Visar inlägg med etikett SD. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett SD. Visa alla inlägg

2025-03-19

Samhällspendeln slår tillbaka - med full kraft


Efter årtionden av wokerier, klimatalarmism och migrationskaos har folk fått nog.

Nu slår pendeln tillbaka, med full kraft.

• Därför ser vi populistiska partier växa i styrka. Folk vill ha något annat, och är inte alltid så petiga när det gäller vad detta alternativ är. Proteströster är oftare röster mot än för.

Till exempel mot en invandring som är större än vi kan hantera under ordnade former. Tyvärr är sådana partier ofta lika känslodrivna och trångsynta som sina motpoler.

• Därför ser vi motkrafter till det gamla etablissemanget, som Trump. Någon som rör runt i träsket. Någon som människor upplever står på deras sida och ser dem.

Men som tyvärr inte har någon känsla för grundläggande institutioner och maktdelning. Eller hyfs.

• Därför ser vi Musk gå fram som en elefant i en porslinsbutik i den amerikanska administrationen.

Tänk så mycket som hade kunnat uträttas av någon med samma energi, ambition och befogenheter - men som vet hur systemet faktiskt fungerar.

• Därför ser vi svenskar sympatisera med Putin och Orban när det gäller HBTQI-bokstavssoppan.

Att ge bögar lika rättigheter är nu för tiden självklart för de allra flesta. Men när allt går över i något slags identitetspolitisk vänsterideologi som skall skrivas alla på näsan, då får folk nog.

Då förlorar man tyvärr mycket av den acceptans som man nyss vann. Kanske mer.

• Därför ser vi EU-kritiska partier växa.

I klimatets namn offrar EU jordbruket, skogsbruket, förbränningsmotorn, industrin, energiförsörjningen och den tillväxt som i slutändan behövs för att betala notan för kalaset.

Lägg till det unionens uppblåsta klåfingrighet, byråkrati, maktkorruption, centralstyrning, arrogans och motvilja mot det fria ordet...

EU ägnar sig åt för mycket och åt fel saker. Vilket mycket snabbt kan göra oss alla fattiga. Vi har ägnat oss åt lyxproblem och trams samtidigt som vi misskött det som är viktigt.

• Allt detta är en konsekvens av att den gamla borgerligheten inte lyckats hålla gränsen.

Vi har låtit vansinnet breda ut sig utan att sätta ner foten på allvar. Vi har varit lata. Och fega.

Vi har okritiskt tramsat med för att idioti »låtit bra«. För att det krävs mer energi för att bekämpa trams än för att skapa trams. För att vi glömt vad vi kämpar för.

Steg för steg har högern internaliserat de rödgrönas verklighetsbeskrivning, begreppsvärld och agenda.

Vi behöver en tydlig, smart, sexig, rolig, frimodig och sympatisk höger. I Sverige, Europa och USA.

»Till socialister i alla partier« dedikerade F.A. Hayek sitt verk Vägen till träldom.

I det påpekar han att friheten alltid måste försvaras, av varje ny generation - annars går den förlorad. Kanske för alltid.

CC0

2024-07-22

Den europeiska politikens självskadebeteende


Ju mer rödgrön politik som förverkligas, ju större kommer »extremhögern« att bli.

Speciellt som den gamla, trötta borgerligheten i stora delar tycks ha köpt vänsterns problemformulering och världsbild.

Här i Tyskland är allmänborgerliga CDU medskyldiga till allt från stängningen av fullt fungerande kärnkraft till problemen med migration och integration.

Partiet har till och med stigit på det identitetspolitiska tåget och infört intern könskvotering (frauenkvota). Vilket orsakade en strid som fick något i partiet att gå sönder.

Folk som istället vill ha en rimlig energipolitik, realistisk migrationspolitik och mindre identitetspolitik har då inget annat än »extrermhögern« att rösta på. Även om de egentligen inte delar dess värderingar.

Jag har sagt det förr: Rödgrön politik ger bruna röster.

Eftersom de rödgröna inte kan eller förmår inse att de haft fel biter de sig fast vid makten och kör sin grej ända in i kaklet. Vilket gör skadan ännu värre. Vilket i sin tur ger ytterkantshögern ännu fler röster.

I Tyskland har de rödgrönas massdemonstrationer mot »högern« som begrepp följts av ett regeringsbeslut om att stänga ytterkantshögerns husorgan, tidskriften Compact med tillhörande sociala media.

