Den amerikanska senatorn Barbara Boxer (D) tycker att den eller de som hackat sig till eller läckt uppgifterna som ligger bakom det så kallade Climategate borde åtalas.
Och visst kan det handla om ett olagligt dataintrång. Vilket i så fall kan och kanske bör få konsekvenser. Det här känns dock lite som att hugga huvudet av budbäraren. Eller i vart fall ett försök att avleda uppmärksamhet från den stora skandalen.
Länk
Självklart tycker alla rödgröna "Ställa-om-anhängare" att det är budbärarens roll i den här skandalen som det borde fokuseras på.
SvaraRaderaHan eller dom som hackat mailservern(mindre troligt att det är en hon) är ju säkert såna där arroganta, oansvariga, unga eller medelålders, vita män och därmed säkerligen konservativa miljöförstörande "klimatförnekare".
Dom håller säkert på att hacka fler servrar, gör er beredda.
Varför inte istället lyssna något till denna herre?
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=Am3-HpSnE9Y
Skärpning nu!
SvaraRaderaEtt dataintrång är ett dataintrång, oavsett om det sker mot ett forskningsinstitut, ett partihögkvarter eller en fildelare.
Tillåter vi oss ett "ändamålet helgar medlen"-resonemang nu, vad hindrar då Antipiratbyrån från att fortsätta tränga in i våra datorer?
Jagt tycker också att brott ska vara ostraffade så länge brotten syftar till att stödja dom fun deringar jag personligen har om huruvida det ska regna i morgon trots att alla prognoser pekar på motsaten.
SvaraRaderaFelaktig resonering. Jag tycker det de gjorde var jättebra. Ett fint exempel i konstruktiv civil olydnad. Men lag är lag, och det ska man vara medveten om när man bryter mot lagen i ett gott syfte.
SvaraRaderaDet är ju två olika diskussioner.
SvaraRaderaDataintrång är olagligt och ska straffas, så jag håller med senatorn att det kan vara en idé att söka upp de som hackade servern.
Sen har vi ju diskussionen om innehållet i mailen. Den diskussionen handlar ju om ickevetenskapliga metoder och fusk.
Det finns inget som hindrar att vi diskuterar båda sakerna, eller?
Om det är dataintrång bör givetvis detta lagföras om möjligt. Är det en whistleblower är det tveksamt. Det hindrar dock inte att det finns ett enormt allmänintresse i vad som framkommit.
SvaraRaderaFast jag undra om det inte är intrånget i din egen övertygelse som är det egentliga problemet Tjäder?
Visst ska man se efter om ett brott begåtts - och om det nu var ett regelrätt intrang "hack", se över säkerheten.
SvaraRaderaKanske har fler brott begatts?
Barbara Boxer är ordförande i The Senate Environment and Public Works Committee, men där sitter ocksa Senator James Inhofe, som sagt:
"If these scientists have manipulated data and if they have purposely ignored data that was contrary to their agenda while they were receiving taxpayer money, as it now appears they did, than a crime surely must have been committed".
Det är bara ett sätt för klimathotskramarna att blanda bort korten, i själva verket är det två olika frågor:
SvaraRadera1) Innehållet i dokumenten
2) Ev. brott för att få tillgång till dokumenten
Två helt separata frågor!
Anden är ute ur flaskan nu, det är omöjligt att få honom att återvända.
Fast jag undra om det inte är intrånget i din egen övertygelse som är det egentliga problemet Tjäder?
SvaraRaderaVarför gör du det när det är så uppenbart att du själv relativserar brottet därför att det är till fördel för din övertygelse?
Bättre lycka nästa gång.
Lugn och fin nu Micke, het(t)sa in upp debattklimatet utan tar ett par djupa andetag och följ herr GoreMannskyltarna till säker mark.
SvaraRadera"Co2-hysterin" och COpenhagen är fenomen som är oerhört intressanta (oaktat om brott har begåtts eller inte mot HadCRU-gänget).
Joddå, klimathotskramarna har vikt sig baklänges och fyrdubbelt för att få detta till att vara något helt annat än det är.
SvaraRaderaSom alla (intresserade) redan vet handlar det om decennielånga försummelser rörande hur man bedriver riktig vetenskap. Och om detta har vi nu 2009 upplysts via ett antal läckta mail, dokument och datorprogram.
