2010-06-08

Dagens "Hur skall artisterna få betalt?"

I Europaparlamentet i dag - konferensen "Financing Culture in the Digital Era".

Livestreamas här kl 09:30 till 13:00.

Det blir till exempel diskussion om Creative Commons, "cultural flatrate" och fildelning. Bland andra medverkar Peter Sunde, som skall presentera Flattr.

Och för dig som vill se konferensen i efterhand finns den från någon gång i eftermiddag här:
http://www.greenmediabox.eu/archive/2010/06/08/culture/

32 kommentarer:

  1. Enkelt: Om lagstiftaren gjorde något för att följa upp gällande lag (göra det riskfyllt att fuldela) så är saken biff - folk måste betala istället för att åka gratis.

    Johan

    SvaraRadera
  2. Tjäder: Underhållande.

    Johan: Hur hade du tänkt göra det? Genom att filtrera hela internet? Eller genom drakoniska straff?

    För övrigt funderar jag, om alla de här seminarierna... Skulle upplevelsen inte bli bättre om man gjorde en video - som sedan alla i parlamentet och resten av världen kan se när de vill? Och billigare.

    SvaraRadera
  3. Hax: Bra fråga. Men med lite kreativitet går det nog att finna en acceptabel lösning.
    Som det är nu så står fuldelarna och pekar finger och skuldbelägger både artister och lagstiftare. Är det så du vill ha det?

    Johan

    SvaraRadera
  4. @Johan

    "Enkelt: Om lagstiftaren gjorde något för att följa upp gällande lag (göra det riskfyllt att fuldela) så är saken biff - folk måste betala istället för att åka gratis."

    Om alternativet till att folk plankar vore att varje medborgare skulle personundersökas varje gång de klev utanför dörren och att allmänna samtal vore förbjudna om de inte spelades in...ja, då hade vi i samhället tagit för givet att folk plankade.

    Alltså, Johan...gör dig inte dummare än vad du är. Oavsett vilken syn man har på fildelning så är det allvarliga konsekvenserna av vad åtgärderna man vill vidta har som bieffekt där varje medborgare drabbas oavsett skuld.

    SvaraRadera
  5. @Johan

    "Hax: Bra fråga. Men med lite kreativitet går det nog att finna en acceptabel lösning.
    Som det är nu så står fuldelarna och pekar finger och skuldbelägger både artister och lagstiftare. Är det så du vill ha det?"

    Det finns en anledning till att i stort sett varje IT-människa med kompetens i teknik anser slaget mot fildelningen förlorat.

    Man kan antingen välja att avlyssna varje människas kommunikation (i personsamtal eller digitalt) för att se om de säger något olagligt (eller överför olaglig information). Eller så gör man inte det. Där finns inga mellanting att välja på - du kan helt enkelt inte övervaka alla medborgare "Bara litet grann".

    SvaraRadera
  6. Som jag skrev så skuldbeläggs artister/lagstiftare idag när fokus borde riktas åt de andra hållet - det är fuldelarna som beter sig som svin.
    Det är lite som det var förut när det var poppis att skylla på samhället om man hamnat på glid. Samtliga har ett personligt ansvar att bete sig civiliserat. I det övriga samhället betalar vi för oss, varför skulle det vara annorlunda på nätet?

    Johan

    SvaraRadera
  7. Piratpartiets lösning är lagstiftning. Jag som upphovsman förlorar kontrollen över mitt verk från dag ett och mitt verk får status Public Domain efter år fem.

    SvaraRadera
  8. Johan, det är väl snarare så att vi står på artisternas sida mot skivbolagen..?

    SvaraRadera
  9. Så länge skivbolag och lagstiftare hellre inför en övervakningsstat än inser att vi lever i en ny marknad, så länge skall de skuldbeläggas.

    SvaraRadera
  10. Hax: Samhällets fel alltså? Eller "Vi har ju ingen lokal!"?
    Tycker du inte att den enskilde individen har ett ansvar att betala för sig eller är det det ny-progressiva reclaim-spåret som gäller?

    Scary: Alla artister och filmmakare som inte vill bli fuldelade då? Och har artisterna skrivit ofrivilliga avtal med bolagen under hot?

    Johan

    SvaraRadera
  11. Henrik Alexandersson är som tjänsteman för Piratpartiet en lögnare när han säger stå på artistens sida.