Man går ibland uppseendeväckande hårt åt kritiska röster på nätet. Inrikesminister Faeser (SPD) låter meddela att »den som hånar staten kommer att få med den starka staten att göra«.

Ett uttalande som inte tagits emot väl, av lätt insedda historiska skäl. (Författningsdomstolen i Karlsruhe har också reagerat när regeringen givit sig på inlägg i sociala media.)

Alternative für Deutschland (AfD) fortsätter att skörda framgångar och är idag det näst största partiet i opinionen (mindre än CDU, större än SPD).

Vilket stressar den rödgröna regeringen. Det förs till och med diskussioner om att förbjuda AfD. 

Således upprätthålls den beröringsskräck mot AfD som i sig driver väljare till partiet.

CDU utesluter att bilda någon form av regering som på något sätt lutar sig mot AfD i Bundestag. De är inte ens beredda att acceptera passivt stöd. Vilket i så fall utesluter en borgerlig regering under överskådlig tid.

Det är lite som med den svenska Decemberöverenskommelsen. Man enades hellre om dålig politik än att hantera SD på ett rimligt sätt. Och det visade sig ju vara en klen plan.

Samtidigt stärks AfD:s potentiella väljare i anden när det politiska etablissemanget vidtar åtgärder som kan synas bekräfta att partiet faktiskt är särbehandlat och att överheten försöker tysta kritiska röster.

Detta har blivit ett självspelande piano. Utvecklingen är oroande och accelererar. Samma förutsägbara dramaturgi härskar i Frankrike.

Organiserat taktikröstande i kombination med det franska valssystemet gav vänstern fler stolar i Nationalförsamlingen än den ytterkantshöger som blev störst i den första valomgången.

Vilket naturligtvis retar upp dem som röstat på Le Pens Rassemblement national. Och ökar den allmänna frustration som är grunden för partiets framgångar.

Det är uppenbart att detta kommer att gynna Marine Le Pen i nästa presidentval.

Sverige, Tyskland, Frankrike... Överallt kan »extremhögerns« framgångar till stor del förklaras som en reaktion mot rödgrön politik och dess konsekvenser.

Det är inte svårt att föreställa sig hur det här kan spela ut. Speciellt när EU:s och eurozonens ekonomiska motor - Tyskland - börjar hacka betänkligt (som en konsekvens av nämnda rödgröna politik).

Insikten växer om att den förda politiken kan vara på väg att göra oss fattiga, på riktigt.

Rödgrön politik (i alla etablerade partier) är inte bara på väg att stärka den europeiska ytterkantshögern inrikespolitiskt. Med dess framgångar följer även geopolitiska skiftningar som hotar säkerheten och maktbalansen i Europa - och därmed även den liberala, demokratiska rättsstaten.

Det enda som kan stoppa »extremhögern« och andra populister är om Europas trötta borgerlighet skärper till sig och presenterar en agenda för tillväxt, välstånd och utveckling som går att tro på. Något som kan inge hopp.

Några tecken på detta syns dock inte.

2024-02-22

Arga Andersson gör det - igen!


I TV4 säger Magdalena Andersson att det inte spelar någon roll om det är "alla" eller bara samhällsfarliga moskéer som SD vill stänga ner.

I sammanhanget är värt att notera att Tyskland (där S sitter i regeringen) stängt ner minst en samhällsfarlig moské förra året.

Så när Anderssons påstående i fråga sker i tysk socialdemokratisk partipress handlar det om mer än bara en nyansskillnad.

Men det hade väl sett konstigt ut om Andersson anklagat SD för sådant som sker under hennes egna partikamraters maktinnehav i Tyskland.

På något sätt blir det bara mer fel varje gång Magdalena Andersson yttrar sig.

If you are in a hole, stop digging.

2022-10-30

Upprördhet och härskarteknik i riksdagen när ny ledamot svor i klimatkyrkan


Jag fastnade för det hallå som uppstod när SD-ledamoten Elsa Widding höll sitt jungfruanförande i riksdagen. Klimatförnekare, är det allmänna och upprörda omdömet.

Men om man lyssnar till vad som verkligen sades blir bilden mer intressant. Widding förnekade aldrig klimatförändringarna. (Hon citerade till och med ur IPCC:s egna rapporter.)

