EU måste ta sig samman!

Det här håller inte! EU har blivit ett hot mot vårt välstånd och vår frihet.

Vi kväver näringslivet med regleringar och byråkrati. Vi har blivit bekväma. Vi har tagit vårt välstånd för givet. Vi skapar lyx-problem.

Samtidigt har vi låtit vårt försvar förfalla till den punkt där vi inte kan försvara oss ordentligt nu när det nu drar ihop sig till skarpt läge.

Detta är EU:s makthavare medvetna om. EU-senioren Mario Dragi har skrivit en rapport om att allt kan gå spektakulärt illa om vi inte slutar strypa det näringsliv som i slutändan måste betala kalaset.

Tillväxt, välstånd och säkerhet kräver hårt arbete. 

Mycket av dagens problem går att hänföra till klimatomställningen, med dess svajiga energipriser och långtgående byråkrati.

Som det brukar bli när man sätter politiska mål framför verkliga förhållanden och grundläggande ekonomiska samband. Eller framför fysikens lagar.

Samtidigt skapar EU ständigt nya regleringar och lägger sig i nya saker de inte begriper.

Att stimulera näringslivet har i sig utlöst en lavin av förslag till nya regler och finansiella instrument (som i slutändan måste garanteras av skattebetalarna).

EU producerar årligen 3.000-3.500 rättsakter varav 2.500 är bindande regler.

Och klimatomställningen fortsätter att rullas ut. I en öppen flik hittar jag en artikel på Europaportalen: EU satsar 100 miljarder för grönare industri. »

»Syftet är att stärka EU-företagens konkurrenskraft, påskynda den gröna omställningen och främja cirkulär ekonomi.«

Vilket rymmer en viss inre konflikt. Speciellt då symbolpolitik på klimatets område ofta står i strid med ekonomiska och tekniska realiteter. Vilket drabbar de företag man samtidigt påstår sig vilja stärka.

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen säger »Idag står vi återigen vid ett vägskäl i vår historia, och jag vet att vi tillsammans är redo för förändring.«

Enligt kommissionär Stéphane Séjourné dubblar EU nu sin omställning mot av-kolning och re-industrialisering.

Kommissionär Wopke Hoekstra vill stärka konkurrenskraften och öka den strategiska självständigheten.

Såpass. Återstår bara att ta reda på hur.

Europaportalen rapporterar att planen är att förenkla regelverk, stimulera efterfrågan på hållbara produkter och göra EU självförsörjande på energi och råmaterial.

Vilket inte heller riktigt heller svarar på frågan hur? Detaljerna skall mejslas fram av samma EU-byråkrati som skapat dagens problem. Jag är skeptisk.

Man kan tycka vad man vill om en Swexit. Men Sverige är just nu och under överskådlig tid med i EU. Vilket vi måste förhålla oss till.

De beslut som fattas kommer även att drabba oss. Därför måste EU genomgå ett kulturskifte, illa kvickt.

Men någon politisk vilja till sådant finns nästan inte.

De borgerliga partierna är så glada för att få vara med i EU att de går med på nästan vad som helst.

De rödgröna använder EU för att uppnå sina politiska mål för hela kontinenten samtidigt.

Det är en ständigt pågående process som leder till fler regler och mer byråkrati.

EU måste ta sig samman. Det går inte att hålla på så här.

Om allt får fortsätta på samma sätt som nu, då kommer det att gå illa. VERY BAD! Det borde vara uppenbart för alla.

Så vad gör vi då?

För vad det är värt matade jag in frågan och ovanstående text i Chat GPT som svarade:

»EU borde inrätta en oberoende konkurrenskraftskommission med mandat att granska och rensa bland regler som hämmar tillväxt.

Mer makt borde föras tillbaka till medlemsländerna – så att beslut bara fattas på EU-nivå där det verkligen tillför något.

Unionen borde fokusera på det väsentliga: en europeisk Marshallplan för energi och försvar, med investeringar i verklig infrastruktur snarare än symbolpolitiska projekt.

Kort sagt: förenkla, fokusera, förankra. Och arbeta hårt.«

Inget om klimatomställning. Jag har sett sämre förslag.

CC0 | Patreon »

I väntan på Swexit

EU:s överstatlighet, klåfingrighet och byråkrati måste rullas tillbaka. Annars får vi lämna EU. Men fram till den dagen krävs hårt arbete för att bekämpa vansinnet.

Jag vill ha ett mindre EU, som fokuserar på frihandel. Om sedan vissa medlemsstater vill bygga på med frivilligt samarbete som en gemensam valuta eller fri rörlighet för människor, då skall de få göra det.

Men om allt fortsätter som idag - med centralstyrning, kommandoekonomi, klåfingrighet och byråkrati - då måste svenska folket få en möjlighet att säga sitt. Då måste vi folkomrösta om vårt EU-medlemskap.

