Flygbolagen straffar sina kunder. Kalsongbombaren fanns det 100 och en varningstecken hos. Men resenärerna straffas med att förhindras ha saker i knät den sista timman av resan.
Bruce Schneier tog ju upp detta för några dar sedan. Han konstaterade: "But note that 1) it's the same airport as underwear bomber, 2) reporter is known for trying to defeat airport security, and 3) body scanners would have made no difference." http://www.schneier.com/blog/archives/2010/03/bringing_lots_o.html
1) 100 ml av lämplig explosiv binär vätska räcker mer än väl att sänka en B-747 eller AB380 med. 2) Fortfarande ingen som tittar närmare på hur Isrealerna gör vid sina flygplatser?! Nakenskannarna funkar ju inte och är bara dyra! 3) Kalsongbombaren är ytterliggare ett bevis på hur uselt upplägg underättelse tjänsterna har på att jaga ifatt tokstollarna!
Efter att man blivit av med den lilla nagelfilen i säkerhetskontrollen på Arlanda serveras mat 20 meter senare. Givetvis med metallbestick och på arbetsdisken för personalen ligger det 20cm lång kockkniv som enkelt går att plocka med sig på flygplanet.
Säkerheten på flygplatser och ombord på flygplan är ett spel för galleriet.
Det är bara ett spel för att slippa ansvar. Titta, vi gör allt "by the book" vi är sååå duktiga sååå. Vi lyder alla order och tänker aldrig själv. Ja, det är som teater, en potemkinkuliss.
På "turist-flygplatser" i länder där det är lite närmare till riktiga otäckheter, där märks det att tull och säkerhetspersonal har ett mer äkta säkerhetstänkande där sunt förnuft och eget ansvar ingår, där de anställer kompetent personal som tillåts använda sin kompetens. Ofta handlar det om länder där det nu är fred men där den vuxna befolkningen har handfast erfarenhet från krig, död och ond bråd död. På de platserna syns det tydligt hur de bedömer människor, i synnerhet när det blir stressigt. En typisk turistfamilj med barn, packning osv.. ges ganska fria tyglar så att köerna betas av fortare. Ett litet pip i metalldetektorn och en turist med skärrad blick tjorvar med sitt byxbälte så vinkar vakten vänligt förbi denne. Men de som bedöms avvika från detta ofarliga, behandlas by the book och ibland långt utöver det.
Detta är ett exempel på att ta ansvar, att ta ett bedömningsansvar utifrån sin kompetens. För den paranoide som ser spöken och tror sig kunna täcka in varje ruskig fantasi, vilket aldrig går, så kan detta uppfattas som mindre säkert. Men att ha kompetent folk anställt som tillåts använda sin kompetens, gör inte saker osäkrare, tvärt om.
Men på paranoida flygplatser så tillåts inte personalen ta ansvar, de skall följa protokoll och absolut inte tänka själv, alltså inte använda sin kompetens. De kunde lika gärna bytas ut mot maskiner. Men vi vet alla hur lättlurad en maskin är för saker den inte var utvecklad för.. Personal som agerar som en apparat är precis lika lättlurade och handlingsförlamade inför det oväntade. När något oväntat sker, händelse X, så gör de ingenting, de väntar ansvarslöst på order eftersom protokollet inte har någon kryssruta för händelse X. När säkerheten hängs upp på protokoll och apparatniks som följer dessa med kadaverdiciplin, så är inte säkerheten bättre än de få som satte ihop protokollet. Men med kompetent personal som tillåts ta ansvar, så mångdubblas den reella säkerheten, detta samtidigt som hederligt folk behandlas betydligt bättre och en ökad effektivitet där mer tid blir över till reellt säkerhetsarbete.
En "apparatnik-organisation" är också mycket mer känslig för attacker inifrån, just eftersom personalen bara lyder order och protokoll och inte agerar utifrån eget ansvar och förnuft. Detta medan en organisation av tänkande människor som agerar utifrån detta och tar eget ansvar, kan te sig mycket protokoll-aktig ut när order kommer uppifrån som verkar galna.
Flygbolagen straffar sina kunder. Kalsongbombaren fanns det 100 och en varningstecken hos. Men resenärerna straffas med att förhindras ha saker i knät den sista timman av resan.
