EU blåser nya gröna bubblor

EU-kommissionen vill införa »naturkrediter«.

Den som genomför en åtgärd (på sin mark) som förbättrar naturen och som uppfyller de byråkratiska kraven skall kunna utfärda och sälja »naturkrediter«.

Dessa naturkrediter är i själva verket inga krediter - utan certifikat, som man förväntar sig att aktörer som vill framstå som gröna och miljövänliga skall köpa.

Köparen får således ett certifikat och möjlighet att få pluspoäng i sin hållbarhetsrapport och sin ESG-rapport (environment, social & governance).

Köparen kan även använda detta i sin marknadsföring. Eller för att få mer förmånliga krediter och försäkringspremier.

Kopplingen till krediter och försäkringspremier känns extra märklig. Man skall alltså kunna köpa sig en grön image även om man inte är särskilt grön själv. Detta skall sedan ersätta de marknadsmekanismer som i vanliga fall fastställer balanserade räntor och premier utifrån reella ekonomiska parametrar.

Kan inte detta få underliga och oönskade konsekvenser? Är det klokt att bygga finansiella subinstrument som i allt väsentligt är gröna bubblor?

Är det rimligt att kunna tillgodogöra sig miljövinster i andra ekonomiska entiteter som man inte har någon annan relation till än ett certifikat på väggen? Är inte det själva definitionen av greenwashing?

Det hela påminner rätt mycket om systemet med klimatkompensation. Ett slags avlatsbrev som ger innehavaren rätt att glänsa med sin godhet. Ett system med marginell effekt och hög risk för skojeri.

Jag är skeptisk.

• EU-kommissionen: Nature Credits Roadmap to reward nature-positive action and boost private finance »

CC0 | Patreon »

Rekommenderade texter och videos

Läs mina senaste texter i Bulletin:

• Vad ska man rösta på (när alla tycker likadant)? »

• Frihet är olikhet, likhet är ofrihet »

Och på Femtejuli.se:

• Chat Control 2 – vad händer nu? »

• Kan EU bestämma över X och Meta? »

• Panik i censurfabriken »

• Meta tar strid mot EU om censur »

• Man kan inte samtidigt ha massövervakning och säkra elektroniska kommunikationer »

• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati »

Youtube: Är stärkt yttrandefrihet ett hot mot demokratin? »

Youtube: Så saboterar klimataktivister Europa - och ger makten till KINA »

Youtube: Så hotar förnybara energikällor VÄLFÄRDEN »

Youtube: CENSURERA FACEBOOK? Zuckerberg har rätt – politikerna fel »

Youtube: ANDERS LINDBERG, AFTONBLADET & SVENSK VÄNSTER VS ELON MUSK, MARK ZUCKERBERG & YTTRANDEFRIHETEN »

Youtube: Asking AI To Create Countries As Horror Characters! »

Uppsamlings-heat: Rekommenderade texter och videos

Några av mina aktuella texter i Bulletin:

• Det byråkratiska maskineriet måste oljas med frihet »

• ”Om du vill ha en ryss’ uppmärksamhet måste du slå honom på käften” »

• Allt är Gretas fel! »

...och på Femtejuli.se:

• Chat Control 2 och den tyska regeringskrisen »

• Regeringen och EU fortsätter marschen in i övervakningsstaten »

• Möt de nya statligt godkända nätcensorerna »

• Kommer regeringen att svara lagrådet om övervakningsstaten? »

Rekommenderat på Youtube:

Youtube: Klimatfantasier SABOTERAR Sverige på klimatets bekostnad »

Youtube: FÖRSTÅ TRUMP - Informationen svensk media INTE ger dig »

Youtube: Ska idioter ha yttrandefrihet? Om fängelsedomen mot Paludan »

Youtube: Kvartal / Lars Trägårdh: ”Demokraterna har inte lärt sig nånting“ »

Youtube: Self-Censorship is Rising »

Youtube: Science is in trouble and it worries me »

Youtube: ‘Putin has failed’ we must prepare for the Kremlin’s collapse | Vladimir Kara-Murza & Bill Browder »

EU - Festen är över

EU är på väg mot en existentiell kris som kan göra oss fattiga på riktigt. Lösningen på detta är inte mer politik, utan mindre.