Frågan om Sveriges medlemskap och en Swexit har dock inget med sommarens EU-val att göra. Det är en fråga för riksdagen.

Det går alltså inte att rösta för eller emot en Swexit i EU-valet. Däremot går det att rösta om mer eller mindre EU.

EU-valet har stor betydelse för hur unionen utvecklas - och för hur mycket makt som kommer att överföras från individen till politiken, från medlemsstaterna till Bryssel och från de demokratiska institutionerna till icke-valda byråkrater.

Skall man vara realistisk är det uppförsbacke för en Swexit. Inget riksdagsparti driver idag den linjen. Och i opinionen är en förkrossande majoritet för tillfället positivt inställd till ett EU-medlemskap.

I det läget kan man antingen tjura i protest - eller faktiskt göra något konkret för att bekämpa EU:s byråkratiska vansinne, maktkoncentration och förmynderi.

Om man väljer att tjura, då kommer allt bara att bli värre. Men om man väljer att ta striden mot all EU-idioti, då kan man faktiskt göra skillnad.

Här finns ett folkligt stöd. Även om de flesta svenskar säger sig vara för ett EU-medlemskap, så finns det en stark opinion för att minska EU:s makt och klåfingrighet.

Du har ett val. Antingen röstar du på de gamla vanliga partierna, som bara ger oss mer och mer EU. Eller så röstar du på partier och kandidater som har viljan och kompetensen att ta strid mot EU:s maktapparat.

Medborgerlig Samling är ett sådant parti. Och jag är en sådan kandidat.

Medborgerlig Samling är ett liberal-konservativt parti som är i kontakt med verkligheten. Och jag har lång erfarenhet av att stoppa idiotiska förslag i EU.

EU:s klimatpolitik måste göras om till vad som är tekniskt, ekonomiskt och demokratiskt möjligt. Makten över den svenska skogen måste ligga i Sverige, hos skogsägarna. EU skall hålla tassarna borta från EPA-traktorer och veteranbilar.

EU skall inte kunna tvinga på oss övervakning av vanligt hederligt folks elektroniska kommunikationer och samtal. Vi skall ha ett fritt och öppet internet. EU:s planer på att inskränka yttrandefriheten måste stoppas. Medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter måste respekteras.

Det finns två typer av ledamöter i Europaparlamentet. Dels de som bara glider med och ökar EU:s makt, regelverk och byråkrati. Dels de som gör motstånd.

Även partier som en gång var EU-kritiska flyter idag med strömmen mot den överstatliga utopin - eftersom de insett att de kan använda EU för att driva de frågor som är deras käpphästar. Som de kanske inte skulle få väljarnas stöd för i svensk politik…

Sedan finns Medborgerlig Samling som är ett EU-kritiskt parti på riktigt. Vars kandidater vill och kan göra motstånd mot Bryssels ständigt växande maktambitioner. Ett parti på medborgarnas sida.

Allt som krävs för en rimlig EU-politik är att du röstar för den.

/ HAX

Kandidat till Europaparlamentet för Medborgerlig Samling

- o -

Vill du ha mina längre texter direkt i din e-post? Klicka här »

Låt oss röra om i Europaparlamentet

Jag kandiderar till Europaparlamentet, för Medborgerlig Samling i EU-valet den 9 juni.

Europaparlamentet är en vansinnig plats. Den demokratiska processen bedrivs ofta under tveksamma former.

Hela stället är fyllt med uppblåsta egon fyllda av agendor men ofta med bristande verklighetskontakt.

»Bort med tassarna, EU!« är Medborgerlig Samlings stridsrop i valrörelsen. Alla fattar i stort sett vad det handlar om. Men hur gör man det?

Vill man försöka stoppa de värsta galenskaperna, då är fler rimliga människor i Europaparlamentet en bra början. Att späda ut vansinnet.

Blir jag vald skall jag predika kritiskt tänkande. Ifrågasätta allt som verkar idiotiskt eller farligt. Ställa jobbiga frågor. Käfta emot.

För hur skulle det annars gå till? Väljer man samma gamla ledamöter kommer de bara att glida med EU:s ständigt expanderande maktapparat.

Rösta på kandidater som vill minska EU:s makt istället!

Man behöver vara på plats. Man behöver få en röst vid bordet. Man behöver tillföra kritiskt tänkande till en miljö som allt för ofta drabbas av grupptänk. Och man måste få tidig tillgång till dokumenten. I can do this.

En av mina hjärtefrågor är yttrandefriheten. Under den kommande mandatperioden tänker EU utöka lagstiftningen mot hat och hot.

