En bild har bitit sig fast hos mig.
Det var i går som jag hörde någon göra jämförelsen mellan (s)-ledaren Mona Sahlin och den förre (m)-ledaren Bo Lundgren.
Och jag tror att det ligger något i resonemanget...
Sahlin är en person som, trots bra mellanvalssiffror, inte förmår entusiasmera sitt parti. Och i skarpa lägen har hon inget begripligt eller konkret att komma med. Hon representerar en äldre generation som inte riktigt har kontakt med dagens sakfrågor och trender. Själv är hon varken ny eller spännande.
Detta skulle jag skjuta in mig på, om jag vore borgerlig spin-doctor.
2008-02-28
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kanske är det de skarpa lägena Sahlin är bra i, men nu i politikens vardagslunk känns hon bara grå.
SvaraRaderaSäger en som inte är sosse, men intresserad av taktik, karisma, ledarpsykologi och allt sånt där.
Men hon är ju inte bra i skarpt läge heller...
SvaraRaderaIntressant. Jag drog samma parallell när hon valdes och konstaterade att hon inte bara påminde om Bo Lundgren utan även om Bob Dole.
SvaraRaderahttp://ingero.blogspot.com/2007/03/bo-bob-och-mona.html
Sahlin som ledare har än så länge inte varit en hit... men jag vill inte räkna ut henne än, tror hon har ett ess eller två i rockärmen...
SvaraRaderaEn annan kvinnlig politiker, olik henne i många avseenden, är Hillary Clinton. Också hon är lite ute nu - men jag tror också att hon har krafter till en comeback (dvs kan vinna sitt partis nominering till presidentkandidat)...
Kom just att tänka på detta och googlade fram det här blogginlägget.
SvaraRaderaGött att någon kom på tanken redan 2008.