Bitcoin-kursen rusar. Och sedan?

Nybloggat på HAX.5July.org:

Bitcoin rate on the move »

Just nu rusar Bitcoin-kursen. Frågan är om det är något tillfälligt eller en mer långsiktig trend. Det finns tecken som tyder på att kursen kan fortsätta utvecklas positivt.

Kursen, måndag eftermiddag:
$535.7 | €477.95 | ¥3736.87 | £370.54
1h -0.16% | 1d +3.08% | 7d +20.7% | 1m +17.43%

Ett ekonomiskt liveget folk

Jag är ingen vän av konspirationsteorier. Som regel finns det ingen plan. Men händelser kan komma att samverka. Intressen sammanfaller. Och skit händer.

Ta till exempel följande tecken i tiden...

• EU:s direktiv mot penningtvätt innebär att det blir allt svårare för företag och privatpersoner att hantera kontanter. Bankerna tvingas bli finanspoliser. Allt vi gör som har med kontanter att skaffa skall registreras och analyseras.
• Vi är på väg mot ett kontantfritt samhälle. Pengar i handen ersätts av pengar på bankkonton, som enkelt kan kontrolleras (och konfiskeras) av myndigheterna.
• ECB är på väg att avskaffa 500 €-sedeln, vilket gör det svårare för människor att hålla en reserv av kontanter. (Och i Sverige håller vi på att byta ut sedlarna, vilket kommer att leda till att gamla pengar i madrassen eller bankfacket måste in i systemet – genom penningtvättsdirektivets nålsöga – innan de blir ogiltiga.)
• Vi har redan sett hur banker har stängts och snäva uttagsgränser har införts i bankomaterna i Grekland. På Cypern konfiskerade man helt enkelt en del av befolkningens banktillgodohavanden när systemet började svaja.
• Euro-krisen är på intet sätt över. Även om det inte talas så mycket om saken, så kämpar ECB med att hålla valutan stabil – ofta genom principiellt osunda ingrepp som aldrig kan vara långsiktigt hållbara.
• Så väl privatpersoner som länder lever i en lånebubbla, där det mesta av pengarna inte har något underliggande värde – utan har skapats "ur tomma intet" i bankernas datorer.
• Alla moderna valutor är fiat-valutor, vars värde uteslutande bygger på förtroende.

Vad händer vid nästa ekonomiska systemkris? Vad händer vid ett omfattande datorhaveri (eller för den sakens skull ett större strömavbrott)? Vad händer om lånebubblan spricker? Vad händer när hela nationer i skuldkris till slut går in i väggen? Vad händer när förtroendet sviker? Och det finns många fler oroväckande scenarier.

I sådana situationer är manegen krattad för ekonomiskt undantagstillstånd, där människor inte längre kommer att ha kontroll över eller fri tillgång till sina pengar. En kommandoekonomi kommer att upprättas. Och med det kommer även den fria ekonomin och vårt fria och öppna samhälle att krossas.

Vi är på väg att lägga alla ägg i en korg. I politikernas händer. I ett system med en aldrig tidigare skådad övervakningsstat.

Vad kan väl möjligen gå fel?

Veckans Falkvinge - Liberty Talk #46

"Liberty Talk #46. With the U.S. Federal Reserve finally ending seven years of zero-priced credit last week, what are the bigger geopolitical implications of the non-stop money printing we've seen, and how does bitcoin factor in?"

Youtube »

Bitcoin: Något är i görningen

Bitcoin som system för snabba, enkla transaktioner oberoende av nationsgränser är oöverträffat. (Det är lite som Swish, fast gränslöst och med ett betydligt starkare skydd för användarnas privatliv.)

Bitcoin har flera fördelar framför traditionella valutor. Det blir omöjligt (eller i vart fall betydligt svårare) för stater att beslagta människors egendom, som man gjorde när man gav alla bankkonton på Cypern en haircut. Bitcoin fungerar även när bankkontor och bankomater är stängda under bank- och valutakriser, som i Grekland. Och med en förutsägbar tillväxt kan människors tillgångar inte smygbeskattas genom att staten trycker mer pengar, på det sätt som sker i t.ex. EU och USA.