Med sin nya Digital Services Act har man fått det verktyg som behövs för att censurera innehåll på nätet. Och nu skall det alltså bestämmas vad som skall censureras.

Detta har potential att gå helt galet och att landa i kränkningar av yttrandefriheten.

EU har en enastående förmåga att ständigt utmana de mänskliga rättigheterna. Och det saknas inte krafter som vill begränsa det fria ordet.

Med risk för att vara tjatig. Jag går till val på att försvara vad Europakonventionen och EU-stadgan har att säga om yttrandefriheten.

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Nyligen var det Chat Control 2 som utmanade de mänskliga rättigheterna; kommissionär Ylva Johanssons förslag om att låta AI granska innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden.

Där var jag en av dem som skrek sig hesa för att Europaparlamentet och regeringen skulle få upp ögonen för att förslaget strider mot rätten till privatliv. Vilket till slut lyckades.

Det vore kul att få bekämpa Chat Control 3 från insidan, när den dagen kommer. Övervaka dem som misstänks för brott - inte alla andra, hela tiden.

Jag har god pejl på hur EU och Europaparlamentet fungerar. 2009-14 arbetade jag i Europaparlamentet, för Piratpartiets ledamot Christian Engström. Det var en lärorik tid.

Så jag vet hur det fungerar. Jag kan knepen. Och jag vill som sagt fokusera på att tillföra kritiskt tänkande.

Enstaka ledamöter kan göra stor skillnad. När Piratpartiet kom in i Europaparlamentet var dess formella inflytande visserligen begränsat, men det tillförde ett perspektiv i debatten som i sig påverkade saker på riktigt.

Inte minst har ledamöter möjlighet att ställa jobbiga frågor och kräva svar av EU-kommissionen. »Hur tänkte ni då?«

Man är som effektivast om man är artig men pregnant, så att man inte kan viftas undan som haverist. Att på ett värdigt sätt representera medborgarna, förnuft och logik. Att bestämt säga nej till dumheter.

Jag går helt enkelt till val på att bli en av de där griniga gamla gubbarna i Europaparlamentet som kan kosta på sig att säga som det är.

Det skulle kunna flyga. Men då måste vi få lite uppmärksamhet på det här.

- o -

Få mina längre texter och uppdateringar från min valkampanj som e-post via Substack »

Jag kandiderar till Europaparlamentet, för MED

Jag kandiderar till Europaparlamentet i sommarens EU-val, den 9 juni. För Medborgerlig Samling, på plats nummer sju på listan.

Vad har jag nu gått med på? Jag vet ju hur det här fungerar - en tröstlös kamp mot politisk klåfingrighet och byråkratins svarta hål...

Högar av dödligt tråkiga EU-dokument som måste lusläsas, där djävulen bor i detaljerna. Flängande fram och tillbaka till Bryssel och Strasbourg. Gyttjebrottning med den arroganta eurokratin och allehanda särintressen. Det olidliga von oben-perspektivet i Elfenbenstornet.

Det går att sitta i Europaparlamentet och glida fram på en räkmacka (och med ett glas champagne). Allt för många gör det.

Men det går också att jobba hårt och faktiskt ändra på saker om man fokuserar. Kasta grus i maskineriet för orimliga förslag. Ifrågasätta. Vara besvärlig, så att andra tvingas tänka efter före.

De grundläggande rättigheterna måste försvaras i EU. Det har vi till exempel sett i striden om Chatcontrol.

Praktiskt nog är MED ett liberal-konservativt parti - så de värden, principer och rättigheter som bygger den västerländska civilisationen finns med i baspaketet. Lite som de gamla Moderaterna, på Bohmans tid.

Under den kommande legislaturen lär övervakning och rätten till privatliv vara ständigt aktuella frågor. Chat Control 2 kommer att släpa över in i nästa mandatperiod. Och det smids planer på ett nytt datalagringsdirektiv.

Övervaka dem som misstänks för brott - inte alla andra hela tiden, är i sammanhanget en god princip. Jaga buset istället för att snoka i vanliga hederliga människors privatliv. Vilket för övrigt är vad EU-domstolen ständigt påpekar. 

Yttrandefriheten är en annan grundläggande rättighet som kommer att utmanas på EU-nivå. Bryssels makthavare kan inte dölja sin avsky mot att vanligt folk nu kan delta i debatten, ifrågasätta och käfta emot i sociala media.

Mandatperioden som gick infördes de övergripande regelverk som ger politiken makt över internet. Mandatperioden som kommer kan vi vänta oss att EU-maskineriet börjar använda sig av dessa nya verktyg.

Striden om det fria ordet har redan börjat med att kommissionen hotar sociala media, speciellt X. Här behövs parlamentariker som håller ögonen på det som sker - och som inte drar sig för att hålla kommissionen ansvarig för sina handlingar. 

