Innan vi ångar vidare om EU:s telekompaket måste jag stämma av ett par saker med er. Det är rätt besvärliga saker.
Och det jag skriver nu skall inte ses som något slags åsiktsförklaring, utan mer som en vädjan om feedback.
Och det hela är en rätt bra beskrivning av varför jag hatar praktisk politik så innerligt...
138:an
Tillägg 138/46 i telekompaketet kommer att komma tillbaka i omskriven form från förhandlingarna med ministerrådet.
Man behöver inte vara Sherlock Holmes för att räkna ut vad det är som kommer att förändras. I dag säger 138:an att fildelare inte får stängas av från internet med mindre än en rättslig prövning i domstol. (Det som infrastrukturminister Torstensson & Co tolkat uppåt väggarna – som att domstolar skall kunna stänga av folk från internet, oaktat nationellt lagrum.)
Den omskrivna variant av 138:an som kommer tillbaka säger, om jag förstått saken rätt, att det inte är EU:s sak att lägga sig i om medlemsstater stänger av fildelare från internet, helt enkelt därför att detta inte faller under EU:s befogenheter och kompetens. Men den säger också att om detta ändå skulle ske, då får det i vart fall inte ske med mindre än att beslutet fattas av en domstol.
Detta är knivigt. Inte minst som internetfrågorna faktiskt inte faller under EU:s beslutskompetens. Dimensionen medborgerliga rättigheter och rättssäkerhet gör det däremot.
Är denna variant av 138:an acceptabel? Är det bara en rimlig uppstramning av texten? Eller försöker de finta bort oss?
166:an
Detta är ännu knivigare.
Jag älskar 166:an. Den lyder "Member States shall ensure that any restrictions to users' rights to access content, services and applications, if they are necessary, shall be implemented by appropriate measures, in accordance with the principles of proportionality, effectiveness and dissuasiveness. These measures shall not have the effect of hindering the development of the information society, in compliance with the Directive 2000/31/EC, and shall not conflict with citizens' fundamental rights, including the right to privacy and the right to due process."
Om man vill vara hederlig i diskussionen så måste man hålla med om att delar av detta tillägg inte faller inom EU:s beslutskompetens. Då är vi tillbaka i ruta ett. Skall vi öppna dörren för en detaljreglering som lika gärna kan innebära att fransmännen, polackerna och italienarna stänger ner (eller i vart fall stenhårt inskränker och reglerar) internet efter sommarens parlamentsval? Eller vid ett senare tillfälle?
The big picture
Detta är jättesvårt. Men vi får inte ducka för svåra diskussioner. Det är först när vi har tagit dem som vi kan argumentera med kraft för det vi landar i.
166:an (och 138:an) är direkta svar på skit som upphovsrättslobbyn och det fria nätets fiender har smugit in i telekompaketet. Självförsvar, helt enkelt. Så de behövs. Men samtidigt öppnar de dörren för något mycket värre – beroende på vem som för tillfället har majoritet i ministerrådet och Europaparlamentet.
Vill vi att detta skall vara överstatliga beslut? Eller vill vi i vart fall kunna föra kampen mot inskränkningar av nätets frihet i Sverige, även om stora delar av EU i övrigt blir tokiga?
Jag vet att många kommer att bli förbannade på mig bara för att jag ställer dessa frågor. Jag håller själv på att bli nojig. Men de går inte att komma runt, i vart fall inte med hedern i behåll.
Om vi inte vill låta det goda bli det bästas fiende – då måste vi reda ut vad som är "det goda" respektive "det bästa". Att omedelbart trycka till de där jäkla typerna som vill inskränka nätets frihet? Eller att rädda nätet från framtida dålig reglering genom att i möjligaste mån hålla frågan borta från EU?
Antingen är man för eller emot överstatlighet – inte bara när det passar en.
Hur värnar man bäst friheten? Genom att slåss i detaljfrågor? Eller genom att hålla nätet borta från politisk reglering på EU-nivå helt och hållet? På något sätt känns det som att man gör fel, hur man än gör.
Dessa frågor diskuteras – just nu – bland dem som har att fatta beslut i Europaparlamentet. Vi måste ha bra, genomtänkta och vattentäta svar på dem.
Input, please! Förlåt att jag finns.
