Trots blåsorna under fötterna – man bara måste älska Berlin.
Café Einstein, Diener Tattersall... ställen som man kan tro bara finns på film eller i böcker.
Och så, pang, när man viker runt ett hörn – så klipper historien till en med full kraft.
Bilden ovan är från Bebelplatz, där man i helgen har haft minnescermonier kring 75-årsdagen av de första nazistiska bokbålen. Under hela helgen har man läst högt ur sådan litteratur som brändes på bål här framför universitetet. Oerhört kraftfullt.
Ibland är det Nazityskland som tittar fram, ibland det kommunistiska förtrycket. Och ofta där man minst väntar sig det.
Plus att man blir lite vankelmodig inför vissa saker. Jag menar, Tempelhof Flughafen Vilken fantastiskt läcker anläggning – även om det lyser nazistisk estetik kring den. Och med historia från så väl Hitlertyskland (då var den världens största flygplats) som från Kalla Krigets luftbro till Västberlin. Och fortfarande så häftig. Jag menar, vem skulle få för sig att bygga en flygplats där planen kör in under tak i dag? Nu för tiden är det dock glest med trafik. Eftermiddagens utrikesavgångar var hit till Bryssel... och till Växjö!
Nu skall jag stoppa fötterna i en balja kallt vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.