2010-08-19

I vakuum kan ingen höra dig skrika


Efter att jag gjort mitt tv-reportage om det svenska rättsväsendet, för några år sedan - då blev jag kontaktad av rätt många människor som oförskyllt hade råkat illa ut. I princip alla sa så här: Jag trodde att rättssystemet fungerade och att man kunde lita på det. Nu vet jag att vad som helst kan hända och att vem som helst kan råka riktigt illa ut. Och att ingen bryr sig.

Det där är viktigt. Det säger något centralt om vart vårt samhälle och om vart det är på väg.

Nästan alla människor tror att allt fungerar som det skall. Ett litet fåtal råkar illa ut och får uppleva vad det innebär att bryta arm med staten. Men den stora, tysta majoriteten tar i princip inte notis om det.

Så här har det varit i rättssystemet, i traditionella brottsfall, i årtionden. Samma sak gäller skattelagstiftningen. Sedan kom terroristlagar som skapade en rättsordning med ett stort mått av hemlighetsmakeri, som i princip inte går att försvara sig mot. På senare år har vi (och EU) skapat åsiktslagar som leder till att människor kan spärras in på grund av vad de säger, på grund av sina åsikter. Med tiden har även morallagstiftning och lagstiftning som skapar brott utan offer blivit allt vanligare. Och på den vägen är det. Institutionaliserad rättsröta, typ.

Övervakningen ökar. Polisen har fått möjlighet att plocka in folk på rätt godtyckliga grunder. Byråkrater kommer undan med häpnadsväckande arroganta tilltag. Vissa grupper i vårt samhälle har blivit så gott som rättslösa. Några håller på att bli helt stigmatiserade. Greppet hårdnar.

Men, som sagt - nästan ingen bryr sig. Folk vet att risken för att just de skall drabbas är rätt liten. Även om blixten skulle råka slå ner i grannkåken. Och de låter sig nöjas med det. Debatten om rättssäkerhet, rättsstat, övervakning och det öppna samhället förs i en oroväckande snäv krets.

Den tysta majoriteten vet att om man håller sig på mattan, då är man förhållandevis säker. Förr handlade detta i princip bara om vanlig brottslighet. Men allt fler saker är nu alltså på väg att dras in i tystnadens svarta hål. Aktivism, civil olydnad, avslöjande journalistik för att bara ta några exempel. Allt vidare fält av mänsklig aktivitet håller alltså på att hamna under rubriken Saker man nog gör bäst i att inte syssla med.

För varför ta risker för sina principer när passivitet uppmuntras och belönas? Varför ägna sig åt grävande journalistik när allt som säljer är frågan om vem som skall leda Allsång på Skansen nästa sommar? Varför ägna sig åt aktivism och ansvarstagande när man kan döva sitt sinne för allt elände genom att betrakta skattsedeln som ett avlatsbrev och sina folkvalda som ställföreträdande lidande?

Detta är egentligen inget konstigt. Kusligt, men trist enkelt. Politikerna har för övrigt förstått dessa spelregler för länge sedan.

Men för dem som råkar illa ut blir det extra obehagligt att upptäcka att alla tittar åt andra hållet; att nödrop möts med tystnad; att rättsövergrepp inte ens blir en tidningsnotis; att aktivism för frihet och humanism klumpas ihop med till exempel terrorism utan att någon tycks reagera; att viktig och väsentlig information viftas undan av folk som inte orkar sätta sig in i vad det handlar om eller räkna ut hur de skall förhålla sig till den.

På sätt och vis är detta värre än "vanligt" förtryck. För i vakuum kan ingen höra dig skrika.

17 kommentarer:

  1. Att det ser ut på detta sätt inom rättsväsendet gör det desto viktigare att införa en anmälningsplikt om missförhållanden med meddelarskydd mot trakasserier

    Speciellt som jag ser det inom Kriminalvården, en "Lex Margit", men egentligen inom hela rättsväsendet. Kortlänk:

    http://wp.me/pHz2L-t7

    SvaraRadera
  2. Den som vill se de mest vedervärdiga rättsövergrepp som sker i vårt samhälle sedan 20 år tillbaka, rekommenderas att läsa Ingrid Carlqvists blog. Om inte annat så sätter det barnporrdebatten i ett helt nytt perspektiv -- att producera nationell barnporr är helt enkelt inte det värsta vi utsätter våra barn för i Sverige, om vi ens gör det över huvud taget (statistik, anyone?).

    Nu vet jag ju att de flesta pirater inte är föräldrar, och kanske struntar i alla vårdnadsrelaterade rättegångar. Men betänk att ni någon gång framöver kan råka ut för den rättsröta som så tydligt visar sig i alla de fall som Ingrid tar upp på sin nuvarande -- och kanske ännu mer sin tidigare -- blogg.

    SvaraRadera
  3. Jag tror att vad som behövs allra mest just nu är något förhållandevis enkelt som folk kan göra.

    Jag blundar inte, och jag tittar inte bort. Men utöver att förfasas över vad som sker så kan jag inte komma på så mycket mer att göra.

    Iofs rösta Pirat, men jag är inte helt säker på att PP skulle ta itu med detta ens om de kunde.

    SvaraRadera
  4. Jag läste en gång en bok från 70-talet med intervjuer av olika fångar och deras erfarenheter av rättssystemet. Där fanns fina exempel. Jag minns t ex en som kördes från häktet till domstolen där han skulle träffa sin försvarsadvokat. Han fick sitta och vänta och tiden gick, rättegången kom allt närmare men ingen försvarsadvokat. Till sist, precis när rättegången skulle börja, kom advokaten och åklagaren gående tillsammans, glatt pratande, och försvararens första ord till den åtalade var "ja, det är väl lika bra att du erkänner direkt".