Hon gjorde något mycket värre. Hon ifrågasatte om de nuvarande klimatåtgärderna är effektiva och lämpliga. Och hon menade att det finns mer akuta problem om man vill använda etiketten "kris".

Till råga på allt påpekade hon att fokuseringen på klimatfrågorna lett till att andra, högst påtagliga miljöproblem hamnat i skymundan.

Resultatet blev en total kulturkrock. Ledamöter stod på kö för att fördöma Widding i kammaren. Mycket härskarteknik blev det. Men ingen av dem bemötte hennes argument i sak.

Detta är intressant på flera sätt.

Politiker (och journalister) lyssnar nästan aldrig på vad andra verkligen säger.

Kanske för att det skulle kullkasta deras egna förutfattade meningar. Kanske för att det är lättare att angripa vad man tror att någon tycker än att ge sig in i en sakdebatt med den som är påläst.

Det är även intressant att se den massiva politiska uppslutningen bakom "klimatåtgärder" som låter bra eller ser bra ut - utan att i nämnvärd grad påverka helheten.

Speciellt när till och med högprofilerade klimatdebattörer menar att vi ändå inte kommer att uppnå klimatmålen - och att den nuvarande planen därmed inte kommer att lyckas. Borde vi då inte tänka i nya banor?

Widding påpekade vidare att ett varmare klimat kan leda till att färre dör av köld än av värme. Alltså netto färre döda. Vilket aldrig kommenterades i den allmänna upprördheten.

Hon menade också att det är bättre om vi använder klimatbistånd för att bygga nya kolkraftverk med hög verkningsgrad och minimal miljöpåverkan i Afrika - än att dessa länder löser sin elektrifiering med billiga och skitiga egna kolkraftverk, med sämre verkningsgrad. Inte heller detta kommenterades i sak.

Jag försvarar inte allt Widding säger. Jag har inte kompetens nog för att avgöra om hon har rätt eller fel. Jag sympatiserar inte med hennes parti.

Men jag blir bekymrad när olika partier och deras företrädare låter sig blockeras av en persons partitillhörighet och vad man tror att personen tycker - istället för att argumentera i sak.

Det är nästan så att man kan misstänka att de inte vill eller kan ta en sakdebatt.

2021-01-31

Byt regering innan det är för sent!


Socialdemokraterna är som vanligt helt skamlösa. Tro inte för ett ögonblick att detta handlar om något annat än makt.

Genom att utmåla SD som något slags nazister och M+KD som dess medlöpare hoppas regeringen skapa en polarisering som skrämmer bort väljare från de senare. Och att få L att hålla sig i den rödgröna fållan.

Om sossarna lyckas göra SD oberörbara, då är det en garanti för att vi aldrig - i vart fall inte under överskådlig framtid - kommer att få någon borgerlig regering. Det är enkel mandat-matematik.

SD bör inte få sitta i regeringen. Lika lite som V. Men SD kan ge sitt stöd till en borgerlig regering, om de vill. På samma sätt som V stöder en rödgrön regering. Ingetdera är speciellt trevligt eller bekvämt. Men förutsättningarna bestäms trots allt i fria, demokratiska val av folket.

SD må ibland vara vulgära, okunniga och inskränkta. Men de är inte nazister. Alla som påstår att så är fallet förminskar nazismens vansinne, vidrigheter och brott mot mänskligheten på ett fullständigt absurt sätt.

Men genom att demonisera sina motståndare hoppas regeringen kunna avleda uppmärksamhet från sin egen inkompetens och otillräcklighet.

Den allmänna ordningen. Rättsväsendet. Försvaret. Vårdköerna. Skolresultaten. Drogpolitiken. Energipolitiken. Bostadspolitiken. Den havererade integrationspolitiken. Listan över regeringens misslyckanden är lång och växande.

Men man fortätter att driva in skatter som är bland de högsta i världen. Politikerna, byråkraterna och deras hangarounds inom kulturvänstern och NGO:er lever gott på folkets bekostnad - samtidigt som folket självt undrar vad fan det får för pengarna.

Pandemin sätter (liksom migrationskrisen 2015) ljuset på att systemet misskötts under lång tid. Vi kan helt enkelt inte lita på att saker och ting fungerar längre. I den mån det existerar något sådant som ett samhällskontrakt, då är det nu brutet - av Socialdemokraterna.

Vad är det över huvud taget för vits med att ha en regering som missköter samhällelig kärnverksamhet - för att istället ägna sig åt ideologiska experiment?