    I Piratpartiets Sverige arbetar de för en lagstiftning att upphovsmannen förlorar kontrollen på sitt verk från dag ett och att verket får status Public Domain efter år fem. I dag är skyddsperioden 50 år (inspelning) och skyddsperioden för en upphovsman liv plus sjuttio år.

    SvaraRadera
  12. @minata

    Det är väl jättebra för artisterna att slippa betala ersättning till tonsättarna?

    Det är dessutom en fördel för tonsättarna att kunna använda idéer från andras verk. Det betraktades som hög konst innan det här upphovsrättsträsket kom in och förstörde allt.

    SvaraRadera
  13. Johan Tjäder är okunnig.

    Skivbolaget skriver avtal med artisten. Upphovsmannen är skyddad enligt lag liv plus sjuttio år och för inspelning är skyddsperioden femtio år gentemot skivbolag som profiterar på inspelningen.

    SvaraRadera
  14. står skivbolag skall vara reklamradion.

    Det vill säga reklamradion profiterar på inspelningen (reklamintäkter) och artisten, tonsättaren får betalt. I dag 50 år och Piratpartiet vill sänka detta till fem år.

    SvaraRadera
  15. @Johan

    "Scary: Alla artister och filmmakare som inte vill bli fuldelade då? Och har artisterna skrivit ofrivilliga avtal med bolagen under hot?"

    Får i så fall använda rimlig lag för att beivra fenomenet. Inte särlagar som ger större befogenheter åt privata intressen för att beivra fildelning än vad polis och åklagare får tillämpa när det gäller terrorism och seriemord. Att helt eller delvis avskaffa beviskrav är rent vansinne.

    Vad angår modellen att artister och filmbolag inte vill bli "fuldelade" kan jag bara säga att själva tanken om att en mem kan kontrolleras är orealistisk. Du kan lika litet förhindra en person att ta en kopia av ett verk som du kan förhindra honom från att sprida det genom att vissla det medan han går på gatan.

    Huruvida ett verk skall skyddas till den graden eller inte är en filosofisk debatt där vi helt enkelt inte kommer överens - och den saken kan vi debattera en annan gång om du har lust. Det jag fäster mig vid är att de metoder man vill ta i bruk som en ren bieffekt råkar avskaffa ett par hundra år av hårt tillkämpade demokratiska rättigheter för gemene man.

    Nu råkar jag veta - märk väl, inte tro, utan veta - att samtliga de åtgärder av typen IPRED, ACTA, Datalagringsdirektivet, Adressblockering/filtrering, och obligatorisk övervakning via ISP'erna - som man leker med för att försöka hindra/begränsa fildelning inte kommer att påverka fildelningen ett skvatt. Lika litet som Kinas dissidenter eller Iran's regimkritiker hindras nämnvärt av sina respektive regeringars förehavanden.

    Har man däremot instiftat liknande kontrollmetoder för ett trivialt fenomen som fildelning så kommer den särlagstiftningen att tas i bruk för annat också. Det finns redan ett massivt tryck i EU att abortrådgivning (varande, enligt alla katoliker, barnamord) skall filtreras bort. Litauen har lagstiftat att det är brottsligt att uttala sig positivt om homosexualitet och vill gärna registrera sådana avvikare så att de kan lagföras. Det finns seriösa förslag i EU-kommissionen om att protester och kritik mot eller för ETA, Israel, Palestina, PKK, Turkiet eller information som kan anses känslig eller kritisk för politiska eller juridiska entiteter i allmänhet skall underkastas samma typer av granskning.
    Internet kommer med de förutsättningarna bli en plats där yttrandefriheten styrs av en polsk riksdag - alla har veto om vad som får göras eller ej.

    Fildelarna och de som ägnar sig åt kriminalitet på nätet kommer klara sig undan allt det här. Men vanlig Svensson? I Kina fildelar de friskt. Men vanlig Svensson i Kina känner idag inte till massakern vid himmelska fridens torg.

    Du frågar "Vad händer med de artister som vägrar fuldelas?" Mitt svar är att om de försöker komma åt fildelarna genom att avveckla vår demokrati så har de hoppat i samma gryta som nassarna och gammalkommunisterna. Den sympati man kan ha för att de vägrar anpassa sig till verkligheten försvinner snabbt.