Katastrofer börjar ofta långsamt, utan att folk tar någon större notis om vad som sker. Sedan går plötsligt allt väldigt snabbt och innan man vet ordet av ställs man inför fullbordat faktum. EU befinner sig nu vid en sådan tipping point.

Plötsligt talas det öppet om att årtionden av överreglering, byråkrati och höga skatter fått EU att halka efter. Det sägs rent av vara en existentiell fråga. Vilket kan stämma.

Frågan är vad man ska göra åt saken. Det ropas efter politisk handlingskraft.

Man vill investera genom att ta upp lån i en skala som får den gigantiska Corona-fonden att framstå som kaffepengar. Dessutom propageras för fler offentliga satsningar - som i slutändan måste finansieras av oss skattebetalare.

Men problemet är inte för lite politik, utan för mycket.

Nya EU-regler driver IT- och AI-företag bort från EU. Viss ny AI-teknik (till exempel i iPhone) erbjuds inte på den europeiska marknaden, på grund av politiska beslut. Vilket drabbar användare som annars skulle kunna öka sin produktivitet och kreativitet.

Den tekniska infrastrukturen i många medlemsstater är under all kritik, även i länder som Tyskland. Det gäller såväl ny som traditionell infrastruktur - från bredband till järnvägar och broar.

Styvmoderlig behandling av nya rön inom till exempel växtförädling, nanoteknik, stamcellsforskning och ny kärnkraftsteknologi gör att EU hamnar på efterkälken.

Klimatomställningen leder till högre energipriser, förlorade jobb, dyrare transporter, högre priser och nedlagda jordbruk. Detta ofta utan uppenbar nytta för klimatet.

Miljarder av skattebetalarnas och pensionsfondernas pengar pumpas in i förnybar energi, men som inte klarar att ge oss en stabil och säker elförsörjning. Som dessutom ägs av företag i skatteparadis och av kinesiska staten.

En klimatpolitik som bygger på känslor snarare än fakta, tekniska realiteter och sunt förnuft har sitt grepp om politiken. Med påtagligt negativa konsekvenser.

Företagare som borde få vara produktiva dränks i blanketter och förföljs av politisk micro management. Höga skatter och ett jämförelsevis fientligt företagsklimat gör andra delar av världen mer attraktiva för entreprenörer.

Som Mario Draghi nyligen påpekade, har vi under en tid kunnat leva med att halka efter. Men plötsligt blir problemen påtagliga och akuta. Plötsligt kan det börja gå snabbt utför.

Lägg till detta att själva fundamentet för en fri ekonomi och fredlig mänsklig samexistens - den demokratiska rättsstaten - hotas inifrån.

Ständigt ser vi politiker som motiverar inskränkningar i de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Nu senast med förslaget om Chat Control 2, som strider mot rätten till privatliv och privat korrespondens. Ny EU-lagstiftning är samtidigt på väg att begränsa yttrandefriheten.

EU håller alltså inte bara på att tappa sin tekniska och ekonomiska ställning. Vi är även på väg att förlora det som i någon mening varit det moraliska fundament som människor i andra delar av världen beundrat oss för.

Om saker och ting får fortsätta som hitintills, då kan det mycket snabbt gå utför. Då kan vi bli fattiga, på riktigt. Med katastrofala samhälleliga effekter. Vilket är konsekvensen av medvetet fattade politiska beslut.

(Ursprungligen publicerad i Bulletin den 5 oktober.)

Detta är inte det europeiska samarbete vi röstade ja till

Det EU vi har idag är inte det EG svenska folket kände till och en gång röstade ja till.

Vi ville ha vin på ICA, frihandel och mellanstatligt samarbete. Istället fick vi en överstatlig koloss som lägger sig i, reglerar och kontrollerar allt mer av mänsklig verksamhet.

EU har inte bara givit oss ett omfattande regelvansinne. Reglerna ifråga tar ofta inte hänsyn till lokala förutsättningar, utan kräver att allt skall vara likadant överallt även när det inte är optimalt eller ens praktiskt möjligt.

Sedan överimplementeras detta av den svenska byråkratin.

