2008-03-16

Rädda vad som räddas kan!

Det är rätt uppenbart att de flesta folken i Europa inte kommer att få folkomrösta om det nya EU-fördraget. EU:s ledare lärde sig ju att det kan vara "riskabelt" att fråga folket när Holland och Frankrike sa nej till den så kallade EU-konstitutionen. (Det nya fördraget är bara en något omskriven variant av den fallna konstitutionen.)

Just nu känns det dessutom rätt tveksamt om det enda land som kommer att folkomrösta – Irland – kommer att säga nej. Man kan hoppas. Men det är inget att lita på. Dessutom är det tveksamt om ett nej på Irland verkligen skulle stoppa det nya fördraget.

På sätt och vis verkar det alltså kört. Men kanske ändå inte helt...

Ett problem är att alla vi motståndare till fördraget hela tiden har kämpat mot hela "paketet". Och det har inte fungerat. Tyvärr.

Då är frågan om det nu – i elfte timman – går att få till en kraftig internationell opinion mot detaljer i fördaget. Detaljer som EU:s ledare skulle kunna fimpa, för att rädda sitt fina fördrag...

Ta till exempel passerellen. Detta är den passage i fördraget som låter EU:s ledare fatta beslut i frågor där fördraget annars inte ger dem någon makt. Och när det väl är gjort överger man principen om medlemsstaternas vetorätt på det aktuella området.

Tillämpas
passerellen på ett område kommer EU alltså att kunna fatta beslut om precis vad som helst (inom detta område) trots att det kan finnas medlemsländer som inte under några som helst omständigheter vill gå med på det.

Detta är slafsig och maktfullkomlig maktutövning när den är som sämst.

Så varför inte lägga allt krut på att stoppa passerellen? Så att vi i vart fall kan slippa ett av fördragets mest vansinniga moment?

Jag menar, här skulle man kunna samla fler än bara "vanliga EU-motståndare" i en kampanj. Sverige är emot passerellen. Vår statsminister är emot passerellen!

Det är fullt realistiskt att driva upp en opinion mot passerellen i vart enda EU-land. Det skulle kunna ske mycket snabbt. Och kampanjen skulle kunna få stöd även från många EU-anhängare och ledande politiker.

Och då skulle EU:s ledare nog kunna tänka sig att droppa denna fråga – för att "rädda" resten av fördraget.

Än är allt alltså inte kört. Det är fortfarande möjligt att få bort EU-fördragets värsta och mest odemokratiska plump i protokollet.

Frågan är dock om EU-motståndare i allmänhet är tillräckligt snabba, smarta, pragmatiska och villiga att bygga nya allianser för att detta skall kunna ske? Jag är tyvärr rätt pessimistisk på den punkten. Det finns folk som har fattat poängen. Men för de flesta verkar det viktigare att förlora helt, med flaggan i topp, än att vidga perspektivet och i vart fall nå en liten seger på vägen.

Man kan faktiskt driva en separat kampanj i en detaljfråga och samtidigt vara motståndare till hela fördraget – utan att behöva dagtinga med sina principer.

13 kommentarer:

  1. EU är ingenting som syftar till frihet, utan EU:s syfte och tanke är att en gemensam europeisk stat är den enda effektiva garanten för ett Europa i fred.

    Tror man inte på den tanken, och det gör inte jag, skall man ta konsekvenserna och förorda utträde.

    Alla EU-skeptiska kampanjer som inte förordar utträde legitimerar EU.

    SvaraRadera
  2. Jag vill ha ett gemensamt försvar i EU (vårat egna försvar är ju katastrofalt illa ute) och en gemensam utrikespolitik. På den vägen hade EU t. ex kunnat stoppa Irakkriget, men när svenskarna har chansen att kunna få makt i världspolitiken och balansera den samma med demokratiska och frihetliga förtecken slår Svensson det från sig och förodar nationalistisk isolation. Mänskligheten kommer aldrig bli homogen och framgångsrik sålänge vi vägrar samarbeta med våra fränder.

    Ärligt talat känner jag mer samhörighet med en 22-årig IT-tekniker i Belgien än en 49-årig bonne i Pajala, men tydligen anses det vara mer naturligt att jag ska samarbeta med bonnen...