Bitcoin dras även med problem. Till exempel har enstaka clearinghouse gått omkull efter IT-angrepp och/eller svindlerier.

Dessutom är Bitcoin en tämligen volatil valuta, med en växlingskurs som åker berg- och dalbana. Vilket på senare tid yttrat sig i att kursen mot USD/EUR har gått upp med ungefär 36% på 30 dagar. Å andra sidan är dagens kurs bara är en knapp tredjedel jämfört med november 2013.

Den intressanta frågan är varför Bitcoin-kursen ökar just nu. Ett svar kan vara att allt fler stora aktörer på finansmarknaden öppnar dörren mot Bitcoin. Ett annat att tilltron till all slags fiat-valutor håller på att urholkas och att Bitcoin nu står inför sitt verkliga genombrott.

Något är i görningen, frågan är bara vad.

Och när allt kommer till kritan, så kan Bitcoin – trots sina brister – vara den enda fungerande betalningskanalen vid en större systemkris.

Stöd denna blogg »

Att ha en trovärdig valuta har blivit ett problem

Det är kris i världsekonomin. Aktierna faller, valutorna är ovanligt volatila och euro-krisen är på väg tillbaka efter semestern.

En intressant detalj är att kronan stärks mot dollarn och pundet. Vilket är ett problem för den svenska exportindustrin. [Länk»]

Ja, det är absurt att det är ett problem att den svenska kronan betraktas som så stabil och stark att den utgör en "safe haven". Men det är märkliga tider just nu.

I vanliga fall hade Riksbanken gått in och petat. Men vi har redan minusränta. Och att de låga räntorna skulle få fart på inflationen (smygdevalvering) har visat sig vara en klen plan. Så den byråkratiska och politiska verktygslådan börjar bli tom.

Jag är ju inte ekonom, men jag tycker att det känns märkligt att den del av priset för vår valuta som utgörs av växelkursen sätts av marknaden – men att den del som utgörs av räntan sätts av byråkrater. Borde inte räntan vara en prismekanism som också regleras av marknaden? (Kommentera gärna.)

Det är i och för sig en teoretisk diskussion, nu när vi redan har en artificiell minusränta. Men det känns som om Riksbanken har spelat ut sina kort för tidigt. (Och samtidigt spätt på bolånebubblan.)

Situationen är knepig. Och med tanke på den rödgröna regeringens bristande sinne för ekonomiska lagar och realiteter skulle det inte förvåna mig om den gör något förhastat. Som att fixera växelkursen – för att sedan försöka köra en gammaldags, äkta devalvering.

Euro-krisen: Lugnet före stormen

En svag växelkurs, extremt låga räntor, låga oljepriser... Inget tycks fungera. Tillväxten i euro-zonen är på blygsamma 1,3procent.

Stora euro-länder som Frankrike och Italien dras med djupa strukturella problem. Och Tyskland – som förväntas plocka upp notan – har problem med en åldrande befolkning, vilket håller tillbaka produktiviteten.

Grekland fick sitt överbryggningslån. Men i grunden har väldigt lite förändrats. I allt väsentligt sparkade trojkan bara den tomma burken lite längre bort längs vägen. Den grekiska krisen är inte löst, den tog bara lite semester.

Vanliga människor vet inte vad de skall tro. När krisen drabbade Cypern visade det sig att pengar på banken inte alls är säkra. De kan beslagtas för att rädda staten och kapitalet. Spanjorerna fick veta vad som händer när botten går ur fastighetsmarknaden. Det vill säga att folk står där med stora obetalda lån och en halvfärdig eller i bästa fall en i stort sett värdelös bostad. Grekerna har röstat in nazister i parlamentet och kommunister i regeringen – och föga förvånande upptäckt att allt bara blivit värre.