Till exempel fram till den punkt där man inte ens får sätta in en slant på sitt eget bankkonto utan att korsförhöras som om man vore terrorist. (Bankerna har idag fler compliance-tjänstemän än kundhandläggare.)

På senare år har EU även blivit en massövervaknings-union. På EU-nivå beslutas om övervakning som medlemsstaternas ledare inte vill eller kan driva igenom på hemmaplan.

Europol har fått ökade befogenheter, rätt att lagra information även om icke misstänkta och rätt att bereda sig tillgång till data hos privata aktörer.

I EU:s AI Act görs undantag från de regler som i övrigt satts upp till skydd för privatlivet när det kommer till rätts- och ordningsväsende.

Med Chat Control 2 vill EU-kommissionen låta AI inspektera innehållet i folks elektroniska konversationer.

Med EU:s Digital Services Act kommer nya möjligheter till censur. Till exempel statligt godkända nätcensorer (»betrodda anmälare«) som skall få en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort - utan föregående rättslig prövning.

EU-byråkratin glider på formuleringarna om »lagligt men olämpligt« innehåll på nätet - syftande till att på något sätt blockera oönskad information trots att den inte är olaglig.

Nästa legislatur (2024-29) kommer att bli avgörande för det fria ordet i Europa.

Det kommer att krävas vaksamhet och motstånd från ruta ett, för att undvika att medborgarna ställs inför fullbordat faktum.

Men det handlar inte bara om internets frihet och yttrandefriheten. Det krävs modiga och besvärliga politiker som ständigt ifrågasätter i princip allt EU lagstiftar om.

EU:s ökande centralstyrning är direkt farlig. Den är verklighetsfrånvänd, skapar single points of failure och omöjliggör institutionell konkurrens.

I ett samhälle som utvecklas måste det finnas maximalt med möjligheter för tillfälligheter, spontant samarbete och nytänkande. Istället för att allt skall planeras centralt och vara likadant överallt.

EU måste rensas upp i grunden. Bäst vore om allt rullades tillbaka till att bara gälla frihandel.

Sedan kan resten vara ett smörgåsbord där de medlemsstater som vill kan ansluta sig till projekt som fri rörlighet för människor eller en gemensam valuta.

Alternativt skulle EU kunna vara en verklig federation där varje beslut förs ner till lägsta möjliga nivå, i bästa fall ända ner till individnivå. Till skillnad från den maktkoncentration som idag pågår i unionen.

Men ett renodlat eller decentralicerat EU finns inte på den politiska kartan idag. Inte heller en Swexit.

Därför gäller det att försöka stoppa den klåfingrighet, likriktning och byråkrati som väller fram ur de europeiska institutionernas inre.

Vi behöver tuffa EU-parlamentariker som går till jobbet varje dag för att bekämpa vansinnet. Som gamla Junilistan. Besvärliga människor som inte låter makten komma undan med sina finter.

I EU-valet blir det därför Medborgerlig Samling för min del. De är för ett fritt och öppet internet och mot övervakning som strider mot de mänskliga rättigheterna. Partiet står upp för yttrandefriheten. MED vill minska EU:s makt. Och dess företrädare är i kontakt med verkligheten.

Vilket känns som en utmärkt kombination.

- o -

Numera publicerar jag även mina längre texter på Substack. Där kan man prenumerera för att få dem direkt med e-post, även kostnadsfritt. Klicka här »

Inför nolltolerans mot inkompetens

Passkaos och megaköer till flygets säkerhetskontroller. Civilutredare hos polisen som utreder mord, men som inte behärskar svenska språket. Det är bara ett par nedslag i den senaste tidens rubriker. Och det finns massor av andra exempel på uppseendeväckande inkompetens i offentlig verksamhet. Många på systemnivå.

Hur blev det så här?

En del av svaret kan vara att politik och byråkrati har prioriterat annat före kompetens och effektivitet.

Och så skall det ju inte vara. Vår grundlag (Regeringsformen 12:5) säger:

»Vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.«

Inte partibok. Inte åsikter. Utan förtjänst och skicklighet. Vilket implicerar att det överordnade målet är att saker och ting skall fungera.