SvaraRaderaBruce Schneier tog ju upp detta för några dar sedan. Han konstaterade: "But note that 1) it's the same airport as underwear bomber, 2) reporter is known for trying to defeat airport security, and 3) body scanners would have made no difference."
SvaraRaderahttp://www.schneier.com/blog/archives/2010/03/bringing_lots_o.html
1) 100 ml av lämplig explosiv binär vätska räcker mer än väl att sänka en B-747 eller AB380 med.
SvaraRadera2) Fortfarande ingen som tittar närmare på hur Isrealerna gör vid sina flygplatser?! Nakenskannarna funkar ju inte och är bara dyra!
3) Kalsongbombaren är ytterliggare ett bevis på hur uselt upplägg underättelse tjänsterna har på att jaga ifatt tokstollarna!
Spritförsäljningen vid flygplatserna är väl helt enkelt för lönsam för att offras för terroristbekämpning. Det gäller ju att prioritera.
SvaraRaderaEfter att man blivit av med den lilla nagelfilen i säkerhetskontrollen på Arlanda serveras mat 20 meter senare. Givetvis med metallbestick och på arbetsdisken för personalen ligger det 20cm lång kockkniv som enkelt går att plocka med sig på flygplanet.
SvaraRaderaSäkerheten på flygplatser och ombord på flygplan är ett spel för galleriet.
jag känner mig säker
SvaraRaderaOch det här skulle ju aldrig hända eller hur?
SvaraRaderaVakt sextrakasserade kvinnlig kollega med ”nakenkameran”
/A
Det är bara ett spel för att slippa ansvar. Titta, vi gör allt "by the book" vi är sååå duktiga sååå. Vi lyder alla order och tänker aldrig själv. Ja, det är som teater, en potemkinkuliss.
SvaraRaderaPå "turist-flygplatser" i länder där det är lite närmare till riktiga otäckheter, där märks det att tull och säkerhetspersonal har ett mer äkta säkerhetstänkande där sunt förnuft och eget ansvar ingår, där de anställer kompetent personal som tillåts använda sin kompetens. Ofta handlar det om länder där det nu är fred men där den vuxna befolkningen har handfast erfarenhet från krig, död och ond bråd död. På de platserna syns det tydligt hur de bedömer människor, i synnerhet när det blir stressigt. En typisk turistfamilj med barn, packning osv.. ges ganska fria tyglar så att köerna betas av fortare. Ett litet pip i metalldetektorn och en turist med skärrad blick tjorvar med sitt byxbälte så vinkar vakten vänligt förbi denne. Men de som bedöms avvika från detta ofarliga, behandlas by the book och ibland långt utöver det.
Detta är ett exempel på att ta ansvar, att ta ett bedömningsansvar utifrån sin kompetens. För den paranoide som ser spöken och tror sig kunna täcka in varje ruskig fantasi, vilket aldrig går, så kan detta uppfattas som mindre säkert. Men att ha kompetent folk anställt som tillåts använda sin kompetens, gör inte saker osäkrare, tvärt om.
Men på paranoida flygplatser så tillåts inte personalen ta ansvar, de skall följa protokoll och absolut inte tänka själv, alltså inte använda sin kompetens. De kunde lika gärna bytas ut mot maskiner. Men vi vet alla hur lättlurad en maskin är för saker den inte var utvecklad för.. Personal som agerar som en apparat är precis lika lättlurade och handlingsförlamade inför det oväntade. När något oväntat sker, händelse X, så gör de ingenting, de väntar ansvarslöst på order eftersom protokollet inte har någon kryssruta för händelse X. När säkerheten hängs upp på protokoll och apparatniks som följer dessa med kadaverdiciplin, så är inte säkerheten bättre än de få som satte ihop protokollet. Men med kompetent personal som tillåts ta ansvar, så mångdubblas den reella säkerheten, detta samtidigt som hederligt folk behandlas betydligt bättre och en ökad effektivitet där mer tid blir över till reellt säkerhetsarbete.
En "apparatnik-organisation" är också mycket mer känslig för attacker inifrån, just eftersom personalen bara lyder order och protokoll och inte agerar utifrån eget ansvar och förnuft. Detta medan en organisation av tänkande människor som agerar utifrån detta och tar eget ansvar, kan te sig mycket protokoll-aktig ut när order kommer uppifrån som verkar galna.
-steelneck