Sverige försöker, berömvärt nog, bromsa EU:s skenande budget. Faktiskt så mycket att vår regering till och med tycker att britternas, tyskarnas, fransmännens, holländarnas och finnarnas krav på en budgetfrysning ger för långt koppel. SR | Europaportalen
Frågan är dock hur framgångsrikt detta motstånd kan bli. I ministerrådet gäller nu för tiden majoritetsbeslut, så att ingen kan sätta sig på tvären. Planerna på en EU-skatt som bara drabbar medborgarna – inte medlemsstaterna – blir allt mer konkreta (och skulle minska medlemsstaternas inflytande). Det räcker för övrigt med en ny lågkonjunktur eller en ny bankkris för att politikerna skall få panik och spendera miljarder på stimulanspaket, stödåtgärder och räddningspaket.
Den bistra sanningen är att Sverige inte längre har något direkt inflytande över det som sker. Även om det är våra pengar EU sätter sprätt på. Grundproblemet är att den europeiska superstaten nu i stort sett har rullats ut. På sikt vilar makten över vår ekonomi i Bryssels händer.
Här kommer en annan blodtryckshöjare:
SvaraRaderaKEMIBÖCKERNA SAKNAR ETT GENUS- OCH ETNICITETSPERSPEKTIV!
http://tanjabergkvist.wordpress.com/2010/12/17/genuskemi-och-nagra-klavertramp-i-det-politiskt-inkorrekta-trasket/
En återinförd D-mark kommer allt oftare på tal, vilken i så fall antagligen skulle bli den stabila valutan i Europa jämte (säger man så, fult) pundet.
SvaraRadera@Shaun
SvaraRaderaPIIGS-länderna kommer ändå att ha stora skuldberg och det är svårt att tänka sig att ffa Tyskland skulle acceptera att deras fordringar skulle eroderas genom valutakursförluster.
Det är klart att man kan bli besviken över hur detta stora projekt hanterats och hur de som sköter om våra pengar kunde tro i 10 år att man kan ge samma ränta till Tyskland och Grekland bara för att de råkar ha samma valuta. Det är ju så uppenbart korkat.
Det gick ju väldigt snabbt att komma överens om en fördragsändring för att upprätta en ny stabiliseringsfond. Då kunde man väl ha ordnat med en europeisk bankakut också?
Jordbruksbidraget kostar mest av allt. Just livsmedelsproduktionen borde ju kunna klara sig utan EU-bidrag överhuvudtaget. Äta måste man ju ändå.
SvaraRaderaInförs en EU-skatt på löner så blir det dags att börja ropa "this is taxation without representation!"
SvaraRadera@Anonym
SvaraRaderaVi är ju representerade: av Marita Ulvskog, Gunnar Hökmark & co