Regeringsformen 1:9 säger vidare:

»Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.«

Saklighet och opartiskhet. Inte ideologiska experiment och aktivism. Inte någon agenda utöver allmänintresset och lagen.

Om inte den härskande politiska klassen skärper sig och byter fokus - då kommer folket att få nog. Makt utan vettig funktion framstår lätt som stötande.

I Sossesverige får man bidrag för att kunna betala skatten

Nu vill Socialdemokraterna införa bidrag för att vi skall ha råd att betala bränsleskatten plus moms.

Hade det inte varit bättre att låta folk behålla pengarna från början?

Först tar staten in skatt, vilket i sig kräver administration och en massa byråkrati. Pengarna överförs sedan till gud vet vilken annan administration som skall hantera utbetalningen av tusen kronor till alla bilägare.

Här finns rutiner att skapa, möten att hålla, nya tjänster att tillsätta. Pengar att flytta runt. Människors liv att peta i.

Vilket måste betalas, av skatteboskapen. I en helt onödig rundgång.

Först blev det bidrag för att kunna betala elskatten. Och nu alltså bränsleskatten.

Dessutom med ett närmast hånfullt belopp. Tusen spänn. Det vill säga 35 liter soppa.

Nu sänker man förvisso även bränsleskatten som sådan. En ogenomtänkt klimatomställning börjar nämligen få konsekvenser vad gäller till exempel logistik och jordbruk.

Till och med Göran Greider är numera för sänkt bränsleskatt.

El- och bränsleskatterna är inte de enda exemplen på när det hade varit bättre för alla (utom byråkratin) om folk hade fått behålla sina pengar från början.

Då hade människor kunnat göra egna prioriteringar istället för att ge politikerna onödigt mycket att bestämma över.

Varje skattekrona som överförs från individen till staten innebär även en överföring av makt från individen till staten. När staten får mer makt, då får du mindre frihet.

Slutligen: Glöm inte att det vi nu ser är konsekvensen av medvetet fattade politiska beslut. Inte sällan mot bättre vetande. Rödgrön röra.

När ingen styr kan ingen hållas ansvarig

»Bureaucracy or the rule of an intricate system of bureaus in which no men, neither one nor the best, neither the few nor the many, can be held responsible, and which could be properly called rule by Nobody. 

If, in accord with traditional political thought, we identify tyranny as government that is not held to give account of itself, rule by Nobody is clearly the most tyrannical of all, since there is no one left who could even be asked to answer for what is being done.«

Hannah Arendt, On Violence

Tyranni utan en tyrann

»The greater the bureaucratization of public life, the greater will be the attraction of violence. In a fully developed bureaucracy there is nobody left with whom one could argue, to whom one could present grievances, on whom the pressures of power could be exerted. Bureaucracy is the form of government in which everybody is deprived of political freedom, of the power to act; for the rule by Nobody is not no-rule, and where all are equally powerless we have a tyranny without a tyrant.«

Hannah Arendt, On Violence

EU:s Digital Services Act sammanfattad

På tisdagseftermiddagen släppte EU-kommissionen sin nya Digital Services Act. Jag har läst lagförslagen så att du slipper.

Läs min sammanfattning hos 5 juli-stiftelsen »

Visste du till exempel att vi kommer att få »trusted flaggers« som är ett slags nätgranskare vars flaggningar av olämpligt material skall prioriteras? De är underordnade nationella Digital Service Coordinators, som samordnas i en EU-gemensam European Board for Digital Services, kopplad till en Digital Services Committee som är direkt underställd kommissionen.

Korruption på svenska

Maciej Zaremba har en mycket intressant text i DN: Varför fick de äldre dö utan läkarvård?

Tyvärr ligger den bakom betalvägg. Men via Patrik Engellau på Det Goda Samhället kan vi ändå ta del av ett kort stycke som sätter svensk förvaltningskris i blixtbelysning.

»Christoffer Bernsköld är ansvarig för all sjukvård i Stockholm utanför akutsjukhusen. För närakuter, hemvård och äldreboenden. Han utfärdar bindande riktlinjer, ”styr och samordnar” och ska även utveckla de anställdas ”kunskap och engagemang”… Han har ingen vårdutbildning, ingen annan heller förutom studentexamen och enstaka kurser. När han blev chef för Allmänmedicin och en budget på 2,5 miljarder hade han inte heller någon erfarenhet som statlig eller kommunal tjänsteman.

