Så har då bin Ladin riktat direkta hot mot Europa.
Och hans ordval – att vi inte behöver lyssna till vad al-Qaida säger, utan lär bli varse vad de gör – låter ju oroande.
Men faktiskt är vi européer faktiskt redan varse vad al-Qaida ställt till med (utöver att spränga folk i luften i London och Madrid). De har redan gett oss historiens mest omfattande övervakningssamhälle. De har redan fått våra politiker att tumma på rättssäkerhetens och rättsstatens principer. Och de har redan fått folk att höja rösten för inskränkt yttrandefrihet och ökad självcensur.
Hotet om terrorattacker är i sig förfärande. Men frågan är om de islamistiska terroristerna inte redan har åstadkommit något som faktiskt är ännu värre...
SvD | DN
2008-03-20
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jo... men nu talar du ändå bara om vad de ställt till med i de relativt odrabbade västländerna.
SvaraRaderaI grunden är detta en strid INOM kulturer mellan-östern och muslimska länder. Det står mellan de som vill se mer demokrati, öppenhet, tolerans och marknadsekonomi. Och de som vill motsatsen och är beredda att ta till extremt våld och moraliserande förtryck för att uppnå sina mål. Många har förvisso dött i den kampen - men det allvarligaste är att den "moderata" muslimska kampen för ett öppnare samhälle har blivit så undanskuffad av extremisterna att man numera med "islamist" menar fundamentalistiskt förtryck. Ungefär samma sak som hände med kommunisterna och arbetarrörelsen på 1900-talet allså.
DÄR är den verkligt allvarliga effekten av al-Qaida.
"Terrorister kan hota det öppna samhället, men bara politiker kan avskaffa det."
SvaraRaderaFör att klara av att destabilisera en regering med väpnad kamp krävs det bortåt 80-90% stöd hos befolkningen. På den punkten är både Che Guevara och Henry Kissinger klockrent överens, så det betraktar jag som ett etablerat faktum.
Risken för Sverige som nation är exakt noll. Hade någon grupp haft ens i närheten av det stöd som behövs för att vara farliga för samhällsstrukturerna, skulle de med lätthet ha tagit makten på parlamentarisk väg för länge sedan.
Vi kan aldrig helt skydda oss mot risken att knäppskallar får spel och spränger sig själva och andra i luften, men det är i så fall i första hand en fråga för ordningspolisen och psykvården.
Det är inte en anledning att montera ner de medborgerliga rättigheterna i vare sig Sverige eller Europa.
Jag bloggade om det här ämnet på
Att islam skall nå Upplysningen utan en våldsam konflikt inom och utom denna våldsideologi är barnsligt naivt att tro. Västvärldens Upplysning var allt annat än fredlig.
SvaraRaderaModerniseringen av islam kommer inte att bli lätt, då de radikala islamisterna har Koranen och Muhammeds ord på sin sida. De som tar Allah och Profeten med en nypa salt, i en modern variant har svårt att hitta belägg för detta i skrifterna. DU måste hjälpa islam på vägen genom att kritisera, ifrågasätta, ironisera och skämta om denna religion. Alltså allt vi kan göra med de övriga världsreligionerna. Någon annan väg finns inte. Allah Akbar!
/ Dumle
I call bullshit på hela det här köret med al-Qaida. Ge mig ett icke-ifrågasatt filmklipp av Osama Bin Laden efter 11 september och du vinner ett Internet-poäng.
SvaraRaderaHar någon missat BBC-dokumentären "The power of nightmares", klicka på länken.
Christian:
SvaraRaderaJag kan inte hålla med dig eller Kissinger. Kommunister, nazister och andra extrema grupper har ju kunnat ta makten med under 30% stöd.
Dessutom är "risken för nationen" inte poängen här. Den må vara noll - men det innebär inte att risken för oskyldiga människor är noll. Vål och hot om våld kan ge en allvarlig fruktan som är omänsklig att leva med. Jfr de israeler som lever under Quassam-rakethotet. De dödar få och hotar inte Israel som nation men injagar fruktan i hela samhället.
Och inte fan löser man sådant bara med lite ordningspolis och psykdoktorer.
Johan Hedin:
SvaraRaderaJa, nassarna tog makten på 30-talet med mindre än 30% av rösterna, men notera att det var just på parlamentarisk väg och inte genom asymetrisk krigföring av typen terrorism. Det är precis det som är min poäng.