Vad gäller internet i ett vidare perspektiv har politisk klåfingrighet, missriktad välvilja och orimliga regelbördor drivit bort mycket av nyföretagandet och nytänkandet till andra delar av världen. Vi behöver ett bättre företagsklimat på IT-området för att Europa inte skall hamna på efterkälken.

Som om inte detta räcker kommer EU nu att sätta fart på sitt förnyelsearbete - mot en ständigt allt mer fördjupad politisk union. Mer överstatlighet. Mer centralstyrning. Mer makt till Bryssel. Detta måste stoppas.

Idealt borde man rulla tillbaka EU till ett mellanstatligt samarbete för frihandel. Sedan kan de länder som vill vara med på tillval som fri rörlighet för människor eller en gemensam valuta. Men det är inte vad som ligger på bordet.

Nu gäller det först och främst att begränsa skadan. Att hejda den ständiga överföringen av makt från individ till politik, från medlemsstater till EU och från institutionerna till Bryssels icke-valda eurokrater.

Någon måste göra något åt allt detta. Jag har redan varit inne i lejonets kula, så jag har en rätt god uppfattning om hur det går till. Jag har dessutom tid och möjlighet att satsa helhjärtat, om jag får förtroendet.

Så, visst. I can do this. Men det kräver i så fall massor med personkryss.

Till MEDs pressmeddelande, med hela listan »

Europaparlamentet kräver ett allt mer överstatligt EU

Europaparlamentet har antagit en resolution om att ändra EU:s fördrag. Mer makt till parlamentet och skrotade veton för medlemsländerna är ett par av förslagen.

Låt oss titta lite närmare på dokumentet...

Idag kan bara EU-kommissionen föreslå direktiv och förordningar. Även Europaparlamentet vill ha sådan initiativrätt. Vilket kommer att orsaka en lavin av lagstiftningsförslag.

Parlamentet vill utse EU-kommissionens ordförande och döpa om kommissionen till »Europeiska Verkställande Myndigheten«.

Man vill stärka arbetsmarknadens parter, lägga sig i mer av social-, sysselsättnings- och ekonomisk politik och ha exklusiv befogenhet när det gäller biologisk mångfald och klimat.

Man vill att EU skall få större makt vad gäller folkhälsa, civilskydd, industri och utbildning. Detta gäller även energi, utrikes frågor, yttre säkerhet, försvar och gränsskydd.

Parlamentet vill avskaffa medlemsstaternas de-facto-veto i utrikesfrågor, bygga upp en försvarsunion med militära enheter, lägga till ett socialt protokoll till fördragen och ha gemensam standard för utbildning.

Man vill ställa etiska krav och hållbarhetskrav på handelspolitiken. Man vill utöka skyddet mot diskriminering till fler grupper. Och göra klimatfrågan till ett överordnat mål för unionen.

Parlamentet vill vidare se en europeisk energiunion som bygger på låga priser (!), energieffektivitet och förnybar energi. (Inte fossilfri, så kärnkraft ingår inte.)

Europol skall få mer makt och det skall arbetas fram en gemensam rymdstategi. Med mera.

En union med ett ständigt fördjupat samarbete, som det brukar heta. Till dess Bryssel styr och kontrollerar allt. Tills allt är likadant överallt oavsett om det är lämpligt eller möjligt eller ej.

Detta när inget nytt. Starka krafter har dragit och kommer att fortsätta dra åt mer överstatlighet under överskådlig tid. (Videoklippet är från 2011.)

Så här kan vi inte ha det. Rulla tillbaka EU till ett mellanstatligt samarbete för frihandel. 

Sedan kan de medlemsstater som vill vara med på projekt som fri rörlighet för människor eller en gemensam valuta.

I övrigt bör makten föras tillbaka till medlemssaterna - eller om möjligt decentraliseras till en ännu lägre nivå.

Detta är frågor som kommer att avgöras under mandatperioden 2024-29. Så välj dina representanter till Europaparlamentet med omsorg...

Youtube 1 » | Youtube 2 » | Patreon »

Detta är inte det europeiska samarbete vi röstade ja till

Det EU vi har idag är inte det EG svenska folket kände till och en gång röstade ja till.

Vi ville ha vin på ICA, frihandel och mellanstatligt samarbete. Istället fick vi en överstatlig koloss som lägger sig i, reglerar och kontrollerar allt mer av mänsklig verksamhet.

EU har inte bara givit oss ett omfattande regelvansinne. Reglerna ifråga tar ofta inte hänsyn till lokala förutsättningar, utan kräver att allt skall vara likadant överallt även när det inte är optimalt eller ens praktiskt möjligt.

Sedan överimplementeras detta av den svenska byråkratin.