    SvaraRadera
  16. Nej, Johan.

    Det är inte "samhällets fel".

    Felet ligger hos ett litet, definierbart antal aktörer som hellre ödelägger informationssamhället, vår integritet och rättsstaten än anpassas sig till den fria marknaden.

    Att sälja plastbitar har ingen framtid. Vi lever i en uppkopplad värld med hyperdistribution. Marginalkostnaden för distribution och lagerhållning närmar sig noll. Till och med "produktionskostnaderna" störtdyker.

    De som inte är beredda att anpassa sina affärsidéer till verkligheten kommer, förr eller senare, att gå under. Det tråkiga är bara att de uppenbarligen tänker ställa till med stor skada, på många sätt, på vägen.

    SvaraRadera
  17. Henrik Alexandersson är tjänsteman i ett parti som via lagstiftning skall ändra förutsättningarna för upphovsmän och rättighetsägare.
    Från liv plus sjuttio år respektive femtio år.

    Vad Piratpartiet erbjuder oss är ynka fem års skyddsperiod.

    Henrik Alexandersson! artisten har ett avtal med skivbolaget. Via ett SAMI-avtal får han royalty från reklamradion varje gång låten spelas. Och vad är det som snurrar och blir musik i radioapparaten. Jo - en plastbit.

    SvaraRadera
  18. Hax: Grundproblemet är att folk skiter i gällande lagstiftning. Steg två är att lagstiftaren underlåter att följa upp - Ipred är ett resultat av steg två.
    Företagen vill inte utföra statens uppgift, de vill producera musik, film, böcker mm.

    "Plastbiten" är ett sånt där fånigt argument av typen vi-har-ingen-lokal. Gillar man inte produkten så är det ju bara att låta bli att handla *och* att inte norpa den på annat sätt.

    Johan

    SvaraRadera
  19. HAX skriver
    "De som inte är beredda att anpassa sina affärsidéer till verkligheten kommer, förr eller senare, att gå under."

    Piratpartiet har tappat 32972 medlemmar sedan Henrik Alexandersson blev tjänsteman för Piratpartiet. Hmmm ...att gå under.

    SvaraRadera
  20. @minata

    "Johan Tjäder är okunnig.

    Skivbolaget skriver avtal med artisten. Upphovsmannen är skyddad enligt lag liv plus sjuttio år och för inspelning är skyddsperioden femtio år gentemot skivbolag som profiterar på inspelningen."

    Något som varje sunt tänkande människa skiter i, då kopplingen mellan efterlevnadsbar upphovsrätt och disponibel immaterierätt är ett fantasifoster som inte är kontrollerbart i rättspraxis och vanlig verklighet.

    Och Johan Tjäder är inte alls okunnig när han håller upp ett önskvärt alternativ framför de vansinnigheter du väljer citera ur lagbok utan ens en reflektion på hur de citaten skall efterlevas och tolkas.

    Vi diskuterar här filosofin om rimligheten i gällande lagstiftning. Du kontrar med hur lagen är för tillfället står och hävdar okunnigheten om de som tvivlar på att det är så den borde vara formulerad?

    Samma resonemang borde rimligen ge att kvinnor inte skall ha rösträtt, ty det stod klart och tydligt i Sveriges lagbok - och den som hävdade annorlunda borde avfärdas som okunnig?

    SvaraRadera
  21. @minata

    Okunnig eller ej så kan jag läsa EU-kommissionens lagförslag.

    Och i förslaget om förlängt skydd för inspelningar så säger man rätt ut att de flesta sessionsmusiker får en engångsersättning när verket spelas in och sen blir det inga fler pengar.

    SvaraRadera
  22. Varför är Johan Tjäder okunnig?

    Jo.

    Han säger:

    "Det är väl jättebra för artisterna att slippa betala ersättning till tonsättarna?
    "

    Det är musikproducenten och inte artisten som betalar NCB för profiteringen av tonsättaren.

    SvaraRadera
  23. @minata

    Det är klart artisterna får betala om pengar även du ska ha pengar. Om du åstadkommer något av kommersiellt värde så får du tjäna pengar på det de första fem åren, sen får du producera något nytt. Jag kan inte se att det skulle vara något problem med den avvägningen.

