2010-06-18

Hur mycket övervakning är "lagom"?


Samhällsdebattören och DNV:s integritetsombudsman Pär Ström brukar ställa en fråga när han är ute och talar om Storebrorsstaten:

Hur mycket övervakning är "lagom"?

Tänk dig en skala med noll i ena ändan och 100 i den andra. Noll är ett anarkistiskt samhälle helt utan övervakning. 100 är den totala övervakningsstaten, där myndigheterna vet allt om alla hela tiden.

Hur mycket är "lagom"? 15? 45? 60? 85? Frågan går naturligtvis inte att svara på eftersom det finns delade meningar om var vi egentligen befinner oss i dag. Och om behovet. Men du förstår principen. Hur mycket övervakning skall vi egentligen ha? När blir det "för mycket"? Och vilken nivå är oacceptabel?

Även om vi kanske inte skall försöka sätta siffror på sakerna, så kan vi ändå fundera över ungefär var på skalan vårt samhälle och olika former av övervakning befinner sig.

Att staten skannar alla telekommunikationer som passerar landets gränser, i jakt på sådant som den tycker är intressant (FRA) – var ligger det på skalan? Och vad innebär det att man automatiskt massövervakar människors kommunikationer, utan att dessa medborgare på minsta sätt behöver vara misstänkta för brott?

Att registrera inblandade, tid, plats och längd för alla svenskars alla telefonsamtal (teledatalagringen) – var ligger det på skalan? Att registrera SMS och MMS på samma sätt? E-postmeddelanden och internetuppkopplingar? Mobilpositioner? Det måste väl ändå ge ett högt värde på den tänkta skalan? Och att registrera internetvanor och googlingar (WD29) kan avslöja nästan allt om en människa. Var på skalan ligger det? Var ligger sedan detta i förhållande till punkten där det blir "för mycket"?

Jag skulle vilja påstå att vi redan nu har passerat gränsen för vad som är acceptabelt. Med råge. Och om man gör en samlad bedömning, då tror jag att de flesta skulle hålla med. Men problemet är att det inte görs några större, mer genomarbetade samlade bedömningar.

Istället har vi ett svåröverskådligt lappverk av övervakning, politiker som improviserar, särintressen som driver på och byråkrater som har en förmåga att kunna motivera ungefär vad som helst. Det är de små stegens tyranni.

Hur gör vi den stora, samlade sammanställningen av allt jävulskap på övervakningsområdet? (Redan de mindre sammanställningar som faktiskt, föredömligt nog, redan har gjorts är förfärande.) Hur kommunicerar vi sedan helheten på ett enkelt och slagkraftigt sätt? Och hur får vi människor att förstå konsekvenserna av vad som håller på att ske?

Vi måste börja göra verkligt motstånd innan det är för sent!

8 kommentarer:

  1. Vidarförmedlar en kommentar från en nätmedborgare som inte orkade skaffa googlekonto:

    "Hur gör vi den stora, samlade sammanställningen av allt jävulskap på övervakningsområdet?"

    Jag tror vi måste göra någonting stort, publikt, där det visas vad en 'medborgare'(undersåte) i EU har rätt till vad det gäller integritet idag.
    Och vad samma medborgare hade rätt till för 10 år sedan.
    Kanske lägga till 20 år sedan på skalan, men, jag tror grejen ligger i att visa vad som tagits från oss, annars fattar folk inte att rättigheterna försvinner.

    SvaraRadera
  2. Jag tror vi måste få upp en diskussion av samma scope som Integritetsutredningen (SOU 2007:22 etc). Vad var rätt och fel i den? Var är den passé?

    Appropå sammanställning av allt övervakningselände; i den utredninge krattade man runt i det mesta, men saknade kanske insikterna och begreppsbildningen som krävs för att komma till skottläge. Ingen refererar till den?! En kritisk granskning är kanske allt som behövs?

    SvaraRadera
  3. givetvis så mycket övervakning som makthavarna önskar


    /sarkasm av

    SvaraRadera
  4. För 10 år sedan fanns det bara två säkra sätt att tränga igenom det globala mediabruset och få alla media riktade på en och samma sak.

    Spektakulära storskaliga terroristdåd var det ena.

    Spektakulära storskaliga konstverk var det andra.

    Terroristdåd fungerar inte längre, det är totalt uttjatat och även rätt stora terrordåd ger bara enstaka notiser. (Förutom nackdelen att terrordåd ofta ger exakt den motsatta effekten man vill uppnå.)

    Konstverk kanske fortfarande fungerar. Riktigt stora konstverk har inte gjorts sen Christos paketerade parlamentsbyggnaden i Berlin.

    Ickevålds aktioner som är så provocerande att några aktivister dödas av militär. Dvs Gandhi-metoden, verkar vara det som kan ge stort genomslag idag. Fungerade i allafall för Ship to Gaza.

    Min gissning är att en fullt laglig icke-vålds aktion som provocerar fram en riktigt brutal övervåldsreaktion från övervakningsivrarna är det som krävs för att väcka opinionen.

    Nån som har en idé till en sån aktion?

    SvaraRadera
  5. Som de s k demokratierna ser ut idag vore nog lagom såsom det va 2000 + mer prekontroller, underrättelseverksamhet och förbyggnad.
    den extrema övervakning av alla har knappast gjort mer än vad vanlig underrättelse skulle gjort hittills. Tvärt om. mer svårsållat.

    SvaraRadera
  6. "Hur mycket övervakning skall vi egentligen ha? När blir det "för mycket"?

    Att göra en "samlad bedömning". Det är ju det som är problemet idag. Att som Per Ström placera oss på en linje mellan 1 och 100, förutsätter att vi gjort en samlad bedömning av intrången och fått fram en totalsiffra. Men hur väger man ihop alla de olika slagen av intrång och övervakning som vi nu utsätts för till en sån total?

    SvaraRadera
  7. De förtroendevalda borde kunna övervakas mer så att inte den befintliga storskaliga korruptionen kan fortgå.

    Det finns kommuner där de förtroendevalda utnyttjar sina förtroendeposter i all egennytta. Kommunalråd, arbetsutskott och kommunchefer konspirerar bakom stängda dörrar och fattar beslut med verkliga motiveringar som aldrig når dagsljus.

    När något går fel så skyller kommunledningen på andra förvaltningars brister för att flytta fokus från sitt eget tillkortakommande pga kompetensbrist, omdömeslöshet och maktgirighet et al.

    Mer övervakning av de förtroendevalda sålunda.

    SvaraRadera
  8. En aspekt i situationen slår mig. Förr hade vi insyn i det offentliga och statsmakten, men var som enskilda medborgare skyddade från statsmaktens övergrepp.

    I och med grundlagsändringen den 2:e har vi numera ingen insyn där statsmakten helst slipper insyn, och kan nu inte ens värja oss när polisman på eget beslutar sig vi skall stå nakna och kissa i burk inför vittnen.

    Värst är att många av dessa ändringar genomförs för att "harmonisera" oss med EU där man tar för givet att medborgare inte har med regeringen att göra...

    SvaraRadera

Kommentarsfältet är stängt, medan jag är offline augusti 2017 och ett år framöver.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.