Till exempel fram till den punkt där man inte ens får sätta in en slant på sitt eget bankkonto utan att korsförhöras som om man vore terrorist. (Bankerna har idag fler compliance-tjänstemän än kundhandläggare.)

På senare år har EU även blivit en massövervaknings-union. På EU-nivå beslutas om övervakning som medlemsstaternas ledare inte vill eller kan driva igenom på hemmaplan.

Europol har fått ökade befogenheter, rätt att lagra information även om icke misstänkta och rätt att bereda sig tillgång till data hos privata aktörer.

I EU:s AI Act görs undantag från de regler som i övrigt satts upp till skydd för privatlivet när det kommer till rätts- och ordningsväsende.

Med Chat Control 2 vill EU-kommissionen låta AI inspektera innehållet i folks elektroniska konversationer.

Med EU:s Digital Services Act kommer nya möjligheter till censur. Till exempel statligt godkända nätcensorer (»betrodda anmälare«) som skall få en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort - utan föregående rättslig prövning.

EU-byråkratin glider på formuleringarna om »lagligt men olämpligt« innehåll på nätet - syftande till att på något sätt blockera oönskad information trots att den inte är olaglig.

Nästa legislatur (2024-29) kommer att bli avgörande för det fria ordet i Europa.

Det kommer att krävas vaksamhet och motstånd från ruta ett, för att undvika att medborgarna ställs inför fullbordat faktum.

Men det handlar inte bara om internets frihet och yttrandefriheten. Det krävs modiga och besvärliga politiker som ständigt ifrågasätter i princip allt EU lagstiftar om.

EU:s ökande centralstyrning är direkt farlig. Den är verklighetsfrånvänd, skapar single points of failure och omöjliggör institutionell konkurrens.

I ett samhälle som utvecklas måste det finnas maximalt med möjligheter för tillfälligheter, spontant samarbete och nytänkande. Istället för att allt skall planeras centralt och vara likadant överallt.

EU måste rensas upp i grunden. Bäst vore om allt rullades tillbaka till att bara gälla frihandel.

Sedan kan resten vara ett smörgåsbord där de medlemsstater som vill kan ansluta sig till projekt som fri rörlighet för människor eller en gemensam valuta.

Alternativt skulle EU kunna vara en verklig federation där varje beslut förs ner till lägsta möjliga nivå, i bästa fall ända ner till individnivå. Till skillnad från den maktkoncentration som idag pågår i unionen.

Men ett renodlat eller decentralicerat EU finns inte på den politiska kartan idag. Inte heller en Swexit.

Därför gäller det att försöka stoppa den klåfingrighet, likriktning och byråkrati som väller fram ur de europeiska institutionernas inre.

Vi behöver tuffa EU-parlamentariker som går till jobbet varje dag för att bekämpa vansinnet. Som gamla Junilistan. Besvärliga människor som inte låter makten komma undan med sina finter.

I EU-valet blir det därför Medborgerlig Samling för min del. De är för ett fritt och öppet internet och mot övervakning som strider mot de mänskliga rättigheterna. Partiet står upp för yttrandefriheten. MED vill minska EU:s makt. Och dess företrädare är i kontakt med verkligheten.

Vilket känns som en utmärkt kombination.

- o -

Numera publicerar jag även mina längre texter på Substack. Där kan man prenumerera för att få dem direkt med e-post, även kostnadsfritt. Klicka här »

Europavalet - dagen efter

EU-valet 2019 är över. Till att börja med vill jag tacka alla som röstat på Klassiskt liberala partiet och mig. Och tack till partiet, som lät mig kandidera för en god sak.

Mest intressant i valresultatet är att socialdemokrater och borgerliga EPP inte längre har majoritet tillsammans i Europaparlamentet. Det innebär att de inte kan fortsätta att göra upp bakom ryggen på alla andra. Vilket kommer att vitalisera demokratin. Sedan skall man hålla i minnet att maktförhållandet i parlamentet varierar från sakfråga till sakfråga.

De EU-skeptiska krafterna har stärkts. Vilket i sig är en bra sak - även om de flesta av de EU-kritiska partierna är det av fel anledning. Men de kommer ändå att vara en återhållande kraft.

Sätter man EU-valet i relation till svensk inrikespolitik, då kan man konstatera en lätt högervridning. M, KD och SD gick alla fram i valet. Det gjorde även ett av mittenpartierna - C - som lär stärkas i sin självgodhet och sitt oberoende gentemot de gamla Allianskollegorna.

Socialdemokraterna går lite bakåt. Men inte uppseendeväckande - om det inte vore från en redan usel nivå. Än en gång får S ett rekorddåligt resultat.

Statsminister Stefan Löfven (S) säger att hans parti lyckats hålla högerpopulismen stången. Någon insikt om att S i själva verket är högerpopulismens orsak tycks inte finnas.