Samtidigt fortsätter den statliga lånecirkus som egentligen är ett gigantiskt pyramidspel. Det gäller i princip för alla länder. Vilket kan fungera, ett tag, i länder med god tillväxt. Men inte i längden. Och då kan akuta problem uppstå vad gäller viktiga samhällsfunktioner och ekonomiska åtaganden som till exempel pensioner.

Får man tro anhängarna av cykliska ekonomiska modeller (vars prognoser visat sig vara förvånansvärt träffsäkra) – då närmar sig nästa ekonomiska systemkris mycket snabbt. (En modell talar om månadsskiftet september / oktober.) Detta är i så fall inte bara ett problem för euro-zonen. Men med alla dess akuta problem och inbyggda systemfel är euron extra utsatt.

Alla moderna valutor bygger på förtroende. När detta förtroende faller, då kan allt gå väldigt snabbt.

Så passa på att njut av det relativa lugnet så länge det varar. Det kommer att bli en intressant höst och vinter. Sverige är förvisso inte ett euro-land, men är ändå farligt nära knutet till dessa länder.

Grexit? Kanske. Kanske inte.

Anta att Grekland lämnar euro-samarbetet (som landet aldrig borde ha släppts in i från början).

Då måste grekerna ordna en ny valuta. En sådan kommer att sjunka som en sten, till dess den nått sitt rätta pris på marknaden.

Men Greklands skulder kommer att vara kvar i för tillfället stabila euro och USD. Vilket betyder att dessa skulder kommer att bli relativt sett mycket större för grekerna. De kan komma att mångfaldigas.

Och då kommer det att bli ännu svårare för de internationella långivarna att få tillbaka sina pengar. Vilket knappast kommer att bli populärt.

Så det är faktiskt inte bara grekerna – utan även ECB, EU, IMF och bankerna – som sitter i en rävsax.

Att euron är ett idiotiskt projekt var vi många som sa redan från början. Men nu är det som det är. Så det är förmodligen bara att pynta upp för att hålla Grekland under armarna.

(Värt att notera är att i så gott som alla valutaområden, så slutar det med att rikare delar får sända pengar till fattigare. Så är det i Sverige och USA. Så var det i Tyskland på D-Markens tid. Och så är det i euro-zonen.)

Det som talar för en Grexit är att först när marknaden får sätta priset på en ny grekisk valuta kan den sjunka till ett värde där Grekland blir konkurrenskraftigt igen. Med euron som valuta kommer landet alltid att vara ett socialfall.

Ekonomi: Och det här går bra?

Klicka på bilden för en större variant

Jag snubblade över detta diagram som visar den historiska utvecklingen av skuldsättningen (procent av BNP) bland "västerländska" (advanced economies) länder. Detta är ett genomsnitt, med avvikelser åt båda hållen om man ser till enskilda länder. Men helhetsbilden manar till eftertanke.

Enkelt uttryckt: Vi lever över våra tillgångar. Mer så än någonsin tidigare.

Medelklassen känner sig blåst. Oppositionen har avgått. Världen är i gungning.

Jag tror att en del annars borgerliga väljare nu röstar på SD bara för att straffa Alliansen. Det är rätt uppenbart, faktiskt. Folk har insett att även borgarna har givit upp – och att de sviker medelklassen.

Den än så länge välmående medelklassen. Som har sett molnen vid horisonten.

För många är det högst oklart om de kan fortsätta att leva behagligt efter pensioneringen. Människor är så högt belånade att Sverige sticker ut i tabellerna (trots en mycket låg statsskuld). De är livegna. Deras hem ägs av banken. Liksom bilen. Deras pengar är inlåsta i system som gör det nästan omöjligt att lägga undan en slant vid sidan av. Så gott som alla svenskars eventuella tillgångar är utelämnade till politikens nycker.