Aktivisterna och klimatpladdrarna vill ju få detta till att det är skeptikernas fel, att det är hackaren (eller läckan) som ju visar hur skrupellösa dessa skeptiker egentligen är. Och att dessa har vållat de stackars ädla och sanningssökande klimatforskarna sådan frustration och irritiation att de därför (långt långt tidigare) börjat ta genvägar i syfte att 'komma framåt' lite snabbare.
Det är faktiskt så det resoneras av många som så innerligt gärna ville tro på CO2-katastrofen. Läs noga vad de faktiskt argumenterar för. Så skall ni se att det är precis denna omvända bevisföring. (Och omvänd argumentation är ju ett nyckelbegrepp inom det som kallas 'klimatforskning')
Och vi lär se klimatkonvulsioner från många både inom media, forskning, tyckeri, aktivister, politiker mm under lång tid framöver. Men det är egentligen bara att koppla av och titta på och njuta (men inte släppa på trycket på dem)
När denna dårskap blåser över (lär ta några år till) kommer vi att slippa dyliket ett tag, men ni kan vara säkra på att om nåt decennium är samma (sorts) människor igpng igen, och krävar att alla andra skall underkasta sig deras senaste
nycker ..
Säkert som ett amen i kyrkan!
Och vi skall tacka internet (dvs Al Gore ;-) för att klimatdårskapen blåser över snabbare än kommunismen och marxismen gjorde ...
Har jag missat någonting? Varför skulle grunderna till COP15 vara förfalskade?
SvaraRaderaDet är t.ex relativt enkelt att minska CO²-utsläppen från förbränningsmotorer (och motsvarande bränsleförbrukning). Lagom till miljökonferensen i Köpenhamn visar den senaste praktiska testen att så är fallet.
Motståndare till miljöframsteg finns det. En del sanslösa har jag träffat på som är beredda att göra vad som helst för att hävda "sin rätt", ibland med stöd av samhällets s.k stöttepelare. Vart jag önskar dem kan tolkas på flera olika sätt.
Det är faktiskt rätt sorgligt när Mountain Jim Inhofe lyfts fram som en frihetens och rationalitetens väktare. Trovärdigheten rämnar rätt ordentligt redan där.
SvaraRaderaMen för i halva hallonvete, micke o tjäder, det är ju två skilda saker det här.
SvaraRaderaDet ena förtar ju inte det andra, eller hur. Precis som Gerson säger, "civil olydnad i ett gott syfte"
Dom som vill släpa hackarna till domstol är väl i sin fulla rätt att göra det? Bryter man mot lagen ska man ha sitt straff.
Detta förminskar ju inte den skandal som lagts i dagen. Är det verkligen det ni menar? Vad dum jag är, jag tror jag kommer få ett rakt svar.
Erik W, det låter som om du mycket hellre vill prata om James Inhofe ...
SvaraRaderaOch du kanske har goda skäl till det ...
Så brottslingar är inte brottslingar om de samtidigt är budbärare? Då är det ju bara att skriva om sina brott på sin blogg så blir man oantastlig...
SvaraRaderaEller ska man tolka det som att lagen helt enkelt bör vara flexibel när det passar ens syften?
Det verkar som om de flesta kommentatorerna här är bättre på att hålla isär de två diskussionerna än vad Henrik själv är. För det är två olika diskussioner.
"Climategate" syftar helt klart på Watergate, och i Watergateskandalen var det inbrottstjuvarna och de som skyddade dem som straffades inte de som vart offer för inbrottet. Den som anser den här stölden vara motiverad kanske borde hitta på ett bättre namn...
SvaraRaderaThomas vill också prata om helt andra saker.
SvaraRaderaMen Watergate rullades upp på riktigt pga av en läcka 'Deep Throat' så Thomas är fel ute även denna gång.
Det här ät ingen stöld. Det är en insider som läckt, det är hlet uppenbart när man läser mailen och tittar på källkoden. Det finns inte ett enda "vi ses ikväll mail" utan allt är relevant för klimatdiskussionen. Det finns lagar som skyddar insiders som läcker om missförhållanden, speciellt vänstern brukar hylla dessa insdiers som läcker och lagar som skyddar dem. Men inte nu av ngn anledning som vi normalbegåvade inta alls kan föstå. Vänstern har aldrig varit intresserade av fakta och sanning utan bara sin egna perverterade ideer om hur det står till. En insider som avslöjar klimatfuskandet är så långt ifrån vad dom kan förstå så det blir mest skrik och yl
SvaraRadera@Olaus Petri:
SvaraRaderaMin övertygelse är att Antipiratbyrån ska ge fan i min dator.
