I går, lördag, hade Expressen ytterligare en sådan där ledare om att de som är skeptiska till växthuseffekten är dumma i huvudet.
Detta är samma tidning som inte drar sig för att skrämma upp folk med sckräckscenarier om klimatet, som knappast har något vetenskapligt stöd. En alarmism som bokstavligen talat är en tabloidversion av de mest pessemistiska klimatdebatörernas farhågor.
Och att det finns oklarheter, tveksamheter, felaktigheter, förbiseenden och krav med dold agenda i klimatdebatten – det borde de flesta kunna vara överens om. Det gynnar knappast heller dem som på ett seriöst sätt och med goda föresatser oroar sig över klimatet.
Men nu skall alla alltså sitta ner i båten. Ifrågasätter man det som framförs, då är man en idiot. Och dristar man sig till att vara skeptisk till konceptet som sådant, då är man närmast en folkfiende. Stigmatiseringsfaktorn är hög.
Fine! Så låt oss då vända på frågan för ett ögonblick.
Kyotoavtalets mål räcker inte för att vända utvecklingen vad gäller växthusgaserna. Dessutom är detta avtals hela anslag defensivt istället för offensivt. Och med handbromsen på är vi garanterat sämre rustade att möta framtiden, inte bara vad avser vår miljö.
Vi kan konstatera att en normal bil i dag förorenar ungefär en hundradel så mycket som en bil gjorde i början av 70-talet. På sisådär 30 år har 99 procent av utsläppen kunnat reduceras. Eller, om man så vill, i dag kan 100 personer köra bil utan att släppa ut mer skit än en bil gjorde när jag gick i småskolan. Dessutom är bilarna i dag snabbare, bekvämare och säkrare.
Det är en förändring som är offensiv och positiv. Och den kommer från teknisk utveckling, tillväxt, globalisering och en fri ekonomi. Frågan är hur det skulle ha varit om man haft en defensiv strategi istället?
Trafik och resande är dessutom bara den fjärde största utsläppskällan av växthusgaser. Om man menar allvar med att göra något, då är det till exempel viktigare att fokusera på elproduktion och uppvärmning än att ge folk dåligt samvete för att de tar flyget på semestern.
Skall vi dramatiskt kunna minska utsläppen av växthusgaser, då måste vi satsa offensivt istället för att oja oss. Då krävs mer teknisk utveckling, vilken i sin tur drivs av ekonomisk utveckling, tillväxt och en fri ekonomi. Då krävs mer forskning, som till större delen också drivs av efterfrågan, strävan efter bättre liv och globaliseringen. Då måste vi bli en tigerekonomi, uppmuntra företagande och kreativitet, slå vakt om den fria rörligheten, omfamna frihandeln och utveckla informationssamhället.
Men – sådant vill ju större delen av miljörörelsen inte höra talas om.
Tvärt om – det är som regel just detta som många av dess medlemmar bekämpar.
Det här kommer att bli intressant...
"Vi kan konstatera att en normal bil i dag förorenar ungefär en hundradel så mycket som en bil gjorde i början av 70-talet."
SvaraRaderaFast en bils koldioxidutsläpp har inte förbättrats i samma takt. Det vet nog alarmisterna mycket väl.
"Då krävs mer teknisk utveckling, vilken i sin tur drivs av ekonomisk utveckling, tillväxt och en fri ekonomi."
Helt sant i sig, men man försöker ju ändå driva fram en teknisk utveckling genom att konstgjort göra det dyrare att köra på bensin, med höga bensinskatter. Det skapar väl samma incentiv? Istället för att vänta på att oljan naturligt ska bli dyrare, så skyndar på man på utvecklingen för att nå önskat mål. Finns det invändningar mot det?
En koldioxidskatt på *all* verksamhet som släpper ut sådan kan naturligtvis diskuteras.
SvaraRaderaMen i så fall bör det kanske vara en *växthusgas*-skatt så att även t.ex. jordruket får betala för djurens biologiska utsläpp av växthusgaser.
Skall man gå skattevägen, då måste alla med och alla behandlas lika.
Men det finns en risk här...
Om en skatt minskar bilåkandet med X procent - då kan det leda till att pengar till F&U inom bilindustrin minskar, helt enkelt eftersom man med en minskad försäljning inte längre gör vinst.
Detta *skulle* kunna leda till att nettoeffekten blir negativ - fler onödigt skitiga bilar som, sammantaget, ger ökade utsläpp.
Det enda man med säkerhet kan säga om dynamiska system är att varje gång politikerna försöker styra något, så sker något som de inte förutsett. Klämmer man på en ballong på ett ställe, då expanderar den på ett annat.
Man skall vara oerhört försiktig när man diskuterar skatteincentives. Det är inte ovanligt att de får en effekt som är motsatt den man från början önskade.