2009-04-27
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Förstår ditt dilemma. Men, internet är i likhet med miljön i behov av regler som är överskridande landsgränser. Dessutom har överstatligheten inom EU redan gått så långt att det vore befängt att göra halt när det nu handlar om Medborgarnas fri och rättigheter i förhållande till stater och industri av vilket slag de vara må. Alltså måste vi fortsätta stå på oss. Det har tagit mig åtskilliga timmar av tänk fram och tillbaka innan jag landade i detta.
SvaraRaderaJag förstår precis vad du menar. Men vad jag efterlyser är de vattentäta argumenten som är relevanta i en kontext visavi överstatlighet. Utan sådana kommer i vart fall inte 166:an att kunna flyga, hur mycket vi än vill.
SvaraRaderaThink harder!
Hm. Frågar du egentligen vilka du tror blir galna först? EU i sin helhet eller enskilda länders regeringar? Vem skall skydda mot vem?
SvaraRaderaOm folk i EP hade något vett, då borde de gå in och rensa bort *allt* som har med graduated response, content management m.m. att göra – så att båda sidor kan lägga ner vapnen.
SvaraRaderaVilket dessutom skulle reta vansinne på Sarkozy och nöjeslobbyn, som en trevlig bonus.
Men om EP nu inte har något vett, då måste vi fundera på hur nyckeln till den här frågan ser ut.
Anaïs "Hm. Frågar du egentligen vilka du tror blir galna först? EU i sin helhet eller enskilda länders regeringar? Vem skall skydda mot vem?"
SvaraRaderaEn regering kan folket byta ut. Det är betydligt knivigare att byta ut EU, oavsett vad de hittar på.
Vi har en politisk kropp som försöker ta sig allt större makt, utan att den kan ställas till svars eller ansvar för det.
Nu är jag förvisso ovanligt EU-kritisk. Men även EU-kramare borde vara lite oroade av att unionen tar sig friheter på områden där den egentligen inte har besfogenheter.
Men det är ett stickspår.
Vad jag efterlyser är alltså de relevanta argumenten, utöver ren pragmatism och egenintresse, för att lyfta upp detaljreglering på ett område som EU egentligen inte skall lägga sig i.
Och funderingar på hur vi kan undvika att förlora *allt* i nästa votering, om vi gör det.
(Jag har ett par funderingar kring detta. Men de kommer i nästa bloggpost. Först är jag intresserad av att få substantiell input, eftersom flera hjärnor tänker bättre än en. Och vi kan inte komma runt frågeställningen genom att låtsas att den inte finns.)
Ja, för folk som råkar ha Sarkozy som regeringschef så har ju vissa formuleringar (i 138an t ex) fått en stor symbolisk betydelse. Däremot står det klart att Sarkozy inte ämnar låta sig påverkas av vad EU säger. Men det skulle belysa att Frankrike väljer att ställa sig "utanför lagen" - men fortfarande har det endast en politisk/symbolisk betydelse, tydligen inte en praktisk. Så; är signaler viktiga när de som är målet för dem inte bryr sig om dem? Vi har tagit fan i båten - men spiller kanske vår tid. Jag lutar åt det senare, trots att det gör ont i hjärtat när jag säger det.
SvaraRaderaÄr det inte dags att inse att Sverige bör lämna EU snabbt som attan och handla med de övriga länderna så gott det går och med så få restriktioner som möjligt?
SvaraRaderaHAX har helt rätt. Vi ger oss in i en lose-lose-situation i det långa loppet. Centraliseringen måste stanna av, maktkoncentrationen är tok för hög i EU och den kommer inte att minska framöver. Låt oss vissa att vi klarar oss alldeles utmärkt utan EU och förhoppningsvis kommer fler länder följa vår exempel. EU är det största hotet mot friheten för tillfället.
Är det kanske inte bättre att lobba till att stärka EU's mänskliga rättigheter, jag menar så att det blir i dem skyddet stärks för rättvis prövning och ocensurerad tillgång till information.
SvaraRaderaDå blir det svårare för mediakollaboratörerna att använda en öppnad dörr för överstatlighet på området eftersom det som har förstärks ligger på ett annat plan än telekompaketet o.dyl?
Du glömmer andra försök från EU att sabotera delar av internet - en lössläppt privatpolis via IPRED och massiv övervakning genom datalagring.
SvaraRaderaBåda desaa är rätt detaljerade regleringar av relationen mellan stat, internet, ISP och kund.
Att givet den bakgrunden tveka att skriva in skydd för grundläggande rättigheter blir lite.... konstigt.
Det andra är att internet är en i högsta grad internationell angelägenhet. Om frankrikes nät blir defekt skadar det oss alla.