För övrigt räcker det med en dålig dag på Riksbanken, i riksdagen, på marknaden eller i Frankfurt för att hela bostadsbubblan skall spricka. Då kommer människor att få se värdet på sina bostäder rasa. Men deras lån kommer att vara lika stora och dyra som tidigare. Skulle detta ske, då kommer nog även svenska folket att bli väldigt kinkigt.

Den som har ett riktigt jobb håller fast vid det. När som helst kan vem som helst bli ersatt av en dator, av ett Call Center i Slovenien eller av någon ny algoritm. Utveckling och globalisering är inte fel i sig, tvärt om. Problemet är att folk känner sig osäkra på vad de skall göra istället. Med stora lån, så måste de ha rätt välbetalda jobb. Det blir lätt nervöst.

Och har man jobb sitter man fast i ekorrhjulet. Jobba på, betala skatt. Mata byråkratins gökungar. Se hur upphandlingar missköts, gigantprojekt havererar och skattepengar läggs på rent trams. (Samtidigt börjar folk få upp ögonen för att länder med lägre skatter och avgifter till exempel tycks ha mycket bättre tillgång till primärvård. Och råd med saker som ett försvar.)

Medelklassens skattepengar sugs in i ett svart hål. Den offentliga sektorns kostnader ökar, samtidigt som verksamheten blir sämre eller minskar i omfattning. Politisk och byråkratisk inkompetens breder ut sig – samtidigt som den härskande politiska klassen förmanar oss medborgare när det gäller vad vi skall tycka, känna och säga.

I bakgrunden finns molande frågor. Är det verkligen bra att staten skall kunna ta reda på allt om våra kommunikationer? Vad är det egentligen som händer med demokratin? Hur blev särintressenas röst viktigare i politiken än folkets röst? När flyttade svågerkapitalismen ihop med politiken? Folket är nog medvetet om problemen – men saker är inte tillräckligt akuta (ännu) för att någon skall orka reagera.

Det är mycket att oroa sig för. Då avgår plötsligt oppositionen. Regeringen gör upp med Allianspartierna om allt som är riktigt viktigt. (Utom kärnkraften, där de rödgröna tycks vara på väg att lura brallorna av borgarna.)

Så nu är det skit samma om man är sosse eller moderat. Alla säger att nu skall vi göra som sossarna vill, i fyra år. Och sedan, om sossarna även vinner nästa val, i fyra år till. (Ingen tror dock på allvar att DÖ kommer att fortsätta gälla vid en borgerlig valseger.)

Om tanken var att isolera SD, då lyckades man göra det på ett spektakulärt sätt. Men med ett annat resultat än det man tänkt sig. I dag är SD plötsligt det enda oppositionspartiet.

Alla andra har "gjort upp". Det finns således bara ett parti att rösta på om man inte håller med. (Själv skulle jag aldrig kunna rösta på SD, men jag förstår ändå mycket väl varför folk gör det.)

Den infekterade flyktingfrågan är bara en liten del av en mycket större bild. (Invandringsfrågorna är för övrigt totalt kortslutna av en skadlig arbetsmarknadspolitik och en förstelnad, vittrande bostadspolitik. Vilket är frågor som är så kontroversiella och komplicerade att de flesta politiker helt enkelt väljer att ignorera dem.)

Till detta skall läggas att Europa är på väg att kastas in i en ny valutakris, att Ryssen är på väg åt det här hållet och att USA (som vi trodde var våra kompisar) håller på att tappa koncepten. För att inte nämna vad som är på gång i arabvärlden... Detta är stora frågor som ingen riktigt vet hur man skall hantera. I vilka vi bara kan hoppas att det nog ändå går bra till slut. Där Sverige passivt driver med strömmen och EU mot okända mål.

Sverige skulle behöva en anständig opposition.