    Hur transaktionerna går är fullkomligt ointressant. Det är fördelningen av kakan som är frågan. Men det lär du inte förstå, för som upphovsman tjänar du pengar på att inte förstå.

    SvaraRadera
  24. Tjäder: Jag håller inte med dig i dessa frågor men tar dig för ngn som tänkt igenom och byggt åsikten på egna reflektioner.

    Men ang. ingägget du skrev kl 22.27 måste jag fråga om du verkligen menar det du skriver eller bara uttryckte dig underligt?
    För i första stycket skriver du att upphovsmannen endast får slå mynt av sin produkt under de första fem åren, sedan är det stopp. Men då ska andra få käka gratis eller norpa delar för att själva kunna göra sig en hacka?
    "sen får du producera något nytt" är en smula provocerande. Ska inte andra producera ngt alls själv eller åtminstone betala för sig.

    I andra stycket talar du om "fördelningen av kakan". När blev imateriell produktion föremål för socialistisk fördelningspolitik?

    Johan

    SvaraRadera
  25. @Johan

    Idéer föder idéer.

    På det sättet bygger vår tids kreatörer sina skapelser på redan etablerade företeelser eller idéer. Möjligheten att skapa nya meningsfulla samband som Kulturutredningen uttrycker det.

    Den kreativiteten hämmas av att det ligger ekonomiska intressen på verket alltför länge. Tänkbara nya verk hindras av att man måste klarera rättigheter för de gamla - och det har i sin tur blivit så svårt att endast den som stöds av rätt stora bolag har möjlighet till det.

    (Eller så är bolagen så stora att de kan bryta mot upphovsrätten utan att något händer.)

    Därför ligger det i allmänhetens intresse att minska ner skyddstiden väsentligt, för att frigöra verk för återutnyttjande på ett eller annat sätt.

    Detta är naturligtvis inte uppenbart positivt för den som tjänar pengar på redan utgivna verk. Men jag vill tro att den är som är en äkta skaparsjäl har större möjligheter att skapa nya verk genom att friare kunna dra nytta av vårt gemensamma kulturarv. Det krävs förstås att man fortsätter producera och inte vilar på gamla lagrar.

    Man kan naturligtvis diskutera om fem år är mest lämpligt, men det framstår inte som mer orimligt än någon annan längd. Vi vet att fem år är en lång tid inom underhållningsbranschen och att de flesta verk har förlorat sitt kommersiella värde. Höj till 10 år så ökar andelen ännu mer.


    Den här diskussionen om att käka gratis är ofruktsam och inskränkt. Den bygger på synen att upphovsrätten ska ge en livstidsförsörjning. Man kan i stället anta synen att upphovsmän tar av kulturarvet och förädlar det. För detta arbete får de tjäna pengar på det under viss tid. Sen får någon annan ta vid.


    Man är mer än lovligt naivt om man tror att det inte fördelas kakor i kapitalistiska länder.

    Självklart handlar den största komplexiteten i den här frågan om vem som ska få ta del av kakan.

    SvaraRadera
  26. Tjäder: Du må ha liberala värderingar men detta avviker rejält.
    Den som har eller producerar något skall tvingas dela med sig mer än andra. Ja, inte bara det, efter 5-10 år skall ägaren fråntvingas rätten till sin produkt. Motivet är att det allmänna ska tjäna på det, ett "högre" syfte.
    Det är på sånt här tankegods socialismen vilar, tror Lars Ohly hade sovit gott om han kommit på det själv.

    Det ligger i människans natur att skapa och producera. Ytterligare smörjmedel är att man kan få lön för mödan samt äganderätten.
    Att ta bort eller begränsa smörjmedel och vinstincitament gynnar inte någon, det har åtskilliga socialistiska experiment påvisat tidigare.

    Visst delas det kakor i kapitalistiska system. Men att en bransch skall dela med sig mer än andra eller verka under helt andra villkor är varken kapitalistiskt eller liberalt. Just av det skälet är jag positiv till platt skatt men det är en helt annan fråga.

    Johan

    SvaraRadera
  27. @Johan:

    Ja, det är ungefär här som de flesta brukar trilla av spåret. Det är ju fortfarande samma upplägg: Upphovsmän får statligt skydd en viss tid mot att verket sedan blir tillgängligt för var och en att använda.

    Men man måste kunna diskutera hur lång skyddstiden ska vara. Livstid + 70 år är ingen naturlag precis.


