I dag skriver Perry Svensson, svensk i Taiwan, på Second Opinion under rubriken "Ensidig rapportering om förhållandet mellan Taiwan och Kina". Länk»
Det är framför allt TT:s rapportering som får sig en släng av sleven. En fråga som lämnas öppen är varför svenska media hukar för den kinesiska diktaturen...
"media tar inte ställning på nyhetsplats"
SvaraRadera- hört av insatt mediamänniska
---
Sen stavas det hela med all säkerhet inkompetens, okunskap, väck-inte-den-björn-som-sover och det-är-lättare-att-bara-rapportera-den-info-man-får-sig-tilldelad.
Sen vet jag inte hur många gamla maoister det sitter på diverse nyhetsredaktioner runt om i landet som på nåt inverterat sätt ändå hyllar den kinesiska folkregeringens verksamhet.
/LD
/LD
Eftersom jag har bott i Taiwan intresserade jag mig för den svenska kinapolitiken och även rapporteringen. Svensk media rapporterar väldigt ensidigt, precis som är fallet också från andra länder.
SvaraRaderaDet intressanta är dock den "ett Kina"-politik som i stort sett samtliga svenska politiker ställer sig bakom. Det är nämligen ingen som vill svara på vad den innebär. Jag har själv mailat ett antal riksdagsledamöter och partier om detta genom åren, men inte fått ett enda svar. Vet de inte vad deras politik betyder?
Visserligen finns det en massa dumheter som folk tror sig veta om PRC-ROC-problematiken och som är långt ifrån sant (t ex ryggradsstödet för taiwanesiska partiet DPP och öns självständighet), men nog måste det finnas en förklaring till vad "ett Kina"-politiken innebär?
En sak som verkligen förvånar mig vad det gäller kinas beteende, är all denna inkonsekvens. Regimen försöker hjärntvätta omvärlden vad det gäller deras anspråk på Taiwan (f.d. Formosa). Dom anser och hävdar att de har all rätt i världen vad det gäller anspråken på Taiwan. Samtidigt saknar regimen fullständig förståelse omvärldens uttalande om att Kina borde ge tillbaka Tibet till det tibetanska folket. Kina vill ha gör som det vill, oavsett om det är inkonsekvent eller ej. Detta betyder därmed att regimen är offensiv och bryr sig inte om vad som är rätt eller fel, bara så länge de får som du vill. Ett skrämmande styre!
SvaraRaderaLiberalism har ett brett spektrum och hos vissa liberaler är önskemålet just nu att Dalai Lama ska "Die Lama Die".
SvaraRaderahttp://tianmi.info/blogge/posts/09/03/10/Die-lama-die/
Det är härligt med en ideriktning som är så bred och som rymmer så mycket.
Mångfald är ordet !
SvaraRaderaÄven om jag inte är med Blogge i hans reservationslösa hållning i frågan går det vad dalai laman beträffar att ställa sig frågande till västvärldens vurm för honom som vore han någon sorts Gandhifigur. Det är lite rörande att se sekulära västerlänningar, som inte har mycket till övers för evangelikala kristnas rätt att säga vad de tycker och utöva sina knäppa idéer, hylla tibetanernas tro som något "heligt". Detsamma kan sägas om falun gong-rörelsen, som i väst utmålas som någon sorts "friskis och svettis i ultrarapid"-grupp.
SvaraRaderaDen kinesiska regeringen gör vad alla regeringen skulle göra: försvarar det territorium det anser sig ha rätt att försvara. Det gör Ryssland mot utbrytartendenser, det skulle USA göra också. Om Kina kränker tibetanernas frihet genom sin överhöghet, vad har då inte USA gjort otalet gånger genom sina militära interventioner, senast i Irak? Skilda frågor, visst, men det går samtidigt inte att komma ifrån att Tibet har moderniserats avsevärt de senaste 50 åren.
Frågan är inte svartvit, även om somliga vill tro det. Och när det gäller västerländsk media kan den i minst lika hög grad beskyllas för Kina-bashing i många enskilda fall (även om kineserna onekligen är väldigt lättkränkta).
Blogges vilja att försvara Folkrepubilken Kina i alla lägen har gjort att jag har svårt att ta honom på allvar.
SvaraRadera/Paul W
Hans Engnell...
SvaraRaderaVad USA gör, kan man väl inte kvitta mot vad Kina gör... Eller? Använder du människor som några sorts schackpjäser, där du ideologiskt kan kvitta vissa världshändelser mot andra, bara för att det på något sätt passar dig? Låter inte som om det finns någon humanism i dig.
Jag är svensk och är varken stödjer eller är inblandad med vad USA sysslar med. Begår dom brott mot mänskligheten, hoppas jag att dom får stå för detta. MEn för mig känns det oerhört hemskt vad Kina har gjort och fortfarande gör mot ett fredligt grannland som aldrig någonsin har stört omvärlden eller drivit några krig. Man vill bara ha sitt land ifred!
