I tidskriften Journalisten läser jag att min publicering av besvärande FRA-dokument bollas runt i åklagarväsendet.
Nu är det riksenheten för polismål i Malmö som tar över ärendet från Säpo-åklagaren i Stockholm. Länk»
Åklagaren jagar alltså en läcka inom polisen – som skall ha lämnat material till mig.
Man kan tycka att det första ledet i meningen ovan borde vara rätt uppenbart. Den som skrev den anmälan till Datainspektionen som utredningen i grunden handlar om – beskrev ju själv att han/hon har jobbat på Rikspolisstyrelsen och norpat saker ur Säpos arkiv. Efter sju månader har åklagarväsendet alltså bara lyckats komma fram till att det som skrivs rätt ut i anmälan möjligen är korrekt.
Jag noterar också att åklagaren i Stockholm säger att det är en förutredning – inte en förundersökning – som han och Säpo har genomfört. Vilket bland annat innebär att de inte har kunnat avlyssna mig. I vart fall inte själva, inom lagens råmärken.
Det här kommer att dra ut på tiden. Och jag tror faktiskt inte att myndigheterna har någon större brådska.
"Eftersom bloggen saknar utgivningsbevis behöver inte polis och åklagare ta hänsyn till det källskydd som gäller för medier som skyddas av grundlagen."
SvaraRaderaHoho! Ger sköna bananrepublikskänslor.
Det är ett märkligt påstående det här om utgivningsbevis.
SvaraRaderaUtgivningsbevisets funktion är att fastställa vem som är juridiskt ansvarig för vad som sägs eller skrivs.
Det torde inte påverka en källas rätt att vara anonym. Det borde inte heller bryta efterforskningsförbudet.
Kanske läge för en liten JK-anmälan.
Det Johan Tjäder skriver om utgivningsbevis gäller för tryckta skrifter (enligt TF). Med utgivningsbevis, så visar man att man har en periodisk tryckt skrift med en ansvarig utgivare som ersätter skribenten i ansvarighetskedjan. Utan utgivningsbevis, så har man bara en vanlig tryckt skrift, och då står skribenten först i ansvarighetskedjan. Meddelarskyddet gäller båda typerna av tryckta skrifter.
SvaraRaderaUtgivningsbeviset i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) fungerar annorlunda. Där används det för att fastställa ansvaret för ett radioprogram (till vilket räknas television och vissa andra utsändningar av text, ljud eller bild). Med utgivningsbevis, så har man ett radioprogram och därmed en ensam ansvarig utgivare. Utan utgivningsbevis, så har man inget radioprogram och därmed ingen ansvarig utgivare, utan allmänt medverkansansvar för brott gäller (dvs två eller flera personer kan samtidigt dömas som ansvariga för ett och samma brott). Meddelarskyddet gäller endast för radioprogram med utgivningsbevis (samt för tekniska upptagningar, som jag bortser från här), inte för vilken spridning av information i eter eller tråd som helst.
Webbplatser räknas till "vissa andra utsändningar av text, ljud eller bild" och behandlas som radioprogram, förutsatt att utgivningsbevis föreligger.
Detta är inget "hål" i yttrandefrihetsskyddet som uppstod i och med införandet av YGL 1991, utan systemet med ensamansvar och meddelarskydd har alltid varit begränsat till vissa, uttryckligen uppräknade medier. I början gällde det bara tryckta skrifter (TF), sedan tillkom tekniska upptagningar och radioprogram. Meddelarskydd har däremot aldrig gällt för offentliga framföranden, teater, ryktesspridning, röksignaler, handskrivna lappar på offentliga anslagstavor eller kaviarskrift på hårdbrödsmörgås.
Att du berättar för dina kollegor att du har sett ett bankrån på stan innebär alltså inte att dina kollegor beläggs med tystnadsplikt rörande din identitet eller att polisen är förhindrad att efterforska källan till denna uppgift. Detsamma gäller Alexanderssons blogg. Det går inte att införa ensamansvar och meddelarskydd för bloggar utan att registrera och reglera bloggarna, och när ett sådant förslag senast yppades uppfattade jag mottagandet som svalt...
En JK-anmälan leder inte dit du vill. Det har Åkesson redan försökt med, men JK hjälpte honom att hitta en vanlig åklagare i stället.
Anders Andersson:
SvaraRaderaJo, det stämmer visserligen MEN...
HAX är nu inte bara bloggare utan även författare som ger ut böcker.
Så TF torde vara tillämplig.
Och det inte är inte JK-anmälan mot publiceringen som jag menar, utan en ny JK-anmälan mot den myndighet som efterforskar en författares källor.