En rationell och intellektuell opposition som stiger fram och säger som det är. Som är redo att tag i saker som håller på att gå åt helvete. Som vill ge folk valuta för skattepengarna, som vill hålla kostnaderna nere och som är stridslysten och kompetent nog för att hålla byråkratin stången. Som är beredd att decentralisera och ge utrymme för spontan ordning.

Men utan att vara spooky. Vi behöver en opposition som kan tänka sig att lämna vanligt folk ifred med sitt. Och som är beredd att försvara vårt öppna, demokratiska samhälles grundprinciper.

Lottie Knutson for president, typ.

För det börjar bli knöligt nu. Medelklassen känner sig klämd och vet inte vart den skall ta vägen. Vilket inte är det minsta märkligt eller oväntat. Decemberkartellen har ingen egentlig plan. Och SD (som inte heller har någon plan) går inte rösta på. Inte bara på grund av deras skitiga historia, nationalism och främlingsfientlighet – utan för att deras politiska program är kass även i övriga delar.

Här krävs något nytt, bättre och roligare!

Veckans Falkvinge - om kryptering och euro-kris

Youtube »

Euro-zonen sätter fart på sedelpressarna

The cat is out of the bag.

EU ökar takten vad gäller att "köpa upp" euro-zon-ländernas skulder. Överstaten tar över medlemsstaternas dåliga affärer.

För att göra detta måste man skapa mer pengar. Inte genom ökad produktivitet och tillväxt – utan genom att sätta fart på sedelpressarna och genom kreativt arbete vid ECB:s dataskärmar.

På så sätt flyttar man kostnaden från skattebetalarna i misskötta ekonomier till skattebetalarna i hela euro-zonen. Enkelt uttryckt: Tyskarna får betala en större del av notan.

Men detta drabbar också alla medborgare i euro-zonen – eftersom deras pengar minskar i värde. En smygbeskattning, helt enkelt.

En ny tumultartad euro-kris kan vara verklighet redan nästa vecka

Nästa vecka kommer att bli ovanligt intressant. I Grekland har folk börjat ta ut de pengar de till äventyrs har kvar från sina bankkonton. Man har en regelrätt bank-run. När det finansiella systemet stängde för helgen hade fyra grekiska storbanker begärt nödlån hos riksbanken, för att täcka utflödet av kontanter.

Ett problem är att den grekiska riksbanken knappast kan klara detta på egen hand. Den måste be den europeiska centralbanken (ECB) om hjälp. Och även om Tyskland sagt att det får vara nog nu, så har ECB inte så mycket val – eftersom Grekland trots allt fortfarande är ett euro-land. Man måste, tills vidare, rädda Grekland. Detta även om det innebär att förtroendet för euro-samarbetet skadas.

(En möjlighet är en "nödlånsmekanism" som i stora drag innebär att ECB tittar åt andra hållet medan Grekland får använda sina tryckpressar och centralbanksdatorer för att skapa mer pengar ur tunna luften. Vilket är oerhört omdömeslöst. Men inte unikt. Italien har redan tidigare fått göra det, fast av delvis andra skäl.)

Men detta är bara början. Om ett par veckor är det nyval i Grekland. Det kan mycket väl landa i att man får en vänsterregering. Och vänsterns ledare har ett tydligt budskap till trojkan (EU, ECB & IMF): Vi betalar inte!

Detta kommer att få flera konsekvenser. Den första är att Grekland, som i dag lever ur hand i mun, inte kommer att få låna några mer pengar. Vilket kommer att leda till ett ytterligare sammanbrott för det grekiska samhället. (Folket och företagen har dessutom gått i skattestrejk. Den senaste tiden har de grekiska skatteintäkterna sjunkit med 70-80 procent.)

Ett grekiskt sammanbrott kommer även att drabba andra som har lånat ut pengar till landet. Det gäller trojkan. Det gäller enskilda länder. Och det gäller banker i svajiga ekonomier som Spanien, Portugal och Italien. Vilket kommer att orsaka en domino-effekt som kan sträcka sig ända in i de svenska hushållens plånböcker.