Så här gick det till.

Året 2017 utlystes tjänsten ”Enhetschef Allmänmedicin och geriatrik”. Högskoleexamen var ett krav, erfarenheter av sjukvården en välkommen merit. 18 personer sökte. Deras ansökningar är utgallrade. Men jag har hjälpligt kunnat spåra alla utom två.

Av dessa sexton tycks elva varit medicinare eller haft annan vårdutbildning på högskolenivå. Av de övriga fem hade fyra högskoleexamen. Den siste hade ingetdera. I en normal förvaltning skulle hans ansökan returneras oläst. Men han fick alltså jobbet: Christoffer Bernsköld, 34, yrkespolitiker, just då arbetslös. Hans meriter: länsordförande i SSU och senare ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden i Östergötland, nyvald ledamot av SAP:s styrelse.«

Sedan undrar folk varför saker och ting inte fungerar.

Krisen exponerar systemfelen

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Krisen exponerar systemfelen »

"Ju fler regler man har, ju mindre utrymme finns det för sunt förnuft och personligt ansvarstagande. Ju mer micromanagement de styrande ägnar sig åt, ju mindre utrymme har personalen i frontlinjen att fatta beslut utifrån rådande (ofta nya och föränderliga) förutsättningar."

Svenska sjukan

Något slags allmän inkompetens har lagt sig som en blöt filt över Sverige.

Ta en sådan sak som spårbytet i migrationsprocessen. I grunden är det en utmärkt idé. Den som skaffar sig ett arbete, betalar skatt och inte ligger andra till last får stanna.

Men så enkelt får det naturligtvis inte vara. Efterlevnaden av de krav som ställs upp - och kanske även kraven som sådana - har lämnat mer att önska. Systemet har missbrukats. Att människor tenderar att missbruka system borde inte komma som någon nyhet för någon. Därför måste de naturligtvis backas upp med resurser för kontroll och uppföljning. Därför måste det finnas tydliga och rättvisa krav och regler.

Någonstans i detta har det gått fel. Det finns folk som befinner sig i landet, trots att de rimligen inte borde få göra det - givet hur dagens system är konstruerat.

Så nu är hela idén med spårbyte ifrågasatt - till skada för de flyktingar som verkligen vill jobba, betala skatt, bidra till samhället och hela paketet. Det är tragiskt. Och det hade inte behövt bli så.


I andra änden av systemet utvisas människor som bevisligen har ett riktigt jobb (ofta kvalificerat), betalar skatt och i många fall även skapar arbete åt andra. Inte sällan talar de utmärkt svenska, har barn i skolan och är rotade i civilsamhället.

Allt för att någon råkat kryssa fel på en försäkringsblankett, för att alla semesterdagar inte plockats ut något år eller för att en företagare återinvesterat för mycket i sin verksamhet och då råkat ta ut lite för låg lön.

Januari-partierna har enats om att »ta tag« i kompetensutvisningarna: En utredning skall redovisa ett betänkande i slutet av år 2021. Det vill säga om ett och ett halvt år. Och då är det bara en utredning, inte en proposition. Så räkna kallt med att kompetensutvisningarna kommer att fortsätta under överskådlig framtid.


En annan nyhet fångar mitt intresse i dagens nyhetsskörd: Intern kritik: Stora brister i hur polisen arbetar med rikets säkerhet »

»Enligt en intern rapport finns det ”mycket väsentliga brister i alla steg” i säkerhetsskyddet, hur man till exempel ska skydda verksamhet som är av betydelse för rikets säkerhet och hitta opålitliga anställda i organisationen. 

Rapporten listar en hel katalog av brister: dokument från personens säkerhetsutredningar går inte att hitta i efterhand, säkerhetsärenden handläggs och bedöms olika på olika avdelningar, myndigheten ”får en ojämn skyddsnivå” och skyldigheten att skydda känslig verksamhet fullföljs inte.«

OK. Det låter allvarligt. Hur blev det så? Vad gör man åt saken?

