 |
| "Jag minns att jag tyckte det var vackert..." |
EU är något rätt nytt för Sverige.
Sossarna har inte haft något jätteproblem med den europeiska unionen. Visst, de har åsikter om till exempel kollektivavtal och eventuella gemensamma skatter. Men de är ändå i grunden ett parti som gillar politisk styrning, som lirar rätt bra med byråkratin och som inte har några problem med att sätta sprätt på skattepengar.
De borgerliga partierna, däremot... De var en gång genetiskt programmerade mot sådana här jävla dumheter. Och de stod pall. Fram till det svenska EU-inträdet. Men då – som genom ett trollslag – blev plötsligt svart till vitt, fel blev rätt och medborgarperspektivet ersattes av en blind tilltro till politisk makt.
Och det har bara blivit värre sedan de borgerliga partierna fått sin plats tilldelad vid EU:s köttgrytor.
Borgarna hade naturligtvis hoppats kunna använda EU som hävstång för att blockera en massa vänstersaker. Men EU visade sig vara mer etatistiskt, mer centralstyrt, mer byråkratiskt och mer klåfingrigt än vad de svenska sossarna någonsin klarade av att vara på egen hand.
Man kan undra när vårt lands borgerliga politiker kommer att inse detta?
Att svensk borgerlighet plötsligt vurmar för centralstyrning, kommandoekonomi, eurokrati, likriktning, en europeisk övervakningsstat och massa annan skit – det är så dumt att man saknar ord.
I en rimlig värld hade borgare varit borgare. Liberaler hade varit liberala. Men så är det alltså inte längre. Därför skall den borgerliga alliansen inte bli förvånad om någon annan plockar upp frihetens, medborgarrättens, demokratins, rättssäkerhetens, mångfaldens och decentraliseringens fallna mantel.
Men detta går helt enkelt inte in i den svenska borgerlighetens medvetande. Den befinner sig i ett tillstånd av kollektiv förnekelse. Vilket kommer att bli dess moraliska och politiska fördärv. Istället för att stanna upp och tänka efter rusar de vidare in i EU:s superstat.
Som britterna säger "If you are in a hole, stop digging!"
Om man lyssnar lite på amerikanska socialister så inser man att en del av det som svenska borgerligheten framfört inte primärt var en politisk ideologi utan egenintresse när man inte hade makten. Dock förvånar det mig hur for det gick, och jag tror inte att det primärt var EU-relaterat utan en effekt av att man (m ?) nu anser sig vara statsbärande parti, och inskränkningar i minoriteters frihet mindre intressant då det inte längre drabbar en.
SvaraRaderaJa, man kan ju drömma om att i varje fall ett enda riktigt borgerligt parti skulle dyka upp till nästa val.
SvaraRaderaMen det är nog en naiv förhoppning.
För en gångs skull håller jag med dig. Fortsätt så.
SvaraRaderaAnders
Borgarna hoppades på skatteharmonisering för 20 år sedan, inte.mycket vi har sett av det...
SvaraRaderaNär väl EU-krameriet sen skrevs in de borgerliga partiprogrammen så blev det mycket svårt för EU-kritiker att avancera i partiorganisationerna Man fick en likriktning.
Borgarna kommer aldrig vakna upp. Ska opinionen vändas måste det komma från annat håll
....därför är det enda som återstår att straffrösta år 2014.....
SvaraRadera....stampa arrogansen ur Alliansen...
De ideologiska vanföreställningarna ang våra politiska partier behöver justeras.
SvaraRaderaKampen mellan socialism/planekonomi och kapitalism/marknadsekonomi är över.
Vilken partisymbol stod för vad i den kampen saknar totalt relevans idag. Ungefär som kärnkraftsomröstningen eller annat 80-tals bjäfs.
Det har nämligen visat sig att det mest effektiva sättet att vinna val är att fokusera på några smala sakfrågor. Typ ROT/RUT avdrag.
I ögonen på oss som inte var med i matchen på 80-talet så framstår de ideologiska föreställningarna om partier som "naiva".
Alla partier är ju samma sak, förutom i några irrelevanta frågor inför val. I princip alla stora frågor så genomför de samma politik (EU, övervakning, miljö, invandring, 'välfärd', upphovsrätt, ... you name it).