    SvaraRadera
  3. Att vara emot EU har ingenting att göra med huruvida man vill samarbeta med andra människor.

    Jag behöver inte EU för att hjälpa mig med att handla med människor i andra delar av Europa och världen. Jag behöver inte EU för att resa till andra delar av världen. Jag behöver inte EU för att försvara mig mot skurkar. Jag kan göra alla dessa saker själv. Jag behöver inte någon som helst hjälp från EU. Noll. Ingenting alls. Det enda EU behöver göra är att upphöra att hindra mig från att göra dessa saker. Det enda EU behöver göra är att lämna mig ifred.

    Att vara emot EU är att vara emot att bli förtryckt och dominerad av X antal byråkrater i Bryssel, utöver de befintliga byråkraterna i Stockholm.

    SvaraRadera
  4. Och, för att svara på Henriks inlägg: EU är en kollektivistisk, ondskefull statsbildning, och ingenting man bör legitimera med sin medverkan över huvud taget.

    SvaraRadera
  5. Vem har talat om att legitimera EU?

    Det går utmärkt att vara EU-kritiker, mot fördraget *och* att kampanja i denna sakfråga.

    Och med lite tur kan kritik mot passerellen leda till att fler får upp ögonen för problemen med det nya fördraget som sådant.

    Jag kan inte fatta att folk inte vill bedriva skademinimering samtidigt som de är EU-kritiker. Mycket talar liksom för att vi blir tvugna att leva med mycket av det elände vi inte fixar att stoppa.

    Skiter man i sakfrågorna och bara tittar på den övergripande frågan - då lär det bli ännu värre och jävligare.

    Naturligtvis skall man inte släppa bollen med blicken. Fördraget som sådant är uppåt väggarna och bör stoppas.

    Men om vi inte lyckas stoppa det? Vore det då ändå inte bättre om vi fick bort en av de värsta delarna?

    Varför lämna fältet fritt för federalister, socialister, kommandoekonomer, särintressen, den politiska klassen, byråkratin och annat oknytt?

    Det funkar liksom inte att bara sura. Då blir allt ännu värre.

    SvaraRadera
  6. Naturligtvis skall man inte släppa bollen med blicken. Fördraget som sådant är uppåt väggarna och bör stoppas.

    Det är ju väldigt svårt om man redan s a s "lagt allt krut" på att försöka tweaka en detalj i ett fördrag i denna genomruttna organisation. Då är krutet slut. Sikta rakt på slutmålet istället (utträde eller omintetgörande av hela organisationen), det lönar sig i längden.

    Ens trovärdighet urholkas om man verkar inom reglerna för en organisation man försöker avskaffa.

    SvaraRadera
  7. Det är ju trams att det inte skulle gå att ha två tankar i huvudet samtidigt.

    1) Fördraget är dåligt och bör stoppas.

    2) Passerellen är (förmodligen) det sämsta i det dåliga fördrget.

    Men nej, då.

    EU-motståndarna vill inte kampanja mot passerellen, för de tror att det är att legitimera resten av fördraget. (I själva verket skulle en sådan kampanj hjälpa folk att förstå att fördraget som sådant är kasst.)

    Och EU-kramare som inte heller vill ha passerellen vill inte kampanja mot den, eftersom de anser att det skulle kunna dra ner hela fördraget. (Vilket det i och för sig ligger något i.) Men de skulle vara tvingade till det - om frågan kom upp - eftersom de redan sagt nej till den.

    Men läget är låst. Inget kommer att göras. Och vi kommer att få den där förbaskade passerellen om inget oväntat händer väldigt, väldigt snart.

    Vi riskerar alltså att få leva med något riktigt dåligt som de flesta inte vill ha. Och som hade gått att stoppa. Typiskt...

    SvaraRadera
  8. Utträde:

    Visst. Men vem driver frågan? Inte ens Junilistan. Bara att få upp frågan på dagordningen kräver 5-10 år av målmedvetet arbete.