Problemet som jag ser det är att EU redan gett sig in på det området med tidigare direktiv, och kommer försöka att ge sig in ytterligare på det. Som jag ser det måste man acceptera situationen som den är, och då är det bästa man kan göra att ta med tilläggen i originalutförande.
SvaraRaderaSen borde det vara ett helt separat spår att ta beslut om att ta bort *allt* som tidigare beslutats om men som ligger utanför EUs område.
"Förlåt att jag finns."
SvaraRaderaSkulle snarare säga, tack för att du finns! Du gör mer nytta än 100 riksdagsledamöter och journalister tillsammans!
Jag tror mer på att se detta som en principiell fråga. Även om det vore skönt att reglera bort de lokala reglerarna så kommer det antagligen att slå tillbaka när de överstatliga reglerarna blir starkare. Beslut som dessa bör hållas på så lokal nivå som möjligt. Frankrike är förlorat i vilket fall som helst. Det är bättre att de själva får möjlighet reglera sig till döds än att de tar oss med i fallet.
Du skriver: "Men samtidigt öppnar de dörren för något mycket värre – beroende på vem som för tillfället har majoritet i ministerrådet och Europaparlamentet. Vill vi att detta skall vara överstatliga beslut?"
SvaraRaderaDetta har ju varit ett av Henrik Hanssons argument. Mitt grundtips är att det är en fint.
Hur går det exakta resonemanget (och här känns det som att det behövs expertkunskap. Kommer man EU-rättsligt (-politiskt?) att kunna säga "Men kolla där då! En fråga inom området togs upp i telekompaketet vilket ju bevisar att detta är inom EU:s kompetens!"
Och kommer lobbyn att sluta upp med att i varje rapport de kan få in skrivningar om blockering, filtrering, avstängning etc? Alltså det som Erik Josefsson brukar nosa upp i olika rapporter och sedan tuta ut i alarmhornet? Knappast va? Och kommer i så fall argumentet att "det där ligger inte inom EU:s kompetens" att avgöra saken?
Vad som ligger inom kompetensen är en tolkningsfråga för övrigt. Varför skulle inte avstängning kunna ligga inom kompetensen? Folk begår brott (upphovsrätt, du vet). Ligger inom kompetensen. Jag ser en massa sätt som detta sedan kommer att spilla över på fria marknaden/konkurrensen: Resonemangen fanns i datalagringen: Vissa länder skulle kunna ge sina telekomföretag konkurrensfördelar om man inte tvingade dem att lagra.
Nej, svenska regeringen vill nog egentligen ha Renforsförslagen, det är ju bara att titta på deras iver att ta i med hårdhandskarna mot folks användning av nätet. Vi hade alltså en justitieminister som presenterade IPRED-lagen med en popfjant vid sin sida (Martin Rollinski från BWO !!) men vet att det skulle bli folkstorm i Sverige. Så de lade ned tanken på att lägga en prop i Sverige om avstängning.
Mitt tips: Nu vill man egentligen få EU att reglera det där så att man kan få det man vill utan att behöva ta politiskt ansvar på hemmaplan. Att vi har bråkat om Telekompaketet och fått upp det i gammelmedia avskyr regeringen egentligen och vill inte ha något som helst skydd i form av 166 och 138 men känner sig nu tvingade till något i alla fall.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaEn mycket intressant diskussion. Jag är helt övertygad om att det är alldeles för sent att få in EU på spåret att internetreglering är utanför deras kompetensområde.
SvaraRaderaDetaljregleringar är ju en av EUs paradgrenar, och kommer antagligen så förbli inom en överskådlig framtid.
Jag tror istället att det är viktigt att försöka analysera varför personer såsom Torstensson & Co varit så negativa till 138an. Är det för att förhindra detaljreglering som de säger, eller inser de helt enkelt inte att internet inom en snar framtid totalt kommer ersätta brevburen (samt telefon, video, mobil...) kommunikation?
Man kanske ska vara tydligare på att det är (den negativa) rätten till att fritt välja internetåtkomst vi slåss för, inte rätten att tvinga en internetoperatör att ha oss som kund.
Jag tror att HAX har en viktig poäng.
SvaraRaderaIdealt skulle jag mycket hellre se att kampen mot den här typen av regleringar skedde på ett av två sätt. Antingen lämnar EU området fritt för medlemsstaterna att själva besluta eller så skall rättighetsskyddet inte in i ett tillägg, utan i ett - av blodtörstiga monster skyddat - grundskydd.
