Nu sitter jag på en hearing med EU-Parlamentets budget- och budgetkontrollkommittéer.
Ämnet är frivilligorganisationer, så kallade NGO:s, som sätter sprätt på ungefär 800 miljoner euro av EU:s budget.
Naturligtvis är frivilligorganisationer ofta bra. Kan något göras på frivillig väg istället för av det offentliga - då är det frivilliga som regel att föredra. Och kan man göra något "gott" genom att använda genuint engagerade människor - då kan man förmoda att resultatet kan bli bättre än om det görs genom att man anställer i stort sett vem som helst.
Men hur "frivilligt" är det egentligen om 70, 85 eller 100 procent av kostnaderna för verksamheten betalas av skattebetalarna? Risken är naturligtvis att det uppstår en "organisationsbransch" som främst drivs av att komma åt just dessa skattepengar.
Man skall veta att många NGO:er drivs av en viss politisk eller religiös grupp - vars hela verksamhet kan komma att finansieras indirekt med skattepengar, genom att de sätter upp en fasad av att göra fina saker...
Och de politiskt korrekta NGO:erna, vilket är de allra flesta, gör inte alltid gott. De har i princip alltid en politisk agenda - som ofta är lika fantasilös, dogmatisk och stel som "vanliga" politikers. Genom att ge sådana NGO:s pengar ger man dem en fördel framför andra, som har andra idéer och principer. Inte sällan kan man misstänka att pengar på detta sätt används av olika EU-organ i syfte att bilda opinion för... speciella intressen.
Uppenbarligen kan man få pengar för nästan vad som helst. Det finns NGO:er som jobbar med vård, bistånd, miljö, att bekämpa kvinnovåld, motverka terrorism, Corporate Social Responsibility, "rättvis handel", kritik mot globalisering och mot frihandel. För att nu bara ta ett fåtal exempel...
(Större delen av denna hearing har för övrigt gått åt till att diskutera hur man kontrollerar att pengarna används på rätt sätt - och till berättelser om allt från simpel bristfällig redovisning till rena bedrägeriförsök.)
Jag återkommer i ärendet. Detta kräver nog en del grävande...
Tanken går osökt till de "fria" teatergrupper vi har här i hemlandet...
SvaraRaderaFör de oinvigda betyder NGO "Non Governmaental Organisations", dvs icke-statliga organisationer. Om nu hela deras verksamheter vilar på offentliga pengar, gör de då skäl för det hedrande namnet? Är de då i verklig mening byggda på engagemang från frivilliga eller är de ett smart sätt att föra statlig politik utan att staten behöver stå med ansvaret?
SvaraRaderaFortsätt gräv!
Just nu frågar Fjellner varför man ger pengar till NGO:er som motverkar EU:s egna mål och till exempel även demokrati och frihandel.
SvaraRaderaMycket info om NGO inblandade i Arab-Israeliska konflikten (de flesta är EU-finansierade): NGO-monitor
SvaraRaderaDen branschen finns redan. Jag rekommenderar starkt Eudoxas rapport #6: "Fair Play och moralpaniken", där det sägs en del om NGO:er som får myndigheternas öra (och pengar). Tex ECPAT får en rejäl skrapa. Ladda ner rapporten på www.eudoxa.se. Nu!
SvaraRaderaNGO:er är påfallande ofta både ett slöseri med skattemedel och ett hot mot demokratin. Alltså något som varje frihetsväktare bör hålla koll på.
Nu blir jag lite fundersam här...
SvaraRaderaRöda Korset är en NGO. De sysslar med vård och bistånd. De gör det dessutom bättre än vad exempelvis SIDA gör och de - tillsammans med Läkare Utan Gränser och några andra - är de mest pålitiliga när det gäller katastofbistånd.
Förvisso kan några stycken vara emot allt bistånd om det är skattepengar inblandat, men de flesta - liberaler och icke-liberaler - menar att i dessa sammanhang är bistånd alltid befogat (helt enkelt för att personliga donationer är för sporadiska och oberäkneliga; om två katastrofer inträffar samtidigt kanske endast den ena får pengar den vägen).
Att då göra en "Inga NGO:s ska få skattepengar"-markering är tämligen kontraproduktivt. Rensa upp där, javisst. Men ett steg för långt är alltid ett steg för långt.
helt enkelt för att personliga donationer är för sporadiska och oberäkneliga; om två katastrofer inträffar samtidigt kanske endast den ena får pengar den vägen
SvaraRaderaJa? I så fall vill ju folk uppenbarligen inte skänka pengar till båda. Alternativt är det väl bara att de som vill skänka pengar till båda gör detta? Var kommer behovet av tvång in i bilden?
Vid en viss tsunamikatastrof klarade människor av att hosta upp rätt mycket pengar frivilligt ur egna fickor. Varför skulle de inte kunna hosta upp lite mer frivilligt om man lät bli att bestjäla dem på sina inkomster och dela ut dem godtyckligt?
SvaraRadera