    Dessutom är svenskarna i dag inte tillräckligt intresserade av vad som sker i EU för att ens orka vara speciellt kritiska. Media rapporterar ytterst sparsamt. Och vi som sätter ljuset på de vansinnigheter som sker, vi uppmärksammas knappt ens av svenska EU-skeptiker / -motståndare.

    Där har vi ett problem.

    SvaraRadera
  9. Jag har kommit till den övertygelsen att det är meningslöst att vra EU-kritisk.

    Antingen är man för EU och arbetar för att unionen skall förverkliga vissa mål, eller är man emot unionen.

    Jag anser att det är meningslöst att vara "EU-kritiker". Samtidigt motsätter jag mig inte reformer som gör argumenten för utträde svagare.

    SvaraRadera
  10. HAX!

    I princip har du helt rätt men i praktiken har du fel. Det kommer nämligen inte vara ett dugg lättare att göra en ändring i fördraget än det skulle vara att förkasta hela fördraget.

    Låt mig förklara: Fördragen besluts under IGC-möten. Dessa möten är väl snart de enda i EU som inte styrs av överstatliga funktioner, något som gör dem extra farliga i federalisternas ögon. Och, ja, IGC brukar bli stormiga tillställningar. Egensinniga länder som Polen och andra kan ställa krav som mer EU-sinnade länder som Tyskland och Luxemburg måste gå med på för att driva vidare projektet. Mycket obehagligt....

    Det som hände den här gången vara att man uder ett europeiskt rådsmöte (i juni 07) beslöt att begränsa IGC-mötet. Trots det så blev det inte helt friktionsfritt.

    Kontentan är att ingen inom EU kommer att gå med på att införa några ändringar i avtalet - inte en stavelse! Ett exempel är ju att kommissionen t o m vägrar att införa en tilläggsskrivelse- utanför fördraget - för att lugna fackföreningarna.

    Så för att tvinga igenom en ändring - t ex bortagandet av passarellen - så måste man skaffa sig så mycket makt att man då lika gärna kan kasta ut hela fördraget.

    SvaraRadera
  11. Så du menar att det är kört och att allt motstånd är meningslöst?

    Jag är inte fullt lika negativ.

    För övrigt anser jag att passerellen i sig är ett fullgott skäl för folk att säga nej till fördraget.

    Och att det finns så många på den EU-positiva sidan som bundit upp sig mot den att det finns ett unikt taktiskt tillfälle att göra något konkret. Just nu. Men kanske inte så länge till.

    SvaraRadera
  12. Känns riktigt främmande för mig, men borde man inte kunna använda sig av facket för att åtminstone tvinga fram en folkomröstning i Sverige?
    Nu menar jag inte genom att gå på tex LO centralt, utan att förmå de lokala fackklubbarna att driva frågan och tvinga den högre ledningen att föra fram deras åsikter till regeringen. (Mina fördomar säger mig att LO-medlemmar är mer kritiska till EU än den genomsnittlige svensken)

    Kravet skulle helt enkelt kunna vara att om regeringen ratificerar fördraget utan en svensk folkomröstning så utlyser facken en politisk generalstrejk.

    Jag förespråkar normalt sett inte politiska strejker, men eftersom politikerna själva verkar ha bestämt att de har mandat att ta beslut i frågan så får man ta till så här extrema åtgärder för att få dem att inse att de inte har det.

    //Stocken

    SvaraRadera
  13. Så du menar att det är kört och att allt motstånd är meningslöst?

    Nej det menar jag inte.

    "We shall fight on the beaches, we shall fight on the landing grounds, we shall fight in the fields and in the streets, we shall fight in the hills; we shall never surrender."

    Men det är bra att slåss med öppna ögon och att tro att det kommer att vara lättare att få igenom en ändring i fördraget än att få till en omröstning om hela fördraget är en aning blåögt.

    Förmodligen är den största chansen att fördraget stoppas i Sverige att facket tvingar (s) att gå emot en ratificering. I så fall skulle det bli ett mycket spännande avgörande i riksdagen.

    Men jag inget mot att försöka skapa opinion kring passarellen. Allt som ställer till förtret för "EUliten" är av godo.

    "Set EU Ablaze" är mitt motto.

    :-)

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.