Svensk borgerlighet på dekis

Så hände det igen. Den svenska borgerligheten trummade igenom en integritetskränkande och omfattande övervakningslag. Detta trots att det borde finnas i själva den borgerliga genetiska koden att vara emot övervakning; att sätta medborgarna och deras fri- och rättigheter i främsta rummet.

Man kan fråga sig om det finns några idéer eller principer kvar i den svenska borgerligheten.

Till och med när regeringen gör rätt gör den det av "fel" skäl. Ta skattesänkningarna, till exempel. Har någon hört borgerliga politiker tala om dem i termer av att ge medborgarna mer makt över sina liv och staten mindre? Nej, det är bara ett verktyg, främst för att understödja arbetslinjen.

Och även om det naturligtvis är så att folk skall ha jobb och göra rätt för sig, så är även denna arbetslinje på väg in i väggen. Ingen diskuterar varför det skall vara så. Något som skulle kunna vara en bra idé håller på att förvandlas till ett fyrkantigt, stelt verktyg som inte tar hänsyn till att människor är olika. Frågan har reducerats till ett mantra, vars främsta syfte är fiskalt – att hålla koll på transfereringssystemen och nationens budget.

Missförstå mig rätt. Goda statsfinanser är också viktiga. Men det vore på sin plats att någon förklarade varför. Istället har den svenska regeringens politik förvandlats till ett tystlåtet förvaltande, utan dialog. Och utan visioner.

Borgerliga partier skall stå för medborgarnas rätt till privatliv. En borgerlig arbetslinje skall drivas av visionen att människor skall kunna lyckas, få bli rika och förverkliga sina drömmar. Borgerliga statsfinanser skall skötas med den uttalade ambitionen att staten skall vara så liten som möjligt – och att makt skall flyttas från politiker och byråkrater till medborgarna.

Om man inte har några visioner, inte har någon ideologi och inte har några principer – då kommer man så småningom att gå vilse. Det har redan skett i integritetsfrågorna. Det samma gäller våra politikers okritiska förhållningssätt till allt som kommer från EU. Och mer lär följa. Om man inte vet och är tydlig med varför till exempel skattesänkningar är viktiga – då finns det inget som garanterar att den linjen kommer att upprätthållas, om förutsättningarna eller humöret skulle förändras.

Om man inte har några visioner, inte har någon ideologi och inte har några principer – då har man inte heller någon unique selling point. Om man inte kan förklara för väljarna varför saker och ting skall vara på det ena eller andra sättet, då blir det mindre betydelsefullt för dessa väljare vem som styr landet.

Om man inte har några visioner, inte har någon ideologi och inte har några principer – då hamnar man i ett pragmatiskt träsk. Då kommer korporativismen och särintressenas makt att breda ut sig. Då blir utrikespolitiken ett gungfly. Då får grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter maka på sig till förmån för dagspolitiska överväganden. Då riskerar man att gå i fel riktning när det gäller rättsstatens värden, maktdelning och demokratins innehåll.

Det må vara att det traditionella socialdemokratiska maktmonopolet nu, en gång för alla, kan anses vara brutet. Synd bara att det bröts av människor som inte hade några egna idéer om morgondagens Sverige.