Tyvärr verkar det väl som att det svenska piratpartiets breddningsarbete kommer att leda till att man till 80-90 % blåkopierar vänsterpartiets program (p.g.a en hyperaktiv vänsterflygel på hemmaplan) så det blir nog inte många promille i valen 2014. Tyvärr!
SvaraRadera@Anomyn 08:06
SvaraRaderaVad i PP:s breddningsarbete tänker du på konkret?
Ett oerhört tungt ansvar för denna utveckling faller på Carl Bildt, Bo Lundgren och Fredrik Reinfeldt.
SvaraRaderaUnder hela sin tid som partiledare var moderaternas EU-politik Bildts personliga fögderi. Ingen annan i partiet vågade försöka förstå vad EU var eller tänka självständigt i frågan. Bildts syn på EU var - i korthet: allt som kommer från EU är enastående jättebra, oavsett innehåll. Vad EU beslutat står över varje ifrågasättande, det är nästan som av Gud givet. "Frrreden". När EUs östutvidgning fortfarande bara var på diskussionsstadiet och man oroade sig för att oförändrade regler för jordbruksstöd skulle spräcka EUs budget intog Bildt linjen att EU var något så oerhört viktigt och fint att det var värt att betala att EUs budget ökade från 1% till 3% av Europas BNP för att slippa röra i reglerna för CAP.
Bo Lundgrens bidrag var att torpedera gammelmoderaternas vettiga inställning i invandringsfrågan (öppna för mer arbetskraftsinvandring men strama upp reglerna för den dyra asylinvandringen). Istället ställde sig BoL på muf-extremisten Lifvendahls sida och tystade all debatt i frågan med bannbullor om "främlingsfientlighet". En rationell och faktabaserad politik ersattes med politiskt korrekt poserande där partiets politk mest skulle handla om att med poserande retorik framstå som god och få en klapp på axeln av mediavänstern. Om inte moderaterna svikit gravt i denna fråga hade SD aldrig kommit in i Riksdagen.
Det största ansvaret faller dock på Reinfeldt som genom att förvandla M till ett maktparti vars enda mål är att förvalta S-samhället vingklippt hela samhällsdebatten när det nu inte finns något alternativ till S-hegemonin. Den svenska samhällsdebatten är idag äckligt kvävande, där inga substantiella motsättningar tillåts komma upp till ytan. Att sen den svenska journalistkåren frivilligt förvandlat sig till maktens knähundar och apologeter gör ju inte saken bättre.
Det är bara att fortsätta rösta på Liberala partiet, så kan man i alla fall sova gott om natten.
SvaraRaderaDet kanske inte gör så mycket att dom inte har nån chans att vinna. Det verkar ju ändå som att så fort ett parti får makten så tynar ideologin bort.
Om det ändå vore en superstat vi rusade in i, för en sådan har åtminstone några rimliga demokratiska funktioner som kan verka effektivt. Men EU är på gott och ont ett jävla meck helt enkelt, som sist och slutligen finns till för att vi i Europa inte riktigt litar på varandra riktigt ännu.
SvaraRaderaMan måste fråga sig om man ska ha ett folkens Europa eller ett staternas Europa.
Men sen tycker jag inte att EU är alltigenom fel och någonstans ska man ju börja.
-> pwq
SvaraRadera"Dock förvånar det mig hur for det gick, och jag tror inte att det primärt var EU-relaterat utan en effekt av att man (m ?) nu anser sig vara statsbärande parti, och inskränkningar i minoriteters frihet mindre intressant då det inte längre drabbar en."
Förvisso tror jag att du har rätt i att maktinnehavet påverkat i synnerhet Moderata samlingspartiet, men förändringen skedde redan före valet 2006 i det att man blev Nya Moderaterna efter förebilden New Labour (fast spegelvänt). Man började marknadsföra sig som ett borgerligt arbetarparti (ordet "borgerligt" med stumt uttal) och antog en retorik som fått partiet att framstå som LO:s bästa vän (en vän vars valbudget man inte behöver sponstra - till skillnad från LO:s äldre vän).
I mycket tycker jag att denna utveckling - från ett värdegrundbaserat borgerligt högerparti till ett pragmatiskt mittenparti - verkar framstå som ett verk av Fredrik Reinfeldt. Det är till stor del hans personliga förtjänst att Sverige inte längre har en socialdemokratisk regering sedan 2006 (lite cred bör väl riksbuffeln Göran Persson också ha för detta). Men de som varit moderater av ideologiska skäl frågar sig nog ofta till vilken nytta detta maktskifte varit när det som man opponerat sig mot före 2006 istället är de frågor man driver med kraft (Bodströmsamhället, sexköpslagen, den uteblivna myndighetssaneringen, etc).
