Pojken som ville bli kung

Det är något ofrivilligt komiskt och milt oroande över Svenska Dagbladets julintervju med statsminister Fredrik Reinfeldt.

I artikeln berättar statsministern bland annat om sina möten med Folket. Tidningen skriver "Han har under året alltså haft ett projekt som påminner om de klassiska myterna om härskare som i hemlighet ger sig ut bland folket för att själva ta reda på vilka oförrätter och missförhållanden som plågar undersåtarna."

Pojkboksmässigt, så det förslår. Och det fortsätter i samma stil "Jag går sida vid sida med folket, vars förtroende jag bär, säger Fredrik Reinfeldt med det högstämda allvar som ibland präglar honom."

Oh-oh..!

Jag förstår att Reinfeldt vill framstå som statsmannamässig. Men själv blir jag bara full i skratt. Speciellt som det inte är särskilt svårt att räkna ut hur resonemangen har gått bland hans spindoctors i Rosenbad.

Fredrik Reinfeldt är och förblir en kille i övre medelklassen som mumsar kaviarmackor och önskar att han vore full i Thailand istället. Därför blir det så fel när han försöker blåsa upp sig till majestätiska proportioner. Någon Winston Churchill, Gustav VI eller François Mitterand kommer han aldrig att bli. Det blir bara så fel när han försöker. Underhållande, förvisso. Men aningen obalanserat och omdömeslöst. Lite som Göran Persson, fast utan pondus.

För att återvända till pojkboksromantiken så kanske Reinfeldt snarare borde frukta att det lurar en och annan Edmond Dantès där ute...

Till intervjun...