Jag kandiderar till Europaparlamentet i sommarens EU-val, den 9 juni. För Medborgerlig Samling, på plats nummer sju på listan.
Vad har jag nu gått med på? Jag vet ju hur det här fungerar - en tröstlös kamp mot politisk klåfingrighet och byråkratins svarta hål...
Högar av dödligt tråkiga EU-dokument som måste lusläsas, där djävulen bor i detaljerna. Flängande fram och tillbaka till Bryssel och Strasbourg. Gyttjebrottning med den arroganta eurokratin och allehanda särintressen. Det olidliga von oben-perspektivet i Elfenbenstornet.
Det går att sitta i Europaparlamentet och glida fram på en räkmacka (och med ett glas champagne). Allt för många gör det.
Men det går också att jobba hårt och faktiskt ändra på saker om man fokuserar. Kasta grus i maskineriet för orimliga förslag. Ifrågasätta. Vara besvärlig, så att andra tvingas tänka efter före.
De grundläggande rättigheterna måste försvaras i EU. Det har vi till exempel sett i striden om Chatcontrol.
Praktiskt nog är MED ett liberal-konservativt parti - så de värden, principer och rättigheter som bygger den västerländska civilisationen finns med i baspaketet. Lite som de gamla Moderaterna, på Bohmans tid.
Under den kommande legislaturen lär övervakning och rätten till privatliv vara ständigt aktuella frågor. Chat Control 2 kommer att släpa över in i nästa mandatperiod. Och det smids planer på ett nytt datalagringsdirektiv.
Övervaka dem som misstänks för brott - inte alla andra hela tiden, är i sammanhanget en god princip. Jaga buset istället för att snoka i vanliga hederliga människors privatliv. Vilket för övrigt är vad EU-domstolen ständigt påpekar.
Yttrandefriheten är en annan grundläggande rättighet som kommer att utmanas på EU-nivå. Bryssels makthavare kan inte dölja sin avsky mot att vanligt folk nu kan delta i debatten, ifrågasätta och käfta emot i sociala media.
Mandatperioden som gick infördes de övergripande regelverk som ger politiken makt över internet. Mandatperioden som kommer kan vi vänta oss att EU-maskineriet börjar använda sig av dessa nya verktyg.
Striden om det fria ordet har redan börjat med att kommissionen hotar sociala media, speciellt X. Här behövs parlamentariker som håller ögonen på det som sker - och som inte drar sig för att hålla kommissionen ansvarig för sina handlingar.
Vad gäller internet i ett vidare perspektiv har politisk klåfingrighet, missriktad välvilja och orimliga regelbördor drivit bort mycket av nyföretagandet och nytänkandet till andra delar av världen. Vi behöver ett bättre företagsklimat på IT-området för att Europa inte skall hamna på efterkälken.
Som om inte detta räcker kommer EU nu att sätta fart på sitt förnyelsearbete - mot en ständigt allt mer fördjupad politisk union. Mer överstatlighet. Mer centralstyrning. Mer makt till Bryssel. Detta måste stoppas.
Idealt borde man rulla tillbaka EU till ett mellanstatligt samarbete för frihandel. Sedan kan de länder som vill vara med på tillval som fri rörlighet för människor eller en gemensam valuta. Men det är inte vad som ligger på bordet.
Nu gäller det först och främst att begränsa skadan. Att hejda den ständiga överföringen av makt från individ till politik, från medlemsstater till EU och från institutionerna till Bryssels icke-valda eurokrater.
Någon måste göra något åt allt detta. Jag har redan varit inne i lejonets kula, så jag har en rätt god uppfattning om hur det går till. Jag har dessutom tid och möjlighet att satsa helhjärtat, om jag får förtroendet.
Så, visst. I can do this. Men det kräver i så fall massor med personkryss.