S står och stampar i opinionen. Oppositionsledaren har nu högre förtroendesiffror än statsministern. SAP har förlorat nästan en femtedel av sina medlemmar på ett år. Partiets kärnväljare dör av.

Så det är inte att undra på att S nu spelar ut nazist-kortet. De börjar bli desperata.

Men om någon just nu hotar demokratin, då är det sossarna. Som John F. Kennedy formulerade saken »Those who make peaceful revolution impossible will make violent revolution inevitable

Som tonläget är just nu kan man undra om sossarna över huvud taget skulle acceptera ett valresultat som går dem emot. Det vore i så fall inte första gången de betraktar ett maktskifte som en »statskupp«.

2021-01-26

Vägen till en borgerlig regering börjar med transparens


Insikten om att Sverige har en icke-socialistisk majoritet i riksdagen, men en socialistisk regering börjar bli allt mer påträngande.

Grundproblemet är att vi gått från två block i riksdagen till tre. Och om man inte vill luta sig mot SD, då får vi med viss nödvändighet en rödgrön regering under överskådlig framtid.

»Liberalerna« vacklar och om JÖKen faller blir även Centen en fri aktör. Nyckelfrågan blir sedan hur stor beröringsskräck dessa två partier har gentemot SD.

Om Ulf Kristersson vill bilda en moderatledd regering måste han i vart fall ha SD:s passiva stöd. Vilket inte nödvändigtvis är detsamma som att ge SD direkt makt.

Därför måste en del saker redas ut innan nästa riksdagsval. Exakt vad kräver SD för att släppa fram en moderatledd regering? Detta måste redovisas offentligt för att undvika spekulationer.

Sedan kan vi diskutera om dessa krav är förenliga med till lycka, framsteg och välstånd eller om de leder till demokratins död. Men vi behöver veta. I förväg.

Om detta inte sker och Kristersson lutar sig mot SD utan att grunderna är kända i förväg - då kommer vänstern att gå fullständigt bananas.

Då kommer vi att få en valrörelse fylld av socialdemokratiska indignationsnummer, godtyckliga anklagelser från media och svängrum för kravallvänstern.

Så kan det förvisso bli ändå. Men risken för en onödigt stökig och smutsig valrörelse är i vart fall mindre om det finns tydliga besked snarare än lösa spekulationer.

2020-07-19

Ondska - eller okunskap och tanklöshet?


Jag brukar predika att även om man ogillar SD, så bör man undvika att angripa deras väljare. De flesta av dem har en ytterst skissartad uppfattning om vad SD står för, utöver migrationspolitiken. Men det går ändå att förstå varför de röstar som de gör. Och att beskylla dessa väljare för att vara ondskefulla kommer bara att gör dem förbannade - och än mer bestämda i sitt val av parti.

Samma sak gäller vänstersympatisörer. Ideologin må vara både praktiskt omöjlig och i handling ondskefull. Partiet må ha hur mycket skit som helst i sitt historiska bagage. Men om detta vet den som mest bara är livsstils-vänster väldigt lite. Vänstern påstår sig vara snäll. Som regel räcker det för att många människor skall välja en vänsteridentitet utan att tänka efter före.

Tillskriv inte ondska sådant som kan förklaras med okunskap, tanklöshet eller grupptänkande.

Människor fattar som regel inte beslut utifrån fakta, logik och rationella parametrar. Istället är de styrda av känslor, reflexer och förutfattade meningar.

För den frihetligt sinnade kan det kännas vulgärt och ohederligt att använda sig av slugger-argument, att vädja till känslor och att förenkla komplicerade förhållanden till slagord. Men det är där striden står.

Fakta, saklighet och logik fungerar som regel bäst för att stärka de som redan är allmänt borgerliga i anden. Och det är viktigt, det också.

Men om man vill vinna nya själar - då måste man tänka utanför boxen.

2020-02-21

Nu är SD störst – och det är alla andras fel


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Med Decemberöverenskommelsen respektive Januariavtalet har man kortslutit den parlamentariska demokratin. Vilket resulterat i att det parti man vill utesluta från all makt, nu istället vuxit till att bli landets största.

Kan man kanske dra några slutsatser av det?"

