Borgerligheten trampar vatten

Moderaterna vill att Alliansen skall ha ett gemensamt budgetförslag. Men de är inte beredda att driva igenom ett sådant (med stöd av SD) just nu – eftersom det skulle öka risken för att Alliansen drabbas av samma sak (och därför skulle göra en Alliansregering än mer beroende av SD).

Som om sossarna skulle bry sig om fair play? De kommer tveklöst att utnyttja varje tillfälle att fälla en framtida borgerlig budget – om de får chansen.

För övrigt är Moderaterna just nu inte speciellt intresserade av ett nyval. Och så tycks de bråka internt, dels i sak och dels för att de tagit de gamla MUF-striderna med sig in i riksdagen.

Mittenpartierna tycks vilja bryta ut saker ur budgeten – för att undvika diverse skattehöjningar. Även detta går att göra (med stöd av SD). Och det är inget nytt, så har de rödgröna och SD redan gjort under förra mandatperioden. Men där säger Moderaterna nej.

Man velar, helt enkelt. Vilket är ett beteende som över tid brukar skrämma bort väljare.

Ny, deprimerande statistik från polisen är en annan sak som Alliansen borde ta tag i. Inget kommer att bli bättre och Eliasson kommer att sitta kvar – om inte det politiska priset blir allt för högt för regeringen. Därför borde det vara öppet mål att väcka misstroendeförklaring mot inrikesminister Ygeman (S). Men inte ens det förmår man. (Möjligen på grund av att Allianspartierna är medskyldiga till den olycksaliga polisreformen.)

Den rödgröna regeringen är värdelös. Alliansen håller på att göra sig själv irrelevant. Och ju större SD blir – ju mer kommer svensk politik att gå i baklås.

Det skulle inte förvåna mig om många väljare kommer att stanna på soffan. Vilket inte är det sämsta – eftersom det är en signal om att man varken vill ge politikerna ansvarsfrihet eller förnyat förtroende.