Så länge EU är en maktslukande organisation med mer än ett eget liv, så föredrar jag en nationella vägen.
Vad jag och gissar jag fler med mig, inte är klar över är hur dansen ser ut. Hur ser nästa sväng ut och vilka praktiska/teoretiska möjligheter finns att få in bättre formuleringar alternativt att angripa problemet på en helt annan flank?
Håller nog med Swartz här. Om vi som vill ha frihet på nätet trampar lite utanför EU:s befogenheter så kanske de som vill begränsa nätet börjar använda det som ett seriöst argument, och då kan man vända det emot dem för att bekämpa repressiva förslag. De repressiva förslagen är i majoritet, verkar det som.
SvaraRaderaSa länge det finns en massa sk*t i EU pa detta vis, behövs lite god dito ("antikroppar" kanske).
SvaraRaderaSom entertainingcode säger kan man ta bort alltihop sedan, bade skit och dess tillägg.
Tidsspillan? Inte med ovanstaende synvinkel;
annars (om tilläggen i sig inte anses göra ngt) är det
1)nedsaktande pa processen
2)kan leda till bättre förslag/kompromisser sa länge fragan halls öppen
3)ökad uppmärksamhet (i kombination med 1: hinner sprida sig) bade i aktuella fallet men även för principiella bestandsdelar
Jobb, jobb, jobb - jag uppskattar ditt och allas jobb i detta!!
Själv hinner jag knappt läsa om allt detta, än mindre kommentera, men ända minst jobba med det.
Fransmännen vill ha och behöver EUs skydd mot sin maktgalne president, det är helt klart. Att överlämna beslut om mänsklig rättigheter till "det nationella självbestämmandet" - endast för att det är fråga om just Nätet - är egentligen befängt. Fundamenatala rättigheter on- och offline borde ingå i någon slags grundlag - och inte utsättas för omröstningar hit och dit i alla möjliga sammanhang. För _fjärde gången_ har EU förkastat Sarkozys käpphäst. Men spelar det någon roll? Tydligen inte. Nu skall Hadopi-lagen bara drivas igenom kosta vad det kosta vill - med början i Nationalförsamlingen imorgon. Trots nederlaget för 20 dagar sedan!
SvaraRaderaOm man kunde få det till två alternativ, ett ultimatum: (1) Antingen beslutas på EU-nivå att Internet-användare skyddas från avstängning etc, eller så (2) Rensar man bort delar av telekompaketet som egentligen borde skötas på nationell nivå.
SvaraRaderaDå kan man kanske ändra spelet så att upphovsrättslobbyns bästa strategi blir (2), att låta allt skötas på nationell nivå. Då får dom i alla fall Frankrike, och säkert andra länder också.
Att säkerställa de mänskilga rättigheterna är något som ligger inom EUs kompetens (enligt dem själva i vart fall). Rätten till rättvis prövning i domstol ligger inom de mänskliga rättigheterna och pga utav detta bör det framgå i EUs direktiv att så också bör ske även inom frågor som rör internet.
SvaraRaderaSen är det väldigt synd att det msåte ske men jag tror vi passerat strecket för länge sedan där man kan försvara friheten gneom att enbart opponera sig mot dumma lagar. Man måste själv bli skitig för att komma någonvart numera, tyvärr :-/
Om du beskriver ändringen av 138/46 rätt så är det en förbättring, i och med att det verkar förtydliga att EU inte kan tvinga en stat att stänga av internetanvändare.
SvaraRaderaDet är ju det argument som regeringen haft emot tillägget. Om det är kompromissen så är det en bra kompromiss, som ställer Frankrike offside.
Rättvis prövning i domstol = mänsklig rättighet även i fråga om "överträdelser" på Nätet. Fundmentala rättigheter skall inte stå och falla med ett telekompaket. Det är helt fel att frågan debatteras inom ramen för vad som helst som står på dagordningen. Fransmännens fel - återigen. De förgiftar hela EU med sin inrikespolitik.
SvaraRaderaEU verkar ha beslutskompetens när det gäller att inskränka våra rättigheter som är kopplade till till det digitala mediet (IPRED, teledatalagring) men när röster reses för att stärka våra rättigheter blir svaret från makthavarna att det inte är en EU-angelägenhet. Mot den bakgrunden är det bra att skriva in skydd för våra rättigheter.