»Polisens säkerhetschef Ari Stenman skriver i en kommentar till SVT att de tillsatt en arbetsgrupp. 

“Redan under granskningsperioden har åtgärder vidtagits successivt för att åtgärda de brister som identifierats. Precis som internrevisionen anger är det är viktigt att handläggningen av säkerhetsärenden bedrivs ändamålsenligt och därför inleddes redan under 2019 ett arbete med att ta fram nya och enhetliga styrdokument inom området.”«

En arbetsgrupp. Nya styrdokument. Jamen-då-så.


Det känns lite som om det skapats en förvaltningskultur som lever sitt eget liv - och som ofta är direkt destruktiv, som skapar helt nya problem även utan politisk inblandning.

Någonstans i allt detta kan man ana ett mönster. Det kan vara en frånvaro av rimlighet, helhetssyn och ansvar. Eller byråkratins sotdöd. Kanske politisk micro management. Eller inkompetens. Eller lättja. Eller illvilja. Eller lite av allt samtidigt.

Och det går faktiskt att härleda allt det ovanstående till en gemensam nämnare - om man ser till historiska, praktiska erfarenheter: Socialismen.

Det är ju så här - med vissa smärre variationer - socialism alltid har fungerat överallt där den har prövats. Att den svenska socialismen kallar sig demokratisk kan möjligen vara en intressant akademisk fråga - men det ändrar inte på det faktum att socialism som sådan ändå alltid leder till överdriven byråkrati, ansvarslöshet, dåligt resursutnyttjande, politisk klåfingrighet, översittarfasoner, verklighetsfrånvänd politisering och offentlig verksamhet i förfall.

Vi skall vara glada så länge vi får behålla vår yttrandefrihet. Men man är just i färd med att se över den saken...

Störta januari-regeringen!

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Störta januari-regeringen! »

"Socialdemokraternas ego kan endast mäta sig med deras enastående inkompetens. Ju mer makt de lägger under sig, ju fler saker kommer att gå åt skogen. Det är den där viljan att centralstyra. Att ställa sig i vägen för samhällets och individens naturliga evolution. Att ändra på saker bara för att man kan, vilket ofta leder till att de slutar fungera."

Studio Axess: Fanatismens förödande följder

Youtube: Studio Axess 2019 - Mats Alvesson - Fanatismens förödande följder »

»Rutiner och regelverk som skapar nya problem. Dysfunktionella myndigheter med välpolerade värdegrunder. Dokumentation av verksamhet som har blivit viktigare än verksamheten själv. Tävlan om att vara den grupp som det är mest synd om. Utbildningskult som leder till sjunkande kunskapsnivåer. På fält efter fält ser organisationsforskaren Mats Alvesson hur en gång rimliga idéer drivs bortom det orimligas gräns och förvärrar bristerna som de skulle åtgärda. I stället för kvalitet och förnuft får vi struntprat, statusjakt och byråkratisering. I den nya boken Extra allt beskriver han läget och formulerar åtta lagar för fanatismens och de fagra frasernas tid. Han samtalar med programledaren PJ Anders Linder.«

Skicka en bråkstake till Bryssel!

Jag är hjärtligt trött på EU:s överstatlighet, centralstyrning och klåfingriga byråkrati. Detta kan aldrig sluta väl. Därför bör Sverige lämna EU, medan tid är.

Men i vart fall just nu är Sverige med i EU. Och vi tvingas leva med de beslut som fattas i Bryssel och Strasbourg. Därför behövs det ledamöter i Europaparlamentet som ifrågasätter, käftar emot och kastar grus i maskineriet.

Så jag kandiderar för Klassiskt liberala partiet i EU-valet.

När jag ser de andra partiernas EU-kandidater är det mycket som bekymrar mig. De flesta tramsar med och stöder EU:s utveckling mot att bli en superstat. En del säger sig vara kritiska till EU, men ser ändå unionen som ett verktyg för att styra och ställa över folk på sina respektive politiska områden. Och alla nya kandidater uppvisar en problematisk aningslöshet och godtrogenhet gentemot den EU-apparat som är beredd att äta dem levande.