Om jag ska få rätt att ha min dator i fred så måste alla andra ha det också, även eventuellt fuskande forskningsinstitut.
Släpper man på det så har Antipiratbyrån miljoner fler skäl att bryta sig in i folks datorer. Så vill jag inte ha det.
Om jag torterar en oljebolagschef och får honom att erkänna att de motarbetat klimatforskare är det fortfarande tortyr, oavsett hur graverande information jag får fram.
SvaraRaderaUrsäkta mej , men ..... är ni vuxna ?? Vilket h..tes skitsnack !!
SvaraRaderaBra Johan, så länge du vet att science not is settled, är jag nöjd.
SvaraRaderaAtt Climategate-dokumenten "stulits av en hacker" hävdas gärna av klimatalarmisterna, för att ge dem offerstatus och kunna leda bort diskussionen från skandalens verkligt besvärande *innehåll*.
SvaraRaderaDet mesta talar dock för att en insider var ansvarig, och då var det troligen lagligt. Filernas sista datum är 12 nov, och dagen efter, 13 nov, beslutade CRU att ducka för en FOIA information request. Insidern tröttnade på duckandet, kan tänka. En brittisk meteorolog hos BBC säger sig också ha fått delar av dokumenten en tid innan, vilket låter som Modus Operandi för en "whistleblower".
Nu är det så att Freedom of Information Act i Storbritannien har bestämmelser om meddelarskydd, kallade "protected disclosure". Se
http://camirror.wordpress.com/2009/11/21/uk-whistleblower-legislation/ .
Det betyder att det är LAGLIGT att läcka dokument om missförhållanden. Poängen med meddelarskydd är att man skall kunna avslöja oegentligheter inifrån en myndighet.
En läcka, som i så fall har lagens meddelarskydd, låter som det sannolikaste. Så klimatalarmisterna bör sluta att spela sårade och babbla om "dokument STULNA av en HACKER".
--Ahrvid
@Olaus Petri
SvaraRaderaGrunden i all vetenskap är lustigt nog att man inte vet någonting. Men man kan observera och dra slutsatser om hur det tycks förhålla sig.
Det finns gott om vetenskapsmän som har fuskat genom historien. Men sådant brukar avskrivas i takt med att nya observationer görs av andra. Så blir det nog nu också. Antingen passar nya observationer in i mönstret eller så gör de inte det och då får man dra nya slutsatser. Konstigare än så är det inte.
Koldioxid fångar värme. Mer koldioxid fångar mer värme. Det är något man kan pröva. Testa gärna och delge oss dina observationer.
Jag tycker att observationerna rörande HadCRU talar för sig själv Johan. Vad tycker du?
SvaraRadera@Ahrvid
SvaraRaderaNja, meddelarskyddet avser åtminstone i Sverige bara själva uppgiftslämnandet i syfte att det ska publiceras i media och inte själva utlämnadet av dokument. Det är faktiskt förbjudet, även om man vanligen inte kan spåra vem som lämnat dokumentet.
När det gäller Storbritannien så kan avslöjanden ske lagligen av följande skäl
1. att ett brott har blivit begånget, begås eller sannolikt kommer att begås
2. att någon har brustit, brister eller sannolikt kommer att brista i vad som lagligen åligger honom
3. att justitiemord begåtts, begås eller sannolikt kommer att begås
4. att någons hälsa eller säkerhet har satts, sätts, eller sannolikt kommer att sättas i fara
5. att miljön har skadats, skadas eller sannolikt kommer att sättas i fara
6. att information som antyder något av ovanstående har hållits, hålls eller sannolikt kommer att hållas fördolt
Dock är det inte skyddat om den som avslöjar information i och med detta begår brott.
I första hand ska man anmäla till sin chef eller arbetsgivare. I andra hand ska man vända sig till en av staten därför utsedd person. Dessutom ska man vi bedömningen av om läckan var tillåten ta hänsyn till om den som läckte har gjort dessa anmälningar, eller fruktade repressalier från sin arbetsgivare i så fall. Ingenstans står det att det är ok lägga ut på nätet.
Så var passar man in "climategate" i detta?
Johan Tjäder:
SvaraRaderaInternet är ett medium. Siter på nätet är att jämföra med t ex en tidning. Insidern på CRU lade upp dokumentationen på en filserver och kontaktade siter. Bl a kontaktade insidern Realclimate (konstigt nog, då den är IPCC-anknuten; han blev dock avvisad därifrån), siten Noconsensus och andra. Insidern meddelade inte världen något om en allmänt tillgänglig Internetpostning. Medierna han kontaktade såg däremot till att ta hand om filen och lade på olika sätt upp den så att den fanns tillgänglig för världen.