Hans Engnell, "Det är lite rörande att se sekulära västerlänningar, som inte har mycket till övers för evangelikala kristnas rätt att säga vad de tycker och utöva sina knäppa idéer, hylla tibetanernas tro som något "heligt". Detsamma kan sägas om falun gong-rörelsen, som i väst utmålas som någon sorts "friskis och svettis i ultrarapid"-grupp."
SvaraRaderaDet handlar ju per se inte om religionen, eller filosofin i detta fall, utan om den lilles rätt till sin egen rätt.
"Den kinesiska regeringen gör vad alla regeringen skulle göra: försvarar det territorium det anser sig ha rätt att försvara." Det gör Ryssland mot utbrytartendenser, det skulle USA göra också."
Faktiskt inte.
Per klassisk definition finns det egentligen bara ett par tre kolonialmakter kvar: England, Kina, och Ryssland.
England valde diplomati och fred, och demokrati i slutänden, precis som Frankrike och USA när det gäller annexerade landområden. Dvs att dessa landområden har fått mer självstyre, dvs att själva ha rätten att välja. England måste dock låta Nord Irland välja, precis som Skottland fick, innan England kan anses ha rätt till Nord Irland.
"Frågan är inte svartvit, även om somliga vill tro det. Och när det gäller västerländsk media kan den i minst lika hög grad beskyllas för Kina-bashing i många enskilda fall (även om kineserna onekligen är väldigt lättkränkta)."
Normalt sett är väl inga frågor svartvita, men så fort det handlar om diktaturer tenderar frågorna att bli just svartvita. En diktatur kommer alltid att vara på fel sida, den onda parten, diktaturer har trots all tinget att komma med så länge det handlar om att upprätthålla diktaturen.
//ST
En förklaring till att journalister vidarebefordrar den kinesiska uppfattningen är att problematiken är komplicerad och att många journalister inte verkar ha ambitionen att sätta sig in i svåra frågor. TT borde ange vilken journalist som skrivit deras artiklar så att man kunde ta upp en diskussion med dem. Undfallenheten mot Kina i Taiwanfrågan är ett flagrant exempel på dålig utrikesjournalistik.
SvaraRaderaEn senkommen kommentar. Jag klagar mest på TT eftersom när Torbjörn Peterson i DN eller Ola Wong i SvD någon enstaka gång berör frågan får de för det mesta ganska bra ordning på fakta och är mer neutrala. Förutom rapportering från de här tre hållen verkar det dock inte skrivas ett dugg om Taiwan i svensk press såvida det inte har med Asiens börsmarknad eller med datorer/mobiltelefoner att göra. Dessutom ska väl tilläggas att misstagen i den artikel jag här kommenterade var ganska milda jämfört med vad TT brukar kunna få till.
SvaraRaderaVarför de är så färgade? Ingen aning. Jag kan bara tänka mig tre orsaker: okunnighet, bekvämlighet eller ett ideologiskt ställningstagande för kommunistiska diktaturer emot demokratiska stater. Det sista torde väl knappast vara troligt (även om jag som Anonym/LD misstänker att det kanske sitter ett gäng gamla maoister utspridda på strategiska redaktionspositioner), och vad gäller den första orsaken så brukar jag skicka ett e till TT:s berörda redaktioner för att påpeka de konkreta faktafelen, så de har åtminstone blivit upplysta om att de sprider faktafel. Alltså återstår bara bekvämlighet. Och vad kan man säga om en nyhetsorganisation som (medvetet) felrapporterar på grund av bekvämlighet?
Angående Per Bylunds kommentar om "ett-Kina"-politiken kan man väl bara beklaga att det verkar stå lika illa till i Sverige som i USA som ju i stort sett skapade "ett Kina"-politiken och det tillika odefinierbara "status quo" som bara verkar gälla Taiwan (när Chen Shui-bian t.ex. meddelade att han ville lägga ned National Unification Council höjdes genast varnande röster om att det skulle förändra "status quo", men när Kina gick från noll till 1500 missiler riktade mot Taiwan hördes inte ett ord på flera år). Politikerna vet kort sagt inte vad begreppet innebär. Därav Clintons beryktade begrepp "strategic ambiguity/strategisk tvetydighet" - karln visste helt enkelt inte vad USA:s politik innebar, och hellre än att försöka definiera den gav han okunskapen ett namn, som dessutom lät som om det faktiskt betydde något. Det bästa man kan göra är nog helt enkelt att läsa de tre Sino-amerikanska kommunikéerna som ju ligger till grunden för USA:s "ett-Kina"-politk och applicera det på valfritt land. Bylund har dessutom helt rätt i att folk tror sig veta en hel massa saker om Taiwan som inte alls är grundat i fakta.