Swedish Neurotica

Det svåra är inte att vara för frihet. För sig själv. På andras bekostnad. Det som kräver ett visst mått av själslig resning är att ge andra lite längre koppel.

Till och med vänstern är för frihet. Ibland. För den svenska vänstern är det frihet att kunna skolka från jobbet en dag eller två utan att behöva riskera ekonomiska konsekvenser av det. Jackpot är en konferens på externat som sträcker sig över flera dagar. Eller att lära sig spela blockflöjt och kunna sända räkningen vidare till andra. Men fan ta den som fuskar med tv-licensen! För sossar är det frihet att kunna lämna Svenska Kyrkan, men inte att kunna stå utanför facket.

Borgerlig frihet är att kunna dra av en weekend i London som tjänsteresa. Att kunna gömma undan kvittot på Da Vincikoden som facklitteratur. Att kunna specialbeställa en vinare på Systemet – samtidigt som man muttrar nedlåtande om drägg som roar sig med att röka på. Att kunna försvara vilka sinnesförsvagande vansinnigheter som helst som kommer från EU, med motiveringen att det ändå är rätt trevligt att vara lite kontinental.

För svenska folket är det frihet att sitta hemma framför tv:n och titta på Diggiloo samtidigt som man äter tinade räkor och dricker Moselvin. Att kunna vifta undan kontrollstaten med att "den som är oskylddig har inget att frukta" – samtidigt som i princip var enda käft själv fuskar så mycket de bara hinner och orkar. Att sätta barn till världen och veta att någon annan kommer att betala allt från barnomsorg till högskoleutbildning i genunsvetenskap för dem. Att sprida ut rykten om att grannarna nog går på swingersklubb.

Jag kan ge mig fan på att till och med nynazisterna kostar på sig lite frihet – där de gör vad nu arga unga män gör tillsammans på Brigad Särimners träningsläger på Camp Jönsson i Hasslarp. Men jävlar om någon stackars sate råkar vara född i fel land, med fel hudfärg eller med något slags särskiljande drag!

För ett par år sedan gjordes en opinionsmätning om vad svenska folket ansåg om privatimport av alkohol. De flesta menade att de själva inte skulle dricka mer om reglerna luckrades upp. Däremot var en förkrossande majoritet säker på att andra skulle komma att dricka mer.

Det är aldrig några problem för folk att hitta argument för att andras frihet skall inskränkas. Om inte annat kan man ta till det kryptofascistiska och kärnsvenska argumentet att andra människor är "svaga". På många andra platser skulle detta uppfattas som oförskämt, förminskande, obehagligt och rätt ruskigt. Men i Sverige är det uttryck för något fint...

Svenskarna har aldrig riktigt förstått att frihet är minst lika mycket en fråga om att ge som att få. (Eller ta.)

Att svenska folket har Foppatofflor, hyser förutfattade meningar, beter sig eget och är lite förvirrat – det har jag faktiskt inte så stora problem med. (Även om jag tar mig rätten att driva med folk när de kufar.) Men vad som verkligen stör mig är att Nilsson inte vill ge Johansson samma frihet som han eller hon ger sig själv.

Det är det här som tycks vara så svårt. Att leva och låta leva.