Nu gäller det att fokusera på sakfrågorna i EU, där det yttre trycket är viktigt. Och för oss frihetsvänner att satsa på den långsiktiga opinionsbildningen.

Mot nya djärva mål!

Det är dags att sätta ner foten om EU!

Hur mycket av EU:s överstatlighet, centralstyrning, kommandoekonomi, byråkrati och klåfingrighet pallar du?

Det finns ett amerikanskt ordstäv som lyder: People will give you as much bullshit as you can take.

Det finns även en uttalad EU-policy som talar om en ständigt fördjupad union. Det vill säga mer av samma. För evigt.

Oavsett om du är för ett svenskt utträde ur EU eller om du tycker att EU:s maktambitioner måste begränsas - så måste du rösta i linje med din åsikt om något alls skall kunna förändras. För om saker och ting får fortsätta att fungera som de har fungerat, då kommer det också att gå som det har gått. Det vill säga åt fel håll.

Det är intressant att se hur partier som SD, V och MP har lagt sitt EU-motstånd i malpåse - eftersom de har insett att EU kan användas som ett verktyg för att ge dem själva mer makt.

Och det är intressant att se att det bara finns ett parti - Klassiskt liberala partiet - som kombinerar ett aktivt EU-motstånd med ett stort mått av individuell frihet. Ett EU-kritiskt parti som inte vilar på nationalistisk, främlingsfientlig eller protektionistisk grund. Ett parti som driver en liberal EU-kritik och som är redo att ta striden för din frihet.

Vilken väg vi kommer att gå avgörs av hur du röstar.

Dela detta inlägg om du håller med.

EU:s vänner har blivit dess värsta fiender

Läs min senaste krönika hos Mårtensson - och se videon ovan:

EU:s vänner har blivit dess värsta fiender »

"Det är märkligt hur annars någorlunda rimliga människor fullständigt tappar koncepten när det kommer till EU. Man skulle kunna tro att sådant som är ideologiskt eller principiellt felaktigt i Sverige även borde vara det i EU. Men tyvärr. I EU tycks alla okritiskt vara den stora statens vänner."

KLP - för frihetsvänner som vill kunna rösta med gott samvete

Nästan alla partier och politiker som kandiderar i valet till Europaparlamentet vill använda EU för att bestämma mer över dig och ditt liv. Till och med partier som tidigare har varit mot ett svenskt EU-medlemskap har lagt sitt motstånd i malpåse - eftersom de insett att de kan använda EU för sina politiska projekt och syften.

Så vad gör man om man vill att EU skall ha mindre att säga till om? Vad skall man rösta på om man är emot överstatlighet, centralstyrning och byråkrati? Hur skall man rösta om man istället vill ha ett friare samhälle?

Svaret är Klassiskt liberala partiet.

KLP vill att Sverige skall lämna EU. Men det är en inrikespolitisk fråga. Så tills vidare får vi göra vad vi kan för att minska EU:s maktambitioner och politiska klåfingrighet.

KLP kandiderar till Europaparlamentet för att vi vill ifrågasätta, käfta emot och minska EU:s makt.

KLP vill återföra makt till individen, civilsamhället och marknaden.

KLP är det naturliga valet för dig som är EU-kritiker - och för dig som anser att EU:s makt bör rullas tillbaka.

KLP är partiet för dig som vill se förändring istället för mer av samma.

KLP är partiet frihetsvänner kan rösta på med gott samvete.

Nej till EU:s överstatlighet, centralstyrning och kommandoekonomi

Youtube »



Soundcloud »

En podcast om problemen med EU:s överstatlighet, centralstyrning och kommandoekonomi.

Utskrift » | Klassiskt liberala partiet »

Denna fil är fri att kopiera, dela och sprida. CC=BY

EU: Gör om, gör rätt – eller gå ur

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

EU: Gör om, gör rätt – eller gå ur »

"Ordet federalism betyder för de flesta en pyramidliknande konstruktion, där så många beslut som möjligt fattas på en så låg nivå som möjligt, så nära de människor som berörs som möjligt. I EU betyder det raka motsatsen: överstatlighet, centralstyrning och kommandoekonomi. Pyramiden står och svajar med sin spets nedåt. Och vi vet ju hur sådant brukar sluta."

Ett uppror mot EU rycker närmare

Ha en bra midsommar! Under regnskurarna kan du passa på att läsa min senaste krönika hos Mårtensson:

Ett uppror mot EU rycker närmare »

"Samtidigt som man på ett aldrig tidigare skådat sätt centraliserar makt till en punkt finns uppenbara problem vad gäller kompetens och rimlighet. Det är en dålig kombination."

Enjoy!

