansen blir det visserligen åka av utav bara helvete ibland. Jag tror att jag är rätt rationell och att jag har en viss förmåga att organisera mitt arbete på ett rimligt effektivt sätt. (Jag är bara excentrisk.) Men i det här jobbet krävs dessutom att man på egen hand vågar fatta omöjliga beslut utifrån otillräcklig information; att man med ett ögonblicks varsel kan ta sig an saker som man aldrig fått någon som helst information om hur de skall hanteras; att man har oändligt tålamod med en omodern och fientligt inställd byråkrati; att man lär sig hitta information som det verkar som om någon aktivt försöker undanhålla; att man lär sig hitta enskilda ord eller skiljetecken som är dolda i oändliga textmassor men som kan göra våldsam skilnad. Man borde vara synsk. Fjärrskådare. Och utbildad förhörsledare.

Allt detta i en Dilbert-miljö, till stor del fylld med statusmättade självupptagna jävla idioter som inte ens klarar av att räkna ut hur man beter sig i en rulltrappa. Men som mer än gärna tycker något godtycklig, som sedan drabbar vanligt, hyggligt folk över hela kontinenten.

En del ledamöter är faktiskt inte riktigt kloka. Den elake chefen som får sina anställda att gråta när de går hem efter en 16 timmars arbetsdag finns här, i massupplaga. Så även de arroganta, de överlägsna, de snarstuckna, de dogmatiska, de förvirrade, de rent ut sagt korkade som glidit in på en räkmacka och en rejäl laddning wannabe-psykopater. Plus, i rättvisans namn, en del som både är rimliga i huvudet och trevliga.

Och alla assistenter är inte riktigt riktiga, de heller. En lös tumregel är att ju jävligare ledamot, ju mer arroganta praktarslen riskerar deras assistenter att utvecklas till.

En annan grovt tillyxad bild av assistenter är att många nordbor, britter, tyskspråkiga och balter ändå är rätt OK - eftersom de ofta har något slags politisk bakgrund och därmed också en i vart fall skissartad uppfattning om vad de sysslar med och varför.

På andra kontor är politisk erfarenhet ingen merit. Snarare tvärt om, ett störningsmoment. Istället anställer man unga människor med vissa akademiska meriter, men med exakt noll markkontakt. Unga kostymer och knytblusar som bara jobbar i parlamentet för att det kan vara meriterande för att få ett jobb i Kommissionen. (I så väl kommissionen som rådet är jobb i Europaparlamentet en finfin merit. Det ger en ovärderlig insikt i hur man kan lura och dupera de folkvalda.)

Byråkratin är ett kapitel för sig. Jag har blivit ombedd att faxa ett dokument i tre exemplar. Till samma nummer. Jag skojar inte. Och inte sällan gillrar de fällor för en. Nu finns det i och för sig en förmildrande omständighet. Om någon av byråkraterna gör bort sig, då blir han eller hon, till skillnad från kollegan i Sverige, ansvarig för sitt klavertramp. Därför kan man till exempel nästan aldrig få dem att ta emot viktiga papper som inte är handsignerade och stämplade. (För svenska papper och intyg funkar förvånansvärt ofta vilka stämplar som helst, inklusive "Porto betalt" eller "Makulerad", eftersom mottagaren som regel inte förstår vad som står på dem. Men det måste vara en stämpel.)

OK, jag skall inte klaga. Men man kan ju inte låta bli att reflektera över sitt arbete...

Och det är ändå rätt kul när det bränner till, när dramatiken river som ångat björkris på skinkorna, när alla håller andan inför en viktig votering och när CNN, BBC och NYT slåss om att komma först in på kontoret. Kul är för övrigt fel ord. Det nog mera som en drog. Lite som hasch - bara den som har varit där på riktigt vet hur det verkligen är.

14 kommentarer:

  1. Jag vet inte om det här är ett bra förslag. Men borde ni inte investera i en riktigt bra scanner som ni sedan kan läsa in dokumenten i och via datafilen kan ni söka igenom dokumenten via sökord, så att ni hittar de viktigaste bitarna. Med tiden lär ni er nog vilka fraser ni ska söka på. Det är rena FRA kunskapen. Borde finansieras av piratpartiet. Ni får väl skaffa en pirra att transportera den med om ni måste flytta runt:)

    SvaraRadera
  2. Eller får ni dem digitalt direkt, i så fall borde man forska i att skapa ett sökordssystem för att hitta dessa insmugna fraser.

