2008-11-27

Vi är här nu!


Det som förvånar mig är att folk är överraskade.

Så länge jag kan minnas har det funnits statliga demokratiutredningar och politiker som varit bekymrade över det bristande folkliga politiska engagemanget.

Samtidigt har det, i vart fall i tio år nu, funnits de som pekat på informationssamhällets och internets potential för folklig, medverkande demokrati.

Och nu har det äntligen hänt något. Politiken håller på att flytta ut på bloggarna och på Facebook. Vem som helst kan, med lite jobb, bli en lika viktig opinionsbildare som till exempel en genomsnittlig ledarskribent.

Människor engagerar sig och engagemanget spiller över från cyberspace till den verkliga världen. Den politiska oppositionen i Sverige utgörs inte längre av det politiska block som för tillfället inte har makten – utan av en granskande och pådrivande, löst sammansatt skara människor på internet.

Förr ägde den politiska debatten rum i riksdagen, när regeringen lade fram en proposition. I dag hinner regeringen inte ens lägga fram sina propositioner (FRA 2.0, IPRED1) innan de granskas och slits i stycken av medborgarna.

Alla de politiker som tidigare varit så oroade över det bristande demokratiska engagemanget borde vara nöjda. Men, naturligtvis inte.

Regeringen håller på att oxidera av stress och "bristande arbetsro". Riksdagens ledamöter klagar över att det är så många medborgare som sänder meddelanden till dem. Och riksdagen har fått nya, fina säkerhetsentréer – som får en att minnas Checkpoint Charlie. I EU klagar kommissionen över att det finns så mycket besvärliga åsikter. Och i Europaparlamentet försökte man driva fram en reglering av bloggarna. Statsminister talar om att alla vinner på om debatten lägger sig.

Och ändå är detta bara den nya demokratins första, stapplande steg... Get used to it!

7 kommentarer:

  1. WORD!

    Det har blivit lite jobbigt att vara politiker idag, men vi ska inte oroa oss. De har bra betalt.

    Det måste också vara jobbigt för politikerna att den nya politiken inte funkar som på den gamla goda tiden när folk var höger eller vänster. Jag läser lika gärna tokmarxistiska som nyliberala bloggar... så länge de skriver intressant och relevant.

    SvaraRadera
  2. Önskemålet om mer engagerade medborgare har alltid varit kluvet från politikernas sida. Titta bara på inställningen till lokala folkomröstningar.

    Förr riskerade de att drabbas av rättshaverister, kufar och andra figurer som varken fördjupade eller förbättrade demokratin.

    Idag riskerar de att drabbas av ovanstående, samt personer som är långt kunnigare i ämnet än vare sig politikern, tjänstemännen eller experterna.

    Problemet är, åtminstone i dagsläget, att politiker de facto väljs av en mycket liten grupp partimedlemmar. Att kombinera deras åsikter och önskemål (som oftast cementerades för 25 år sedan) med "den engagerade allmänheten" går helt enkelt inte. FRA-debaclet är ett praktexempel.

    Men förändringen är på väg. Om än väldigt långsamt ...

    SvaraRadera
  3. Men likväl bör vi stödja majoritetsdiktaturen genom att rösta.

    Eller?

    SvaraRadera
  4. Gertkvist

    Visst är det förändring på väg. Frågan är bara åt vilket håll den kommer att gå.

    Det är en gigantisk dragkamp vi bevittnar. Dessutom en där (de redan utdelade makt-) resurserna är väldigt ojämnt fördelade.

    Dragkampen handlar i slutändan om att få behålla dessa privilegier och tillgång till resurserna.

    På andra sidan är det många många fler, och bland dem som påpekats mycket skarpare hjärnor. Men dessa saknar nästan helt och hållet medel att genomdriva något alls. Enda tillgången är skärpan i deras argument och antalet.

    Sen finns det ju bland de engagerade både självständigt tänkande (och förhoppningsvis smarta) personer, men lika många som bara följer med eller vars engagemang handlar om att 'hejja på det egna laget'

    Att allmänheten har olika uppfattningar, att 'båda sidor' där är (eller bara verkar vara) företrädda kommer politikerna förstås att använda om argument för sina egna intressen.

    Rent allmänt:

    När folk säger att de vill ha engagemang, menar de allt som oftast inget annat än att de vill 'medhåll och bekräftelse'

    SvaraRadera
  5. Det folkliga engagemang politikerna vill ha är väl bara att vi skall rösta på dom, om man sedan lägger sig i vad dom gör efter de kommit till makten, tycker dom nog bara man är besvärlig.

    SvaraRadera
  6. Loj betraktelse: Damned if You Do, Damned If You Don't.


    /LD

    SvaraRadera
  7. Extremt viktigt inlägg.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.