I går – den 1:a april – trädde EU:s så kallade medborgarinitiativ i kraft. Idén presenterades i Lissabonfördraget och går ut på att EU:s medborgare skall kunna lyfta frågor till lagstiftning i EU, genom att samla ihop minst en miljon namnunderskrifter. Detta har okritiskt rapporterats som en fin demokratireform av svenska media.
Men i praktiken är det mest ett slag i luften. Möjligen kommer en del resursstarka organisationer och särintressen (som redan gör sig hörda i Bryssel) att kunna använda sig av detta nya verktyg. Men för de flesta vanliga människor blir medborgarinitiativet nog mest en teoretisk möjlighet.
Jag skriver om detta i senaste Neo. Här klipper jag in den del av krönikan som beskriver hur det hela fungerar...
För att ett medborgarinitiativ skall startas krävs att det måste godkännas i förväg, av EU-Kommissionen.
Medborgarna får alltså inte ta initiativ om vad som helst. De måste tydligt ange vilka fördragsbestämmelser de lutar sig emot. Och de får inte ifrågasätta EU:s fördrag.
Om det blir grönt ljus, då gäller det att samla ihop minst en miljon underskrifter. De formella kraven kring detta är omfattande. I Sverige har man gjort Valmyndigheten och Datainspektionen till ansvariga myndigheter.
Initiativet och namninsamlingen skall skötas av en medborgarkommitté. Den skall bestå av sju medlemmar från olika medlemsstater. Medborgarkommittén skall även formulera ett utkast till en rättsakt om saken (som får vara maximalt 5 Megabyte (!) stor).
Passerar man detta nålsöga, då kan man börja samla in namn. Namnunderskrifterna måste komma från minst en fjärdedel av EU:s medlemsstater, det vill säga sju. I varje land där man samlar in namn krävs ett visst minsta antal underskrifter. I Sverige är den siffran 15.000.
Uppnår man en miljon underskrifter, då kan de olika nationella tillsynsmyndigheterna utfärda intyg om att namninsamlingen är godkänd. Sedan går ärendet tillbaka till EU-Kommissionen som skall samråda med ministerrådet och ibland även med Europaparlamentet. Sedan blir det kanske ett lagförslag, i någon form.
EU-Kommissionen kan även besluta att helt strunta i ett genomfört medborgarinitiativ. Ett sådant beslut kan inte överklagas. Det hela är alltså vattentätt. Inget som Kommissionen ogillar kan bli ett skarpt förslag.
Få vanliga medborgare kommer att lyckas dra igång ett medborgarinitiativ. Här krävs organisation, resurser, jurister och vana att brottas med EU:s byråkrati. Istället lär det bli redan etablerade organisationer och särintressen som kommer att utnyttja detta instrument. Och de har, som regel, redan lobbyister på plats i Bryssel.
Korrekt iakttagelse. Troligen något som mest kommer att användas av stora påverkansorganisation.
SvaraRaderaMin fråga är varför ens dessa skulle lägga mycket tid och resurser på dessa initiativ? Det vore väl rakare och mer effektivt att spara resurser till komittologi och reguljär lobbyverksamhet mot kommission och parlament?
Hur ser du på möjligheterna för pirater som arbetar mycket globalt genom nätet, att driva någon fråga?
SvaraRaderaDet enda västeuropeiska land som har en "riktig" demokrati är Schweiz.
SvaraRaderaVare sig Reinfeldt eller Bryssel skulle acceptera något sådant som förekommer i Schweiz, nämligen BESLUTANDE folkomröstningar.
Jag lyssnade på Bruno Kaufmann, född i schweiz, därför jag hänger med lite i denna fråga. Enligt honom så kan vi medborgare driva frågor även kommunalt här i Sverige, men självklart så stoppas ju denna form av påverkan. Är ju skönt för dem som har makten att behålla den? Detta fenomen går ju ända ner på oss individer. Får jag bestämma, så vill jag ju fortsätta med det. *ler*
SvaraRaderaSumma summarum. Mer korporatism, inte mer demokrati.
SvaraRadera-steelneck
Känns som det är 1 april varje dag i EU. Det låter ju faktiskt som ett satiriskt skämt...
SvaraRaderaFinns inte en chans att spontana nätverk - ifrågor om mänskliga rättigheter - skulle ha en chans att orka väcka ett EU-medborgarinitiativ.