Ur ett grekiskt perspektiv hjälper det knappt ens att lämna euron. En nationell grekisk valuta skulle omedelbart falla dramatiskt i värde. Vilket skulle innebära att landets lån i euro, USD, GBP och SFr skulle bli relativt sett mycket större och dyrare. Det är en sak att gå med i euro-samarbetet. Det är mycket svårare och stökigare att lämna det. (Dock skulle en ny grekisk valuta som faller i värde öka landets allmänna konkurrenskraft och gynna den lilla export som finns kvar.)

Detta kan aldrig sluta väl.

Och här är en del andra länkar till oroväckande nyheter, funderingar och rykten på ekonomiområdet:
# Eastern European Currencies Dive as Swiss Loan Costs Hurt Banks »
# The Greek Bank Runs Have Begun: Two Greek Banks Request Emergency Liquidity Assistance »
# The Greek Bank Run Spreads To All Four Largest Banks »
# Russia Just Pulled Itself Out Of The Petrodollar »
# Putin's Unreported Genius on Ukraine: Currency Warfare »
# Bulgaria says it will start talks to join the euro »
# Nytt beslut - bankerna får ta dina pengar och pension vid bankkris »

Köp konserver.

2015 - Ett år då det kan bli åka av

Om alla är klara med sitt helg-, kläm- och mellandagsfirande nu – så pockar verkligheten på vår uppmärksamhet.

Det är lite oklart vem som för tillfället egentligen bestämmer i Sverige. Men genom en överenskommelse mellan regeringspartierna och allianspartierna har man kommit fram till att låtsas som om Sverigedemokraterna inte finns.

Priset för detta är att den borgerliga oppositionen har fått lova att inte driva borgerlig politik vad gäller sådant som har koppling till landets budget, under överskådlig tid. Den parlamentariska demokratin befinner sig därmed i något slags undantagstillstånd.

I EU håller man på att stålsätta sig inför att det grekiska nyvalet kan komma att leda till en ny euro-kris. Och även om det på något sätt skulle gå att dumpa Grekland kan Spanien, Italien och Cypern lätt dras med om saker och ting börjar bli skakiga. Detta i ett läge där EU inte lyckas få fart på tillväxten eller få arbetslösheten under kontroll.

Samtidigt beter sig Ryssland besvärande påträngande och president Putin förefaller allt mer oförutsägbar. Konflikter med omvärlden och ett fallande oljepris är på väg att ödelägga den ryska ekonomin. Situationen i öst är osäker och det drabbar även oss, med kränkningar av vårt territorium.

USA håller på att utvecklas till en polisstat. Militärt verkar det för tillfället som om man har sönder minst lika mycket som man eventuellt fixar. NSA:s massövervakning är ett mycket påtagligt problem, både i USA och i resten av världen. Dollarn stärks visserligen och en del ekonomiska indikatorer pekar åt rätt håll – samtidigt som man har en underliggande ekonomisk obalans av gigantiska proportioner.

Arabvärlden är på väg in i ett storskaligt krig med osäkra och ständigt förändrade allianser och konstellationer. Allt fler människor tvingas fly, vilket spiller över på oss så väl i form av flyktingströmmar som en risk för att vi importerar regionens konflikter till europeisk mark.

Den samlade bilden är att vi har ett år av osäkerhet, instabilitet och djävulskap framför oss. Frågan är hur detta kommer att påverka vårt samhälle.

Det är i sådana här tider som den härskande politiska klassen brukar flytta fram sina positioner.

Det är nu Europa inte bara kan få se ett politiskt, utan även ett ekonomiskt undantagstillstånd.

Det är i lägen som detta som polisstaten breder ut sig, polisen militariseras och massövervakningen utökas.

Det är vid sådana här tillfällen som makthavarna tycker att det är allt för riskabelt att tillåta fria informationsflöden.

Det är nu det ligger i farans riktning att våra medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheter kan komma att urholkas ytterligare.

