Eurokrisen - från andra sidan

Jag anser ju att projektet med en EU-valuta – euron – bör monteras ner medan det fortfarande kan ske under något så när ordnade former. Men det är bara att inse att detta inte kommer att hända. I vart fall inte inom en överskådlig framtid.

Så vad finns det då för alternativ? Låt oss försöka betrakta det hela från andra sidan, ur EU-nomenklaturans perspektiv.

1) Om man fortsätter att inte göra något, då kommer det här att landa i sammanbrott och fullständigt kaos. Utan att nödvändigtvis lösa något. Det är (eller borde vara) uteslutet. Men det är dit vi är på väg just nu.

2) Man kan upprätta en total fiskal union, där euro-staterna i princip ställs under tvångsförmyndare – för att få ordning på sina finanser. Vilket i så fall är ett gigantiskt och smärtsamt projekt, som kommer att få yttersta vänstern och allsköns nationalister att vädra morgonluft. Dessutom innebär det en gigantisk maktöverföring från medborgare och marknad till den politiska klassen, från euro-länderna till EU och förmodligen även från de demokratiska organen till ansiktslösa byråkrater.

3) Man kan bita i det sura äpplet, starta sedelpressarna och skruva upp inflationen. Det är konstgjord andning, det löser i sig inget i längden, det ger orättvisa effekter, det gör oss alla fattigare och det är på många andra sätt en dålig lösning. Men det köper eventuellt euro-zonen mer tid att försöka hantera de akuta problemen. (Eller skjuter i vart fall dessa problem något på framtiden.)

Några andra "lösningar" har jag svårt att se. I vart fall så länge man håller fast vid den gemensamma valutan med dess låsta kurs och centralstyrda ränta. Någon som har några andra förslag?

Detta är verkligen pest eller kolera. Och vi bör hålla i minnet vilka politiker som försatt EU i denna situation. Men något måste uppenbarligen göras tämligen omgående, av de politiska ledare vi har i dag.

Eftersom politik är läran om minsta motståndets lag gissar jag att det landar i alternativ tre. (Eller två, om storhetsvansinnet når extraordinära höjder.)

Möjligen kommer alternativ tre att skapa politiskt kaos i Tyskland. (Tyskarna tvingades med i euro-samarbetet för att Frankrike skulle gå med på en återförening. Tyskarna har fått betala den största delen av notan för euro-krisen. Och nu kanske tyskarna får inflation, som de är hyperallergiska mot, som "tack".) Men det vore ju inte första gången Frankrike och övriga Europa fuckar upp Tyskland politiskt. Vilket, för övrigt, brukar ta en ände med förskräckelse...

"Fredsvalutan" – pyttsan!