Den stora europeiska oredan och ryssen

Det är egentligen rätt enkelt. Ryssland ökar sitt geopolitiska inflytande genom att skapa förvirring och oreda i Västeuropa. Det behövs inte ens någon egentlig plan – rykten, konspirationsteorier och desinformation får snabbt eget liv. Och det finns gott om krafter som (medvetet eller omedvetet) spelar Moskva i händerna.

Det forna Östeuropa vimlar av politiker som var kommunister under Warszawapakts-tiden och sedan snabbt sadlade om till att utge sig för att vara något slags liberaler – för att på senare tid ofta glida in i en konservativ, nationalistisk och allt mer auktoritär idévärld.

Tyvärr finns det även tidigare frihetskämpar – som kämpade mot Sovjetförtrycket med sitt eget liv och sin egen frihet som insats – som med tiden glidit in i det riktigt, riktigt reaktionärt konservativa lägret. Det känns som om de inte lärt sig något av ens sin egen historia.

Många i dessa grupperingar (som Ungerns Orban) säger rakt ut att de är motståndare till liberal, västerländsk demokrati. Vissa av dem säger dessutom att de ser det allt mer auktoritära Ryssland som en förebild.

Somliga nationalistiska partier, som franska Nationella Fronten, får till och med delar av sin finansiering från Ryssland.

I Europaparlamentet är de ryska kopplingarna tydligast i gruppen Nationernas och friheternas Europa (ENF) som leds av Marine Le Pen. Men det finns även sådana kopplingar i gruppen Frihet och direktdemokrati i Europa (EFD2) som leds av Nigel Farage. I denna grupp ingår även SD.

Samtidigt som Le Pen är nationalist med närmast fascistiska drag är Farages resa en annan. Från början var UKIP snarare att betrakta som ett frihetligt missnöjesparti, med EU-kritik överst på dagordningen. Men som så många andra upptäckte Farage att det finns många röster att hämta med ett främlingsfientligt budskap...


Allt detta i ett läge där EU blir allt mer byråkratiskt, allt mer centralstyrt, allt mer klåfingrigt och allt mindre demokratiskt. Den EU-skeptiska opinionen är betydande i många medlemsstater, större än vad vi svenskar vanligtvis känner till.

Lägg till detta ovanliga politiska tillstånd (det spanska valkaoset, den tyska storkoalitionen, den svenska parlamentariska situationen), eurokrisen, flyktingkrisen, sviktande europeisk konkurrensförmåga, låg tillväxt, en tilltagande misstro mot etablissemanget och då inte minst mot media. Detta är ett getingbo.

Mycket är helt och hållet de europeiska politikernas eget fel. Så i denna kaosartade (eller möjligen metastabila) situation behöver Ryssland inte göra mycket för att destabilisera Västeuropa ytterligare. Man finansierar delar av "extremhögern". Man sprider desinformation och motstridiga uppgifter, mest i syfte att försvaga genom att förvirra. Och man spänner sina militära muskler.


I delar känns situationen igen från historien. Ofta var inställningen till 30-talets Tyskland rätt lik den vi i dag har till Ryssland.

Nu tror jag faktiskt inte att Putin är så tokig att han skulle gå i fullt krig med Nato och Västeuropa för sakens egen skull. Men det finns annat som kan driva honom i den riktningen.

Även om Ryssland är på väg att bli allt mer auktoritärt, så finns det god grogrund för protester. (Sådana förekommer redan, även om de som regel ignoreras av media här i väst.) Dessutom är ekonomin urusel och de ryska buffertfonderna urholkas snabbt. Den rövarekonomi som trängt undan en fungerande fri ekonomi håller på att göra Ryssland industriellt handikappat. Landet har mycket stora problem.

Vilket leder till att Putin blir allt mer trängd – och trängda människor kan vara oförutsägbara och farliga. En öppen konflikt med väst kan handla om att tillfredsställa den ryska hemmaopinionen, snarare än om reella militära eller geopolitiska förhållanden. Och det är ju inte som att det saknas omfattande krigsretorik i dagens Ryssland.

Min gissning (som mycket väl kan vara fel) är att han dock nöjer sig med att bidra till det (till stor del självförvållade) kaos som präglar EU. Ett svagare Europa ger ett starkare Ryssland, helt enkelt.


Det tragiska i allt detta är att EU:s ledare är en central del av problemet. De ser inte unionen som ett projekt för frihandel och fri rörlighet – utan snarare som en politisk arena där de kan få utlopp för sina egna illa genomtänkta projekt och sitt eget storhetsvansinne.

De har fått varningssignaler: Extremhögern blir allt starkare i Europaparlamentet. Det blev en Brexit. Länder som Ungern och Polen håller på att glida bort. Det är inte otänkbart att Le Pen blir president i Frankrike. Högerextrema partier växer i de nationella valen.