SvaraRaderaJohan Tjäder: det finns ingen som helst majoritet inom EU för att tvinga någon medlemsstat att _stänga av_ folk, tvärtom.
SvaraRaderaFrankrike vill stänga av folk. 138an har fått rollen av att kunna _omöjliggöra_ detta.
@Klamberg: det är en mycket klok iaktagelse som jag helt instämmer i.
SvaraRadera@Tjäder: Om detta är den svenska regeringens argument så är de antingen lögnare eller idioter.
Varför ska någon över huvud taget kunna stängas av från internet?
SvaraRaderaOm jag inte betalar vägskatt får jag inte köra min bil på vägnätet- om jag inte betalat min kopparlina får jag inte mitt internet(ja jag vet, mobilt).
Om jag inte betalt bussbiljetten får jag inte heller åka på vägnätet- om jag inte har betalat nätoperatören får jag inte heller mitt internet.
Men jag får lifta! Jag får gå! Jag får cykla! Jag stängs inte av från vägnätet! Ingen domstol kan förbjuda mig!
Varför ska någon kunna stänga av mig?
Bra diskussion här och viktiga frågeställningar.
SvaraRaderaFör min del tror jag att det är farligt att fastna i detaljfrågor. Medan vi försöker hålla reda på olika tillägg i en mycket tillsluten beslutsprocess så smygs det över mer makt till EU på andra områden.
EU reglerar våra liv ända in i sängkammaren och medan vi försöker stoppa tillägg 138, 166 eller annan valfri sifferkombination så klubbas det igenom hundratals andra bestämmelser som vi inte hinner med att granska. Stoppa ett enda tillägg gällande internets frihet och samtidigt klubbas det igenom 100 nya bestämmelser på andra områden som också påverkar våra liv. Jordbruk, skattepolitik, sjukvård, försvarspolitik...the list goes on and on.
Precis som HAX påpekar här en bit ovanför, så är det lättare att byta ut en nationell regering än att byta ut makthavarna i EU.
I det långa loppet är det ett förlorat lopp. EU är en Hydra. Hugg av ett huvud och två nya växer fram. Maktöverföringen till EU är enorm, vårt inflytande obefintligt.
Vi måste lära oss se de stora mönstren och sammanhangen. Övervakning, "krig mot terror", strypning av det fria internet; allt hänger samman.
Har vi sett EU minska sin makt efter Sveriges inträde? Nej. Vi kan inte reformera EU i rätt riktning, men vi kan lämna eländet om vi ger oss fan på det!
Ack ja, mitt svar blir att jag instämmer i en kombination av Farmorguns inlägg här överst, plus Mark Klambergs och Peders. Internetn är överstatligt" och EU har redan (understatment) lagt sig så att av ren självbevarelsedrift måste uppkomna förslag som begränsarde medborgerliga fri- och rättigheterna bekämpas. Var de än uppstår.
SvaraRaderaVilket innebär att kampen för dessa rättigheter i sig måste skärpas inom EU.
jobbigt när inte tangentbordet hinner med.
SvaraRadera"när EU redan lagt sig i, så att..."
skulle det stå.
replik till Lars Jonsson, Jämtland.
SvaraRaderaInte lägga sig i detaljfrågor?
Mänskliga fri- och rättigheter är ingen detaljfråga.
Och, djävulen bor i detaljerna, som Mark skrev en ggn.
Lars-Erick: Absolut; kampen för dessa rättigheter måste skärpas inom EU. Men kampen skall inte behöva stå inom ramen för vilka förhandlingar som helst - och riskeras att röstas bort med några formuleringar i "paket" som egentigen skall behandla andra saker. Frågan är hur dessa centrala ställningstaganden skall flyttas dit de hör hemma, så att de inte - riskfyllt! - debatteras, ifrågasätts och röstas om igen och igen i irrelevanta sammanhang?
SvaraRaderaAnaïs:
SvaraRaderaJag hänvisar till bloggen Departementet för en mer ingående syn på den svenska regeringens inställning.
Den kompromiss som HAX skriver förefaller vara ämnat för regeringar som Sveriges så att de kan byta fot och stödja friheten på internet.
Rent principiellt borde "Internetreglering" vara en nationell fråga. Det var denna modell som gjorde att Europa erövrade världen, uppfann begreppen "mänskliga rättigheter" och slutade förfölja minoriteter. Sedan får fransmännen anlita svenska ISPer om de vill surfa fritt.