SvaraRaderaFinns det någon offentlig databas över upprättade medborgarinitiativ, så att jag kan söka bland redan existerande initiativ efter något som passar mig i stället för att starta ett eget och riskera dubbelarbete? Det kan också vara bra för att erhålla statistik beträffande avslutade initiativ, hur många som skrivit under i varje land, vilka som har vunnit gehör i kommissionen osv.
SvaraRaderaÄr EU-kommissionen alltså förbjuden att beakta namninsamlingar som inte följer regelverket för medborgarinitiativ, exempelvis de namninsamlingar som avaaz.org arrangerar? ACTA-protesten närmar sig tre miljoner namn nu, men jag kan tänka mig att där finns en och annan som inte är EU-medborgare... Det vore synd om dessa privata initiativ skulle visa sig meningslösa på rent formella grunder.
@Anders Andersson
SvaraRaderaJo, det kommer att finnas en databas online, men det hela är ju nytt så det lär ju inte finnas något i den ännu.
Organisatörerna av en namninsamling förväntas också ha en hemsida.
Man har ett år på sig att samla in stödförklaringar, men man kommer inte få någon officiell siffra om den misslyckas. Medlemsstaten ska godkänna insamlingen när den är färdig, men frågan är vad som händer med stödförklaringarna i det land där man inte når gränsen. Får man inte räkna in dem i totalen? Det borde ju räcka med att man kommer över ribban i minst sju länder?!?
@Anders Andersson
SvaraRaderaMan får väl försöka påverka kommissionen på vilka lagliga medel som helst. Men kommissionen är skyldig att yttra sig över ett godkänt medborgarinitiativ och om det finns tillfälle till det hålla en offentlig utfrågning.
länk till registret
SvaraRadera@Anne Kekki
SvaraRaderaDet finns väl goda möjligheter att få till ett medborgarinitiativ om datalagringen? Det är en fråga som inte bara rör pirater och kan därmed kanske räkna hem den miljon stödförklaringar man behöver.
T.ex. kunde man föreslå att datalagringsdirektivet ska bli valfritt i den meningen att minsta lagringstid bestäms till 0 månader.
En skandal här är att svenska media har rapporterat detta som en verklig demokratireform. Okritiskt. Klippt ur EU-kommissionens pressmeddelanden. Lydigt, hyllande.
SvaraRaderaLikväl så finns det här nu, så det är ju något som inte kan ignoreras. Som du säger finns det nog många intressegrupper som kan tänkas vilja nyttja den här möjligheten.
SvaraRaderaDet här påminner om något som prästerskapet i Iran eller Nordkoreas diktator hittat på. Vämjeligt.
SvaraRaderaPå min blogg finns inspelning av Bruno Kaufmmans föreläsning. Jag rekomenderar den främst för er som föreläser,han var duktig. Sedan är dld en fråga som många kan samlas runt utan politisk färg. Enligt Bruno så kommer ett förslag från sverige gällande medborgarlön, mer om det vet jag intet. http://personligutvecklingmedpiratemom.blogspot.se/2012/04/kan-jag-paverka-eu.html
SvaraRadera@Kekki
SvaraRaderaMedborgarlön? Du skojar va? Det var det dummaste jag har hört på länge och det skulle vara det första förslag som kom från Sverige? Jag skämms...
/A
@anonym Jag tycker medborgarlön är ett bra förslag.
SvaraRaderaVer det inte ganska enkelt att få igenom ett medborgarinitiativ om att dra ner upphovsrätten till 20 år. Pirater finns det gått om i EU...
SvaraRaderaProblemet är att kommissionen aldrig skulle släppa igenom ett sådant förslag, inte ens vid första rundan.
Frågan är om det inte är värt ett försök?
Som jag ser det är regelverket fortfarande bättre än att inte ha möjlighet till medborgarinitiativ alls. Klart att de sätter regler kring det hela, men reglerna verkar inte vara mycket hårdare än vissa medlemsländers interna regler kring folkomröstningar. Och klart att reglerna förhindrar spontana initiativ. Men med en stabil ngo i ryggen (amnesty, greenpeace, EDRI, etc) lär det inte vara ett dugg svårt att möta de uppsatta kriterierna.
SvaraRaderaOch storföretagen lär knappast gå den här vägen, de har bättre möjligheter för påverkan redan. Så visst, det är jäkligt urvattnat jämfört med vad det låter när man först hör om det. Men fortfarande bättre än inget alls. Och förr eller senare kommer några människor komma på ett sätt att hacka regelverket för att automatisera alla led i processen.