Jag är absolut inte främmande för mustigt språk, fyndiga generaliseringar och känslosam kommunikation.
Jag är fullt medveten om att flyktinginvandringen orsakar praktiska problem och kommer att leda till ökade kostnader och undergrävda välfärdssystem. Jag delar även misstanken om att media (möjligen av missriktad välvilja) inte alltid ger oss den hela eller korrekta bilden av detta.
Jag ser identitetspolitik och postmodernism som hot mot det fria, öppna samhället.
Jag är bestämt emot censur och är närmast yttrandefrihetsfundamentalist.
Men – utan att för den sakens skull vilja förbjuda eller reglera – vill jag påpeka att jag tycker att samtalsklimatet har blivit torftigt och destruktivt.
Uttryck som »skäggbarn« eller »kulturberikare« får mig att omedelbart tappa intresset och stänga av. Jag finner dem... olustiga. Det handlar om något mer än att det är svårt att få ironi att fungera i text. Det är ord som undergräver en saklig, logisk debatt. Det är ord som inte direkt leder oss till rimliga och konstruktiva lösningar. Det är ord med signalvärde som – i vart fall för mig – har en vag men samtidigt obehaglig historisk klang.
På andra sidan står de som beskyller alla andra för att vara »rasister«. Vilket är ett förhållningssätt som omöjliggör alla former av konstruktiv debatt. Om man beskyller alla som inte håller med en för att förneka människovärdet och alla människors lika rättigheter – då slår man in på en väg som bara kan leda till hård konfrontation, den starkes rätt och ökad polarisering. Om man betraktar alla som vill ifrågasätta och föra en fri debatt som onda, då sitter man själv i ett glastorn.
En rimlig och saklig debatt varken behöver eller bör vara tråkig. Se det istället som en utmaning att föra den med stil, intelligens och schvung. Även om det kräver en smula intellektuell ansträngning.
Men det är, som sagt, bara min åsikt.
Jag förstår din poäng.
SvaraRaderaOrden nu nämner som exempel har dock inte uppstått i ett vakuum. Kulturberikning användes flitigt som argument av anhängare till bidragsfinansierad immigration till Sverige innan eufemismen blev kapad av ironiker.
Jag håller med om att "skäggbarn" är raljant och jag har inte heller hört det ordet användas i någon seriösa samhällsdebatt.
Ändå undrar jag vilken term du anser vara mest korrekt och rättvisande, den eller den officiella benämningen "ensamkommande flyktingbarn"?
Som sagt uppstår inte dessa ord i ett vakuum, att människor tillåter sig ironi och sarkasm av varierande finess när man genomskådar maktens påbjudna nyspråk är fullt naturligt enligt känt mönster från de gamla öststaterna.
Att humorn tenderar att bli mörkare ju hårdare åsiktskorridorer pådyvlas är inte det som är vårt primära problem helt enkelt.
En eliminering av folkliga pysventiler skulle nog tvärtom bara påskynda de växande etniska motsättningarna inom vår bananmonarki.
Håller med dig till fullo. Nyspråket, som PK-folket skapat, utlöser oundvikligen motreaktioner. Många gånger tar sig nyspråket rent bisarra uttryck, t ex när rumänska tiggare kallas EU-migranter.
RaderaEddy S Karlsson
I princip håller jag med dig, problemet är bara att båda sidor måste spela efter samma regler för att "god ton" ska fungera. Om enadera parten är "nazist" för att vederbörande har en avvikande uppfattning i någon fråga, så är det svårt att hålla god ton i övrigt.
SvaraRaderaGod ton ger sällan några vinster på debattens slagfält.
Jag tror du är inne på något väsentligt. Det är ju ingalunda migranternas fel att vi hamnat där vi hamnat. De maximerar ju sin preferenstillfredsställese precis som vem som helst skulle göra.
SvaraRadera"...som vem som helst skulle göra"
RaderaNej, inte vi som är ärliga och inte ljuger. De har ju slängt sina pass och ljugit om sin ålder, var de kommer ifrån osv.
Men jag håller med om att de inte har lika stor skuld som vissa andra.
underhunden
"Jag är fullt medveten om att flyktinginvandringen orsakar praktiska problem..."
SvaraRaderaFlyktinginvandringen kommer inte vara ett stort problem. Det större problemet är massinvandringen av unga män som tagit sig igenom hela Europa utan att söka asyl för att när man väl kommer till Sverige slänga sina pass och utge sig för att vara barn.
Vi bör kalla saker vid sitt rätta namn och en person som passerat ett antal säkra länder utan att söka asyl är knappast att betrakta som flykting.
Med det sagt håller jag med dig. Polariseringen måste upphöra och debatten hyfsas.
underhunden
Det saknas ett ärligt förhållande till fakta (i termer av korrekt statistik etc) från politikerhåll och traditionell mediasamtidigt som det saknas ett mått av återhållsamhet från invandringskritiska debattörer.
SvaraRaderaLjuspunkterna i mörkret heter Tino Sanandaji och Johan Westerholm för faktabaserat förnuft och Patrik Engellau för emotionellt förnuft, tillsammans med bloggägaren för ideologisk balans :-)
Bra skrivet!
SvaraRaderajag har tröttnat på samma typ av yttranden precis som du. Och hatet mot kärleksyttranden och när många visa omtanke om sina medmänniskor i anslutning till kriser? Extremt destruktivt beteende...
Hur är det med ordet "volymer" , det är väl också så där läskigt nazistiskt?
SvaraRadera