En detalj värd att notera när man jämför Sverige med andra länder är »ägarlägenheter«.
I Sverige är bostadsrätten det normala konceptet för den som äger en lägenhet. I denna konstruktion äger föreningen fastigheten och lägenhetsinnehavaren har en andel i samfälligheten.
Vad är då skillnaden mellan bostadsrätt och ägarlägenhet?
I praktiken ger ägarlägenheter ett mer direkt ägande av bostaden – och därmed även större bestämmanderätt över den.
Wikipedia förklarar: Kopplat till ägarlägenheter finns en samfällighet eller en förening som ansvarar för de gemensamma utrymmena och andra gemensamma intressen, men den äger inte de enskilda bostäderna, ibland inte heller de gemensamma utrymmena.
Här i Tyskland är det vanligt att privatpersoner äger flera lägenheter, som de sedan är fria att hyra ut till andra. Detta till skillnad från den svenska bostadsrättsföreningen, som i princip alltid förbjuder andrahandsuthyrning under längre tid (och därmed begränsar ägarens rätt att fritt disponera sin egendom).
Ägarlägenheten ger alltså människor en möjlighet att äga en eller flera lägenheter som en investering. Och den öppnar upp för en fri marknad med ett stort utbud av lägenheter att hyra för andra som inte kan eller vill binda kapital. Ett win-win-koncept, med andra ord.
Det är tillåtet med ägarlägenheter även i Sverige. Men i praktiken är sådana mycket sällsynta. Vilket är tråkigt – eftersom de skulle kunna öka rörligheten på bostadsmarknaden.
Istället sätter sig svenska folket i bostadsrättsföreningar som i allt väsentligt är microsocialistiska enheter – där individens rätt att bestämma över sin egendom underordnas och styrs av andra.
Ägarlägenheter har bara varit tillåtna i Sverige sedan 2009.
SvaraRaderaBrukar hålla med hax - jag klassar mig själv som väldigt liberal.
SvaraRaderaI det här fallet vill jag dock göra vissa tillägg... Först och främst, jag bor själv i bostadsrätt i Solna/Stockholm. Principiellt vore det fint om alla kunde göra som de ville med sin egen bostad, men ärligt talat är jag för lat för att göra något som skulle störa grannarna.
Så fördelen - att alla kan göra vad de vill - gynnar inte mig direkt, mer än det potentiellt estetiska i att se grannarna leva loppan med fasaden, förutsatt att min smak rimmar väl med sagda grannars (vilket erkänt kan vara en hit-and-miss).
Nackdelen, eller nackdelarna, dock, bör tas i beaktande. Grannarna kanske slår ut en bärande vägg, varierar utemöblerna med en Haubits FH77 eller smäller upp ett brinnande kors. De må ha rätt i sak, men en borättsförening kan i många lägen ställa sig på tvären utan att jag som lat borättsinnehavare behöver ta tag i saken.
För att raljera en bit, så är min första insikt att tillåta allt, då folk bör få bestämma över sin egen egendom.
Min andra insikt är att för böveln stoppa alla dumheter som jag snabbt inser inte bara skulle tillåtas, utan även kommer tillämpas eftersom alla människor inte lider av (eller åtnjuter) samma värderingar och begränsningar som jag själv.
Min tredje insikt säger att jahaja, kan vi inte bara släppa allt fritt och låta marknaden bestämma? Jovars.
Min fjärde insikt återkom till det faktum att det dröjde till ett rökförbud innan jag som icke-rökare kunde vistas på en godtycklig krog, så min tidigare tredje insikt var tydligen inte mycket att hurra för.
Min femte insikt var att människor är tyvärr rätt korkade, och en del av oss tycks helt inriktade på att paragrafrytta igenom de mest hårresande förslag enbart baserat på det faktum att sagda förslag inte är strikt olagligt.
Hade diverse hårresande förslag påverkat enbart diverse slumpmässiga intressenter utanför min bekantskapskrets hade jag förmodligen brytt mig mindre, men då risken föreligger att allehanda förslag från julgran på gården till kanontorn och ett direkt explosivt fyrverkerilager kan passera utan mitt godkännande, så anser jag att en buffer i form av en bostadsrättsförening ändå kanske kan tjäna sitt syfte.
Med förhoppning om en intressant diskussion, samt en vettigare mänsklighet.
/t
Jag tror att du bekymmer dig i onödan. I mina 36 år i Danmark, där ägarlägenheter är normen, har jag inte hört något om att kanontorn och brännande kors skulle vara ett återkommande problem. Men nu är danskar inte svenskar så kanske är det rätt att vara bekymrad?
RaderaHåller helt med HAX. Bostadsrätten är en socialistisk nödlösning (när marknaden trängde sig på 70-talet(?)). Lägg därtill alla skattemässiga särlösningar som gör att det inte kan klassas som egendom i vanlig mening. Tex räknas ju numer ett balkongbygge som försäljning! Man sitter inte tryggt från socialisternas giriga fingrar i en BRF då man inte vet vad framtidens skattelagstiftning har i sitt sköte.
SvaraRaderaMikrosocialistiskt är det knappast, när folk vanligen har nästan hela sin förmögenhet i bostaden. Det är HELsocialistiskt.
SvaraRadera