SvaraRaderaLikaså är det obehagligt att ge EU-parlamentet ännu större befogenheter. Rimligare vore att helt avskaffa denna schlemma församling som mest verkar vara måltavla för lobbyister.
Men detta kommer inte att hända, och kontrollsamhällets lobbyister har länge haft klippkort till EU-parlamentet. Enda rimliga sättet att kämpa mot är att också utnyttja EU-parlamentet. Fast vi bör kanske i våra kontakter påpeka "Jag/vi anser inte att detta är en EU-fråga, men härtill är vi nödd och tvungen."
Frågan om överstatlighet lär vi nog få leva med. Jag tycker ändå att man har hittat en form i EU som är rätt angenäm - men missbrukad.
SvaraRaderaSyftet med direktivet är ju att låta staterna själva komma fram till hur direktivet ska uppfyllas givet vars och ens förutsättningar och möjligheter. Problemet är att direktiven i dag är alltför detaljerade och sällan lämnar utrymme för de nationella lagstiftarna. Det är ett uttryck för bristande inlevelseförmåga hos EU-kommissionens byråkrater.
Det är nog framför allt kommissionens byråkrati som är det stora problemet och nyckeln till frågans lösning. Ty många frågor är idag av internationell karaktär och måste behandlas på EU-nivå eller högre. Det viktiga är därför att söka förbättra EU:s beslutsapparat.
Det ska naturligtvis sättas gränser också, men dessa gränser ska sättas utefter vad som är lämpligt att besluta om på olika nivåer - inte på grund att man är rädd att den nivå som är bäst lämpad inte klarar av det.
Så ja, EU kan i bland misslyckas med att försvara våra rättigheter på internet, men det blir inte bättre av att vi tar frågan här hemma.
Svarsreplik till Lars-Erick Forsgren,
SvaraRaderaDu läste mitt inlägg som Fan läser bibeln (eller också uttryckte jag mig inte tillräckligt klart).
Mänskliga fri- och rättigheter är verkligen inga detaljfrågor! Men om Du tror att dessa fri- och rättigheter kommer att skyddas av diverse olika tillägg i så tror jag Du har fel. Djävulen finns i detaljerna men inte på det sätt Du tror är jag rädd.
Tacitus sammanfattade mitt resonemang så här:
"Ju korruptare stat, desto fler lagar."
Med vänliga hälsningar
Lars
I dessa frågor är loppet om överstatlighet kört.
SvaraRaderaIntressena som här vill hindra skyddet för medborgarnas rättigheter har sedan Bernekonventionen agerat genom överstatlighet. Genom WIPO i FN, när det inte gick längre, så WTO, när till och med WTO baxnade så genom ACTA.
Skyddar inte EU parlamentet oss medborgare nu så kommer det inte att finnas något för Sverige eller svenska politiker att säga till om i frågorna; liksom tidigare förankras dessa frågor från ovan, de utgår aldrig från folket. Det kommer mumlas något om 'internationella åtaganden', och 'måste', och så var det med det, demokrati eller inte.
Det här handlar inte om att låta var land gör som de vill, det handlar om att bana vägen för ACTA.
Gertkvist:
SvaraRaderaJag tycker de senast veckorna har visat att EU-parlamentet har en plats i Europas politiska liv.
Jag tycker man ska vara betydligt mer misstänksam mot Rådet och dess slutna förhandlingar. Ministrar är, än mer än parlamentarikerna, i händerna på tjänstemännen och det har ju gått så långt att man beslutar om punkter som förhandlingsmandat om ACTA utan att ens ha läst papperet.
Eftersom EU är överstatlig och övertrumfar nationell lag så MÅSTE skrivningar om våra mänskliga rättigheter in i lagtexten i EU, annars öppnar vi upp för att just det motsatta händer, dvs. allt mer begränsningar i det samma införs via EU.
SvaraRaderaVi ska också vara medvetna om att få en ”rättslig prövning” i en domstol är ett väldigt klent skydd, se hur det gick i TPB-rättegången (domare kan köpas), så det hade behövts en än starkare skrivning om avstängning från Internet där man inte kan bli avstängd för vilken skitsak som helst som anses ”brottsligt” utan det måste finnas något minimistraff, typ fängelse i 2 år, kopplat till det brottet som man blir avstängd för.
/Anders
Lars Jonsson. Men då verkar vi vara överens då.
SvaraRadera@Lars-Erick Forsgren
SvaraRaderaDet är inte dumt att nå konsensus:)
Mvh