Insatserna höjs i det politiska spelet – och det är nu viktigare än någonsin att vi tydligt tar strid för ett fritt och öppet samhälle.

Vi får inte låta fruktan och negativa förväntningar bli självuppfyllande profetior.

Nu skapas nästa euro-kris

De flesta av euro-zonens krisländer kan nu åter låna pengar till tämligen låg ränta.

Det finns de som menar att detta är ett tecken på att euro-krisen är över.

I själva verket är det tvärt om. Man smetar ut lånerisken över hela euro-zonen. Med de relativt starka ekonomierna som "borgensmän" kan länder som har en oansvarig och/eller inkompetent ekonomisk ledning låna pengar till konstlat låga räntor. Igen.

Vilket kommer att göra nästa kris för euron värre och mer dramatisk än den förra.

Just sayin'.

Bör bankerna nobba kunder som använder euro?

Länsförsäkringar Bank har fryst och sagt upp bankkonton för kunder som använder Bitcoin. Motiveringen sägs vara att Bitcoins inte är säkra.

Detta är absurt. Det finns oerhört många verksamheter som inte är "säkra".

Den europeiska fiatvalutan euron, till exempel. Inte nog med att den är en osäker krisvaluta. På Cypern beslutade sig myndigheterna att konfiskera en stor del av medborgarnas banktillgodohavanden, när landet drabbades av euro-frossa. Och i Grekland har euro-krisen drivit människor från hus och hem.

Med samma haltande logik som Länsförsäkringar Bank använder för att döda konton för folk som använder Bitcoins – borde de inte göra samma sak för dem som använder sig av euron?

Riskbedömningar skall göras av kunden, inte av banken – när bankens enda åtagande är att hålla insättningar i det egna landets egen valuta och sända / ta emot betalningar mot tredje part. Och om man nu är så måna om att kundernas pengar skall vara säkra, är det då inte en bra sak om de finns på ett svenskt bankkonto?

Men... naturligtvis handlar det inte om omtanke om bankens kunder. Istället är det fråga om att banksystemet avskyr konkurrens och att bankerna känner sig hotade av oberoende, snabba och i princip kostnadsfria alternativ. Här har de ett gemensamt intresse med staten, som till varje pris vill ha kontroll över betalningsmedlen.

Läs mer:
Svenska bt.cx bankkonton frysta av Länsförsäkringar Bank »
Länsförsäkringar: Riskerna med Bitcoinföretag är för stora »
Banker sätter sina föråldrade affärsmodeller först och trappar upp sin kamp mot den framväxande bitcoinbranschen »

Slutet för dollarn som världsvaluta?

Vad tror vi om detta?

Jag vet att det kan ses som en argumentation för guldmyntfot. Och jag vet att en sådan också har sina problem. Men det ändrar inte på en del av de saker som beskrivs här. Valutaomväxlingen är på gång, fiatvalutornas problem är uppenbara och stora delar av västvärlden för en märklig, centralstyrd och osund ekonomisk politik.

Inte minst tror jag att den beskattningsrätt av amerikanska medborgare var de än bor i världen, som USA nu inför, kan bli mycket problematisk. (Någonstans i detta finns möjligen även en koppling till att USA håller på att förvandlas till allt mer av en auktoritär kontrollstat.)

Är farhågorna berättigade? Och vad innebär det för oss?

Direktlänk till filmen >

Istället för kommandoekonomi och banksters?

Direktlänk > > >

Amerikansk ekonomi: Ännu en Cliff Hanger till ända

Budgetkrisen i USA är över för den här gången. Eller över och över. Man har skjutit problemen på framtiden, igen.

Med tanke på att USA hackat sig in i SWIFT-databasen, som hanterar en stor del av världens finansiella transaktioner – var det kanske lugnast så. Man vet ju aldrig vilka motmedel Vita Huset skulle ta till mot en hotande dollarkollaps. Och dess omdöme har ju inte alltid varit på topp.

