Rasmus tipsar om en artikel i Wired som målar en annan bild än den WSJ-artikel som jag skriver om i en bloggpost nedan.
Det visar sig att Google/Youtube har rätt gott om bandbredd och att deras trafikkostnader är så gott som noll. En mycket mer positiv bild, med andra ord.
Länk till artikeln»
Men Henrik, mobilt bredband är en accessteknologi medan den bandbredd det talas om i Wiredartikeln är internationell transit. Det ena har mycket lite med det andra att göra. Är ungefär lika relevant som att påstå att det inte är någon trafikstockning inne i Stockholm för att man byggt en ny motorväg till Göteborg.
SvaraRaderaIdag finns det risk för brist på kapacitet i access- och metronätverken, inte så mycket i core och interconnection. Helt enkelt eftersom dessa är oerhört mycket billigare att uppgradera då det "bara" handlar om att tända ett nytt fiberpar eller gräva ner ett par nya kablar punkt till punkt. Att upgradera access- eller metronätverk kräver istället grävande av en himla massa kablar (tänk en till varje hus i accessnätverket och ring runt stora städer i metro.
En annan observation som kan göras är ju att det du nu utmålar som så positivt i själva verket innebär att nätet inte är neutralt eftersom storföretag som Google och Yahoo har sina egna linor (för delar av nätet) där de själva kan bestämma QoS och prioritering.
@ Emil
SvaraRaderaFel. Det är samma sak därför att det är kostnaden för anslutning och trafik i gränsnitten mellan ISP.er som är den rörliga kostnaden för en ISP. Trafiken i accessnätet kostar inget oberoende av hur mycket trafik en viss abonnent kör. Det existerar bara en engångs-anläggningskostnad och en låg driftkostnad som huvudsakligen består av el-kostnaden. Att bygga ett accessnät skiljer sig inte från att ha ett LAN-hemma eller på kontoret. Du behöver en switch, lite kabel och ett el-abonnemang. Den enda rörliga kostnaden är el.
Som abonnent betalar man för anslutning med en viss hastighet och det kostar alltså inte ISPn mer pengar att driva accessnätet om man fyller linan med trafik än om man aldrig använder den. Därför är flat-rate baserad på anslutningshastigheten den prismodell som bäst matchar produktionskostnaderna och den prismodell som en fungerande icke monopolistisk marknad kommer att gå mot. När man tecknar ett nytt abonnemang får man ofta bindningstid. Bindningstiden är till för att ISPn ska få tillbaka engångsjostnaderna med ränta.
Det som är problemet för en ISP är om folk kör mycket trafik mot t ex Youtube, för då får ISPn trafikkostnader mot internationella backbone leverantörer. Och dessa trafikkostnader är baserade på trafikmängden. Så därför gillar inte ISPer sån trafik för den driver kostnader för ISPn.
Men vad Wired-artikeln lyfter fram är att aktörer som Google har egna backbones som gör att de utan rörliga kostnader kan spegla ut allt sitt innehåll till serverfarmer som ligger geografiskt nära ISPerna. Och sen erbjuder de ISPerna att dra en kabel direkt till serverfarmen så att ISPn slipper trafikavgifter för mellanhänder när deras abonnenter kollar film på Youtube.
På det här sättet så tar i princip innehållsleverantören hela kostnaden för trafiken. Vi vanliga dödliga som råkar sätta upp en sajt med hög trafik kan göra samma sak som google genom att t ex sluta avtal med Akamai så speglar Akamai ut sajten till alla sina serverfarmer de har i anslutning till nästan alla världens ISPer.
I en mening så har WSJ artikeln rätt, detta eliminerar problemet med nätneutralitet för de stora aktörerna. Men egentligen har det aldrig varit ett problem eftersom t ex Akamai funnits sen mitten på 90-talet. Det som varit ett problem och skulle kunna bli igen är att vissa ISPer försökt och försöker utnyttja en lokal monopolställning till att utpressa både de stora aktörerna som Google och sin abonnenter på mer pengar för trafikmängden bara för att de kan.
Det som kommer att bli det stora slaget om nät-neutraliteten är peer-to-peer trafik som Skype, torrent-delning m.m. dvs all trafik där vanliga abonnenter längst ut i accessnätet fungerar som både mottagare och avsändare av stora mängder realtidsproducerat material. Material som inte kan mellanlagras i serverfarmer. Sån trafik skapar kostnader för ISPerna om den måste passera en mellanhand. Men även där så har ISPerna gjort stora investeringar sen 10 år tillbaka där man direktkopplar mellan varandra så att Skypetrafik som går mellan en Telia-abonnent och en Telenor-abonnent inte passerar en mellanhand utan går i en direktkanal mellan Telia och Telenor. Då försvinner trafikkostnaden och kvar är bara en fast driftkostnad för kabeln.
Egentligen är det så att den grundläggande konstruktionen på Internet från början är gjord på ett sätt som gör att man aldrig ska behöva ha rörliga trafikkostnader utan bara engångskostnader och fasta driftkostnader för el. Varje gång man hamnar i en situation där man måste betala rörliga trafikkostnader kan man undvika det genom att investera i en ny kabel som leder trafiken direkt istället.
Det är därför man kan kräva nätneutralitet, och kan lagstifta om det.
Riktigt så enkelt är det inte. Operatörerna har hela tiden trafikberoende kostnader som uppträder överallt, från kvartersnivå och hela vägen längre in i nätets backbone. Visserligen är dessa kostnader inte strikt sett rörliga men de många små trappstegsformade investeringarna aggregerar till en kostnadsmassa som på ett ungefär drivs av trafikvolymen.
SvaraRaderaOm man tar fiberbuntar som ett exempel brukar det oftas finnas tillräckligt med släckta fibrer som det bara är att ta i anspråk och ”tända” när trafiken ökar. Men för varje ny fiber som tänds krävs det elektroniska burkar som kostar mycket mer i investering än vad själva fibern kostade att gräva ner.
När det gäller Wired-artikeln tycker både jag och en annan bloggare att det är fråga om sensationalistisk rubriksättning. Om Google äger egna nät och de låter sin affärsenhet Youtube utnyttja dessa gratis är det fråga om vertikal integration och korssubventionering.
OpenID strular jämt: till exempel min postning "6p01157067847a970b ovan.
SvaraRaderaJonas Lind, Mobile Foresight