2020-02-07

De etablerade partiernas kamp mot högerpopulismen håller i sig på att bli ett demokratiskt problem


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

De etablerade partiernas kamp mot högerpopulismen håller i sig på att bli ett demokratiskt problem »

"Vänstern är förvisso ofta AfD:s och SD:s bästa valarbetare. Men de senare tycks också – under rådande omständigheter – i praktiken utgöra ett permanent hinder för borgerliga regeringar."

2019-12-11

Hur rumsrena är Sverigedemokraterna?


Jag borde inte peta i detta getingbo. But Anders Lindberg made me do it.

En gammal Lindberg-ledare i Aftonbladet från den 14 maj 2017 råkade på något sätt komma i min väg: SD:s nazirötter är värre än vi vetat »

Stundtals är denna ledartext högst relevant. Stundtals är indicierna tunna. Texten ställer flera intressanta frågor. Och en del andra. Det är ömsom vin, ömsom vatten.

Texten bjuder även på litterära statements som »I högerextremismens garderob står stövlarna ständigt putsade.«

Men hur är det, egentligen? Låt mig fundera högt...

#

I ett vidare perspektiv var nazismen en totalitär rörelse - vilket var vad som gjorde det totala vansinnet möjligt. Sverigedemokraterna kan däremot på sin höjd anklagas för att vara auktoritära. Men inte nödvändigtvis mer så än Socialdemokraterna.

Även utan att tänja på sanningen kan man spåra Sverigedemokraternas ursprung till nazistiska och nynazistiska kretsar. Men att påstå att Sverigedemokraterna är nazister i nya kläder känns en smula over the top. Kanske kan man säga att de är den nationalistiska, fascistiska rörelsens barn och barnbarn. Vilket i så fall väcker något slags fråga om arvsynd.

Själv skulle jag inte kunna rösta på Sverigedemokraterna - av delvis samma skäl som jag aldrig skulle kunna rösta på Vänsterpartiet.

Men jag förstår fullständigt varför folk röstar på dem.

#

Åter till Lindberg:
”Det är när ondskan klär sig i kostym och lägger sig till med lånad vokabulär, som den är riktigt farlig. Att bli insläppt och bli tagen i hand är ondskans högsta önskan, ty väl inne och accepterad, kan den sprida sig som en smittsam epidemi.” 
Så skrev förintelseöverlevaren Emerich Roth i ett öppet brev till Anna Kinberg Batra efter att hon bjudit in till samarbete med SD.
Det där skulle man kunna säga om såväl Sverigedemokraterna som Vänsterpartiet. Eller om den korporativism (som ju är ett av fascismens kännetecken) som idag alltmer håller på att genomsyra den politiska makten och dess etablerade partier.

Ett problem i sammanhanget kan vara att dagens svenska politiker tycks sakna den ideologiska klangbotten som krävs för att förstå vad ondska verkligen är - och hur dess mekanismer fungerar.

Naturligtvis skall man vara oerhört uppmärksam och vaksam. Och Sverigedemokraterna har en mycket tunn lina att vandra på.

Men så råkade det sig så att just detta parti, av alla - och ingen annan - sa vad allt fler vanliga människor tänker.

I en del andra länder har missnöjespartier växt fram helt utan koppling till nazismen. Men som av en ödets ironiska twist råkade Missnöjespartiet i Sverige bli ett som har ett besvärande förflutet.

Vilket hela makteliten kände sig tvungen att ta avstånd ifrån. Och då tog man inte bara avstånd från partiet i fråga - utan även från vissa verkliga problem och från befolkningens de facto existerande oro för kriminalitet och potentiellt farliga utlänningar.

Om SD vid denna tidpunkt hade hävdat att solen går upp varje morgon - då hade alla andra förnekat att så är fallet.

Resten är historia. Men det kan alltså vara den svenska politiska elitens egen självgodhet och ängslighet som gjort Sverigedemokraternas stadiga tillväxt möjlig.

#

Lindberg igen:
”Jag ångrar ingenting därför att jag menar att människorna är svaga och måste behandlas som svaga människor.” sa han till SVT.
Personen som yttrar sig är SS-Hauptamt Gustaf Ekström, sedermera revisor i Sverigedemokraternas första lokalavdelning i Malmö. Vilket kan vara ett indicium, om än vagt.

Men det är framförallt uttalandet som sådant som fascinerar mig. På något sätt är detta ett förhållningssätt som känns igen från helt andra aktörer på den svenska politiska arenan. Delar av devisen skulle kunna stå inhuggen över entrén på nästan vilken förvaltningsbyggnad som helst.