Jag är glad över att vi tydligen är överens om att risken för Sverige som nation är noll. Det är ju just risken för nationen som är själva motivet bakom till exempel den speciella terroristlagstiftningen.
Läs Per Gudmunssons inlägg på http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_964747.svd där han citerar formuleringarna i lagen:
Att ”injaga allvarlig fruktan hos [...] en befolkningsgrupp”, ”eller allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat” är nyckelformuleringarna.
Det är det som skiljer terrorism från vanlig allmänfarlig ödeläggelse och/eller mord.
Du har förstås rätt i att risken för vanliga människor att drabbas inte är riktigt noll, eftersom det trots allt finns en mikroskopisk risk att just man själv skulle vara i närheten när en knäppskalles bomb smäller av. Men det är viktigt att komma ihåg att den som smäller bomber i ett land som Sverige är just en knäppskalle, eftersom det inte finns några vettiga politiska mål som går att uppnå på det sättet.
Men om vi nu är helt överens om att det inte föreligger något hot mot samhällsstrukturerna i Sverige, kan vi jämföra hur terrorismen rakt av med andra källor till ond bråd död.
Då kommer terrorism som dödsorsak i Sverige på nivå som ligger långt under händelser som är så osannolika att de inte ens har ett namn.
De senaste hundra åren har vi haft tre terroristliknande dåd i Sverige. De är västtyska ambassaden 1975 (2 döda ur gisslan), Bulltoftakapningen 1972 (inga döda) och Amaltheadådet 1908 (1 död). Totalt 3 oskyldiga döda i terrorism i Sverige de senaste hundra åren, alltså.
Jag vet inte hur många svenskar som har blivit ihjälsparkade av zebror under samma tid, men jag skulle gissa att det är fler.
Om de styrande däruppe känner att de absolut måste lägga stora resurser på manisk trygghetsnarkomani, då skulle de antagligen spara fler liv genom att se över säkerhetsföreskrifterna för hantering av zebror än på att slåss mot terroristspöken.
Att försvara de stora ingreppen i de medborgerliga rättigherna som vi ser idag med att de behövs för att spara liv, är helt enkelt inte ett vettigt argument.
Hade de gällt att säkra det svenska samhällets överlevnad hade man kunnat diskutera saken. Men det är vi ju överens om att det inte gör.
PS. Det verkar som om Blogger kvaddade länken jag försökte ge i min förra kommentar, så jag upprepar den som vanlig text: http://christianengstrom.wordpress.com/2008/03/12/visst-ar-nassarna-terrorister-men/
Om USA hade lagt sina Irakpengar på utbildning i mellanöstern istället för krig hade de fått ett betydligt bättre resultat gällande frihet och demokrati.
SvaraRaderaPennan är mäktigare än svärdet, utbildning är det effektivaste vapnet att bekämpa den vidriga och människofientliga islamistiska extremismen.
christian engström:
SvaraRaderaMed att ta makten på parlamentarisk väg, är det den (av Hitler senare erkända) anlagda branden på det tyska riksdagshuset vilken han skyllde på oppositonen, som du syftar på?
Han fick ju igenom en del, vad ska vi säga... en del integritetskränkande lagar efter denna händelse.
För att klara av att destabilisera en regering med väpnad kamp krävs det bortåt 80-90% stöd hos befolkningen.
SvaraRaderaNonsens, jag kan direkt nämna två fall.
Tjeckoslovakien 1948
Chile 1973
Att hålla sig vid makten räcker i en diktatur enligt min gissning ca 10%-tig stöd.
Lubbe:
SvaraRaderaDet jag pratar om är vad som behövs om man *inte* har tillgång till en stats maktmedel, alltså terrorister i vanlig mening. Visserligen finns det många som pratar om "statsterrorism" och liknande, men det är inte det jag menar.
Chile 1973 var ju en militärkupp, och då är det helt andra regler som gäller. Precis som du säger kan det säkert räcka med ett 10%igt stöd om man är militärdiktatur. Det innebär ju exakt det som jag försökte säga tidigare, alltså att det behövs ett folkligt stöd på 90% för att den andra sidan ska lyckas få makten via terrorism/frihetskamp.
Tjeckoslovakien 1948 vet jag inget särskilt om, men enligt wikipediaartikeln tycks det i vart fall inte ha varit frågan om några terrorister som stod utanför det politisk systemet som tog makten genom väpnad kamp.