Kd-ledaren Göran Hägglund mulnade till ordentligt och såg ut som en utskälld skolpojke. Expressens chefredaktör PM Nilsson lackade till och blev i princip svarslös. Nyhetscefer på SVT och SR tvingades krypa till korset och erkänna att de rapporterat tokigheter.
Om grundhistorien inte vore så tragisk, skulle jag vilja kalla detta stor underhållning.
Vad det handlar om? Jo, SVT Uppdrag Granskning i går kväll – om det uppmärksammade mordet på Marcus Gabrielsen, på Kungsgatan i Stockholm.
Det är sällan man får se medias rapportering så fullständigt avklädd. Det visar sig att det mesta som skrevs och sades i fallet var fel i sak. Ändå rullade snöbollen vidare i media, där den växte och växte.
Detta exempel visar att inte ens när alla media säger precis samma sak, så behöver det vara korrekt.
Och frågan är om vi någon gång tidigare fått se en politiker ställas till svars för att ha byggt tal, uttalanden och politik på lösa boliner på detta sätt.
Nu kunde man även ha tryckt till en del vänsterpolitiker, som var ute på samma gungfly. Men på det hela taget var gårdagens program en nyttig tankeställare. Se reprisen, om du missade programmet.
Och naturligtvis är det tråkigt att det verkar som om det inte riktigt går att få full klarhet i vad som hände på Kungsgatan den där förfärliga majkvällen.
Uppdrag Granskning
Ett visdomsord:
SvaraRadera"Alla andra kan ha fel. Du kan ha rätt."
För övrigt var det rätt kul att se hur Göran Hägglund slingrade sig. Varför inte erkänna rakt av att han hade totalfel, eftersom han litat på mediabilden? Att erkänna när man har fel är ett styrkebevis. Att bara slinga sig är att smita ifrån sitt ansvar. Vill vi ha politiker som anser sig ofelbara och smiter undan ansvar?
I själva verket har väl Uppdrag Granskning så låg trovärdighet att det inte spelar någon roll vad de säger?
SvaraRadera