Den svenska skurkstaten

När Sverige, med CIA:s hjälp, utvisade de två egyptierna Mohammad al-Zery och Ahmed Agiza till skenrätt och tortyr i deras gamla hemland – då avslöjade sig vårt land som en skurkstat. En skurkstat som inte bryr sig om människorätt, medborgarrätt och anständighet.

Och så i fredags avslöjade Expressen att ett helt flygplan med kedjade och huvade fångar transporterats med ett CIA-plan som mellanlandat i Sverige. Den då socialdemokratiska regeringen informerades. Men ingen gjorde något. Statsråden tittade åt andra hållet så mycket det bara kunde. I dag skriver samma tidning att den aktuella flygningen inte var någon enstaka händelse.

Vilket innebär att bland andra Göran Persson, Thomas Bodström, Leni Björklund, Anna Lindh och andra socialdemokratiska statsråd har farit med osanning inför så väl riksdagen som EU och FN. Och att de har gjort det medvetet.

Nu skall frågan utredas, igen. Och den skall även upp i riksdagens konstitutionsutskott, igen. En kvalificerad gissning är att det blir ännu en halvhjärtad utredning och att KU kommer att missa den rykande pistolen ännu en gång. Många vill inte veta. Andra har inte den kompetens som krävs för att gå till botten med det här. Och de flesta bryr sig egentligen inte.

Som vanligt kommer de inblandade socialdemokraterna att tjuvhålla på information. Som simpla tjuvar i en rättegång kommer de att tiga om allt som ännu inte är känt. Detta trots att de till och med har ordet "demokrati" i sitt partinamn. Man kan tycka att i en demokrati, där lägger man pappren på bordet och låter folket och deras valda representanter få insyn i det som sker. Tyvärr brukar partier och länder som har ordet demokrati i sitt namn inte vara så pigga på just den saken...

En viktig fråga återstår att ställa: CIA:s fångtransporter via Sverige har tydligen inte varit en engångsföreteelse. Så, har de fortsatt? Pågår de fortfarande? Har de även förekommit under den borgerliga regeringens tid? Och har regeringen i så fall känt till det?

Tills vi får svar på dessa frågor finns det skäl att anta att det inte bara är (s) som har intresse av att dölja sanningen.