    Jag tycker nog att du missar en väsentlig poäng. Jag menar att en kortad skyddstid inte minskar incitamentet för skapande, eftersom det gör det billigare att vara kreativ. Därmed krävs inte lika hög verkshöjd för att göra det lönsamt för att kunna tjäna på att vara kreativ.

    Om det inte krävs lika hög verkshöjd så kan fler tjäna på att vara kreativa - inte Michelangelo kanske men ändå. Och med bredare bas kommer högre höjd.

    Ju fler och ju fortare människor blir kreativa desto större chans för Sverige att hitta de riktiga guldkornen.

    Just nu har vi en stagnerande kultur där vi betalar döda (!) upphovsmän för att få nyttja deras verk.

    SvaraRadera
  28. Tjäder:

    "Ja, det är ungefär här som de flesta brukar trilla av spåret. Det är ju fortfarande samma upplägg: Upphovsmän får statligt skydd en viss tid mot att verket sedan blir tillgängligt för var och en att använda.

    Men man måste kunna diskutera hur lång skyddstiden ska vara. Livstid + 70 år är ingen naturlag precis."


    Medhålles! Jag tycker det är rimligt med livstid med fritt val att frånsäga sig rätten under denna period - kan det bli mer fritt och liberalt för den rättmätige ägaren?

    "Jag tycker nog att du missar en väsentlig poäng. Jag menar att en kortad skyddstid inte minskar incitamentet för skapande, eftersom det gör det billigare att vara kreativ. Därmed krävs inte lika hög verkshöjd för att göra det lönsamt för att kunna tjäna på att vara kreativ."

    Är rädd för att jag inte hänger med riktigt. Hur kan det bli billigare att vara kreativ? Billigare blir det förstås om man kan skarva ihop redan skapat material men jag antar att du menar ngt annat.
    Men om förutsättningarna för lönsamhet kring sitt skapande begränsas så påverkas ju viljan att skapa nytt.

    Och verkshöjdskravet garanterar ju att det verkligen skapas nya saker och inte gammal skåpmat.

    Till sist vill jag passa på att tacka för den goda tonen i samtalet, dessvärre ganska ovanligt när det istället är sed med pajkastning och förolämpningar!

    Johan

    SvaraRadera
  29. Poängen med en skyddsperiod på liv plus x. I Bernkonventionen minimum 50 år i Sverige 70 år.
    Som upphovsman finns inget krav på registrering. Verket är upphovsrättsskyddat om verkshöjd nås.
    Det är lätt att räkna ut Public Domain. Dödsår plus ett plus sjuttio och alltid 1 januari.
    Exempel: skillingtrycket Elvira Madigan publicerat av J. L. Saxon dödsår 1935.

    Elvira Madigan är Public Domain 1 januari 2006.

    Uträkning: 1935 + 1 +70 = 1 januari 2006.

    SvaraRadera
  30. @Johan

    Vi kan ta musikalen "Mamma Mia!" eller filmen "Moulin Rouge!" som exempel. Det bärande element är att använda kända låtar men i ett annat sammanhang för att bära berättelsen framåt.

    I båda dessa fall måste rättigheterna till musiken klareras och det blir förstås en saftigt licensavgift. För att det ska funka krävs det att det nya verket blir så populärt att det kan finansiera den administration som krävs.

    För dessa två fall gick det bra. Men det finns nog gott om idéer som inte blir realiserade för att den som kommit på det inte har den uppbackning som krävs.


    Man kan vara en jättebra fotograf som vill göra bildspel till musik och publicera.

    Dagens filmverk är projekt med många inblandade som är att anse som upphovsmän. I bland kan inte ens stora bolag som SVT skaffa tillstånd för att lägga ut gamla program på webben.

    Och detta är bara ett sätt att använda alla de gamla och nya verk som nu utgör vårt kulturarv. Det handlar definitivt inte om snyltning, men det handlar om att ge dem rätt förutsättningar, nämligen att ska slippa rättighetsträsket.


    I Apples AppStore finns nu över 200.000 program. Många av dem kostar $1 eller runt 7 kr. Dessa program har naturligtvis ganska låg verkshöjd. Likväl bidrar de ändå till det största ekosystemet för mobila program. Och ju större utbud, desto mer sannolikt att du hittar något du tycker om.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.