Men EU:s politiker vägrar att dra några rimliga slutsatser. Istället fortsätter de som om inget har hänt. Och då kommer den nuvarande utvecklingen bara att fortsätta. Europa går mot kaos – och det ryska inflytandet över vår del av världen ökar.

En liberal, EU-kritisk reformagenda är kanske det enda som skulle kunna rädda EU. Men någon sådan tycks inte finnas på dagordningen. Istället låter EU:s liberaler så här...



Youtube »

EU – en självmordssekt

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

EU – en självmordssekt »

"Det mest anmärkningsvärda är att det i princip inte finns några liberala, allmänborgerliga eller socialdemokratiska krafter som fångar upp folkets EU-kritik och försöker reformera unionen. Man lämnar walk over till ytterkantspartier, nationalister, protektionister och frihetens fiender."

Demokratifabriken - sista chansen

Nu är det sista dygnet på crowdfundingcampanjen för boken "Demokratifabriken – EU från insidan".

Om du vill bidra till produktionen av boken, klicka här. »

Läs mer här », här » och här ».

Demokratifabriken - fyra dagar kvar!

Nu är det fyra dagar kvar på crowdfundingkampanjen för boken "Demokratifabriken - EU från insidan".

Om du är intresserad av att bidra, klicka här »

Och om du inte kan eller vill använda den vanliga insamlingssidan, då finner du alternativa betalningskanaler här »

Tack för ditt stöd!

Demokratifabriken - sista rycket i kampanjen

Crowdfundingen av boken "Demokratifabriken - EU från insidan" går nu in på sin sista vecka. Insamlingsmålet är uppnått, så det blir en bok. Men budskapet måste spridas till fler. Så de pengar som kommer in nu kommer att användas för en föreläsningsturné när boken lanseras.

Samtidigt jobbar jag med bokens struktur. Jag tror att jag kan lova att den blir både underhållande och förfärande. Slöseri, rena galenskaper, arrogans, politisk hybris och ett väl tilltaget demokratiskt underskott – detta är en bok som i vissa delar nästan skriver sig själv.

Och svenska folket behöver få veta. En majoritet av våra lagar och regler kommer från EU. Svenska skattepengar används för att finansiera EU-projekt som ofta är korkade, kontraproduktiva eller bara fåniga. Korporativism, svågerekonomi, byråkrati och politisk klåfingrighet sätter regelmässigt den demokratiska processen ur spel. Centralstyrning och kommandoekonomi håller på att ge EU samma problem som har uppstått i alla tidigare samhällen som ägnat sig åt sådant. Den politiska arrogansen är imponerande, på ett förfärande sätt. Alt detta är saker folk måste känna till för att få en allsidig bild av vad som egentligen sker i EU.

Tack till alla som lämnat ett bidrag. Nu gör vi ett sista ryck för att sprida ordet om insamlingen i vidare kretsar. Dela gärna informationen i dina sociala nätverk.

Du kommer till insamlingssidan genom att klicka här... » » »

Om du vill lämna ett bidrag, men inte kan eller vill använda insamlingssidan, då hittar du alternativa betalkanaler här... » » »

Läs mer om boken här »,  här » och här ».

Demokratifabriken - nästa steg

Med två veckor kvar på insamlingskampanjen för boken "Demokratifabriken - EU från insidan" har vi nått insamlingens satta mål.

Tack till alla som bidragit!

Men insamlingen fortsätter. De pengar som kommer in nu kommer att användas till en föreläsningsturné om boken och om EU, när boken är lanserad.

Till crowdfundingsidan hos Funded by Me » » »

Det har kommit in frågor om hur man gör om man vill skänka en slant, men inte får det att fungera via insamlingssidan. Information om alternativa betalningskanaler hittar du här... »

Läs mer om boken här », här » och här ».

Återigen, ett stort tack till alla som stöder projektet. Nu tar vi det här ett steg till.

"Demokratifabriken" även som ljudbok?

Crowdfundingen för boken "Demokratifabriken - EU från insidan" fortsätter. Det första målet har uppnåtts och nu siktar vi mot nästa steg, då det även blir en ljudbok.

Just en ljudbok har efterfrågats av många – och om vi når målet (totalt 7.000 euro) kommer en sådan att produceras och läggas ut fri för alla under Creative Commons, nedladdningsbar på hemsidan men även på siter som Soundcloud och Youtube. Det viktiga är att ge budskapet maximal spridning.

Stöd projektet genom att följa denna länk och lämna ett bidrag via Funded by Me » » »

Läs mer om boken här », här » och här ».

Det har också kommit in frågor om hur man gör om man inte kan eller vill använda den vanliga crowdfundingsidan. Följ i så fall denna länk »

Tack för ditt stöd!