Jag är iofs tveksam till att det skulle vara oförenligt med "protected disclosure" att lägga något på nätet, men *i alla händelser* är uppläggning på en vid tillfället inte allmänt känd och publicerad filserver en målinriktad uppläggning till just ett medium man kontaktar. Det är standardmetod för att överföra en större fil till någon viss mottagare.
Naturligtvis finns brottsmisstankar i CRU:s agerande. Att olagligen hemlighålla information (brott mot FOIA), att felanvända statliga anslag, kanske annat.
Andra synpunkter. Såvitt jag kan se finns ingen prioritetsordning. En meddelare måste inte i "första hand" göra ditt, "i andra hand" datt osv. Alternativen är jämbördiga.
Vad gäller meddelarskydd "åtminstone i Sverige" är det inte så att "Det är faktiskt förbjudet, även om man vanligen inte kan spåra vem som lämnat dokumentet." (Och jag har studerat offentlighetsprincipen under en av Sveriges främste experter på området, Anders R Olsson.) Sekretesslagen i Sverige har tre skyddsnivåer: rak, omvänt och inget skaderekvist.
Bara för den strängaste sekretessen begår en meddelare ett brott vid utlämning av info. I övriga fall - som är överlägset vanligast - är det inte "faktiskt förbjudet". Och det är en missuppfattning att påstå att man "vanligen inte kan spåra vem som lämnat dokumentet". Det är ju t o m så att myndigheter är förbjudna att ens försöka efterforska källan! Tacka fan för att man inte kan spåra - man får ju inte.
Min bedömning är att om det är en insider (och det verkar troligt) finns lagligt skydd under "protected disclosure". Brittisk FOIA tål iofs att studeras närmare, men så ser det nog ut.
--Ahrvid
@Ahrvid
SvaraRaderaOm vi nu tar de svenska förhållandena först.
Internet är inte ett grundlagsskyddat medium för vilken meddelarfrihet gäller. Webbplatser kan vara det om de har utgivningstillstånd och därmed ansvarig utgivare.
Det är alltså inte så att man kan sno filer från sin arbetsgivare och lägga upp på sin hemsida och tro att man kommer undan med det.
Jag tror att om du frågar Anders R. Olsson om vad som ingår i "meddela uppgifter och underrättelser" så ska du finna att det inte ingår att lämna över allmänna handlingar. Det kallas "oriktigt utlämnande av allmänna handling" och är ett brott som bryter meddelarfriheten. (7 kap 3 § TF)
Däremot brukar sådant brott inte gå att utreda om handlingen utlämnats till en journalist, eftersom då finns kollissionsfara med efterforskningsförbudet. Det är ju rimligt att tänka sig att den som lämnar ut en handling också lämnat muntliga uppgifter till journalisten.
Men brott är det likväl.
Så till England:
Först en länk till lagen om avslöjande i allmänhetens intresse
Se nu paragraf 43G (2)(c) "that the worker has previously made a disclosure of substantially the same information (i) to his employer, or (ii) in accordance with section 43F".
Så jo, nog finns det en prioritetsordning allt.
En vägran att lämna ut uppgifter enligt FOIA kan inte tas till intäkt för att läcka uppgiften. Det är ju känt att man vägrat lämna ut uppgiften, och om vägran i sig är ett brott så går ju det att utreda även om innehållet inte är känt.
Den som är hugad kan läsa den brittiska offentlighetslagen
Johan Tjäder:
SvaraRaderaInternet torde vara grundlagsskyddat enligt Yttrandefrihetsgrundlagen. Pgrf 1: "Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst." ("liknande överföringar...tekniska upptagningar".)
Jo, det är sant att det finns särskilt förfarande att registrera ansvariga utgivare för websidor, men syftet med det är något oklart och det är relativt få som gjort det. Vi kan jämföra med en bok, som aldrig har "ansvarig utgivare" men likafullt är grundlagsskyddad - ansvaret faller helt enkelt på författaren. På liknande sätt faller ansvaret för en text på en webplats som inte har ansvarig utgivare på författaren, men täcks av grundlagen gör de. (Nå, saker är mer komplicerade i marginalen. Man har försökt lappa på med PUL och skräp.)
Meddelarskyddet kräver bara att man meddelar uppgifter avsedda för publicering. Att mediet måste ha ansvarig utgivare sägs inte. (Och Climategate-uppgifterna läcktes avsedda för publicering!)
