2007-10-10

Fri information eller lynchmobb?

Nylandad i Stockholm – och just inbokad i morgonsoffan hos SVT Morgon i morgon bitti kl 07.15.

Ämnet är publicering av misstänkta gärningsmäns identitet på internet och i andra media. Ett ämne med en hel del inbyggd problematik...

Jag tror inte att det går att hindra att misstänkta gärningsmän hängs ut på internet. Det finns alltid någon server i något land som kan användas av folk som uppträder under falsk flagg.

Jag tror inte heller att man skall censurera sådant här på internet. Att hindra viss information är problematiskt, bland annat ur demokratisk synpunkt. Och även osympatiska och dumma saker bör omfattas av yttrandefriheten.

Däremot är stämpling en annan femma. Den som uppmanar någon att skada någon annan begår en rättighetskränkning som är brottslig. Sådant skall man slå ner på, stenhårt.

Ett problem i sammanhanget är naturligtvis att allmänheten och "den allmänna opinionen" har oerhört lite förståelse för principen att "envar skall betraktas som oskyldig tills dess motsatsen har bevisats". Historien är fylld med oskyldiga som lynchats av den blodtörstiga mobben. Och att även svenskar har viss mobbmentalitet har bevisats åtskilliga gånger – bland annat av ursinniga feminister som protesterat mot friande domar i sexmål, av rasister och nationalister, av våldsvänstern och under stundom av grupper som utnämnt sig själva till medborgargarden.

Men det är en... pedagogisk fråga. Det är i vid mening "samhällets" uppgift att värna och förklara rättssäkerhetens principer.

För övrigt har vi ju även lagar mot ärekränkning. Det är mycket som publiceras på nätet och i tidningar som är att betrakta som förtal. Ibland till och med när uppgifterna stämmer. Det förvånar mig faktiskt att folk vågar publicera så mycket skitsnack om andra.

På nätforum och mailinglistor, liksom på redaktioner och många andra platser vet folk identiteten på folk som är misstänkta för mord, politiker som åkt dit för rattfylla och kändisar som slagit sönder hotellrum.

Så folk vet alltså redan. Även om det är information som i dag är förbehållen informationseliten.

(Och vem som helst kan ju faktiskt ta reda på misstänktas identitet, om inte förr så när det blir dags för rättegång. Som regel finns denna information i klartext på domstolarnas ärendelistor.)

Jag tror inte vi kommer undan publicering av misstänktas identitet. Inte på nätet och i förlängningen inte heller i tidningarna. Därför är det så oerhört viktigt att vi inpräntar rättssäkerhetens principer i det allmänna medvetandet. Tyvärr ser jag inte så många som vill eller kan ta på sig sig den uppgiften i dag...

Det om detta. Jag tänkte att det är lika bra att skriva av sig, eftersom man aldrig hinner få sagt en bråkdel av vad man tänkt sig, när man väl är i sändning.

Åsikter?

[Länk: SvD - Brottsmisstänkta hängs ut på nätet]

6 kommentarer:

  1. Jag förstår inte varför det ska vara förbjudet att uppmana folk att skada andra; Folk har ju förmågan att inte lyda ens uppmaningar. Om jag säger till Pär "Slå skiten ur människan där borta", så kan pär vägra göra det jag säger. Även om Pär följer min uppmaning och fullföljer misshandeln, så var det ändå HAN som av sin egen fri vilja valde att göra det jag sa åt han. Jag -tvingade- honom inte att genomföra misshandeln - utan han valde ju själv att genomföra den.

    Varför inte förbjuda alla uppmaningar till brott i sådana fall? Ska det också vara förbjudit att säga till någon "gå nu mot röd gubbe, där kommer inga bilar" ? Man måste ju utgå ifrån att folk kan tänka själva och själva fatta beslutet om de vill lyda ens uppmaningar eller inte.

    SvaraRadera
  2. En intressant vinkling som man kan ta upp, och som samtidigt ger en känga åt välfärdsstaten, är att helt enkelt ställa frågan om okunnigheten:

    "Man kan fråga sig varför så få förstår vitsen med och värdet av att ha ett rättssystem som är rättssäkert - där man faktiskt är oskyldig tills motsatsen bevisats, och inte tvärtom. Frågan är varför politikerna, som fastslår skolplanen där det stadgas vad alla svenska skolor ska lära ut, uppenbarligen inte vill att var och en ska lära sig värdet av rättssäkerhet."

    Det skjuter snabbt över problemet på politikerna och därmed är hälften vunnet. Sedan kan man diskutera vad det är för kufiska mål som politikerna har - och varför man på detta sätt så tydligt nedrustar fundamentala principer för rättsväsendet.

    SvaraRadera
  3. Till Liam.

    Jag skrev för inte så länge sedan om just detta. För 100 år sedan var det så att det fanns moral och civilt kurage - då kunde man säga att de som t ex var vakter i Auschwitz hade ett ansvar för vad de gjorde även när de lydde order. Idag finns inte denna moralsyn, inte heller civilt kurage. Så idag, om Nürnbergrättegångarna hållts, tror jag att resultatet blivit ett annat.

    SvaraRadera
  4. Om man vill hitta problem med att göra ett sånt här bildgalleri (eller hur det nu skulle utformas) är det bara att titta på vissa delstater i USA.

    På väldigt många ställen där hamnar nämligen alla sk "sex offenders" på offentliga listor, ofta med fotografier och namn upplagda på hemsidor.

    Resultatet? Upprörda medborgare letar rätt på dessa personer, ibland med mord i åtanke.

    Det finns nu säkert personer som anser att det är fullständigt skitsamma att en person som våldtagit småbarn blir dödad, och jag kan förstå dem. Tyvärr är det dock inte riktigt så enkelt, utan flera personer som dött har varit såna som hamnat på sex offender-listan pga att de varit på väg hem från krogen, stupfulla, och urinerat bakom ett träd när en polis gått förbi.

    SvaraRadera
  5. Jag jobbar som journalist i USA och här tar vi med namn och adress på misstänkta gärningsmän. Jag skulle hellre slippa. Men å andra sidan är folk så vana vid det att det ses om en självklarhet att informationen ska med. Namnen på dömda brottslingar borde svensk media publicera. Här är Sverige alldeles för mjäkigt.

    SvaraRadera
  6. Per Bylund.

    För 100 år sedan så behövdes det inga vakter i Auschwitz då Andra Världskriget ägde rum i mitten på 1900 talet.Vidare är det ju så att om dessa vakter inte gjort det de blev tillsagda under sin krigstjänst så hade de slutat med samma tendens som övriga stackars fångar i bla detta läger.Hur gör man då?.Vöntar på avrättning av högre befäl eller tar avrättningen senare i rättegång?.Exakt samma sak idag då en löjtnant en gång klargjorde under militär utbildning att om ni får för er att sticka när det är som värst under krigs tillstånd så ska jag personligen hjälpa er på traven med närmaste pistol då order är order oavsett vad grabbar.En verklighet när normal logik upphör att gälla för att inte rent kaos ska utbryta.

    Med vänliga hälsningar
    SideShow Surfer

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.