    SvaraRadera
  5. En principiell kommentar till inlägget är att man kan se det hela som att det gamla mossiga klantänkandet utvidgats.

    Rösta och tänk och bete dig som klanen gör på det att det må gå dig väl i ditt liv. Vi är toleranta, javisst, men vissa saker tolererar vi bara inte.

    Många tror att vårt historiska sociala arvsbeteende inte finns längre bara för att de inte känner till vad det är och för att ingen talar om det.

    Gruppsammanslutningar mot yttre hot och för en gemensam sak har alltid varit den ursprungliga utgångspunkten för samhällsbygge.

    Trygghet i olika samhällsaspekter har därmed alltid varit ämne för statsmän/ledare att exploatera.

    Idag är det klanen som tiger still när rättshaveristerna trillar över relingen av diverse anledningar.

    SvaraRadera

  6. Fantastiskt bra och träffande skrivet!
    Jag har sparat denna postning för framtida bruk och nytta.

    SvaraRadera
  7. Jag har ett tiotal rättsprocesser, både egna (2 st) och andra nära vänners, som jag känner hyggligt väl. I samtliga dessa fall har domstolen i bästa fall svarat "goddag, yxskaft" och i sämsta fall böjt sig baklänges för att leverera "rätt" dom, dvs en dom som skyddar byråkrater, företrädare för statlig verksamhet eller en liknande person mot den elaka småföretagaren.

    Vårt domstolsväsende är så uselt att jag tvekar på om Sverige ens kan anses lagstyrt.

    SvaraRadera
  8. Ja, jo, det är som det gamla (i alla fall börjar bli)talande exemplet: Hur man kokar en groda.

    Inte förrän man själv eller någon när & kär råkar illa ut reagerar man på att staten inte alltid är till för att skydda sina medborgare, varken mot sig själv eller t o m utländska intressen.

    SvaraRadera
  9. På tal om rättsröta så är det något väldigt skumt med arresteringsordern på Julian Assange.

    Tycker det luktar CIA-operation lång väg. Klassisk taktik hämtad från CIAs glansdagar på 70-talet.

    SvaraRadera
  10. Rättssäkerhet i Sverige är ett dåligt skämt.
    Mycket dåligt. Vilket dock "medelsvensson" inte förstår förrän han själv upplevt det rent konkret.

    http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/08/ask-ute-pa-svagisen-igen-omvand.html

    SvaraRadera
  11. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera

  12. På tal om rättsröta...

    Nu börjar fultrixen mot Wikileaks grundare. Det hela är som taget ur en Hollywood film, där en underrättelsetjänst ser till att sätta dit eftersökta personer på falska anklagelser:

    "Wikileaks grundare Julian Assange är anhållen i sin frånvaro på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt."

    Skall det svenska rättsystemet verkligen vara en marionett för detta fulspel från USA? Är det inte dags att visa att vi inte accepterar sådant?

    Förresten... Ingen som har gjort någon bakgrundscheck på de där två kvinnorna som lämnat in polisanmälan?

    "Kvinnorna är livrädda och vågar därför inte medverka. Polisen tror att i det här fallet är det gärningsmannens maktposition som kvinnorna är rädda för."

    Ja, Assange ser verkligen ut som ett våldsbenäget psyko som gärna skulle ha ihjäl dessa kvinnor på fläcken! (not)

    Snälla nån... Det här är äkta Bullshit rent ut sagt! Som sagt... Det här luktar lika regiserat som en dålig Hollywoodfilm. Kan inte någon sätta klackarna i backen och visa USA att sånt här accepterar vi inte i detta landet?!

    Henrik!!

    SvaraRadera
  13. Med tanke pa hur latt det ar att fa nagon falld for valdtakt i Sverige sa kommer det har mycket lagligt.

    PP kommer inte vinna nagot pa den har striden, men en salig rora kommer det garanterat att bli!

    Henrik! Kom tillbaka fran skogen, nu borjar det ta sig!

    SvaraRadera

  14. Läste följande på Newsmill:

    Militär expert: Underrättelsetjänst har sannolikt gillrat en sexfälla för Assange

    "Wikileaks grundare Julian Assange kan vara utsatt för en klassisk så kallad honungsfälla.
    Om vi gör det hypotetiska antagandet att det är just så - att Julian Assange är utsatts för en komplott, så är det inget nytt inom underrättelsetjänsterna. Vi har hundratals kända fall bara under det kalla kriget. Ett exempel är den s k Profumoaffären i England och varför inte Bordellhärvan i Sverige 1976.

    SvaraRadera
  15. Nu har tydligen Chefsåklagaren hävt anhållan och sagt att det inte finns grund för att misstänka våldtäkt.

    SvaraRadera
  16. Det här börjar mer likna en riktig fars! Skulle gärna vilja veta vad det är som egentligen händer och vilka de där kvinnorna är.

    SvaraRadera
  17. Finns en del intressanta spekulationer på Flashback om vilka som anmält.

    https://www.flashback.org/t1275257

    Kopplingen till den Socialdemokratiska Broderskapsrörelsen verkar inte helt osannolik om man läser intervjun i Aftonbladet och vet hur SSU:are med Broderskapskoppling brukar formulera sig.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.