Jag blir ofta uppgiven och fundersam när jag skriver om demokratins problem. Bryr sig någon, på riktigt? Upplever jag de problem som finns som större än de verkligen är, bara för att jag åter igen befinner mig så nära det som sker? Varför är det så tyst om dessa frågor i den svenska debatten?
Därför är det glädjande att se att fler håller på att koppla greppet.
Gårdagens DN-debattare av Svend Dahl och Hanna Hallin – Därför fjärmar sig politiken allt mer från medborgarna – borde läsas av alla.
Här staplas högintressanta frågeställningar på varandra. Några exempel...
Hur påverkas politikens legitimitet av att de politiska partierna tappar medlemmar och allt mer fokuserar på makten som sådan?
Vad händer när människor med stark integritet och egna idéer inte längre passar in i den svenska partikulturen?
Vilka blir konsekvenserna när partierna inte längre är en länk mellan det civila samhället och staten, utan mer en del av det offentliga maskineriet?
Vad händer när olika särintressen och marginalväljare har mer att säga till om än partiernas egna gräsrötter?
Hur formar de politiska partierna sina förtroendemän, enligt vilket förhållningssätt?
Dahl och Hallin sammanfattar... "Medborgarnas roll i demokratin blir inte längre att gå samman, organisera sig och formulera krav på politiken inom partierna, utan att i opinionsundersökningar och val var och en för sig bekräfta eller förkasta de förslag som ledande personer i de politiska partierna formulerat."
Här skall man komma ihåg att artikelförfattarna främst betraktar den svenska politiken. Och att den beslutsnivå varifrån ungefär två av tre svenska lagar kommer – EU – är värre, mycket värre, på alla sätt och vis.
Så, kommer vi att få en debatt om de här frågorna? Jag är inte så säker på den saken. Sverige är ett litet land, med ett betydande inslag av korsbefruktning mellan olika intressen och aktörer. Väldigt många saknar intresse av att gunga båten. Men, man kan ju alltid hoppas.
(Se även: Sektor3 – Efter folkrörelsepartiet)
Riksdagsman Gunnar Andrén skriver:
SvaraRadera"Ett program som jag får allt svårare för är underhållningsprogrammet 15-16 med Nordegren, Epstein, Lantz och vad de nu heter - Louise Epsten är övermåttan flamsig, skulle jag vilja säga.
Jag vill inte ha någit ingripande, alls icke. "
Är detta ett förtäckt hot?
Källa
Bo Bengtsson/Johanneshov
Anonym 15.20 exemplifierar mitt ständigt återkommande problem med politiker. Detta är att dom inte verkar fatta att det finns saker dom inte behöver arbeta med, frågeställningar dom inte behöver ha en uppfattning om och problem dom inte behöver "lösa".
SvaraRaderaFrågar man en politiker om något så har dom alltid ett svar och det är oroande eftersom detta aldrig ligger långt från att man börjar prata om lagstiftning.
Till detta kan läggas att allt mer av politiken paketeras av PR-konsulter så att den skall uppfattas som smaklig för alla och inte stötande för någon.
SvaraRaderaDet retar mig dessutom att politikerna idag skriveer regler för oss vanliga som de sjäkva inte har ett dyft lust att leva efter.
Ytterligare ett eko av den korporativa fascismen.
SvaraRadera