Du försöker illegitimt begränsa argumentet genom att postulera att man skulle publicera på en *egen* hemsida! (Hur saker skulle ligga till då är jag osäker på, men det kan kanske vara lagligt.) Men att hämta uppgifter från sin arbetsgivare *om denne är en myndighet* och meddela någon annan för publicering är fullt lagligt (såvida inte den ovanliga, högsta graden av sekretess råder).
Jag upprepar: från en arbetsgivare som är en myndighet, är det fullt lagligt att hämta uppgifter och meddela dem till någon annan för publicering.
Ditt hänvisande till "oriktigt utlämnande av allmänna handling" gäller blott en handling under (mer sällsynt) kvalificerad sekretess. (Särskilt hård sekretess kan gälla militära hemligheter, känsliga personuppgifter hos sociala myndigheter, etc. Arbetsdokument på en forskningsinstitution har inte alls den känsligheten.)
Brott är det inte om det har meddelarskydd.
Poängen med meddelarskydd är just det Climategate är exempel på: man skall kunna avslöja oegentligheter! Det gäller som sagt myndigheter (CRU är en myndighet).
Om vi leker med tanken att CRU låg i Sverige är jag helt säker på att utlämnandet av uppgifterna skulle vara lagligt. Jag kan inte se någon som helst grund till att vardaglig tjänstemail på en forskningsinstitution skulle falla under kvalificerad sekretess. Inte heller arbetsdata, andra dokument m m. Inom vetenskapen är det ju t o m så att arbetsdata m m enligt extremt stark tradition SKALL vara offentlig.
--Ahrvid
Ps. Du missuppfattar 43G, såvitt jag kan se. 43G(2)(b) slutar med ett "or...", dvs det gäller under vissa förutsättningar, men inte om meddelaren misstänker att han kan trakasseras för meddelandet (a) eller att informationen annars förstörs (b). Att CRU duckade för FOIA var mer sporren för insidern att läcka, men *berättigandet* för att läcka är de oegentligheter som uppgifterna avslöjar.
Tjäder, du verkar verkligen ha varit fäst vid klimathotsalarmismen. Nu verkar du leta och spara oförrätter mot den.
SvaraRaderaMen det är inte en hållbar strategi i längden.
Nu är det många trådar att hålla i. Vi tar dem en i sänder.
SvaraRaderaInternet som grundlagsskyddat medium
Det där är väldigt intressant, för du har i en tidigare diskussion hävdat annorlunda. Det är förvisso några år sen nu och i ett annat forum, men YGL har åtminstone inte ändrats.
YGL stiftades i första hand med tanke på etermedia. Möjligen tänkte man sig också CD-ROM skivor och sådana tekniska upptagningar. Internet tänkte man sig inte.
Jag är visserligen inte emot att beakta allt som finns på Internet som en teknisk upptagning i YGL:s mening, men snäv - och mer trolig tolkning - är att den endast omfattar information på fysiska lagringsmedia, typ CD och DVD.
Meddelarfrihet på internet
Meddelarfriheten i YGL är begränsat till uppgifter som lämnas till
författare och andra upphovsmän samt till utgivare, redaktioner, nyhetsbyråer och företag för framställning av tekniska upptagningar lämna uppgifter i vilket ämne som helst för offentliggörande i radioprogram och sådana upptagningar. (1 kap 2 § YGL)
När det gäller ansvarighetsreglerna så gäller kedjan utgivare - framställaren - spridaren. OM internet skulle skyddas av YGL så skulle det bli en fetkrock här mellan YGL och mere conduit-principen, eftersom spridare här är internetoperatörer.
Författare kan alltså inte publicera informationen med skydd av YGL utan att samtidigt göra sig till utgivare. Detta gäller även böcker i form av filer på en CD. En sådan CD måste också ha en utgivare, annars svarar framställaren och det vill han nog inte.
Meddelarfrihet i Sverige i övrigt
Kvalificerad sekretess, som du pratar om gäller högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, uppror, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott. 7 kap. 3 § 1 stycket 1 punkten TF.
Det betyder att man inte ens får berätta för en journalist eller någon annan om sådana saker, och myndigheterna är fria att efterforska källan till sådana läckor.
Det jag talar om är oriktigt utlämnande av allmän handling och de faller under 2 punkten i samma paragraf. Den gäller alltså oavsett katalogen enligt 1 punkten och är ett brott som bryter både meddelarfrihet och efterforskningsförbudet.