Jag har följt och skrivit om EU-frågorna i 15 års tid. Och under fem år arbetade jag i Europaparlamentet. Så jag vet hur systemet fungerar, jag känner till maktapparatens fula knep och jag är beredd att använda min kunskap för att bromsa EU:s maktambitioner.

Det handlar inte bara om vad som sker i EU:s tre stora institutioner. Bakom kulisserna finns hundratals kommittéer och tusentals expertgrupper där olika särintressen kan härja fritt. I de olika generaldirektoraten fattas beslut som kommer att påverka oss alla, men som vanligtvis aldrig kommer till varesig allmänhetens eller politikernas kännedom. Och EU lägger miljarder på astroturf genom bidrag till allehanda organisationer som går unionens ärenden. Detta för att nu bara ta några exempel.

Framförallt finns en osund maktkultur i EU - i vilken de flesta ledamöter sugs in lockade av makt, champagne, pengar, anseende och fringisar. Här gäller det att stå fast, för att aldrig lockas över till den mörka sidan.

Att göra motstånd är impopulärt och jobbigt. Men helt nödvändigt. För vad är alternativet? Mer av samma? Mer överstatlighet, centralstyrning och kommandoekonomi?

Jag är inte intresserad av makt. Tvärt om. Jag anser att makten bör decentraliseras. Jag vill minska EU:s makt. Och jag vill öka din frihet. Även om det innebär att jag kommer att få skit från maktapparaten. Jag har ingen position att försvara och inget anseende att förlora. Därför är jag beredd att gå all in om jag blir invald i Europaparlamentet.

Välj in en bråkstake i Europaparlamentet. Rösta på mig.

I väntan på SWEXIT - rösta på KLP i EU-valet!

EU:s överstatlighet, centralstyrning och byråkrati är ett katastrofalt koncept. Man håller på att upprepa ett misstag som vi borde lärt oss av historien att undvika.

Makt överförs ständigt från individen, civilsamhället och marknaden till politiken. Från medlemsstaterna till Bryssel. Och från de demokratiska institutionerna till EU:s icke-valda byråkrater.

För vår egen skull bör Sverige lämna EU. Innan det är för sent.

Frihandel kan vi ha ändå - och då inte bara med EU. Frågan om fri rörlighet för människor går att ordna med avtal mellan de länder som vill vara med i ett sådant utbyte - och då inte bara i Europa. Detsamma gäller eventuellt militärt samarbete - med avtal om ömsesidigt försvar istället för en EU-armé under franska generaler.

Men allt det andra - som till exempel jordbruksstöd, gemensam valuta, inskränkningar av yttrandefriheten, övervakning, nätcensur och EU-skatt - bör vi hålla oss så långt borta från som möjligt.

EU är en ständig lockelse för de politiker som vill ha mer makt över sina medmänniskor. Så ser vi till exempel hur SD och V tonar ner sin EU-kritik, när de lockas använda unionen för att styra och ställa över folk för sina syften.

Tyvärr finns frågan om ett svenskt EU-utträde ännu inte på den politiska dagordningen. Dessutom är det en fråga för riksdagen, inte för EU-valet.

Därför gäller det att välja in politiker i Europaparlamentet som kan käfta emot, ifrågasätta och göra motstånd mot unionens maktkoncentration. För oavsett vad man tycker om EU - så kommer vi under överskådlig framtid att tvingas leva med de beslut som fattas i unionen.

Rösta på Klassiskt liberala partiet - och mig. Vi vill vara din vakthund i EU.

Jönssons lördagsvideo om om myndighetsaktivism och den djupa staten

Youtube » MAKT, MINISTRAR & MISSBRUK: om myndighetsaktivism och den djupa staten »

Lyssna även på det senaste avsnittet av Dekonstruktiv Kritisk, där Aron Flam diskuterar med Henrik Jönsson. Länk »

Sverige är genomkorrumperat

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Sverige är genomkorrumperat »

"Vad vi ser är ett slags informellt kotteri i vilket alla inblandade kan reglerna för hur man håller sig kvar, utnyttjar systemet och hur man smörjer vänner och organisationer med skattemedel. Mörk materia."

Rösta för en framtid i frihet!

#röstaKLP | Klassiskt liberala partiet »