Vem styr samhällsdebatten?

Att Annie Lööf föreslagits som ny ledare för (c) har väckt en del diskussion. Vilket förändringsmandat har hon? Kommer hon att utnyttja det? Och även om hon försöker, kommer hon att ha någon chans mot Fredrik "alla vinner på om debatten lägger sig" Reinfeldt? Kommer något att förändras?

Jag skulle vilja vidga diskussionen. Är det verkligen de politiska partierna som styr samhällsdebatten och i förlängningen även politikens innehåll? Eller är politiken bara reaktiv?

Vi vet att ett inslag i tv-nyheterna eller tidningarna kan leda till en febril politisk aktivitet. Politiker som vill visa att de behövs och att de gör skäl för lönen kastar sig över frågan. Lite senare nedkommer politiken med en liten reglering, ett förbud, ett påbud eller någon moralfloskel upphöjd till lagstiftning.

Tyvärr dras svenska media med en del problem. De är, i en internationell jämförelse, oerhört lika – både vad gäller åsikter och urval. De ägnar allt mer tid åt att copypasta ur pressmeddelanden och allt mindre tid åt stora journalistiska projekt och gräv. De ignorerar ämnen som, enligt alla rimliga tolkningar, har ett stort allmänintresse.

Resultatet blir ett ömsesidigt parasiterande mellan media och makthavarna. Jag tror att det inte är helt nyttigt. Sverige skulle behöva fler alternativa, uppkäftiga och modiga media. Kanske kommer internet att föda något sådant. Kanske inte.

Vi som bedriver vår publicistiska verksamhet på nätet gör möjligen en insats. Men vi har tyvärr inget stort och omedelbart genomslag. Vi bidrar med våra fem cent. Våra bloggar och web-sidor har sina nischer och med tillhörande publik. Våra texter, web-filmer och podcasts finns kvar och kan tjäna som referens i Det Stora Arkivet. Och en del saker får faktiskt en rätt stor publik, men vanligtvis bara om man ser till the long tail. Det vi gör är ofta bra. Men långt ifrån tillräckligt. Man kunde dessutom önska att det fanns fler nyhetsinriktade och grävande bloggar.

Eller behövs det fler tankesmedjor? Även om piratpartiet inte lyckas ta sig in i riksdagen, så får man nog säga att partiet har lyckats i något slags roll som tankesmedja. Etablerade tankesmedjor som Arena, Timbro och Fores fyller också en funktion och erbjuder ofta spännande och intellektuellt spänstiga arrangemang. Möjligen är detta ett verktyg för idéutveckling och förändring. Kanske lite mer åt do-thanks, dock.

Medieforskarna pekar på att allt mer går mot sociala nyheter. Det vill säga att man snappar upp en personligt "anpassad" mix från människor i sitt elektroniska sociala nätverk. Här kan nyheten om att Bettans katt fått ungar vara lika stor som Tripolis fall. Helt enkelt för att denna nyhet är relevant för mottagaren. Detta är makthavarnas mardröm. De vill ha media som snällt sprider deras pressmeddelanden och debattartiklar till hela folket på en gång.

Här finns mycket att ta in, smälta och analysera för oss som vill påverka ett och annat i vårt samhälle. Vem som sätter agendan är långt ifrån självklart. Och förmodligen kommer det bara att bli allt mer oklart.