"När debatten var slut blev jag omringad och utskälld. En annan inbjuden talare, docent Thomas Lindqvist, fick jag flera gånger be att lugna ner sig. Jag borde inte ha bjudits in, om de bara hade vetat vad jag tycker, sa en av arrangörerna av seminariet upprört."
Sakine Madon skriver på Expressens ledarsida om de hysteriska reaktionerna när hon hade "fräckheten" att driva en drogliberal linje i en narkotikadebatt under Politikerveckan i Visby.
Det är inte utan att jag känner igen situationen. Det är som att trycka på en knapp. Folk på andra sidan, i denna debatt, tappar ofta all sans, börjar veva och skrika. Vilket jag tar som ett tecken på att de egentligen inte har några bra argument mot en liberalare drogpolitik eller rent av en narkotikalegalisering.
[Länk]
Riktigt härligt att hon vågade stå upp och förespråka en mindre autkoritär drogpolitik än den som finns idag. Det är tyvärr på grund av den reaktion man får som många inte vågar uttrycka åsikter som är ens litegrann liberala. Det räcker att man sänka straffet för innehav av mindre mängder cannabis med några månader så anses man vara tokig.
SvaraRaderaMen för att drogliberala åsikter ska sluta anses vara så tokiga så måste fler människor uttrycka dem. Ju fler människor om uttrycker sådana här åsikter destu mer mainstream kommer de bli.
Tack!
SvaraRaderaMen särskilt modig var jag ju inte - jag visste inte vilka stollar jag hade att göra med.
Det var under och efter debatten som jag kände mig en en saftig köttbit bland hungriga hajar.
Jisses vilka människor det finns.
Den här typen av "argumentationsteknik" har länge varit förhärskande i den svenska narkotikadebatten, mycket just pga att de har saknat hållbara argument.
SvaraRaderaKan man inte argumentera för sin ståndpunkt så återstår bara att med diverse fula knep försöka få sina meningsmotståndare att hålla käften. Smutskastning, skrämseltaktik, systematisk uteslutning av oönskade åsikter i debatten eller i värsta fall rättning i leden genom lagstiftning (det har figurerat ett flertal förslag från prohibitionister på att inskränka yttrandefriheten i narkotikafrågan).
Det är skönt att se att denna taktik inte längre ger önskat resultat utan snarare bara bidrar till att visa upp dem själva som de argumentslösa okunniga fanatiker de i själva verket är.