Men liksom den amerikanska budgetkrisen finns grundproblemet med NSA och SWIFT kvar. Världens finansiella transaktioner kan när som helst komma att manipuleras eller hållas som gisslan.

Euro-krisen: Nu är paniken nära

(Bilden är en mock-up.)

Då tar vi euro-krisen till en ny, högre nivå av absurditet.

Man skapade en gemensam valuta – vilket gav länder med vitt skiftande förutsättningar och ekonomier samma växelkurs och samma räntenivå. Att det skulle leda till problem hade en pärlhöna kunnat räkna ut.

När problemen med detta väl blev akuta – då tog man till storsläggan. I Grekland slet man sönder hela samhällsväven och ordnade så att nazisterna kunde surfa fram på en räkmacka. På Cypern konfiskerade man människors banktillgodohavanden. Över hela EU har man skärpt till skatteuppbörden, till en nivå som börjar lamslå stora delar av företagandet. Åtstramningarna slår ofta blint, snarare än att bita där de borde.

Och nu tar arbetslösheten fart på allvar i de sydeuropeiska krisländerna. Det borde inte heller förvåna någon.

Hela ekonomin hänger samman. Det är ett självkommunicerande kärl. Det handlar om dynamiska effekter. Klämmer man på en del av ballongen, då sväller den på något annat ställe. Så det är svårt att veta vad som faktiskt händer om man drar i en viss spak. Vilket väldigt få politiker tycks begripa.

Plötsligt inser EU:s ledare att de har problem. Med folket. Som börjar få nog.

Åter till kommandoekonomins ritbord. Vad göra? Det enda man egentligen kan göra och borde göra är att avveckla den gemensamma valutan – euron – om det fortfarande kan ske under ordnade former. Och det är exakt vad EU:s ledare meddelat att de inte tänker göra. Inte under några som helst omständigheter. För övrigt är det möjligt att det redan är för sent. Så man får hitta på något annat.

Och det är där vi är just nu. Alla blickar vänds mot EU och mot euro-zonen. Trycket är stort.

Voila! Dagens förhållningssätt är att ge länder som spenderar mer pengar än vad de har råd med längre koppel. Vilket lär vara kontraproduktivt. Det är dessutom raka motsatsen till den linje man självsäkert drev för bara några månader sedan. Och de stimulanseffekter man kanske ändå skulle kunna uppnå, de absorberas omedelbart av allt man slagit sönder på vägen.

Möjligen kan politikerna försöka plocka några billiga poäng, på väg mot undergången. "På grund av de stora framsteg som har gjorts har vi nu utrymme att minska åtstramningstakten" säger EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso. Det blir närmast komiskt.

EU handlar i panik. Det finns ingen genomtänkt plan för euro-zonen. (I vart fall ingen som är förenlig med ekonomins lagar.) Det vi nu ser är möjligen improvisation.

SR – EU-kommissionen vill stimulera Europa ur krisen »
Europaportalen – Frustrerad tysk EU-kommissionär: Europa är konkursmässigt »

Euron: Spännande vecka väntar

Nu är påskhelgen över – och finansvärlden går tillbaka till normala rutiner. Så det lär vara denna vecka som den cypriotiska euro-härdsmältan börjar sjunka in på allvar.

Några länkar i sammanhanget...

Cyprus has finally killed myth that EMU is benign »

Political Fallout Begins: Former Cyprus President Named In Loan Write-Offs Leading To Banking Insolvency »

Oooops... »

Och eurogruppens chef, Jeroen Dijsselbloem, har sagt att han inte utesluter att andra euro-länder i kris kan få samma behandling som Cypern.

Den fria ekonomin fick sin giftspruta redan när euron infördes som valuta i stora delar av EU. Nu offras även äganderätten, rättssäkerheten och själva demokratin på den politiska prestigens altare.

Se även: Falkvinge »