Skillnaden här är att man är fri att berätta för en journalist om innehållet i sådana handlingar, men man får inte överlämna själva handlingen. Det finns en distinktion, men den är inte så vanlig eftersom man vanligen inte kan ingripa mot brottet på grund av efterforskningsförbudet i allmänhet.
Jag håller med dig om att poängen med meddelarskydd är att sätta en företeelse under mediegranskning. Men det kan som sagt ske muntligen. Sen får journalisterna göra sitt jobb och begära ut handlingar den lagliga vägen.
Storbritannien
Jo, det där med trakasserier hade jag ju skrivit om, och där får väl den anställdes egen bedömning tillmätas stor vikt.
Men jag vidhåller att det finns en prioritering antydd i lagstiftningen. Först till chefen, sen till staten, men om inget av det går, på annat sätt.
Om det hade varit en svensk myndighet hade det varit helt lagligt för personen att berätta för en journalist vad han sett och läst.
Jag håller med Ahrvid!
SvaraRaderaAllt jag lyckats läsa mig till den senaste veckan tyder på att det är en "whistleblower" som tröttnat på fusket.
Det är bara de djupast troende alarmisterna som envist tjôtar om hackrar, intrång och stöld.
pojoel:
SvaraRaderaHuruvida det var brottsligt eller inte lär ju bli utrett i sinom tid.
Jag tycker det är en sekundär fråga, och huvudpoängen är att brott är brott och att det naturligtvis är skenheligt att ursäkta dataintrång i det ena fallet men inte i det andra, vilket var artikelns poäng.
Inte särskilt upprörd är jag heller över att information har läckt ut. Vetenskapen klarar såna här blippar.
Johan T:
SvaraRadera1) Något sådant har jag inte hävdat, det vore osannolikt, och påstår du det är det bäst du drar fram någon referens till det. (Jag har själv utgivit icke-registrerat medier i form av fanzines, och är därför knappast den som i första taget drar lansen för betoning av något ansvarigt utgivarskap. Du hittar på!)
Visserligen tänkte YGL-uredarna i första hand på etermedier, men nyare E-medier fanns med i tankegångarna, därav formuleringar i YGL som öppnar för detta. (När YGL togs fram fanns faktiskt redan Internet, det fanns system som QZ Kom, Videotex och vanliga BBS:er. Utredarna visste om detta.)
2) Den begränsning du försöker argumentera för finns inte i "Varje svensk medborgare är tillförsäkrad rätt att till författare och andra upphovsmän samt till utgivare, redaktioner, nyhetsbyråer och företag för framställning av tekniska upptagningar lämna uppgifter i vilket ämne som helst".
Det stämmer att kvalificerad sekretess bryter meddelarfrihet. Något annat har jag inte heller sagt. Men tjänstemail och forskningsdata på en offentlig institution faller med all sannolikhet inte under detta. "Oriktigt utlämnande av allmän handling" rör kvalificerad sekretess. Och då sådan sekretess inte gäller är man fri att överlämna också själva handlingen. Se t ex Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Meddelarfrihet (i dess tredje stycke, förbehåll för meddelarskydd gäller blott om handlingen är sekretessbelagd).
--Ahrvid
@Ahrvid
SvaraRaderaNätet glömmer inte. Jag refererar till ditt inlägg på swnet.politik den 23 februari 2001 kl 00:44
Det är inte solklart. Visst kan man argumentera så, men enligt YGL:s förarbeten skall (om jag inte helt missminner mig; jag pluggade YGL på JMK) datoranvändning inte räknas.
Och ang. din historieskrivning så bemöter jag dig med din egen formulering.
YGL förbereddes i slutet av 80-talet. Då hade inte Internet slagit igenom och datoranvändningen var relativt begränsad (om än starkt växande).
Det är inte helt korrekt, för Yttrandefrihetsutredningen (SOU 1983:70) kan ju knappast sägas ha kommit i slutet av 80-talet. Att YGL dröjde till 1991 beror på att man först gjorde ett mellansteg med ändringar i TF inför 1998 års riksdagsval.
Tyvärr kan man inte alltid lita på Wikipedia. Här menar jag att man gör samma felaktiga sammanblandning som du gör, dvs man skiljer inte på kvalificerad sekretess som bryter meddelarfriheten på så sätt att man inte ens får berätta för en journalist och oriktigt utlämnade som gäller alla handlingar för vilka det råder sekretess - alltså utan koppling till den i 1 punkten uppräknade brotten - och som man teoretiskt kan bli fälld för.