Svenska statens paternalism känns på sätt och vis mer som en skillnad i grad än i art. På samma sätt som alla totalitära och auktoritära regimer, betraktar vår härskande politiska klass folket som svaga undersåtar som inte kan betros med varesig makt över sina egna liv eller ansvar - snarare än som fria individer.

#

Tyskarna har ett ordspråk: Historien upprepar sig inte, men den rimmar.

Jag skulle vilja tillägga att historien även tycks ha ett sinne för ironi. Och att man aldrig kan förvänta sig att hoten mot det öppna, fria samhället kommer att dyka upp i samma skepnad som förra gången.

Det torde vara uppenbart att Sverigedemokraterna inte är en wagnersk dödskult på samma sätt som nazisterna. Det är förvisso möjligt att de är smygnazister i kostym. Men mer troligt är att det handlar om ett parti som försöker passa in samtiden trots sina rötter. Finge de välja skulle de mycket hellre bara vara ett »vanligt« missnöjesparti.

Så jag vet faktiskt inte var vi har SD - även om jag lutar åt att de på riktigt vill vara rumsrena. Hade det funnits en konspiration, då hade den förmodligen inte gått att hålla hemlig.

Vad som däremot är uppenbart är att bortåt en fjärdedel av svenska folket kan tänka sig att rösta på dem. Och då tror jag inte det är dödsmördarnazism och etnisk rensning de flesta röstar för - utan snarare för ordning på allmän plats och en begränsad invandring i en ansträngd situation.

Här uppstår ett delikat demokratiskt problem. Skall Sverigedemokraternas väljare betraktas och behandlas på samma sätt som alla andra väljare? Skall deras röst vara lika mycket värd? Skall deras företrädare beredas tillgång till de demokratiska institutionerna på samma villkor som alla andra?

Mina fem cent är att vi nog bäst försvarar den parlamentariska demokratin genom att helt odramatiskt behandla Sverigedemokraterna som andra partier.

I vart fall nästan. Tillsammans med Vänsterpartiet har de icke-demokratiska rötter som gör att de bör hållas borta från all verklig, direkt regeringsmakt.

Men vilken regering eller minoritetsregering dessa två partier väljer att stödja eller inte stödja - det får vara upp till dem själva.

#

Detta är mest den känsla jag får, när jag skriver för att försöka bena ut vad jag själv tycker. Men det är fullt möjligt att jag har fel - och att det finns faktorer som jag inte ser, tänkt på eller känner till.

Jag är hur som helst personligen skeptisk till Sverigedemokraterna. Kritisera dem gärna. Men låt inte detta göra er blinda för eventuella verkliga problem som de påpekar. Och undvik att kritisera deras väljare - vars val ytterst beror på de etablerade partiernas naivitet och inkompetens.

2018-09-19

Missnöjesvalet 2018


Inte för att jag har något direkt till övers för SD. Men gnället över valresultatet börjar bli påfrestande.

Det är så här demokrati fungerar. Makthavarna gör något som folket inte gillar. Folket röstar på någon annan. I grunden handlar det om att utkräva ansvar. Om att folket vill ändra kurs på skutan.

Kanske - men bara kanske - börjar det sjunka in att det faktiskt inte går att avfärda alla som oroas av skenande kommunalskatter, fördubblade pensionsåtaganden och positiv särbehandling som rasister.

Men migrationsfrågorna är bara halva sanningen. Om man ser till SVT:s Valu-undersökning, då var de faktiskt inte det viktigaste skälet för SD-väljarnas partival. På första plats kom en allmän misstro mot den härskande politiska klassen.

Polisen fungerar inte. Försvaret är ett skämt. Vårdköerna växer. Ungarna får inte den utbildning de behöver. Energipolitiken är dårhusmässig. Och så vidare.

Så väljarna röstar på något annat. Även om detta »annat« inte har några direkt konkreta lösningar på de aktuella problemen. Det viktiga för väljarna är att ge maktapparaten fingret.

Frågan är om även detta börjar sjunka in hos de etablerade partierna. Jag är tyvärr inte helt övertygad om den saken...

2018-09-04

Den svenska demokratins yttersta dagar?


I dagens Mårtensson-krönika sorterar jag en del av tankarna från mitt avslutningsanförande på Frihetsfrontens sommarseminarium i helgen.


»Nu har det politiska etablissemanget ställt till det så förbannat att folket röstar på nazisterna.«