Jag kan liksom de elaka amerikanska socialisterna du hänvisar till bara komma till en slutsats: innehållet i grytorna smakar gott.
Men då måste vi ställa oss frågan: vad är alternativet till dagens pseudosocialistiska borgerlighet?
@Peter Harold
SvaraRaderaMan får väl ändå fråga sig om man tycker det hade varit bättre med Mona Sahlin som statsminister?
Eller Göran Persson?
Även om man av principiella skäl helst vill sitta och kura i den egna målburen så innebär ju det att man lämnar spelplanen öppen för den andra sidan.
Man kan ju fråga sig vad som hade hänt om borgerligheten hade varit lite mer pragmatisk på 60-talet. Kanske hade inte (S) fått sitta i orubbat bo så länge?
Det enda man kan rösta på är Liberala Partiet. Jag vill inte utsätta andra fredliga människor för hot och våld.
SvaraRaderaAtt nästan alla andra människor vill stödja våld/tvång får inte mig inte att ändra uppfattning och själv gå med i gruppen som plågar andra.
"om någon annan plockar upp frihetens, medborgarrättens, demokratins, rättssäkerhetens, mångfaldens och decentraliseringens fallna mantel"
SvaraRaderaÖhh.. Det har ju Vänsterpartiet redan gjort.
-> Johan Tjäder
SvaraRaderaMed Mona Sahlin som statsminister hade korthuset rasat ihop på mycket kort tid, och vi hade säkert fått igång en debatt om att samhället skall byggas mer på individens fria val istället för att vi väljer den minst skadliga politikern....
Idag kretsar debatten om hundralappar i sjukförsäkringen, men det är noll intresse att diskutera vilken grundsyn som skall utgöra basen i det politiska maktutövandet. Se signatur Anonym 06 augusti, 2012 04:25 som med ett klädsamt sinne för humor försöker få Vänsterpartiet att framstå som liberala... Och även om signaturen Anonym menar allvar skulle den repliken inte varit möjlig ifall det borgerliga blocket fört en borgerlig politik.
Sedan kan jag bara beklaga att det kuras ihop i den egna målkorgen, om vi nu är på planen över huvud taget. Klassiska liberaler och libertarianer i Sverige skulle tillföra samhällsdebatten en hel del (se på Ron Paul i USA), men det finns inte utrymme i medierna. Och så länge det saknas en företrädare med karisma förblir vi på åskådarläktaren. Frågan är dock vems som är felet för att vi inte syns.
"I sommar kan du delta i vår fototävling med bilder som visar hur EU:s regionalstöd används i praktiken. "
SvaraRaderaFina priser erbjuds, men en hake finns: Projektskylten måste vara synlig
"Ta foton på EU-finansierade projekt i din region och vinn kamerautrustning till ett värde av 1 000 euro plus en Brysselresa för två personer."
Se där ett uppkast att spara EU-pengar, yrkesfotografer kostar multum.
Läs mer här
HAX!
SvaraRaderaMycket bra blogg. Något för framtida historiker att fundera över hur EU skadade den svenska borgerligheten.
Men om man tittar på resten av EU-länderna upptäcker man att det enda som EU är bra på är att skada politiska partier och fälla ländernas regeringar.
@GöstaBohmanmoderat
Bra analys och jag håller med dig i allt väsentligt, men du glömmer bort ett antal modiga dissidenter i moderaternas dåvarande riksdagsgrupp, t ex Björn von der Esch, Tom Heyman, Hugo Hegeland, Margit Gennser. Det var vuxna människor som stod för sina åsikter och inte började lipa när psrtipiskan ven.
Meta-kommentar: Bloggens mobil version är nästan oanvändbar på android-lurar - det är väldigt lätt att man råkar växla till föregående eller nästa inlägg när man försöker scrolla och det är väldigt svårt att zooma i texten.
SvaraRaderaSedan tycker jag det hade varit trevligt med lite frekventare blogposter! :)
niklasp: Om du kör Opera i Androiden - så får du upp originalbloggen, ej mobilversionen. I vart fall om dum använder: www.hwnrikalexandersson.se
SvaraRadera