I Kina har myndigheterna beslutat att möta ökade livsmedelspriser med prisreglering.
Myndigheterna har uppenbarligen inte insett problemen med den prisreglering de redan genomfört för drivmedel. Eftersom få är beredda att sälja bensin och diesel för mindre än inköpspriset, så har resultatet blivit bränslebrist.
Håller man nu på att upprepa detta klavertramp vad gäller livsmedel?
Inser de kinesiska myndigheterna verkligen vad som kan hända om en prisreglering leder till att man råkar stänga ner delar av livsmedelsdistributionen i detta gigantiska land? I så fall kan saker gå väldigt fel, oerhört snabbt.
Dessutom försvinner ju incitamenten för andra att erbjuda bättre och/eller billigare livsmedel om staten låser priset vid en låg nivå. På så sätt leder prisreglering till sämre konkurrens och till att grundproblemet förstärks.
Detta steg tillbaka till kommandoekonomin kommer att straffa sig...
Länk »
Sämre konkurrens, sämre utbud och sämre produkter.
SvaraRaderaDet är inte länge sedan även vi trodde att prisregleringar var en framkomlig väg för att komma till rätta med det ena eller det andra problemet. Fast det känns som hundra år sedan.
SvaraRaderasid: Nu glömmer du ju hyresmarknaden där vi av någon anledning tycker det är det bästa sedan skivat bröd.
SvaraRaderaÄr det en skröna eller sanning att det i Sovjetunionen var straffbart att utfodra grisar med bröd? (Beroende på att det var billigare att mata nasse med bröd än med spannmål beroende på prisregleringarna.)
SvaraRadera"Sämre konkurrens, sämre utbud och sämre produkter."
SvaraRaderaMen man behöver kanske inte konkurrensen om man samarbetar istället?
Detta steg tillbaka till kommandoekonomin kommer att straffa sig...
SvaraRaderaPå vilket sätt då?
Att det blire mer diktatur än det redan är?
ianric,
SvaraRaderajapp, så var det. Reglerade priser får unintended consequenses vilket gör att man måste införa nya regler för att förbjuda beteenden.
Det är något MF borde studera.