Apropå morgonens bloggpost om vetenskap, osäkerhet, klimat och politik...
Lundadoktoranden i praktisk filosofi Fritz-Anton Fritzon skriver långt och intressant om varför det kan vara bra med lite osäkerhet – eller i vart fall ett öppet sinne – i klimatdebatten.
2009-09-17
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hoppas att jag inte är ett odrägligt svin när jag nu "spammar" en iofs för ämnet relevant artikel, nämligen denna av Henrik Svensmark i Jyllandsposten, som jag översatte här.
SvaraRaderaObligatorisk läsning.
Lite för långt skrivet, men bra.
SvaraRadera/LD
Magnus,
SvaraRaderaH.S. börjar med generalfelet att anta motsäga allt det vetskapen vet om solen våran. Det verkar ju tämligen basic trots allt ang solfläckarna cykler, och dessa cykler är vetenskapligt belagda. Således har solen en av dom "lugnaste" perioderna på länge i nuvarande cykel, det är därför som dom antar att det kommer att braka löst ordentligt någon gång mellan 2011 och 2013, dvs värre än tidigare, lika mycket eller värre än på 50 talet. (Ju lugnare det varit i den lugna perioden, destå värre blir det i den aktiva perioden.) (Lite därför som diverse 2012 fanatiker tycker sig få stöd av sina apokalyptiska teorier.)
Sen är det beräknat att solen kommer att vara lugnast runt 2020+, på väldans länge.
Sen bråkas det fortfarande om lilla istiden var ett globalt fenomen eller olika lokala fenomen under olika tider, där norra atlanten endast utgjordes av en del som verkar ha påverkats under större delen av alla 400+ år. Men visst klumpar man ihop alla ca 400 åren från alla håll och kanter och drar ett genomsnitt så blir det ju ett globalt genomsnitt. :p
Alla vet att solen påverkar Jordens klimat, men precis som med "mänskliga CO2 utsläpp" så undrar alla, mer rationella individer enligt min mening, hur mycket.
//ST