En lååång konferensdag om Vitryssland är över, och jag lämnar EU-Parlamentet med blandade känslor.
Å ena sidan...
Vitrysslands president, Lukasjenko, är en ond man som gör onda saker.
Det vitryska folket skall ha vårt stöd och vår uppmuntran. De kan inte bli fria snart nog.
EU, och då speciellt EPP-ED, gör stora insatser för den vitryska oppositionen. Vissa ledamöter och länder mer än andra.
Jag får en stark känsla av att en förändring inte är långt borta.
Å andra sidan...
När Vitryssland får sin frihet – då står armador av eurokrater klara att gå över gränsen, oavsett om landet kommer att ansöka om medlemsskap eller ej. Med sig kommer de att ha massor med förslag till "harmonisering", regelverk, skattefinansierade idiotprojekt och åsikter om det mesta.
Dessutom...
Under dagen har jag spanat signaler. Något kan vara på väg att ske i det fördolda.
Jag får intrycket att Rysslands president, Putin, också vill bli av med Lukasjenko.
Inte för att införa demokrati, utan för att tillsätta en mindre kantig lakej. Detta kan vara en förklaring till den senaste tidens bråk omenergipriser, länderna emellan. Och det kan vara förklaringen till Lukasjenkos tilltagande stirrighet.
Från ryskt håll säger man öppet att Putin starkt ogillar Lukasjenko som person.
Handlar det om att säkra en lydstat? Handlar det om att Putin vill kunna fortsätta regera, men då över ett Storryssland? Eller har Moskva helt enkelt lackat till på den vitryska regimen? Eller något annat?
Detta kan bli oerhört intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.