Euro-fällan

Cirkusen fortsätter. Euro-zonens ekonomiska problem göms bakom Greklands. Och president Obama försöker gömma USA:s problem bakom euro-zonens.

Denna vecka skall Europaparlamentet försöka koppla greppet på krisen. Frågan är dock om det är rätt grepp man kopplar.

EPP (kristdemokrater & co) och ALDE (liberalerna) kommer med största säkerhet att få gehör för det så kallade sex-packet. Och visst, det innehåller en del saker som – i ett allmänt hållet sammanhang – är bra. Som påpekandet att det inte är hållbart när medlemsstater sätter sprätt på mer pengar än de har.

Men allt kommer att förpackas i mer överstatlighet och mer kommandoekonomi.

EU kommer nu att få större makt att granska (och att gå in och pilla i) medlemsstaternas ekonomi.

För oss som vill att EU skall vara ett mellanstatligt samarbete och inte en toppstyrd superstat känns detta inte speciellt bra.

Grundproblemet är naturligtvis det europeiska valutasamarbetet (EMU) och den gemensamma valutan (euron). När alla är bundna vid samma mast, på samma skuta – då kommer överstatligheten som ett brev på posten.

Euron blev alltså inte bara en symbol för den europeiska superstaten. Den blev även ett verktyg för att tvinga på medlemsstaterna och medborgarna mer överstatlighet.

Som gammal EMU-motståndare kan man bara sucka. Vad var det vi sa?

Europaportalen: Avgörande omröstning för Europas ekonomi
EU Observer: Eurozone countries hold series of crucial votes