På DN Debatt skriver i dag ordföranden för fackförbundet ST, Anette Carnhede – och är orolig över att regeringen vill banta byråkratin.
Som den goda byråkrat hon själv är talar hon i termer som neddragningar av den statliga servicen till medborgarna och försämringar i viktiga samhällsfuntioner.
Detta är naturligtvis en fint. För att få folk med sig måste hon tala om frontpersonalen – och inte om den stora, ansiktslösa armé av kaffedrickande pärmbärare som gömmer sig väl utom synhåll för medborgarna.
Men det kan även finnas ett korn av sanning i det hon skriver. För när en statlig verksamhet skall spara, hur gör den då? Kommer generaldirektören att låta bli att köpa dyra Fritz Hansen-möbler till sitt kontor? Knappast! Kommer ledningsgruppen att avstå från sina konferenser i Tällberg? Nope! Kommer förvaltningscheferna att varsla folk i sin närhet om uppsägning? Skulle inte tro det.
Istället blir det som vanligt. Man sparar så långt bort från chefens skrivbord som möjligt – det vill säga i det led som har kontakt med medborgarna. Vilket ju kan leda till särmre service.
Här finns en stor uppgift för den nya regeringen: Att trimma byråkratin på ett smart och effektivt sätt. Det kräver att man brottas med otaliga små Sir Humphrys, att man synar byråkraternas alla bluffar och att man själv har kompetens och mod.
Så frågan är om det blir något av med den saken...
Läsning i ämnet: Parkinsons lag.
Länk till debattartikeln.
Och för er som inte vet vem Sir Humphrey är kan jag varmt rekommendera TV-serien "Yes Minister".
SvaraRaderahttp://www.yes-minister.com/
Ur ett läsarmail:
SvaraRaderaMilton Friedman sa nån gång:
Ber Du vård- och omsorgsförvaltningen att spara så stänger de av värmen på ålderdomshemmet.
Vid nästa val kanske alliansen upptäcker att man skitit i mathämtaren, eftersom en stor del av deras röstunderlag i förra valet var just folk inom offentlig administration som tröttnat på dåliga löner och obefintlig trygghet i ett yrke där man blir inlåst med i praktiken bara en arbetsgivare. Anställningstryggheten är numera betydligt sämre än inom det privata näringslivet, för där skulle ingen komma på idén att avskeda folk och stympa verksamheten när det finns mycket att göra (eller?).
SvaraRaderaOm verksamheter som FK fungerar dåligt så lider ju knappast arbetsgivaren staten av detta. Man disponerar ju pengarna längre om utbetalningarna blir sena, exv.
Man måste hysa en viss beundran för anhängare av en så kallad ’nattväktarstat’, med minimal verksamhet. Att ha pressen att själv spara reservkapital för sjukdom, barnafödslar och sin ålderdom klarar inte alla av. Och därtill kommer plikten att inhysa och sköta äldre och sjuka släktingar i sitt hem, människor som kanske är dementa och inkontinenta. Att klara detta samtidigt som man jobbar ihop pengar till både det dagliga och framtiden är en strong prestation.
De så kallade milisgrupperna i USA jobbar för att gå ur FN, upplösa federationen och göra delstaterna autonoma och på så sätt slippa all federal lagstiftning och alla federala skatter. För den skull är det kanske trots allt inte alldeles nödvändigt att gå lika långt som vissa, exempelvis de som sprängde den federala kontorsbyggnaden i Oklahoma City. (Någon kanske minns? http://en.wikipedia.org/wiki/Oklahoma_City_bombing . Tolvårsdagen blir den 19 april.)
En av myndigheterna i byggnaden var just USA motsvarighet till Försäkringskassan.
Däremot är det en sentida vantolkning att kalla lägre tjänstemän för ’byråkrater’. Om inte annat så kommer man i den lustiga situationen att finna sig titulera datoriserade system för byråkrater, eftersom handläggningen numera sker i en symbiotisk koppling till automatisk databehandling för att säkerställa att lagar och regler följs och besluten blir likformiga. De flesta av de som arbetar på FK har ingen egen beslutsrätt i egentlig mening, eftersom de bara har att så noga som möjligt tolka lagar och regler och sedan tillämpa dem i förekommande ärenden. Skulle en handläggare gå ifrån regelverket blir det en kort period av uppror, eftersom detta snart skulle upptäckas och beslutet skulle rivas upp. Därtill kommer att det är moraliskt tvivelaktigt, liknande situationen där poliser planterar bevismaterial i syfte att uppnå en ’bättre’ rättvisa än den som lagarna och rättssystemet kan erbjuda.