    SvaraRadera
  3. Det jobbas på det. Josefsson har något som verkar fungera rimligt. Tyvärr är det nog bara han som förstår hur applikationen fungerar.

    SvaraRadera
  4. Fixar du inscanningen själv så har annars Google Docs stöd för textigenkänning nu. Bara att markera alla inscannade bilder och ladda upp dem dit så omvandlar de bilderna till textdokument.

    SvaraRadera
  5. What a wonderful picture you paint.

    Thank you.

    Your situation report strikes me as something that one otherwise would look to leaked diplomatic corespondency to find.

    Simply wonderful!

    SvaraRadera
  6. Är dokumentet inte sekretesskyddat så kan ni ta hjälp av oss på nätet att hitta och tolka. I alla fall när det är mycket text och viktiga frågor.

    SvaraRadera
  7. Det är inte svårt att bli mörkrädd.

    Hur kunde det gå så fel?

    SvaraRadera
  8. Frågan är nu om de som inser vansinnet är i minoritet. Man borde väl åtminstone kunna hejda dokumentfloden? Byråkratin är ett annat ämne.

    SvaraRadera
  9. Det jobbas på det. Josefsson har något som verkar fungera rimligt. Tyvärr är det nog bara han som förstår hur applikationen fungerar.

    Men Hax, det här måste ju vara prioritet nr 1. Ni måste ju ha korrekt information, verktyg och utbildning i hur ni använder detta verktyg, så att ni kan rösta rätt i egenskap av att representera piratpartiet. Allt annat borde läggas åt sidan hos övriga piratrörelsen tills detta är löst.

    Du och Christian är ju spjutspetsen i piratpartiet när det gäller konkreta handlingar för att piratpolitik genomförs i verkligheten.

    Det borde också tillföras ekonomiska resurser till detta antingen från partiet eller via en insamling ifrån supportrar där pengarna redovisas vad de går till.

    Ni kanske måste anställa någon tekniskt kunnig person, som kan arbeta med detta på heltid inom piratpartiet och va eran högra hand, antingen via nätet eller direkt på plats.

    Detta borde va ett huvudämne på din blogg tills det löser sig. Rick Falkvinge borde också vända sig till hela piratpartiet för att få hjälp av den kunskap som finns där. Det måste samordnas något system så att alla pirater över hela internet kan söka igenom dokumenten direkt i realtid.

    SvaraRadera
  10. Det kostar på att jobba in en miljö som domineras av halvfigurer. Har just tagit beslut att lämna min arbetsplats på grund av detta. Tänker vara herre över min egen tid ett bra tag framöver utan inblandning av folk som inte vet vad de håller på med. Tyvärr HAX, så har du ett mycket viktigare arbete/mission än jag, och vi vore tusentals som skulle sörja ett sådant beslut. Kämpa på, du vet att du har ett stort stöd från många likasinnade! För övrigt en ytterligt skarpsinnig analys av miljön i Europaparlamentet må jag säga!
    /B.J.

    SvaraRadera
  11. Hör av dig om det finns något man kan hjälpa till med.

    SvaraRadera
  12. Skicka in detta till någon av dagstidningarna, suverän krönika!

    SvaraRadera
  13. "Allt inkommande - direktiv, initiativrapporter, ändringsförslag, resolutioner, vitpapper, betänkanden, konsoliderade initiativrapporter, grönpapper, samråd, förfrågningar och vanliga e-postmeddelanden - måste hanteras snabbt, hårdhänt och rationellt. Det säger sig självt att man missar mycket. Vilket kanske vore förlåtligt. Om det inte handlade om att bestämma över 500 miljoner människors liv. Man får en svindlande, lätt illamående känsla - så att det kittlar i maggropen alldeles på riktigt."

    Som uppbyggt för en skendemokrati, tyvärr.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.