Läs om ACTA-avtalet, dess konsekvenser och dess handläggning. »
"Det talas om gränskontroller där resenärernas mp3-spelare och datorer undersöks, konfiskering av teknisk utrustning, förbud mot regionsfria dvd-spelare och avstängning av internet-abonnemang som misstänks ha använts för illegal fildelning. (...) Tyvärr är det omöjligt att i förhand få reda på exakt vad det är som länderna ska besluta om. Det saknas nämligen demokratisk insyn i processen."
Jag blir bara så matt...
Sanslöst.
SvaraRaderaJa, detta avtal måste verkligen uppmärksammas nu, särskilt som planen verkar vara att göra det till konkret förslag redan på nästa månads G8-möte i Tokyo.
SvaraRaderaActonacta.org får förhoppningsvis bättre fart tills dess.
Jag skrev en del om Acta i min essä för Cato Institute nyligen.
Jag och Peter från Pirate Bay kommer att hålla ett föredrag om ACTA på Reboot i Köpenhamn senare i veckan. Får hoppas att den rätt snabbskrivande publiken som brukar närvara där snappar upp det.
SvaraRaderaMissa inte Sigfrids grävande.
SvaraRaderaAll heder åt honom för det.
Från Karl Sigfrids blogg:
SvaraRaderaVad blir då kontentan av allt detta? En vanlig medborgare ser på sin höjd att EU-kommissionen, som de inte kan ställa till svars i allmänna val, förhandlar fram ett bindande avtal. Detta avtal tvingar sedan EU att lägga fram nya direktiv, som i sin tur tvingar Sverige att stifta nya teknikfientliga lagar. Och eftersom Sverige är juridiskt bundna går det inte att rösta om lagen i allmänna val. Formellt kunde medborgarna ha ställt politikerna till svars för Sveriges agerande i 133-kommittén, men eftersom ingen rapporterade om vad som skedde i 133-kommittén var det i praktiken omöjligt. Politiker kan alltså i hemliga förhandlingar binda upp sig själva och när frågan blir till ett synligt lagstiftningsärende är det för sent att komma med synpunkter.
http://sigfrid.wordpress.com/2008/05/27/sa-paverkas-vi-av-eu-kommissionens-133-kommitte/
Kort sagt - har man ingen foliohatt är det dags att ordna en.
SvaraRaderaDetta ser mer och mer ut som regelrätta försök att åsidosätta demokratin. Även kallat statskupp.
Jag undrar när företagen ska reagera?! Inget av de som håller på med konfidentiella uppgifter vill väl att man ska ha rätt att snoka igenom deras dator och kopiera filerna för att senare gå igenom dom??
SvaraRaderaHär borta i USA är det väldigt svårt att få tag i en regionsfri dvdspelare. Varför? För att om du är en partriot ska du ju ha köpt dina dvdskivor här i USA och ingen annanstans. En av anledningarna till att så många BSG fans grät när det var 7 månader mellan releasen av s3 i UK och USA... suck.
"This separation of government from people, this widening of the gap, took place so gradually and so insensibly, each step disguised (perhaps not even intentionally) as a temporary emergency measure or associated with true patriotic allegiance or with real social purposes. And all the crises and reforms (real reforms, too) so occupied the people that they did not see the slow motion underneath, of the whole process of government growing remoter and remoter.
SvaraRaderaTo live in this process is absolutely not to be able to notice it—please try to believe me—unless one has a much greater degree of political awareness, acuity, than most of us had ever had occasion to develop. Each step was so small, so inconsequential, so well explained or, on occasion, ‘regretted,’ that, unless one were detached from the whole process from the beginning, unless one understood what the whole thing was in principle, what all these ‘little measures’ that no ‘patriotic German’ could resent must some day lead to, one no more saw it developing from day to day than a farmer in his field sees the corn growing. One day it is over his head.
How is this to be avoided, among ordinary men, even highly educated ordinary men? Frankly, I do not know. I do not see, even now. Many, many times since it all happened I have pondered that pair of great maxims, Principiis obsta and Finem respice —‘Resist the beginnings’ and ‘Consider the end’ But one must foresee the end in order to resist, or even see, the beginnings. One must foresee the end clearly and certainly and how is this to be done, by ordinary men or even by extraordinary men? Things might have. And everyone counts on that might.
Uncertainty is a very important factor, and, instead of decreasing as time goes on, it grows. Outside, in the streets, in the general community, ‘everyone’ is happy. One hears no protest, and certainly sees none. You know, in France or Italy there would be slogans against the government painted on walls and fences; in Germany, outside the great cities, perhaps, there is not even this. In the university community, in your own community, you speak privately to your colleagues, some of whom certainly feel as you do; but what do they say? They say, ‘It’s not so bad’ or ‘You’re seeing things’ or ‘You’re an alarmist.
And you are an alarmist. You are saying that this must lead to this, and you can’t prove it. These are the beginnings, yes; but how do you know for sure when you don’t know the end, and how do you know, or even surmise, the end? On the one hand, your enemies, the law, the regime, the Party, intimidate you. On the other, your colleagues pooh-pooh you as pessimistic or even neurotic. You are left with your close friends, who are, naturally, people who have always thought as you have.
You have gone almost all the way yourself. Life is a continuing process, a flow, not a succession of acts and events at all. It has flowed to a new level, carrying you with it, without any effort on your part. On this new level you live, you have been living more comfortably every day, with new morals, new principles. You have accepted things you would not have accepted five years ago, a year ago, things that your father, even in Germany, could not have imagined.
Suddenly it all comes down, all at once. You see what you are, what you have done, or, more accurately, what you haven’t done (for that was all that was required of most of us: that we do nothing). You remember those early meetings of your department in the university when, if one had stood, others would have stood, perhaps, but no one stood. A small matter, a matter of hiring this man or that, and you hired this one rather than that.
You remember everything now, and your heart breaks. Too late. You are compromised beyond repair.
They Thought They Were Free
The Germans, 1933-45
by Milton Mayer
http://www.press.uchicago.edu/Misc/Chicago/511928.html
har nagon skickat info om detta till pressen?
SvaraRadera